tag:blogger.com,1999:blog-1555602472167298422024-03-13T16:40:07.813+01:00Aforia<center>I livets lopp finns det inget målsnöre<br> - De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp!</center>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.comBlogger581125tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-6739366472489600522014-03-14T16:30:00.001+01:002014-03-14T16:30:14.497+01:00Back from South Africa - del 4Oj oj vad mycket det blir om vår resa till Sydafrika. Detta underbara motsägelsefulla land fascinerar mig otroligt. Vilken natur, vilka underbara människor samtidigt så stora klyftor, fattigdom och brottslighet. Att se skillnaden i bostäder, allt från plåtskjul till supermoderna villor visar kontrasterna. Vi gjorde aldrig något besök i en kåkstad. Det kändes lite som att gå på Skansen och titta på apor i bur. Att "turista" i en kåkstad kändes för mig personligen som ett inkräktande i dessa människors liv. Nu efteråt har vi fått höra att just göra ett besök hjälper människorna att sprida kunskapen om dessa stora klyftor som finns. Så kanske gör jag ett besök där om vi kommer tillbaka till Sydafrika.<br />
<br />
Dag 4 påbörjade vi vår resa mot Krugerparken. Först en flygresa mellan Kapstaden och Johannesburg. Sedan hyrbil för att köra upp till Raptors Lodge där vi skulle bo under tiden. Kom fram sent, vid 20-tiden och det var kolsvart. Som tur var mötte Karen upp oss vid gaten för att visa vilket hus vi skulle bo i. Vi var lite skakiga eftersom vi inte visste vad som fanns utanför bilen och huset. Huset ligger mitt ute i bushen utan staket. Så vilka djur som helst kunde komma när inpå. Men det enda vi behövde fundera på var ormar eftersom vi kom mitt under ormsäsongen. Huva, ormar som är det värsta jag vet.<br />
<br />
Så vi var lite nojjiga när vi klev ut i mörkret innan vi kom in i huset. Detta mötte oss när vi kom in.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-wYy4scoEWQs/UyGVh2O8zTI/AAAAAAAABQk/ByQh1wvltiI/s1600/DSC00533.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-wYy4scoEWQs/UyGVh2O8zTI/AAAAAAAABQk/ByQh1wvltiI/s1600/DSC00533.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Med mörkret utanför, bushens ljud och värmen så var det gott med iskall champagne och nyplockad frukt. Till slut, stärkta av champagnen, vågade vi oss ut i mörkret för att kolla in altanen. Vi till och med vågade ta ett dopp i poolen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-07eHVTY09W4/UyGWKNlREzI/AAAAAAAABQs/9xnCnadAJls/s1600/DSC00518.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-07eHVTY09W4/UyGWKNlREzI/AAAAAAAABQs/9xnCnadAJls/s1600/DSC00518.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Dag 5 vaknade vi tidigt för att ta emot Karen och vår vildmarksguide Craig för planering vad vi ville göra. Jag ville besöka ett rehabiliteringscenter för skadade vilda djur och lyssna på vad man gör för dessa. Sedan naturligtvis en tur upp till Krugerparken för safari och sist men inte minst "open-car-safari". Så vi bestämde att under eftermiddagen göra ett besök på rehabiliteringscenter, dag 6 heldag i Krugerparken och dag 7 morgon-öppen-bil-safari.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Under förmiddagen tog vi det lugnt och badade och solade. Plötsligt när Hjärtat ligger i poolen och badar får han se några som var grymt besvikna över att vi befann oss i deras vattenhål.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-9iIFNvflb60/UyMTj3u1INI/AAAAAAAABQ8/VxEWMSQC5AM/s1600/DSC00546.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-9iIFNvflb60/UyMTj3u1INI/AAAAAAAABQ8/VxEWMSQC5AM/s1600/DSC00546.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vid lunchtid så drog vi oss upp ur poolen för att göra liten utflykt. Vi hittade underbart vackra Blyde Canyon reservatet med hisnande berg och storslagen natur.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-BgBKgbJTLY4/UyMYYvLOgrI/AAAAAAAABRM/0fIjGS2KpBA/s1600/DSC00570.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-BgBKgbJTLY4/UyMYYvLOgrI/AAAAAAAABRM/0fIjGS2KpBA/s1600/DSC00570.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Mitt ute i ingenstans låg ett byprojekt där de tillverkar saker för att försörja byn. Som tur var hade Craig berättat för oss om detta så vi kunde åka in och kika. Handlade silkessjalar med aloe vera och badsalt med sandel och aloe vera. Stället heter Godding & Godding och har till och med startat en webbsida där man kan beställa deras produkter.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
http://www.goddingandgodding.com/</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-E0occiz34ts/UyMZBxXLzBI/AAAAAAAABRU/CSsQuUwYiok/s1600/DSC00560.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-E0occiz34ts/UyMZBxXLzBI/AAAAAAAABRU/CSsQuUwYiok/s1600/DSC00560.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sedan bar det iväg till rehabiliteringscentret Moholoholo Wildlife Rehalibitation Centre där vi fick veta massor om t ex gamar. Vi fick lära oss att det finns sju olika sorters gamar i Sydafrika och var och en har sin egen uppgift vid kadaver. Tyvärr är en del av dessa gamar utrotningshotade och pga detta är andra djur som vildhundar, sjakaler, hyenor också hotade. Varje sorts gam har sin egna uppgift vid rensning av kadaver. En öppnar upp djurkroppen, en äter skinnet osv. Om någon av dessa gamar inte gör sin uppgift kan de andra inte utföra sin och hela näringskedjan blir hotad. Synd att människor inte förstår detta.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-_lamDmUZBio/UyMa7BDNXDI/AAAAAAAABRg/kFsW2vKxrPc/s1600/DSC00598.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-_lamDmUZBio/UyMa7BDNXDI/AAAAAAAABRg/kFsW2vKxrPc/s1600/DSC00598.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vi fick vandra runt och träffa vildhundar, hyenor, svart örn, lejon, honungsbjörn, leopard och sist men inte minst gepard (sheeta). Det var fyra av dessa djur som vi inte fick gå in till eftersom de inte var tränade. Dock fick vi klappa en gepard och det var en mäktig känsla.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-B08ly_IAysw/UyMb8_r6TYI/AAAAAAAABRo/4Mf7fSPmv_E/s1600/DSC00589.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-B08ly_IAysw/UyMb8_r6TYI/AAAAAAAABRo/4Mf7fSPmv_E/s1600/DSC00589.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hade gärna klappat ett lejon, leopard, hyena också men de var för vilda och skulle släppas ut så småningom. Måste säga att killarna och tjejerna som jobbar på Moholoholo Wildlife Rehalibitation Centre gör ett fantastiskt jobb med att ta hand om de skadade djuren samtidigt som de jobbar hårt med att få folk att förstå värdet av alla djuren. Deras arbete gjorde ett stort intryck på mig. Deras glöd för att låta djuren leva fritt utan människans påverkan. Ja denna eftermiddag gav många tankar och eftertankar. Här kan ni läsa mer om dem</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
http://www.moholoholo.co.za/wildlife-Rehabilitation-centre.htm</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Denna dag avslutades som den påbörjades med ett dopp i poolen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-83958046349827964542014-03-10T12:33:00.000+01:002014-03-10T12:38:20.514+01:00Back from South Africa - del 3Dag 3 vaknade vi igen till fåglars kvitter och gårdens alla ljud. Strålande sol och återigen 26 grader varmt vid 8-tiden. Att slå upp sina korkgluggar till strålande sol och värme är en lisa för själen. Frukost färdiglagad, kaffet nybryggt, stort dignande fruktfat med passionsfrukter, meloner, apelsiner, bananer är en underbar start på dagen. Dessutom att inta detta vid poolen är en underbar känsla. Att ta ett dopp mellan frukostfaten och kaffet är en lyx utan dess like.<br />
<br />
Denna dag åkte vi på en vingårdstripp och smakade av andra viner än Jan och Anitas. Tack vare Jan och Anitas kunskap om druvor, viner så blev denna dag intressant och givande. Att åka runt med vinfantaster på vingårdar är en upplevelse. Vilka fantastiska vingårdar vi fick se och vilka goda viner vi fick prova. Att hänga över ett glas vin, rött eller vitt, diskutera smaker och dofter, var en upplevelse i sig. Alla intryck som sköljer in över en, dofterna och ljuden, människorna och framförallt Jan och Anita. Deras entusiasm och glädje förgyllde dagens tripp.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-75Pk7yBNEiU/Ux2f_U0uqlI/AAAAAAAABPw/rAnHyLHazGQ/s1600/DSC00503.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-75Pk7yBNEiU/Ux2f_U0uqlI/AAAAAAAABPw/rAnHyLHazGQ/s1600/DSC00503.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ly89bTSBfXc/Ux2gFnyKb0I/AAAAAAAABP4/pT0rKYTylR8/s1600/DSC00482.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-ly89bTSBfXc/Ux2gFnyKb0I/AAAAAAAABP4/pT0rKYTylR8/s1600/DSC00482.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Trötta, nöjda och lite på snusen landade vi hemma hos Jan och Anita. Kvällen blev lika underbar som tidigare kvällar men lite tidigare sänggående eftersom vi skulle upp tidigt dagen efter för att påbörja vår resa till Krugerparken. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-IEZTmaKFi0o/Ux2hmzd3r1I/AAAAAAAABQE/Q4qH2Xrq-t0/s1600/DSC00472.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-IEZTmaKFi0o/Ux2hmzd3r1I/AAAAAAAABQE/Q4qH2Xrq-t0/s1600/DSC00472.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Att sitta ute och se solen gå ner, se hur himmelen skiftar i olika färger, höra alla ljud som kommer med skymningen och samtidigt då sitta med världens bästa sällskap och ett glas vin i handen. Det är ett riktigt bra avslut på en redan perfekt dag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-6bmdvDJSXJg/Ux2ikcXXIrI/AAAAAAAABQM/R_ofmbOWkwY/s1600/DSC00507.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-6bmdvDJSXJg/Ux2ikcXXIrI/AAAAAAAABQM/R_ofmbOWkwY/s1600/DSC00507.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-52070310740209298492014-03-07T15:00:00.000+01:002014-03-10T12:38:20.511+01:00Back from South Africa - del 2Dag 2 vaknade vi till fåglars kvitter och skrän och strålande sol. Redan kl 8 på morgonen var det 25 grader varmt. Frukosten intogs vid poolen och förstås ett morgon dopp i 26 grader varm pool. Solen strålade och värmde oss. Denna dag tog vi det väldigt lugnt och utforskade Jan och Anitas vingård.<br />
<br />
Många vackra fotografier tog vi på både på gården och dess växter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-P-Yf9yt683c/Uxm43ugzz0I/AAAAAAAABPI/W84llWhGEW0/s1600/DSC00462.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-P-Yf9yt683c/Uxm43ugzz0I/AAAAAAAABPI/W84llWhGEW0/s1600/DSC00462.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-z-xROUylSsY/Uxm45pN9KmI/AAAAAAAABPQ/uy9BbWLyLXQ/s1600/DSC00463.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-z-xROUylSsY/Uxm45pN9KmI/AAAAAAAABPQ/uy9BbWLyLXQ/s1600/DSC00463.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-LXxTaXG6ic4/Uxm48Z4SEWI/AAAAAAAABPY/9i1CIdN1iss/s1600/DSC00467.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-LXxTaXG6ic4/Uxm48Z4SEWI/AAAAAAAABPY/9i1CIdN1iss/s1600/DSC00467.JPG" height="320" width="212" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-LQ7N-Ri_alE/Uxm5M2hmS7I/AAAAAAAABPg/S290LPPs4OU/s1600/DSC00384.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-LQ7N-Ri_alE/Uxm5M2hmS7I/AAAAAAAABPg/S290LPPs4OU/s1600/DSC00384.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jan visade oss hur de gör sitt vin och hur det lagrades i olika omgång för att få sin speciella karaktär. Vi fick gå in i destilleriet och titta. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
