Back from South Africa - del 4

Oj oj vad mycket det blir om vår resa till Sydafrika. Detta underbara motsägelsefulla land fascinerar mig otroligt. Vilken natur, vilka underbara människor samtidigt så stora klyftor, fattigdom och brottslighet. Att se skillnaden i bostäder, allt från plåtskjul till supermoderna villor visar kontrasterna. Vi gjorde aldrig något besök i en kåkstad. Det kändes lite som att gå på Skansen och titta på apor i bur. Att "turista" i en kåkstad kändes för mig personligen som ett inkräktande i dessa människors liv. Nu efteråt har vi fått höra att just göra ett besök hjälper människorna att sprida kunskapen om dessa stora klyftor som finns. Så kanske gör jag ett besök där om vi kommer tillbaka till Sydafrika.

Dag 4 påbörjade vi vår resa mot Krugerparken. Först en flygresa mellan Kapstaden och Johannesburg. Sedan hyrbil för att köra upp till Raptors Lodge där vi skulle bo under tiden. Kom fram sent, vid 20-tiden och det var kolsvart. Som tur var mötte Karen upp oss vid gaten för att visa vilket hus vi skulle bo i. Vi var lite skakiga eftersom vi inte visste vad som fanns utanför bilen och huset. Huset ligger mitt ute i bushen utan staket. Så vilka djur som helst kunde komma när inpå. Men det enda vi behövde fundera på var ormar eftersom vi kom mitt under ormsäsongen. Huva, ormar som är det värsta jag vet.

Så vi var lite nojjiga när vi klev ut i mörkret innan vi kom in i huset. Detta mötte oss när vi kom in.

Med mörkret utanför, bushens ljud och värmen så var det gott med iskall champagne och nyplockad frukt. Till slut, stärkta av champagnen, vågade vi oss ut i mörkret för att kolla in altanen. Vi till och med vågade ta ett dopp i poolen.

Dag 5 vaknade vi tidigt för att ta emot Karen och vår vildmarksguide Craig för planering vad vi ville göra. Jag ville besöka ett rehabiliteringscenter för skadade vilda djur och lyssna på vad man gör för dessa. Sedan naturligtvis en tur upp till Krugerparken för safari och sist men inte minst "open-car-safari". Så vi bestämde att under eftermiddagen göra ett besök på rehabiliteringscenter, dag 6 heldag i Krugerparken och dag 7 morgon-öppen-bil-safari.

Under förmiddagen tog vi det lugnt och badade och solade. Plötsligt när Hjärtat ligger i poolen och badar får han se några som var grymt besvikna över att vi befann oss i deras vattenhål.

Vid lunchtid så drog vi oss upp ur poolen för att göra liten utflykt. Vi hittade underbart vackra Blyde Canyon reservatet med hisnande berg och storslagen natur.

Mitt ute i ingenstans låg ett byprojekt där de tillverkar saker för att försörja byn. Som tur var hade Craig berättat för oss om detta så vi kunde åka in och kika. Handlade silkessjalar med aloe vera och badsalt med sandel och aloe vera. Stället heter Godding & Godding och har till och med startat en webbsida där man kan beställa deras produkter.

http://www.goddingandgodding.com/

Sedan bar det iväg till rehabiliteringscentret Moholoholo Wildlife Rehalibitation Centre där vi fick veta massor om t ex gamar. Vi fick lära oss att det finns sju olika sorters gamar i Sydafrika och var och en har sin egen uppgift vid kadaver. Tyvärr är en del av dessa gamar utrotningshotade och pga detta är andra djur som vildhundar, sjakaler, hyenor också hotade. Varje sorts gam har sin egna uppgift vid rensning av kadaver. En öppnar upp djurkroppen, en äter skinnet osv. Om någon av dessa gamar inte gör sin uppgift kan de andra inte utföra sin och hela näringskedjan blir hotad. Synd att människor inte förstår detta.

Vi fick vandra runt och träffa vildhundar, hyenor, svart örn, lejon, honungsbjörn, leopard och sist men inte minst gepard (sheeta). Det var fyra av dessa djur som vi inte fick gå in till eftersom de inte var tränade. Dock fick vi klappa en gepard och det var en mäktig känsla.

Hade gärna klappat ett lejon, leopard, hyena också men de var för vilda och skulle släppas ut så småningom. Måste säga att killarna och tjejerna som jobbar på Moholoholo Wildlife Rehalibitation Centre gör ett fantastiskt jobb med att ta hand om de skadade djuren samtidigt som de jobbar hårt med att få folk att förstå värdet av alla djuren. Deras arbete gjorde ett stort intryck på mig. Deras glöd för att låta djuren leva fritt utan människans påverkan. Ja denna eftermiddag gav många tankar och eftertankar. Här kan ni läsa mer om dem

http