På kvällen grillade vi oxfilé och drack förstås gårdens egna viner. Jan och Anita lärde oss mycket kring viner, deras dofter och smaker. Diskussioner kring både det ena och andra. Hur livet i Svedala kontra livet i Sydafrika är. En lugn och avslappnade dag. En dag där vi la upp planerna för vad vi ville se och vad Jan och Anita tyckte vi skulle se.</div>
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-49200410373086204102014-03-07T13:02:00.000+01:002014-03-10T12:38:20.509+01:00Back from South Africa - del 1Så är man tillbaka i gamla Svedala efter en helt magisk resa till Sydafrika. När jag nu idag sitter vid mitt köksbord och tittar ut känns det surrealistiskt att just jag har varit i Sydafrika. Måste titta på fotografierna om och om igen för att verkligen inse att Jo jag har varit där.<br />
<br />
Under resans gång har det hänt mycket som behöver smältas, både goda och mindre goda saker. En av de mindre goda sakerna är att jag hamnade på sjukhuset efter att en elak bakterie valde att invadera min kropp. Dessbättre skedde detta i slutfasen av vår resa vilket gjorde att resan inte blev helt spolierad. Dock blev ju inte resan helt som jag och Hjärtat hade planerat. Men men sådant händer och det ger ju en lärdom på vägen.<br />
<br />
Den 14 februari på kvällen startade vi vår resa till Sydafrika. Den 15 februari på förmiddagen satte vi så våra fötter för första gången på afrikansk jord. När vi lämnade Svedala var det 2 grader varmt och snålblåst. Vid mellanlandningen i Istanbul hade temperaturen höjts med 10 grader. När vi så återigen gjorde en mellanlandning i Johannesburg hade temperaturen höjts ytterligare med 10 grader. Nu började det likna svensk sommar. 22 grader varmt och strålande sol. När vi så äntligen kom till Kapstaden och klev ur planet och satte fötterna för första gången på afrikansk jord hade temperaturen stigit ytterligare 10 grader. Tjoho möttes av strålande sol och omfamnades av 32 graders värme. Äntligen!<br />
<br />
Hjärtat och jag hämtades av goda vännerna Jan och Anita. De tog emot oss med glada tillrop och stora varma leenden. Första stoppen på vägen upp till deras vingård blev en annan vingård för lunch. Sedan bar det iväg till deras vingård utanför Wellington. Väl framme höjdes temperaturen ytterligare med 10 grader. Snacka om en rejäl höjning av temperaturen. Från 2 grader till 42 grader. Från snålblåst till strålande sol. Ahh vilken underbar känsla. Snabbt upp till det rum som skulle vara "vårt" under vistelsen och där slog värmechocken till rejält. Uppe på rummet var det ytterligare 10 grader varmt, mätte upp till hela 52 grader varmt. Hjärtat höll på att storkna och blev rejält orolig. Hur i hela friden skulle vi klara av att sova där. Men han lugnade ner sig när han såg ac:n. Snabbt bytte vi om till badkläder och skyndade oss ner till poolen för ett svalkande dopp.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-zM5hJ8edGEo/Uxmv9629ONI/AAAAAAAABOc/IqwD9bpyOwM/s1600/DSC00403.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-zM5hJ8edGEo/Uxmv9629ONI/AAAAAAAABOc/IqwD9bpyOwM/s1600/DSC00403.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jisses så skönt det var. Blev lite poolhäng med kallt vitt vin och ett dignande fruktfat innan den afrikanska skymningen kom. I bakgrunden hördes syrsornas sång och vildhundarnas ylanden. Alla ljuden runtomkring förstärktes av solens nedgång och mörkrets inträdande. Vissa ljud så främmande andra ljud så välbekanta. En lätt bris smekte över oss och sakta sakta började nattens ljud ta över. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-aPtzq3Hxab4/UxmyqSRmVnI/AAAAAAAABOo/YdxVsZhrFE4/s1600/DSC00420.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-aPtzq3Hxab4/UxmyqSRmVnI/AAAAAAAABOo/YdxVsZhrFE4/s1600/DSC00420.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-Th9buL7kwGU/Uxmy3omOvwI/AAAAAAAABOw/14QKZubOj7w/s1600/DSC00430.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-Th9buL7kwGU/Uxmy3omOvwI/AAAAAAAABOw/14QKZubOj7w/s1600/DSC00430.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-erauXQD-fzA/Uxmy7AuTM1I/AAAAAAAABO4/CZJW7wjamvE/s1600/DSC00431.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-erauXQD-fzA/Uxmy7AuTM1I/AAAAAAAABO4/CZJW7wjamvE/s1600/DSC00431.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="text-align: left;">Äntligen var vi framme!</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-90359285267987730722014-02-06T12:24:00.000+01:002014-02-06T12:24:52.724+01:00Aforia fnular på vänskapSitter och filosoferar igen. Denna gång kring vänskap och dess betydelse för mig och för andra.<br />
<br />
Efter att Maken gick bort försvann många vänner pga olika anledningar. En del har kommit tillbaka, en del har inte gjort det. Idag kan jag reflektera på detta utan att bli sårad. Vi människor är så olika och hanterar sorg på olika sätt. Det är bara att respektera och acceptera. Vänner kommer och vänner går. Alldeles beroende på vilken fas i livet man är. De få vänner jag hade kvar efter Makens bortgång har jag fått en djupare vänskap med vilket gör mig väldigt glad. De har funnits där genom allt och dessa kan jag lita på 100 %.<br />
<br />
På senare år har jag skapat nya vänskapsband fast inte lika djupa som med mina "gamla" vänner. Dock har jag fått ynnesten att träffa några helt underbara människor som det bara har klickat med och som det känns som att vi alltid har varit goa vänner. Men detta i sig kan ställa till det i deras vänskapskrets. De vännerna har svårt med att man på väldigt kort tid kan bli så "bundis" att helt plötsligt blir det avundsjuka/svartsjuka. Det känns lite främmande för mig att man blir avundsjuk/svartsjuk på nya vänskaper. Jag personligen blir genuint glad om en go vän/väninna träffar en ny go vän/väninna. Eftersom jag "älskar" mina goa vänner tycker jag att de också är "förtjänta" av att träffa andra goa människor som kan tillföra saker och ting i deras liv som jag inte kan. Det är ju toppen att man har vänner som kan hjälpa en på olika sätt utan att det förtar de andra vännerna.<br />
<br />
Tyvärr måste jag säga att har nu själv blivit indragen i denna avundsjuka/svartsjuka. Jag har träffat en väninna, E, som det bara sa klick med och det känns som vi har känt varandra sedan vi var små. Vi kan prata om allt och vi har pratat om allt. En av hennes väninnor har svårt att förstå att det har blivit så och tycker att jag inkräktar på hennes "revir". Eftersom de har varit vänner i många år tycker hon att hon har "förtur" på E. Det denna väninna inte kan förstå är att det faktiskt kan vara skönt med en helt ny vänskap där man inte har någon ryggsäck med sig. Utan att man börjar sin vänskap på en helt blank sida och fyller denna sida varefter vänskapen mognar. Allt det som man har varit med om kan bli en belastning och då är det skönt att börja om från början. Samtidigt som det är skönt med gamla vänner för just att de har varit med hela vägen.<br />
<br />
Fast jag måste samtidigt tacka denna väninna för att hon har lärt mig att inte förlita mig på andras vänner. Jag är en öppen person och har inga problem med att berätta om saker som har hänt i mitt liv. Sitter man under en god middag och diskuterar saker, frågar saker om varandra, så har jag gjort det för att lära känna personen mittemot. Jag har också förutsatt att den andra personen har gjort detta för att lära känna mig. Men så är det inte alltid tydligen. Jag erkänner att jag har varit naiv i detta och får väl skylla mig själv. Tyvärr har tendensen just med väninnan varit att hitta någon lögn/falsk uppgift som hon kan kasta i ansiktet på mig och samtidigt visa för E vilken falsk person jag är. Jag vet vad jag har sagt, vad jag har gjort i mitt liv, vad jag har gått igenom i mitt liv och behöver inte ställa mig i försvar för det. Kan de inte lita på vad jag säger utan dubbelkollar detta med andra för mig helt okända personer får det stå för dem. Jag anser mig inte behöva "bevisa" alla delar i mitt liv för någon.<br />
<br />
Nej för mig handlar vänskap om att ta hand om varandra, vårda varandra, stötta varandra, glädjas med varandra, sörja med varandra. Inte försöka så splitt i bekantskapskretsen, inte förtala andras vänner, inte söka fel och brister hos andras vänner, inte jaga uppskattning hos vänner, inte prata illa om andras vänner. Men det är jag och jag har precis lärt mig att vänners vänner inte alltid ser det så.<br />
<br />
Säger som Seneca:<br />
<br />
<i>"Vad du tycker om dig själv är betydlig viktigare än vad andra tycker om dig."</i><br />
<i><br /></i>
Ha det bäst där på andra sidan rutan!<div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-29118583498044715832014-02-05T14:26:00.000+01:002014-02-05T14:26:09.859+01:00Förberedelser inför Sydafrika resanVad tiden går fort. Alldeles nyss tyckte jag att jag och Hjärtat hade precis bokat resan till Sydafrika. Nu ska vi snart åka. Om exakt nio dagar lyfter vi och om tio dagar är vi framme. Det känns som en dröm, en fantasi att just jag ska snart landa i Sydafrika och det med Hjärtat. Snart ska en av mina drömmar uppfyllas och jag känner redan nu resfeber. Hujeda mig hur kommer jag känna dagen D?<br />
<br />
Just nu håller jag på som bäst att planera slutfasen av packning, pengar och allt som kommer därtill. Pengarna är beställda, vaccinationen checkad men kläderna är inte inhandlade. Just nu håller jag på att kolla olika funktionskläders material för att se vilket material som passar bäst för värme. Bomull suger ju när det kommer till värme så jag måste hitta något annat. Nya ullmaterialet kliar för mycket så det är också uteslutet. Så om ni har något tips på annat bra funktionsmaterial för värme tar jag gärna emot det.<br />
<br />
Sedan ska ju myggolja, solfaktorer, After-sun lotion m.m inhandlas. Utöver det behöver man ladda upp med resorb, magtabletter osv. Ja jisses vilken himla tur att jag inte jobbar :=)<br />
<br />
Det blir många dokumentärer om Sydafrika rullandes på tv:n. Liten check på språket Afrikaans och uppfräschning av tyskan. Holländska har jag aldrig kunnat så den går inte att fräscha upp. Engelskan är flytande så där behöver jag inte göra något mer än harkla upp mig.<br />
<br />
Men den största och jobbigaste biten är vad ska man ha för kläder med sig. Jag velar hit och dit. Vill inte packa för mycket eftersom vi kommer att bila runt i Sydafrika. Fasiken vad svårt det är. Helst av allt skulle jag vilja ta med hela garderoben och alla skorna för då behöver jag inte bestämma mig hehe. Men men skulle jag ha packat fel kläder kan man ju alltid komplettera.<br />
<br />
Just nu är det ovan som rullar runt i mitt huvud. Ibland tappar jag tid och rum.<br />
<br />
<i>"Att leva i nuet innebär att vara så starkt engagerad i det som man håller på med att tiden förlorar sin betydelse."</i><br />
<br />
Ha det bäst där på andra sidan rutan!<div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-67035358324956279072014-02-03T13:27:00.000+01:002014-02-03T13:27:36.308+01:00Tänk vad livet är förunderligt!Sedan Hjärtat kom in i mitt liv har tankarna flugit fram och tillbaka, hittan och dittan. Återigen har kärleken kommit in i mitt liv. Det är inte så lätt alla gånger att ta till sig en annan person och ibland är det väldigt svårt mentalt.<br />
<br />
När Maken dog var jag helt övertygad om att han var mitt livs kärlek och det var han där och då. Jag var helt förkrossad, förlamad, förtvivlad och ENSAM. Mitt allt rycktes ifrån mig och kvar stod jag helt urlakad och tömd på livet. Just då och där så trodde jag mig veta att från denna tidpunkt och resten av mitt liv skulle jag vara ensam och bara leva mitt liv för barnen och barnbarnen. Mitt personliga liv tog slut när Maken dog. Det var vad jag kände och trodde.<br />
<br />
De två första åren efter Makens död var katastrofala känslomässigt. Det första året gick åt till att bara försöka överleva och acceptera att Maken inte fanns hos oss längre. Alla stunder, alla minnen, alla känslor som snurrade omkring en. Att bara kravla sig ur sängen var en bedrift. Många sa att till mig att första året är värst för det blir första sommaren, första julen osv utan Maken. Fast så upplevde inte jag det riktigt för jag gick omkring i någon slags bubbla och orkade inte ta till mig alla dessa saker. Nej för mig gick första året ut på att bara överleva.<br />
<br />
Det andra året då när man precis förstått att man faktiskt överlever, då kom den ena smällen efter den andra. Då kom det här som de andra sa om första året. Då kom alla känslorna kring högtider, maträtter, lukter, musik osv. Då som först kom den smärtan och jag tänkte. När ska alla katastrofer sluta ramla in över en? Har vi inte haft nog? Människor runt mig dog som flugor och till slut blev döden blasé. Jag såg ingen ände på det hela och jag tänkte. Jaha det är så här det kommer att vara fortsättningsvis. Precis när jag kommit upp till ytan slås jag ner igen. Vänner och bekanta började tycka att nu får du ge dig. De tyckte att det hade gått så lång tid nu så det var dags att ta sig i kragen. För dem var det evighet sedan Maken dog och det borde jag kunna ta till mig. För dem snurrade ju det vanliga livet på och livet gick sin gilla gång. Det de inte kunde förstå var att för mig var det inte en evighet. För varje gång när jag började komma upp till ytan hände något som tryckte ner mig under ytan igen. För dem var sakerna eller händelserna som hände små men för mig var de stora. Jag var helt slut mentalt vilket inte min omgivning kunde förstå. Så nej det första året var inte värst för mig utan det var det andra året.<br />
<br />
Därefter startade en ny fas i mitt liv. Att börja bygga upp en ny form av liv. Ett liv utan Maken, ett liv utan kärlek, ett liv utan delar av min själ och mitt hjärta. Långsamt började jag bygga igen. Först en grund att stå på. Sedan långsamt lägga till väggar och tak. Under den här tiden tänkte jag att nu ska jag ta mig sjutton bygga något som är stenhårt och ogenomträngligt så att vad som än händer i framtiden ska jag kunna stå där utan att slås ner. Jag ska stå där och ingen, ingen ska kunna rubba mig. Jag ska föra mina barn framåt till ett vuxenliv. Det är där jag ska lägga kraften. Allt annat är oväsentligt. Men under årens gång och barnens väg till vuxenlivet började något pocka på och vilja komma ut. En dag upptäckte jag till exempel solens strålar igen. Sedan började världen igen få färg, lukter och ljud. Hur jag än vred och vände på mig knackade livet på igen. Det gick inte att fly längre in i någon slags hemmagjord värld utan livet krävde sitt. Dödens värld fick ge vika för livets värld.<br />
<br />
Så en kväll knackade Kärleken på igen i form av Hjärtat och jag blev skräckslagen. Nej nej nej inte igen var min första tanke och jag klädde på mig min rustning. Men si det fungerade inte. Hjärtat och Kärleken var starkare än min rustning. Jag blev förundrad och skräckslagen över alla känslor som krigade i min kropp. Huvudet försökte sortera medan kroppen bara släppte in. Att jag återigen får känna den innerliga kärlek som finns mellan två älskande människor gör mig både skräckslagen och ödmjuk. Och det är inte lätt att återigen vara med kärleken och allt det, det innebär. Att dela sitt liv med en annan människa även om Hjärtat åker hem till Falun titt som tätt är det inte lätt alla gånger. Jag har ju trots allt varit ensam i nio år och har mina rutiner och vanor med mig själv, med Sonen, med Dotera, med Far och Mor, med mina nära vänner. Dotera har startat upp sitt liv någon annanstans och Sonen är på väg dit också. Nu helt plötsligt har mitt liv gått in i ytterligare en ny fas. Nu ska jag bygga upp något nytt med Hjärtat samtidigt som Sonen börjar bygga sitt liv utan mig. Nu kan jag inte gå mina invanda spår utan måste börja göra nya och det tillsammans med Hjärtat samtidigt som jag ska hjälpa Sonen att börja göra sina spår. Det är skrämmande men samtidigt fascinerande.<br />
<br />
Så nog är livet förunderligt och fascinerande samtidigt skrämmande! Jag får väl göra som Kevin Hall sa:<br />
<br />
<i>"Ta dig tid att njuta av stigen du vandrar på och uppskatta stället du befinner dig på. Härifrån är allt möjligt!"</i><br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-53744894679014527892014-01-28T14:47:00.000+01:002014-01-28T14:47:26.208+01:00Så har sonen firats!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-3cqyckshjPo/Uuet_bEsobI/AAAAAAAABOM/6Qke8IA1i2g/s1600/f%C3%B6delsedag.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-3cqyckshjPo/Uuet_bEsobI/AAAAAAAABOM/6Qke8IA1i2g/s1600/f%C3%B6delsedag.png" height="257" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
I söndags var det dags att fira sonens 20 års dag.<br />
<br />
<br />
Vi började dagen med att dotera med make och barn kom och åt frukost. Sonen njöt i fulla drag av frukosten. Det var längesedan vi var så många runt frukostbordet. Blev många glada skratt och tillrop runt ett dignande frukostbord. Vi åt, pratade, skrattade och firade sonen. Av storasyster med familj fick han ett set om glas, vinglas, tallrikar, bestick, gryta, kaffe/temuggar för fyra personer. Det var skönt att se glädjen hos sonen att storasyster var här och inte hade bråttom hem för att öppna restaurangen.<br />
<br />
Dagen fortsatte med att Mor och Far kom och grattade sonen. För dem hade sonen och flickvän bakat pinocchio tårta som blev väldigt uppskattad. Inte bara av Mor och Far utan även av mig eftersom det är min absoluta favorittårta. Det var svårt att inte nalla en bit innan Mor och Far kom. Av Mor och Far fick sonen ett presentkort på en lite mer exklusiv klädaffär. Nu när han blivit större har kvalité på kläderna blivit viktigare än vilket märke det är.<br />
<br />
På eftermiddagen kom sonens vänner och mina tigerungar för att fira. Här kan man prata om att det var många skratt och tillrop. Jisses vad kaffe det gick åt :=)<br />
<br />
Vid sju-tiden blev det födelsedagsmiddag på doteras restaurang. Biff med potatisgratäng och pepparsås. Hon har verkligen blivit en duktig kock. Köttet var perfekt likaså gratängen. Sonen var hungrig som en varg och skrapade allas tallrikar.<br />
<br />
Vid tio-tiden på kvällen avslutade vi det hela och då var vi ett gäng möra människor. Vi var inte bara trötta utan magen stod åt alla håll. Kaffetarmen fick verkligen ge sig till känna. När vi kom hem åkte myskläderna på och det blev soffhäng någon timme innan huvudet landade på kudden. Men det viktigaste sonen var supernöjd med sin födelsedag trots att det inte ställdes till med något storkalas. För honom var det viktigaste att samla sina närmaste och fira än att slå på stort. Så för honom var detta den perfekta födelsedagen!<br />
<br />
Tycker sonen att det var perfekt är det perfekt för mig också!<br />
<br />
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-14799113987158851242014-01-23T16:54:00.000+01:002014-01-23T17:00:28.204+01:00Tur att jag har hjärtat!Är lite hängig idag och som tur är har jag Hjärtat här som skämmer bort mig ordentligt. Först åkte han och handlade en ny kamera som vi ska ha med till Sydafrika och dessutom kvällens middag. När han kom hem satte han på kaffe så att jag kan få i mig min koffeinhalt idag. Därefter drar han nu en vals med draken så att vi slipper dammråttorna och dansar jive med svabben.<br />
<br />
Själv ligger jag i soffan och gnyr. Bloggar lite och kikar omkring i cyber. Dagen idag har tillbringats mestadels i soffan och tittat på recensioner och tester på olika kompaktsystemkameror. Hjärtat passar upp och ser till att jag har det bra i soffan. Han är guld värd mitt Hjärta!<br />
<br />
Jag håller fullständig med Plato just nu:<br />
<br />
<i>"Den största rikedomen är att vara nöjd med lite"</i><br />
<i><br /></i>
För det är precis det som jag känner just nu.<br />
<br />
<br />
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-41212647729881091372014-01-22T13:04:00.000+01:002014-01-22T13:04:50.966+01:00Hjärtat är här och jag bloggarNu sitter Hjärtat mittemot mig och jobbar medan jag sitter och bloggar. Hjärtat kom igår kväll och det blev lite sent. Standard är när Hjärtat kommer att vi dricker en kopp rött te och pratar om det som har hänt under tiden vi inte har setts. En liten mysstund tillsammans innan det är dags att sluta de blå. Så detta gjorde vi även igår kväll. Även om vi pratar med varandra dagligen och ibland flera gånger om dagen är det ändå mysigt att gå igenom tiden som vi inte har setts.<br />
<br />
Denna gång blir Hjärtat här en kortare period eftersom han ska åka Kitzbühel och kolla på störtloppet på lördag med en kompis. Han åker på fredag och är tillbaka på söndag. En snabb visit i Kitzbühel/München som jag tror kommer att glädja Hjärtat rejält. Först att han får se störtloppet, sedan att han får möjlighet att åka skidor och sist men inte minst. Att han får umgås med J ett par dagar. Detta kommer att bli en lisa för Hjärtat. :)<br />
<br />
Själv ska jag fixa inför sonens 20 årsdags firande. Tänk att det är snart 20 år sedan han kom till världen och oss. Ilsken som attan och inte villig alls att komma ut från mammas sköna mage. Envis men inte lika envis som mamma. Mamma var envisare och klämde ut honom till slut trots att han använde på händer och fötter för att inte komma ut. Men till slut när han kom ut så visade han genast vart skåpet skulle stå genom att först kissa barnmorskan i ansiktet och sedan gallskrika innan han hittade maten.<br />
<br />
Tyvärr har sonen "glömt" bort att han fyller 20 år och ska firas. Han har inte kunnat bestämma sig hur han vill bli firad så då får det bli en spontan bjudning där de som kan kommer. Men han är lycklig ändå för han har ett jobb, en supergo flickvän och snart får han själv gå på systemet, hehe. Så jag tror nog att födelsedagen blir bra och han kommer att njuta ändå. Varför har jag då inte fixat något för honom? Jo därför att han inte ville det. Han har varit så trött i och med att han har börjat jobba och han är fortfarande trött. Är han trött så blir det inget bra utan då sitter han bara och tjurar. Nu är han "vuxen" och då har jag lagt beslutet på honom istället av respekt för honom. Därför blir det inget storfirande utan bara ett mysfirande.<br />
<br />
Som någon har uttryckt det:<br />
<br />
<i>"De mest minnesvärda stunderna i livet är de du aldrig planerade"</i><br />
<i><br /></i>
Ha en bra dag på andra sidan glaset!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-19727562999646983772014-01-20T15:20:00.003+01:002014-01-20T15:20:43.666+01:00En måndagseftermiddag i januari<br />
Sitter och fnular lite så här på en måndagseftermiddag. Ute är det ett par minusgrader och alldeles vitt. Nu har vi fått smaka på Kung Bore och hans värld. Här hos mig har vi som max haft - 15, vilket jag tycker är svinkallt och vill då inte sticka näsan utanför dörren. Sedan ser man att uppe i norra delen av Svedala har Kung Bore verkligen satt ner sin fot. Det är verkligen tur att jag inte bor däruppe för då hade jag varit tvungen att emigrera.<br />
<br />
<div style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;">
<img height="199" src="http://www.cme86.se/wp-content/uploads/2012/03/fryser_109723005.jpg" width="200" />Jag fryser väldigt lätt och det behövs bara att temperaturen sjunker en grad inomhus så måste jag packa på mig en massa kläder. När jag var med Hjärtat och barnen i Sälen frös jag ända fram tills jag fick komma in i bastun eller fick krypa ner under duntäcket. Hjärtats son lärde sig snabbt att jag är frusen så han såg till att brasan tändes direkt när vi kom hem från backarna och att bastun kom på. Hjärtats barn hade mäkta roligt åt att jag är så frusen av mig. Innan bastun så packade de in mig i varma plädar så att jag skulle bli varm. </div>
<br />
<br />
<br />
Så länge jag minns har jag varit frusen. När de andra barnen sprang omkring i t-shirt och shorts hade jag långärmat med shorts eller långbyxa. När de andra barnen badade och plaskade satt jag på filten inpackad med badhanddukar för att inte frysa. Jag kunde inte vara i vattnet lika länge som de och jag kunde inte börja bada lika tidigt som de. Men att inte följa med ner och busa på stranden fanns inte på min världskarta. Nä jag värmde mig när de andra var i och badade sedan när de kom upp var jag med och lekte. Ibland fick jag tvinga mig i vattnet för att vara med och leka.<br />
<br />
Ju äldre jag blev desto mindre var jag i och badade. När mina barn var små och ville i och bada fick Maken ta den biten. Var det så att båda barnen ville i var det bara att bita ihop och stå i vattnet. Men satan i gatan vad jag frös. Vi var alltid tvungen att ha en tjock pläd med oss så jag kunde värma mig när jag kom upp ur vattnet. Nu för tiden badar jag ytterst sällan i Svedala.<br />
<br />
Till och med när vi var i Italien frös jag och hade svårt att gå i och bada. Den minsta lilla vind ställer till det för mig. Vi hade över 35 grader varmt i Italien men ändå kunde jag frysa om det blåste lite. Gå i och bada då var inte tänkbart. När sedan temperaturen sjönk till 28-29 grader varmt var jag tvungen att ha kofta på mig. Sedan å andra sidan har jag svårt att ligga mitt i solen och sola flera timmar i sträck om det inte fläktar. En paradoxal, eller hur. Jag tycker att det blir för varmt och sitter hellre i skuggan av ett parasoll. Att sitta i gassande solsken fungerar en stund men sedan blir det för hett. Att gå omkring i solen och värmen är inga problem men att ligga stilla mitt i solen fungerar inte. Konstigt för det om något borde passa mig som är så frysen. Nej jag går hellre omkring på stranden eller spelar något brädspel än ligger still alldeles för länge. Fast detta gäller inte när jag i Svedala. Då kan jag ligga mitt i solen hur länge som helst utan att bli för varm. Konstigt!<br />
<br />
Hjärtat däremot är en riktig vinterälskare. Han har varit lite deppig pga den snöfattiga december men nu är han jublande glad. Hans idealväder är - 8 grader, 2 meter snö och sol. Han älskar att åka nedför både slalom, storslalom, störtlopp. Eftersom han har tävlat i slalom, storslalom, super-G, störtlopp och ski-cross så är det en stor utmaning för mig som endast är en glad amatör på skidor. Jag tycker också om att åka skidor fast långsammare. NÄR jag väl knäpper på mig pjäxorna och skidorna vill jag njuta och inte slänga mig ner för backen för att sedan stå i kö för liften, åka liften typ 10 min för att igen slänga mig ner för backen på 2 min. Nej jag vill åka lite lagom fort, titta på folket i backen, om det är soligt stanna en stund i skydd av skogen och få lite sol på nunan för att sedan åka ner mot liften. Fast de allra flesta gångerna när jag har åkt så har det varit kallt, blåsigt och snöigt. Inget vidare för en frusen själ. Spelar ingen roll hur mycket kläder jag har på mig, jag fryser. Enligt Hjärtat beror det på att jag inte kan lager-på-lager principen. Så när vi nu var i Sälen så skulle Hjärtat bevisa att om jag körde lager-på-lager och rätt material kommer jag inte frysa. Fungerade det? Nä inte det minsta. Jag frös och ville bara in i värmen men det kunde jag ju inte säga till Hjärtat. Det var bara att frysa och stå ut tills man kom in i värmestugan och fick varmt kaffe i sig. Fast Hjärtats son E såg på mig att jag frös så som den sanna gentleman han är såg han till att vi kom ofta in i värmestugan pga att han var törstig, kissnödig eller bara ville vila en stund. E vet verkligen vägen till en frusen själs hjärta....<br />
<br />
Tur att det inte är så länge kvar innan vi åker till Sydafrika. Det gör att jag kan stå ut med snön och kylan (ja kyla för mig).<br />
<br />
Som Mae West sa:<br />
<br />
<i>"Allt som är värt att göra är värt att göras långsamt"</i><br />
<i><br /></i>
Så mina vänner på andra sidan rutan. Stressa inte runt utan ta det lugnt!<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-91364136930030452222014-01-16T15:42:00.000+01:002014-01-16T15:42:10.381+01:00Aforia filosoferar igenDenna gång kring kärlek utifrån Aforias perspektiv.<br />
<br />
Just nu tror jag att jag slår världsrekord i att känna kärlek och allt har Hjärtat orsakat <img alt="Face-smile.svg" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/79/Face-smile.svg/50px-Face-smile.svg.png" /> För mig finns det hur många olika kärlekar som helst.<br />
<br />
Kärleken mellan man och kvinna<br />
Kärleken mellan förälder och barn<br />
Kärleken mellan syskon<br />
Kärleken mellan mor-/farföräldrar och barnbarn<br />
Kärleken mellan vänner<br />
Kärleken mellan bästa vänner<br />
Kärleken mellan husse/matte och husdjur<br />
Kärleken till naturen<br />
Kärleken till årstiderna<br />
<br />
Ja jag kan fortsätta i all oändlighet med vad jag känner kärlek till. Den ena kärleken förtar inte den andra. Utan de är bara olika men ändå viktiga för mig.<br />
<br />
<div>
För mig finns ibland inga ord som kan beskriva kärleken till en viss person. Ibland har jag hur långa haranger som helst. Svårast är det när jag känner enorm kärlek för en person och vill uttrycka detta. Jag hittar ibland inte orden som beskriver mina känslor. För egentligen tycker jag att det är så enkelt som att:<br />
<br />
JAG ÄLSKAR DIG!<br />
<br />
Dessa tre ord inrymmer allt det jag vill säga. Men tyvärr har dessa tre ord blivit så slitna och nötta att de inte räcker till. De har blivit blasé på något förunderligt sätt. Så jag försöker hitta ord som förstärker dessa tre, vilket ibland kan kännas så fejkat. När det blir fejkat känns det falskt och det återspeglar sig i mina ögon.<br />
<br />
Med mina barn och Hjärtat kan orden stocka sig ibland. Dessa tre personer betyder absolut det mesta för mig och jag älskar dem över allting annat. För dem går jag garanterat genom eld och vatten för att se till att det inte händer dem något. Skulle jag behöva ge mitt liv för att säkra deras skulle jag göra det. Här finns ingen pardon från min sida om någon/något sker med dem. Sedan vet jag realistiskt att vissa saker går inte att skydda dem emot och där har jag tyvärr ju varit med barnen. Jag försöker alltid tala om för dem att jag älskar dem och att jag hoppas att de förstår det. Men som sagt de tre viktigaste orden JAG ÄLSKAR DIG har tyvärr blivit blasé så ibland tror jag inte att de mina förstår.<br />
<br />
Strax efter att jag hade träffat Hjärtat och barnen förstod hur mycket han betyder för mig så hade jag och sonen en hypotetisk diskussion kring vad jag känner för den ena eller andra. Den gick så här:<br />
<br />
<b>Sonen</b>: - Mamma om du visste att det skulle bli krig. Hur skulle du agera för att rädda oss?<br />
<b>Jag</b>: - Jag skulle göra allt i min makt för att samla er alla på ett och samma ställe långt ute i urskogen dit inga bomber eller gevär når.<br />
<b>Sonen</b>: - Med vilka menar du alla?<br />
<b>Jag</b>: - Dig, din syster och Hjärtat. Ni är absolut viktigast för mig.<br />
<b>Sonen</b>: - Men vi är ju fler i familjen. Mormor, morfar, din syster, Hjärtats barn, min systers man osv.<br />
<b>Jag</b>: - Ja dessa finns också men dessa är inte lika viktiga för mig som ni. Därför skulle jag först säkerställa att ni inte befinner er i fara. Sedan om jag kunde utan att utsätta er för fara skulle jag försöka samla in de andra också.<br />
<b>Sonen</b>: - Okej men nu är det inte realistiskt att du skulle lyckas samla ihop oss ute i urskogen eftersom du och jag är i vår stad, min syster är i sin stad och Hjärtat kanske är i Falun. Så vad skulle du göra på riktigt?<br />
<b>Jag</b>: - Fortfarande skulle jag göra allt i min makt för att samla er och se till att ni inte är i farozonen. Jag skulle packa in dig i bilen och åka till dotera. Hämta henne och sedan ge mig ut i urskogen. Leta efter ett ställe som gör att ni är säkra. Sedan skulle jag försöka få Hjärtat att komma ner till oss på ett eller annat sätt. Troligen skulle inte Hjärtat komma eftersom han vill ju säkerställa sina barns trygghet och det skulle jag vara tvungen att acceptera. Men banne mig inte att jag skulle acceptera ett nej från dig och din syster.<br />
<b>Sonen</b>: - Aha då vet jag. Du kommer inte dra iväg upp till Falun för att ta Hjärtat i örat och tvinga honom ner till oss?<br />
<b>Jag</b>: - Nej det skulle jag inte även fast jag skulle vilja. Men nej, då vet jag ju inte om ni är säkra eller inte. Enda sättet är att vara med er och försvara er med näbbar och klor. Då vet jag att jag gör allt i min makt för att försvara er.<br />
<b>Sonen</b>: - Men mamma du glömmer något.<br />
<b>Jag</b>: - Vad då?<br />
<b>Sonen</b>: - Att jag och min syster skulle ju göra allt för att försvara dig. Och eftersom jag känner dig vet jag att detta kommer att ställa till problem mellan oss.<br />
<b>Jag</b>: - Hmm vad som än händer får ni absolut inte utsätta er för fara för min skull.<br />
<b>Sonen</b>: - Just precis vad jag sa. Detta leder till problem för vi vill göra allt i vår makt för att säkerställa att du är säker och där kommer inte jag ge mig en tum. Bara så du vet, för du är absolut det viktigaste för mig, för jag älskar dig.<br />
<b>Jag</b>: - Jag älskar dig med gubben och eftersom detta är endast en hypotetisk diskussion tycker jag att vi lämnar den eftersom varken du eller jag vet exakt vad vi gör. Som läget är just nu behöver vi inte ens tänka i dessa banor. Så låt oss ta diskussionen när problemet uppstår.<br />
<b>Sonen</b>: - Hrmp så här gör du alltid när du inte vill "tjafsa". Stänger ner diskussionen med argument som inte går att argumentera mot.<br />
<b>Jag</b>: - Låt oss bara konstatera. Vi skulle göra allt i vår makt för att säkerställa vi är i säkerhet oavsett.<br />
<b>Sonen</b>: - Okej då!<br />
<br />
Diskussionsämnet var väl kanske inte den bästa men en större kärleksförklaring från min son kunde jag inte få och en större kärleksförklaring från mig kunde han inte få. Här använde vi hypotetiskt en situation som kan uppstå och hur vi tror att vi skulle agera. Med vår diskussion kunde vi uttrycka vår kärlek för varandra utan att det blev genant, påträngande eller blasé. Sonen fick bekräftat att han fortfarande är absolut en av de viktigaste personerna i mitt liv så här fyllde orden sin roll och förstärkte det vi tycker för varandra.<br />
<br />
Till dotera är det betydligt svårare att uttrycka min kärlek. Oftast visar jag det mer handgripligen än med ord. Varför? Ja kanske för att hon inte längre bor hemma och har sin familj att tänka på. Vi har inte samma kännedom om varandra längre. Inte på samma sätt som när hon bodde hemma. Kanske för att hon har sin kärlek till sin man och jag är "bara" förälder. Men jag lägger ingen energi på att ta reda på varför utan jag försöker visa så ofta jag kan och säga så ofta jag kan att jag älskar henne. För hur det än nu är så är hon en av de viktigaste personerna i mitt liv.<br />
<br />
Mot Hjärtat kan jag ibland sväva ut i alla möjliga rosaskimrande kärleksförklaring utan att de blir genanta, påträngande eller blasé. Men så ibland kan jag känna att orden stockar sig. Varför vet jag inte utan det blir bara så. Här kan jag lägga ner mycket energi på att fundera varför jag ibland kan visa hur mycket som helst och ibland inte. Vad sjutton är det som håller mig tillbaka? Kanske är det rädsla som håller mig tillbaka eller ångest över att känslorna är så starka. Kanske är det så att jag är rädd för att om jag uttrycker det för mycket kommer något att krossa det. Som sagt här kan jag lägga hur mycket energi som helst men det verkar ju inte direkt leda till något svar. Hur det än nu är och om jag får ett svar spelar det ju ingen roll egentligen för jag älskar Hjärtat här och nu. Vad som än händer i framtiden så är detta det viktigaste för mig just nu.<br />
<br />
Som Caroline Wekell uttrycker det:<br />
<br />
<i>"Min kärlek till dig är enkel, rak och sann. Det är bara jag som krånglar till det ibland.!</i><br />
<i><br /></i>
Mycket kärlek till er på andra sidan rutan!</div>
<div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-54307805878013941802014-01-15T17:28:00.000+01:002014-01-15T17:28:11.519+01:00Hur ser 2014 ut?Ja det enda jag vet är att 2014 började bra med Hjärtat i Sälen.<br />
En dags skidåkning, en tjejdag med Hjärtats dotter medan Hjärtat och hans son ägde backarna, en bandvagnsåkning upp till toppen för att äta fondue sista kvällen.<br />
<br />
Sedan hem till mitt för att ta emot Hjärtat nästa dag. Spenderat en vecka tillsammans med Hjärtat innan han åkte hem till barnen.<br />
<br />
Under den veckan har vi bokat in årets äventyrsresa.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-0pzEf-SAbMg/UtawPk0pTrI/AAAAAAAABN4/ZEGvVPq1BAo/s1600/wellington-new-zealand-cook-strait.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="http://4.bp.blogspot.com/-0pzEf-SAbMg/UtawPk0pTrI/AAAAAAAABN4/ZEGvVPq1BAo/s320/wellington-new-zealand-cook-strait.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild lånad från travels.kilroy.se Wellington</td></tr>
</tbody></table>
Den 14/2 åker vi till Sydafrika och hälsar på vänner på deras vingård. Vi kommer att tillbringa några dagar utanför Kapstaden där de har sin "farm" för att sedan dra oss upp till Kruger Parken via Johannesburg.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-g7II-wbIIG4/UtayBTSSIrI/AAAAAAAABOA/dwRK5TeXgjQ/s1600/Safari_01_591816v530x800.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="183" src="http://1.bp.blogspot.com/-g7II-wbIIG4/UtayBTSSIrI/AAAAAAAABOA/dwRK5TeXgjQ/s320/Safari_01_591816v530x800.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild lånad från HD Andreas Karlsson</td></tr>
</tbody></table>
Under ett par dagar kommer vi att göra Kruger Parken osäker för att sedan dra oss ner till Kapstaden igen. Väl tillbaka i Kapstaden kommer vi att besöka Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad. Sedan ska vi åka Garden Route ett par dagar. Göra strandhugg, dyka med vithajar, hoppa bungyjump eller snarare Hjärtat får göra det :=) Kanske kommer Hjärtat prova på sandboarding medan jag låter solen stråla ner på vinterblek hy. Sedan bär det tillbaka till vännerna och deras farm för att sedan flyga tillbaka till Svedala den 3/3. Detta är något som jag har drömt om länge och plötsligt är det möjligt.<br />
<br />
Under 2014 kommer jag påbörja ett nytt arbete. Vad för arbete och när det vet jag inte men att det kommer att ske det vet jag.<br />
<br />
Förhoppningsvis kommer jag och Hjärtat fortsätta vår resa tillsammans under 2014 för att ta oss längre fram i framtiden. Som det känns nu finns det inget slut på vår resa tillsammans.<br />
<br />
Jag kommer att spendera mer tid med mina barn och deras familjer.<br />
Umgås med mina åldrande föräldrar så att de vet att de betyder mycket för mig.<br />
Träffa och umgås med mina underbara tigerungar så att de känner att de fortfarande är en viktig del i mitt liv.<br />
Busa och umgås med mina härliga vänner. Äta goda middagar, ut och festa eller bara softa tillsammans.<br />
Ta mig tid och bara sköta om mig själv utan att någon får störa mig.<br />
<br />
Ja jag ska bara helt enkelt ta hand om det jag har förmånen och ynnesten att ha runt omkring mig. Förvalta alla de mina väl och ge dem all kärlek jag kan. Helt enkelt leva här och nu och bara bliga lite på framtiden men inte glutta bakåt!<br />
<br />
Jag ska göra som Cheryl Brown sa:<br />
<br />
"Bemöt varje ögonblick som om det vore gjort av guld"<br />
<br />
<br />
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-19434524857906758802014-01-15T15:44:00.000+01:002014-01-15T15:44:10.587+01:00Tillbakablick på 2013 - vad hände?2013 var året då livet förändrades radikalt för mig. Och som det gjorde det.<br />
<br />
En pojkspoling kom in i mitt liv i början på året och började hjälpa till att renovera tanten. Svingade sitt spö så att tant fick tillbaka lite av sin gamla form. Dock räckte inte trollspöt till att byta ut de dammiga kläderna utan tant fick själv ombesörja detta.<br />
<br />
Telefonen började ringa och helt plötsligt blev man utbjuden på både det ena och andra. Jag var ute och roade mig och skrattade så att tårarna flödade.<br />
<br />
Plötsligt började jag se ljuset igen och började le mot allt och alla vilket ledde till många goa och härliga stunder. Plötsligt hade sorgens mantel lyft och glädjens strålar började flöda i min kropp.<br />
<br />
Mitt arbete sedan 18 år tog slut och trots det började jag se på livet mer njutningsbart. För första gången sedan barnen var små kunde jag följa väder och vind. Packa en picknick korg och ge se ut i naturen/stranden och bara vara. Vilken underbar och lång sommar vi hade 2013.<br />
<br />
Sonen tog studenten och körkortet vilket gjorde att han växte säkert 10 cm. Nu började sonen frigöra sig från mamma och ta mer initiativ.<br />
<br />
Midsommar tillbringade jag med en go väninna på Gotland. Njöt av gott sällskap och dessutom återknöt kontakten med en kusin.<br />
<br />
Tillbringade 2 veckor på Korfu med dotera och måg. 2 helt underbara veckor med både sol och värme och ibland lite tjafs med dotera. Träffade många goa människor, åt många goa middagar, solade och badade.<br />
<br />
Sedan den största händelsen av alla. Jag träffade ny man som vände upp och ner på min värld. Plötsligt var jag ingen tant längre utan en fnittrande tonåring (hur det nu gick till?). Det började spritta och vibrera i mig. Känslor som varit begravda så länge började fylla min kropp och sinne vilket gjorde att jag blev lite skräckslagen. Så här ska man ju inte känna eller?<br />
<br />
I oktober blev jag verkligen tant för då fyllde jag 50 år. En aktningsvärd ålder för en fnittrande tonåring :=) Då öppnades mina ögon ännu mer för min omgivning. Vilket ynnest att ha så många kärleksfulla människor runt om mig. Fortfarande är jag lätt chockad över att jag, JAG, har förmånen att ha alla dessa underbara, kärleksfulla människor i mitt liv. Samtidigt är jag glad över att mina ögon har öppnats upp och att jag kan se alla dessa underbara människor och ge tillbaka kärlek.<br />
<br />
Hjärtat och jag har varit ute på minisemestrar. 2 turer till Bomans i Trosa och strax innan jul en tur till Tallin. Eftersom han bor i Falun med sina barn varannan vecka så försöker vi ta vara på tiden vi har tillsammans och göra saker som vi tycker är härligt och mysigt.<br />
<br />
Julen firades med Mor och Far på förmiddagen och del av eftermiddagen. Sedan firade vi vidare på doteras och mågs restaurang tillsammans med människor som inte har förmånen att ha någon att fira med. Senare gick vi på midnattsmässan och blev förtrollade av stämningen i domkyrkan. Det mest magiska var när mässan var slut och alla tänder ett ljus och vandrar ur kyrkan och sjunger akapella Nu tändas tusen juleljus... Då kan jag säga att jag hade ståpäls. Så underbart vackert med hundratals människor som vandrar lugnt och stilla med ett ljus i handen sjungandes. Får fortfarande ståpäls när jag tänker på det.<br />
<br />
Nyår firade jag tillsammans med hjärtat och hans barn uppe i deras stuga i Sälen. Första gången jag träffade hans barn och det var inga problem alls. Det var skönt!<br />
<br />
Något nytt arbete fick jag inte under 2013 men det gör ingenting. För jag har njutit av livet, solen, människorna och Hjärtat. Något måste jag ju spara till 2014.<br />
<br />
Något som jag har upptäckt under 2013 är som Jonathan Safran Foer uttrycker i en enda mening.<br />
<br />
"Man kan inte skydda sig från sorg utan att skydda sig från lycka."<br />
<br />
Det stämmer, har man inte varit lycklig kan man inte heller känna sorg. Har man inte känt sorg har man inte heller känt lycka. Man kan vända detta i all oändlighet med tyvärr hänger lyckan och sorgen ihop.<br />
<br />
Och som Fransiskus en gång lär ha sagt:<br />
<br />
""Det krävs bara en enda solstråle för att jaga skuggorna på flykt."<br />
<br />
Så sant så sant.<br />
<br />
Jag önskar er alla på andra sidan rutan en riktigt god fortsättning på 2014!<div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-66910478375569268202013-12-02T14:52:00.000+01:002013-12-02T14:52:53.420+01:00Aforia filosoferarNu är vi inne i årets sista månad och vi har firat första advent och julen börjar närma sig. Denna jul kommer att bli annorlunda på många sätt både för mig och andra vänner.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-MB8xJvICS28/UpyLCFMsFkI/AAAAAAAABNI/oHN8pxDCSqo/s1600/Julstj%C3%A4rna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-MB8xJvICS28/UpyLCFMsFkI/AAAAAAAABNI/oHN8pxDCSqo/s1600/Julstj%C3%A4rna.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Min jul kommer att bli annorlunda på det sättet att Hjärtat kommer att vara med och fira. Detta är första julen på nästan nio år som kommer att vara bra. Inte för att de andra jularna har varit dåliga utan för att mitt hjärta är fyllt med kärlek till och från Hjärtat vilket för mig är det julen alltid har handlat om, värme och kärlek. Just för att man samlas familjevis och umgås, äter, dricker, delar julklappar och skratt med varandra. Husen är pyntade med rött och vitt vilka är kärlekens färger. Ljusen tindrar i stugorna och granarna är pyntade. Glöggen står på spisen och sprider sin ljuva doft genom huset. Apelsinerna är proppade med nejlikor som också sprider sin doft. Människor ler mot varandra och barnens skratt ekar mellan väggarna. Tomten knackar på och frågar om det finns några snälla barn i huset.<br />
<br />
Det är så jag kände julen innan maken gick bort och det är det jag känner denna jul. Dess emellan har julen mest var ett tröttsamt och bekymmersamt stök som slutar med häng i soffan framför TV:n. En ångest om att man måste klistra på sitt bästa leende och make up för att inte såra andra. Tyvärr är det allt för många som känner så inför julen. Många som har trasiga hem och trasiga äktenskap/förhållanden som slutar i katastrof. Många som inte har råd att ge sina barn det man själv skulle vilja kunna. Många som inte ens har ett hem att fira i.<br />
<br />
Här kan vi alla hjälpas åt och försöka få julen bli en kärleksfull högtid för andra. Jobba frivilligt i sopkök, härbärgen, skänka julklappar/julmat till hjälporganisationer eller bara skänka alla runt om dig ett kärleksfullt leende. Ett leende är en stor sak för många att få och lägger man dessutom till en kram så kan man ha "gjort" dagen för den personen som är mottagaren. Tänka på de i sin egna bekantskapskrets som är ensamma och kanske bjuda in dem till att fira med en. Ringa och bjuda på jullunch till vännen/vänninan som blivit lämnad och sitter i sin förtvivlan ensam på julaftonen. Eller bjuda in på julglögg på kvällen. För vänner är också en del av ens familj. Så tänk efter, finns det någon som du känner som sitter förtvivlad i sin ensamhet?<br />
<br />
I år kommer vi alla i familjen åka till Mor och Far och fira jul på dagen. Ännu en gång kommer Mors och Fars hus invaderas av oss "La Familia". Tidigare år har jul firats här hos mig men nu börjar Mor och Far bli gamla och orkar inte åka omkring. Skillnaden denna gång förutom julfirande inte är hos mig är att "La Familia" har utökats från mig och barnen till - mig och Hjärtat, Sonen, Dotera med Make plus Makes barn. Så Mor och Far får återigen in glädje i sitt hem. Mycket skratt och stoj, rivandes julpapper, ätandes julmat och drickandes julkaffe. Det känns bra i hjärtat att kunna återigen fylla Mors och Fars hem med glädje och kärlek.<br />
<br />
Sedan på sen eftermiddag/kväll kommer vi åka vidare till Doteras restaurang och fortsätta fira utan Mor och Far. Restaurangen kommer att vara öppen och vem som helst är välkommen att fira med oss, rik som fattig. Dotera och hennes man har ett antal ensamma stamgäster, vänner som kommer, jag har vänner som är ensamma som troligtvis kommer och med dessa ska vi fira vidare med. Tvärs över gatan kommer Frälsningsarmén ha öppet för alla. Kanske kommer vi slinka in där och hjälpa till. Allt beror på hur många som kommer till Doteras restaurang för att fira med oss. Vid 23-tiden kommer vi att delta i midnattsmässan och avsluta julaftonen och träda in i juldagen med kaffe hos Dotera. Så man kan lugnt säga att denna jul kommer att bli annorlunda.<br />
<br />
Vad kommer DU göra för att skänka glädje och kärlek till din omgivning under årets bästa/värsta högtid?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-id1sZ4J0q4I/UpyPPWgl5zI/AAAAAAAABNU/TtUYUYTvH2o/s1600/leende.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-id1sZ4J0q4I/UpyPPWgl5zI/AAAAAAAABNU/TtUYUYTvH2o/s1600/leende.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Med ditt leende gör du livet vackrare!</td></tr>
</tbody></table>
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-29863231995047099122013-11-07T13:34:00.002+01:002013-11-07T13:34:57.865+01:00Tänk vad tiden går fort....... och mycket hinner rinna under bron.<br />
<br />
Nu är man 50 år och känner sig som en 20-åring. Siffran på pappret stämmer liksom inte med den ålder jag känner att jag är. Jag har så mycket kvar att upptäcka och det känns precis som när man var 20 år och man var precis på väg att kasta sig ut i vuxenlivet.<br />
<br />
Skillnaden nu är att man besitter massor av erfarenheter som man har berikats med under tiden. Likheten är att man har samma hisnande känsla och man har ingen aning vad som kommer att hända framgent.<br />
<br />
Jag har träffat Hjärtat och har ingen aning vart den vägen leder mig. Jag är mellan två jobb och det känns inte alls besvärande. Utan helt tvärtom. Förstår inte alls hur jag hade tid att arbeta. Varje dag är ett nytt äventyr som ska upplevas med eller utan Hjärtat. Vissa dagar i veckan åker han hem till Falun och resterande dagarna är han här med mig. Så vi är särbos och just nu passar det oss båda väldigt bra trots att vi är nykära. Att vara ifrån varandra ett par dagar för oss bara närmare varandra och känslan blir så mycket starkare.<br />
<br />
Många tycker och anser så mycket om just att vi är särbos. Det kan man väl inte vara när man är nykär. Då vill man ju vara med varandra dygnet runt. Ja det måhända vara så och så är det men samtidigt är det skönt att få en paus ibland eftersom känslorna är så starka. För mig som har varit ensam sedan maken dog är det bra med en paus på ett par dagar. Det ger mig tid att reflektera, känna och sortera kring Hjärtat. Att gå utanför mig själv ibland och titta på det på avstånd. Då vet jag att det jag känner är på riktigt.<br />
<br />
Nu har Hjärtat kommit hem efter att tvättat min bil och kollat allt så att den fungerar. Så snart är det dags för lunch eftersom Hjärtat förvandlas till en riktigt Diva om han inte får i sig mat.<br />
<i style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><b><br /></b></i>
<i style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><b>Liberae sunt nostrae cogitationes</b></i><span style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"> </span><span style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;">– "Våra tankar är fria"'</span><br />
<span style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;">Pöss på pannan allihopa!</span><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-51393216700300860052013-10-24T13:04:00.000+02:002013-10-24T13:04:50.742+02:00Den 24 oktober 1963 kl 10:10....... kom jag till världen efter viss dramatik. Redan då kunde mitt liv ha tagit slut men så blev det inte. Envist hängde jag mig kvar för att prova den här nya världen och jag är glad över att jag överlevde.<br />
<br />
Idag är det 50 år sedan och livet har fortsatt vara dramatiskt, roligt, sorgligt, härligt, underbart och fruktansvärt. Jag har fått smakat på många beståndsdelar som livet bygger på och utan dem hade jag inte stått där jag står idag. Vissa saker som har hänt hade jag gärna sluppit men å andra sidan så är det mångt och mycket de som har format till den jag är idag. Fortfarande har jag ingen åldersnoja utan det känns bara så bra. Äntligen efter många år kan jag känna kärlek och glädje igen. Bära mitt huvud med stolthet när jag blickar tillbaka och ser hur jag har lyckats rodda upp det bedrövliga. Nu börjar nästa akt i mitt liv och jag ska njuta allt vad jag kan av denna akt.<br />
<br />
I lördags samlade jag alla mina nära, kära och vänner till ett stort kalas med mycket värme och glädje. Vi var ett stort blandat gäng med yngsta ålder 17 år till äldsta 73 år. Tyvärr kunde inte Mor och Far vara med för att Mor var dålig. Tänk vad jag är bortskämd med alla de mina. Denna kväll blev också nya kärleken presenterad för alla. En del hade han träffat tidigare och en del var helt nya.<br />
<br />
Min älskade dotter och hennes man upplät sin restaurang till denna fest. De lagade all mat och bakade tårtor och fixade servering extra för mig som en födelsedagspresent. Min son var taxichaffis under kvällen så att trötta gäster kunde åka hem. Hjärtat såg till att jag inte behövde oroa mig för något utan bara glida omkring och njuta, mingla och umgås med de mina. De nära och kära såg till att kvällen blev kärleksfull och varm genom att bara vara där. Många skratt och några glädjetårar under kvällens gång blev det. Alla gjorde verkligen sitt för att få mig att känna mig älskad och uppskattad. Jag känner mig förunnad att ha alla dessa människor i mitt liv.Tänk att alla dessa fantastiska människor finns i mitt liv!<br />
<br />
Tänk att alla mina ungdomar slöt upp och kom för att fira med mig. Jag har fått en massa underbara tigerungar utöver mina egna. De kommer hem till mig och fikar även fast Christoffer inte är hemma. Det känns fantastiskt. Har frågat dem vad som gör att de gärna är i mitt sällskap utan sonen och svaret jag får är att jag ser dem alla som enskilda personer och att jag bryr mig. Skäller, kramar, gråter och skrattar med dem. De gillar att jag har regler och att jag försöker lära dem hyfs och fason :) De känner att de är viktiga för mig och att alla har fått en plats i mitt hjärta. De till och med går in och skyddar mig när de tror att jag far illa. Då gaddar de ihop sig och spänner ut klorna och visar tänderna. Jag blir så rörd när tittar på mina tigerungar.<br />
<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-TlcHNeHp_yA/Umj97Qu1qqI/AAAAAAAABL0/h4_1wTdcNKI/s1600/2013-10-22+17.08.50.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-TlcHNeHp_yA/Umj97Qu1qqI/AAAAAAAABL0/h4_1wTdcNKI/s200/2013-10-22+17.08.50.jpg" width="157" /></a><br />
Många fina presenter fick jag. Alla olika från varandra och väldigt speciella. De mina hade verkligen tänkt till och gav med hela sina hjärtan. Tänk att jag var tvungen att vandra hela denna väg för att se hur underbara de mina är. Att jag var tvungen att fylla 50 år innan jag fick in i min hjärna att dessa underbara människor verkligen gillar mig och tycker om mig som den jag har blivit. Eller snarare vilken himla tur att jag har fått upp ögonen innan det är för sent.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Dagen idag ska firas med middag hos Mor och Far och sedan blir det ungdomar på kvällen. Tyvärr är hjärtat hemma i Falun och jag är här. Så jag får lukta på blommorna han skickade imorse och drömma mig bort.<br />
<br />
Nä det här går inte jag måste börja göra mig i ordning för middag hos Mor och Far.<br />
<br />
Så mina vänner:<br />
<i style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><b><br /></b></i>
<i style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><b>Dum Vivimus, Vivamus</b></i><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"> </span><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;">- "Medan vi lever, låt oss leva"</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><br /></span><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-27333275635005740462013-10-18T17:20:00.000+02:002013-10-18T17:20:41.396+02:00Jag tror att alla andra har mer ångest......... över att jag fyller snart 50 år än vad jag har. Vet inte hur många gånger under den senaste veckan jag har fått frågan om jag har ångest. Vad ska jag ha ångest över? Förstår inte riktigt det. Att jag har hunnit snart leva i 50 år i både glädje och sorg och förhoppningsvis har minst 30 år till att leva. Tänk vad roligt man kan ha under dessa 30 år.<br />
<br />
Hur min framtid kommer att se ut har jag inte den blekaste aning om. För jag har inte några skrivna blad i min livsbok om det. Men det jag vet är att den kommer att kantas av både sorg och glädje, regn och solsken. För livet i sig innehåller alla dessa faktorer och det är de som gör oss till dem vi är. Det är de som formar oss för framtiden.<br />
<br />
Förhoppningsvis kommer jag att en dag bli mormor och farmor.<br />
Förhoppningsvis kommer jag att fortsätta leva med min nya kärlek.<br />
Förhoppningsvis kommer jag att få fortsätta att ha en god hälsa så jag kan göra allt det jag vill.<br />
Förhoppningsvis kommer jag att kunna fortsätta resa och se nya platser.<br />
Förhoppningsvis kommer jag och mina vänner fortsätta att ha kontakten och göra roliga saker även framgent.<br />
Förhoppningsvis kommer jag att fortsätta vara nyfiken på livet och dess innehåll.<br />
<br />
Något som är säkert är:<br />
Mina barn kommer att fortsätta utvecklas och formas av livet med eller utan mig.<br />
Jag kommer att fortsätta fylla min livsbok med nya blad till den dagen det är dags att vandra vidare.<br />
Jag kommer att fortsätta åldras.<br />
Jag kommer att se mina föräldrar vandra vidare och jag hoppas att jag kan vara med dem in i det sista.<br />
Jag kommer en dag vandra vidare. När dagen kommer vet jag inte men jag hoppas att det är långt kvar.<br />
<br />
Men framförallt det är jag som styr hur mitt liv ska se ut i fortsättningen. Det är jag som gör valen och väljer vägarna framåt.<br />
<br />
Just nu har jag valt vägen med nya kärleken. Den vägen kommer att kantas av glädje, sorg, ilska och kärlek. Vart vägen tar vägen vet jag inte och jag vill inte heller veta det. Jag vill inte lägga upp någon strategi utan bara följa magkänslan och hjärtat även fast hjärnan ibland skriker: FEL FEL FEL. Trots att någon sitter på min axel och säger: Jaha nu när du är lycklig slår lien snart till igen. Du kommer att krypa i gräset igen och inte flyga uppe bland molnen.<br />
Men den jag lyssnar inte. Inte denna gång utan nu ska jag skratta, vara lycklig och kär och snart fylla 50 år.<br />
<br />
Så mina vänner:<br />
<br />
<i style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"><b>Amor vincit omnia et nos cedamus amori</b></i><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19.1875px;"> – "Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken"</span><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-43098215108589889812013-10-14T15:23:00.000+02:002013-10-14T15:28:22.794+02:00Måndagen den 14 oktober och .......... 10 dagar kvar tills man fyller 50 år. Än så länge har jag inte fått någon åldersångest utan tycker det är riktigt skönt att ha kommit så här långt i livet. Vill inte vända tillbaka och bli 20 år igen.<br />
<br />
Har blickat tillbaka lite i mitt liv och jag vill inte gå tillbaka och uppleva mitt liv igen. Så mycket har hänt och så mycket sorg har funnits. Visst var det härligt att vara 20 år och ha hela livet framför en som ett oskrivet blad. Men samtidigt var det lite skrämmande. Nu skulle man själv fylla detta blad med något och inget som mor och far hjälpte till med. Att själv ta ansvar och själv möta glädje och sorg. Att plötsligt se andra människor med deras fel och brister och positiva sidor. Att själv bestämma vilken väg man ska gå eller inte. Att stå på bergstoppen och bara kasta sig ut i det som kallas vuxenlivet. Vilka framtidsplaner man hade och så lite man visste. Det är tur att man inte vet vad som händer på vägen får då hade man inte vågat sig ut.<br />
<br />
En lärdom som kom tidigt var att man själv faktiskt inte kan styra över vem som lever och vem som dör. Man tror att man har full kontroll och sedan slår verkligheten till ordentligt. Man har inget att sätta emot om Döden har beslutat sig. Vår älskade dotter Sarah Margareta togs ifrån oss innan vi ens hann få känna henne. Det är en riktig tagg som sitter i hjärtat. Att Döden beslutade ta Sarah Margareta ifrån oss innan hon ens hann få komma och säga hej. Samtidigt så inser jag ju att det hade varit betydligt mycket värre om hon hade hunnit finnas hos oss ett par dagar in Döden valde henne. Men sorgen den försvinner inte, den finns kvar och tittar fram då och då.<br />
<br />
Att sedan få barn som överlever var något av det absolut bästa som har hänt mig. Samtidigt som bland det värsta eftersom nu började den riktiga oron krypa på en. Tänk om det händer mina barn något, tänk om jag inte kan vara där och skydda dem. Och det fick jag surt lära mig när maken dog. Man gör allt i sin makt för att skydda sina barn men när det verkligen händer kan man inte skydda dem. Det man kan göra är att vara där för dem och stötta dem vid svåra tider som i glada tider. Mot livet själv kan man inte skydda någon man kan bara vara där och stötta. Jag så stolt och lycklig över att mina två barn har vuxit upp och blivit de underbara och starka människor som de är idag. De har fått smaka på livets baksida alldeles för tidigt och om det hade stått i min makt att förhindra detta hade jag gjort det.<br />
<br />
Snart är man 50 år och fortfarande fascinerar livet en. Att möta kärleken efter maken känns fortfarande overkligt. Att möta närståendes reaktioner på detta väcker många olika känslor som legat i koma. Att vakna upp och få alla dessa känslor är både tufft och hårt men samtidigt alldeles underbart. Nu åker man helt plötsligt igen en slags berg- och dalbana fast mer på det positiva sättet. Mer på det förtjusta sättet som när man sitter i vagnen högst upp för första gången och man inser att nu jävlar blir det åka av. Första backen ner och det bara suger och kittlar i magen. Man skriker av skräckblandad förtjusning och man vet att än är det inte slut. Det kommer att komma så mycket mer fast man vet inte vad. Man bara vet att det är bara att hålla i sig och åka med.<br />
<br />
Helt plötsligt så hamnar man i en situation som gör att ljuset är här igen samtidigt som det blinkar. Att lära känna en ny person som tagit en med storm är utmattande samtidigt som livsgivande. Nu börjar andra problem visa sig i form av närstående som blir överbeskyddande. Allt som händer ska gå igenom nålsögat. Jag förstår mina närstående att de är rädda om mig och inte vill att jag ska bli sårad. Men samtidigt har jag svårt att förstå varför allt ska granskas så kritiskt. Men men det är ju som med allting annat. Vi gör det vi känner är bäst för oss själva och sedan får man arbeta med att få sina närstående med på färden framåt.<br />
<br />
Jisses vad djupt det blev idag. Men det är väl det som är livet. Skrapar man lite på ytan hittar man så mycket mer.<br />
<br />
Säger bara: Carpe diem - vänner!<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-63909597882469742392013-10-07T14:50:00.000+02:002013-10-07T14:50:34.237+02:00I kärlekens tecken!Tänk vad världen ser annorlunda ut när man är uppe i det blå och svävar på rosa moln. Helt plötsligt så öppnar sig en värld för en som man inte har sett riktigt de senaste åren.<br />
<br />
Under de första åren efter maken dog var världen svart eller vit. Antigen var allt hopplöst eller halvbra och man åkte berg- och dalbana hela tiden. Eller så var man uppe på toppen och kunde börja skönja lite fler färger. Precis när man var på toppen åkte man ner igen och fick börja sträva sig uppåt. Men för varje svacka blev djupet mindre och mindre. Smärtan blev mer och mer uthärdlig. Taggen i hjärtat mer och mer ombonat så att det inte stack så hårt. Saknaden blev mer en vardag och snurrade omkring i bakhuvudet istället för att fronta en hela tiden. Hjärtat lappades ihop och tårarna kom mer och mer sällan. Men det jag inte förstod då var att ju längre tiden gick från makens död desto hårdare pansar byggde jag runt mig. Jag byggde omedveten en massa murar kring mig som sedan avslutades med pansarplåt.<br />
<br />
Tyckte själv att jag började bli mer och mer positiv, mer och mer öppen och kärleksfull mot min omgivning. Men ack så fel jag hade. Idag efter att återigen fått förmånen att känna kärlek till en man så ser jag hur jag lurade mig själv för att skydda mina försvarsmurar. Idag ser jag hur hård och kall jag egentligen var pga rädslan att någon skulle kunna såra mig eller dö från mig. Inte hård och kall mot andra utan mot mig själv. Och är man hård och kall mot sig själv så strålar även detta ut trots alla murar och pansarplåtar man bygger kring sig själv. Man accepterar att ödet har spelat ett spratt och tagit en del av ens hjärta och själ. Men det ska fasiken inte få hända igen. Utan träffar man någon ny igen ska det bli på mina premisser och inte ska denne få komma in ända längst in i ens själ och hjärta för den platsen var redan tagen. Nej utan det ska vara lagom mycket av allt. Så lite jag visste om hur livet ter sig när kärleken slår till igen. Så lite jag visste om att ens själ och hjärta faktiskt har plats för en till. Och den ena förtar inte den andra. Utan att det blir en annan typ av kärlek, en annan typ av själsfrände. Maken kommer alltid ligga djupt och tryggt i mitt hjärta och själ. Det vi hade går inte att byta ut eller ersättas. Utan allt blir nytt och kärleken blir på ett annat plan. Äsch jag vet faktiskt inte hur jag beskriva det hela. Kan inte sätta ord på skillnaden utan det är bara så.<br />
<br />
Visst är jag skräckslagen att ödet igen ska slå till hårt. Att släggan kommer krossa all lycka men om det kommer så har jag i alla fall fått förmånen igen att känna mig levande, vibrerande och lycklig. Då får jag ta smällen när den kommer eller rättare sagt jag har inget val. Kärleken är här och river totalt ner allt jag har byggt upp. Mur efter mur krossas till sand, pansarplåten har slitits bort och kvar står lilla jag darrandes och skräckslagen, glad och lycklig. Fasiken det är ju skitjobbigt. Man slits mellan molnen och marken hela tiden.<br />
Men jag böjer mitt huvud ödmjukt och tackar gud eller universum eller vad/vem som har styrt denna man in i mitt liv. För detta trodde jag mig aldrig aldrig få uppleva igen, kärlek i hjärta och själ.<div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-24542102413126977152013-09-30T14:06:00.000+02:002013-09-30T14:10:54.188+02:00Hösten gör sitt intåg med både det ena och det andraOjoj vad länge sedan jag skrev något här. Men orden liksom bara försvann och jag stirrade bara på en tom sida. Inget ramlade ur fingrarna orden var bortflugna. Vad gör man än tar en bloggbrejk.<br />
<br />
Så vad har hänt sedan i mars?<br />
<br />
Ja jag kommer inte riktigt ihåg allt som har hänt men de viktigaste sakerna kommer jag ihåg.<br />
<br />
Våren flöt på och inget speciellt hände mer än vardagliga saker. Men så i april började saker hända.<br />
<br />
Jag fick beskedet att min fortsatta karriär i det företag jag jobbade i inte längre var aktuellt pga omstruktureringar och nedskärningar. Så per den första juni är jag arbetsbefriad i 6 månader. Min första tanke var helt ärligt: SKÖNT<br />
Varför, jo för att stämningen inom företaget blev bara sämre och sämre. Blev mer och mer pressande för personalen. Gör mer på färre personer. Etiken och moralen i företaget föll mer och mer. Personalpolitiken försvann ut i cyber och folk blev mer och mer deprimerade. Därför kändes det bra att lämna företaget samtidigt som det var förstås jobbigt att lämna sina arbetskollegor. Till en början var det lite svårt att förstå att man inte längre skulle gå till ett jobb där man har jobbat de senaste 18 åren. När slutdatumet närmade sig började det bubbla och spritta i kroppen. En förväntan började sakta gro.<br />
Nu skulle jag kunna ta en lång lång semester och bara njuta och fundera på vad jag vill göra i framtiden. Så kort och gott jag bestämde mig att denna sommar ska bli en enda lång semester där jag styrdes av väder och vind. Och det har jag verkligen gjort.<br />
Varje morgon jag har vaknat och tittat ut genom fönstret har jag lagt upp min dag. Är det soligt och varmt utanför packar jag min picknick korg och ger mig iväg till stranden.<br />
Är det regnigt, vilket har varit ytterst sällsynt denna sommar, fejjar jag inomhus. Måste medge att inte blev det mycket fejjande inomhus denna sommar inte.<br />
<br />
Jag hoppade in och jobbade på doteras restaurang när de behövde hjälp med serveringen. Jösses så många nya människor jag har träffat, både av den bra sorten som av den dåliga sorten. Men totalt sett har det bara varit positivt.<br />
<br />
Sonen tog studenten och firades ordentligt av släkt och vänner den 5 juni. Vilken stolt mor jag var när han sprang ut. Trodde jag skulle pysa över av stolthet. Min lilla pojk har klarat av gymnasiet med glans. Ja det kom nog en liten tår också :)<br />
<br />
Midsommar firade jag i Visby med en väninna. En hel vecka var vi i Visby och hittade på allehanda hyss. En helt underbar vecka med både sol och regn.<br />
<br />
Sonen tog sitt körkort i juli och sedan dess har mor svårt att få tillgång till bilen, hehe. Men jisses vad duktig han är på att köra. Lugn och säker och inga förhastade rörelser.<br />
<br />
Sedan har jag varit iväg 2 veckor på Korfu med dotera och hennes man G. G kommer från Korfu och därför slapp man alla turistfällor och istället fick se Korfu ur en greks ögon. Många goa stunder med släkt och vänner, bad och sol, middagar och goda viner. Visst hade dotera och jag våra sammandrabbningar, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi umgicks i hela 2 veckor. Men det hade jag räknat med och eftersom hon inte har bott hemma på många år har hon tappat lite om vem jag är och vad jag står för. Totalt sett var det 2 helt underbara veckor och egentligen ville jag inte åka hem. Dock saknades det något och det var sonen. Han kunde inte komma med pga olika anledningar utan fick klara sig utan mor i 2 hela veckor.<br />
<br />
Sonen i säg var väl inte så grymt besviken på att han inte kunde följa med. Nu hade han hela hemmet för sig själv och kunde känna på hur det var utan en gnatande mor.....<br />
<br />
Kom hem den 1 september och första höstmånaden hade börjat. Men se inte riktigt, solen strålade och det var fortfarande varmt ute. Så det var bara att fortsätta semestern med strandhugg.<br />
<br />
Sedan hände det något som jag inte trodde skulle hända. En man klev in i mitt liv med stora kliv och tog mig med storm. Har fortfarande inte riktigt fattat vad som har hänt och nyper mig i armen varje dag för att verkligen se att jag är vaken. Inte för mitt liv trodde jag att jag skulle bli så förälskad och guppa på rosa moln igen. Nog för att jag har sett mig i framtiden med en ny man men inte på det här sättet. Det bästa är att jag känner inga skuldkänslor gentemot maken som gick bort för 8 ½ år sedan utan det känns lugnt och tryggt. Maken kommer alltid finnas i mitt hjärta och den platsen kommer ingen kunna ta. Men tydligen så har jag ytterligare en plats som kunde tas av en ny man. Alla känslor som kommer har jag liksom glömt bort. Det känns som jag återigen är tonårig och fattar nada. Fast det är en otroligt skön känsla att man faktiskt kan komma dit efter förlusten av sin make. Så nu har en ny fas i mitt liv börjat. En fas som kanske kommer leda till ja jag vet inte vad. .Fast det spelar faktiskt ingen roll att jag inte vet vad som komma skall. Jag bara njuter av att återigen känna kärlek för en annan man och följer bara med på den vågen.<br />
<br />
Nu ska jag ut och njuta av livet, kärleken och hösten. Fira att jag snart fyller 50 år, att jag kommit igång med träningen igen, att jag har fått förmånen att leva igen. För denna höst kommer bli den bästa på många herrans år.<br />
<br />
Tänk så livet bara kan ta en riktning som man inte trodde sig att det skulle göra! Jag tackar universum eller gud eller vad som hjälper till att jag återigen fått känna kärlek!<br />
<br />
Puh blev ett långt inlägg! Orden är tillbaka, tjoho!<br />
<br />
Ha det gött därute i hösten och njut av det lilla så kommer det stora snart!<br />
<br />
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-33479099166645370352013-03-02T14:45:00.001+01:002013-03-02T14:57:37.741+01:00Lördag den 2 mars...... och snön yr utanför. Vart tog våren vägen? Kung Bore är verkligen stark. Känns lite som april väder utanför. Ena stunden vräker snön ner och nästa stund skiner solen.<br />
<br />
Måste säga att här händer det saker. Den ena efter det andra ramlar in över tröskeln. Vänner som jag inte har hört av på länge hör av sig. Fester trillar in och pockar på. Andra möjligheter som kan skapa trygghet trillar in men som kräver eftertänksamhet och mod framför allt. Mitt i allt detta står jag och gapar av förvåning. Vad är det som händer?<br />
<br />
Måste ha med att jag nu har bestämt mig för att kasta ut negot och ta emot och skicka ut positiva tankar. Det man skickar ut i universum kommer för eller senare tillbaka oavsett om det är negativt eller positivt. Just nu känns det som att negobubblan har spruckit och att det inte styr lika mycket över mig. Vilken skön känsla det är må jag säga. Efter alla år med negot som det största sällskapet trillar det in mer och mer glada överraskningar.<br />
<br />
Visst finns negot kvar och gör allt för att trycka ner mig men jag har gett mig fasiken på; ALDRIG MER, ska negot få styra. Visst händer det saker som inte är positiva utan väldigt jobbiga men NEJ jag tillåter mig inte att falla ner igen. Där jag har varit vill jag inte tillbaka.<br />
<br />
Nu är det bara full fart framåt och vända det negativa till något positivt istället. Skita i vad alla andra säger och tycker och bara gå på sin egna känsla. Vad är rätt för mig, vad gör mig glad och vad för mig framåt.<br />
Försöker följa något som har har funnits inom mig men som i min djupaste sorg raderades och som återigen har smugit sig tillbaka. Något som är det mest universala och hållbara sättet för att man själv ska må bra. Något som Shakespeare via Hamlet förmedlade i rollgestalten Polonius:<br />
<br />
<i>Och detta framförallt; var sann mot dig själv, och det måste följa som natten följer dagen. Då kan du inte vara falsk mot någon man.</i><br />
<i><br /></i>
Så enkelt egentligen men ändå så svårt. Att gå på sin egen känsla, att följa sin egna övertygelse, att vara sann mot sig sjäv och strunta i alla Jantar som anser sig veta bäst.<br />
<br />
Så vänner på andra sidan rutan:<br />
<br />
Var sann mot dig själv och det blir så mycket lättare att leva i det som kallas livet.<br />
<br />
Fasiken glömde att säga: Nä pojkvaskern har inte svingat sitt spö när det gäller min garderob. Varje kväll när jag kommer hem hänger samma gamla paltor kvar. Men det kanske gäller att ha tålamod, garhg :-)<br />
<br />
<br />
<i><br /></i><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-20203547530122000352013-02-24T21:15:00.000+01:002013-02-24T21:15:26.399+01:00Söndag kväll och jag........ gäspar snart käken ur led. Ikväll blir det tidigt i säng för helgen har varit intensiv med bara party party. Märks att man inte är 20 längre utan 25 :-) Det har verkligen varit hur kul som helst.<br />
<br />
Började redan i torsdags kväll med en kvällsfika med goaste Carolina. Vi har inte setts på ett tag så att äta, dricka kaffe och tjattra samtidigt krävs en viss begåvning :-). Timmarna bara flög iväg och munlädret började värka hehe. Men oj vad gott det var att se henne.<br />
<br />
Fredagen fortsatte med bara gobitar. Först en superhärlig lunch med Päivi där tiden var alldeles för kort. Attans att man måste jobba också.<br />
<br />
Kvällen blev det först tantsnack med vin och varma mackor tillsammans med goaste Kerstin och Ann. För att sedan hamna i baren med en massa härliga människor omkring som TYVÄRR var alldeles för givmilda med det drickbara hehe. Lite på snusen blev man och vaknade igår morse bakfull. Herrejesses det var typ hundra år sedan man var det. Fast vad gjorde väl det när man hade haft det supertrevligt kvällen innan.<br />
<br />
Vid 2-tiden kom härliga Susanne för en helg tillsammans. Började förstås med något ätbart i form av Caesarsallad. Lite motigt var det att äta :-) Sedan en massa tjattrande, skrattande och mycket vattendrickande. Vid 19-tiden var det dags igen att förbereda sig för nästa party.<br />
<br />
<br />
Denna gång iväg och fira doteras kock som fyllde år. Så iväg bar det till doteras restaurang och få i sig god mat, gott sällskap och en massa skratt igen. Även här var det givmilt med det drickbara fast eftersom man är duktig på att lära sig av sina misstag så inmundigats det endast vatten. Susanne däremot fick sig lite värme inombords.<br />
<br />
<br />
<a href="https://fbcdn-sphotos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/525063_426595340751611_1730722634_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" class="spotlight" height="149" src="https://fbcdn-sphotos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/525063_426595340751611_1730722634_n.jpg" width="200" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Sedan vaknar man upp till denna underbara dag med takdropp och värmande sol så det blev en riktigt lång promenad för att njuta.<br />
<br />
Så nu har jag träningsvärk i de vilande magmusklerna och i munlädret och är attans trött men otroligt nöjd.<br />
<br />
En tidig kväll lär det bli!<br />
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-79797461524726889312013-02-21T23:11:00.000+01:002013-02-21T23:11:11.691+01:00Nämen....... tror minsann att bloggtarmen börjat värka igen :-) Jisses flera inlägg med bara några timmar, dagar emellan.<br />
<br />
Just nu pågår stor renovering av denna tantelanta. Har liksom förfallit som ett gammal torp brukar göra utan skötsel :-)<br />
<br />
Startskottet blev när jag lyckades få sprickor i vänster nyckelben och blev ivägskickad till sjukgymnast för att få hjälp lagom till jul. Inte nog med att pojkvaskern har världens blåaste ögon utan han är en sjuheliske "pain in the ass" och driver på som den värsta PT. Eftersom tant inte tänker avslöja förfallet helt och hållet tiger hon och vägrar visa smärta, dålig kondis eller saknad av styrka. Näpp inte ska en pojkvasker kunna trycka ner denna tantelanta inte. Här finns ingen pardon för pojkvaskern har lyckats se igenom de ruttna plankorna och tycker det är roligt att elda på för att få fram det ruttna och putsa bort det. Så efter ett par vändor hos honom så har helt plötsligt tant börja sträcka på sig, orka gå i trappor utan att flåsa upp lungorna, tror ta mig sjuttsingen att han har svängt med trollspöt och raderar ett par rynkor också. :-) Nu fattar jag liksom grejen när man pratar om att ha en egen PT. Kommer man inte så kan man ge sig sjutton på att telefonen ringer och man får höra: Och vart är du då eftersom du inte är här. Jag hoppas att du är på väg hit!<br />
<br />
Så det dallrar lite mindre i gäddhänget, flåset är bättre och uthålligheten har blivit bättre, börjar bli lite mer upprätt och fastare lite här och där. Så då började en tanke gro hos tant. Kanske ska man renovera lite på utsidan som insidan. Så nu trycks det i nyttigheter i form av en shot varje morgon påföljt med lite noniextrakt och sedan avsluta dagen med omega 3 och e-vitamin.<br />
<br />
Därefter satt jag helt plötsligt i stolen hos frissan och blev ompysslad. Sedan ett par dagar senare hamnade jag på något konstigt sätt i en stol hos en nageldesigner och kom ut med helt nya naglar.<br />
<br />
<img alt="Bild: Förlängning, fransk manikyr med pärlemo skimmer i silver. Tyvärr så glömde vi ta en förebild." height="200" src="https://fbcdn-sphotos-c-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/c0.134.403.403/p403x403/539376_540728049295138_1473799696_n.jpg" width="200" /><br />
<br />
Sedan blev jag utsatt för fiskattack<br />
<br />
<img alt="Bild: Fiskattack - Marline Salong Södertälje" height="200" src="https://fbcdn-sphotos-g-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/c67.0.403.403/p403x403/11216_10151309192088301_1834295646_n.jpg" width="200" /><br />
<br />
Och blir helt plötsligt uppringd av alla möjliga som vill träffas och umgås med mig. Så jag har nog träffat på en god fe i en pojkvaskers kropp. Nu hoppas jag på en helt ny garderob, tror ni pojkvaskern kan fixa det så att den är där när jag kommer hem från jobbet?? :-)<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /><div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-155560247216729842.post-54132336322787981642013-02-17T17:51:00.001+01:002013-02-17T17:53:52.026+01:00Okej okej<div dir="ltr">
Vet att det är typ 5 minuter sedan förra inlägget. Måste bara testa blogg appen för mobilen. Det har skrivits så mycket negativt om den så därför vill jag testa. Vända nego till det positiva. :-) <br />
Spännande kommer det funka? </div>
<div dir="ltr">
</div>
<div dir="ltr">
Och det gjorde det. Tjoho!</div>
<div class="blogger-post-footer">[img]http://signatures.mylivesignature.com/54487/75/E4A1B31EE7C79364C127F56D7B0AA6E9.png[/img]</div>Aforiahttp://www.blogger.com/profile/09973917455690166443noreply@blogger.com4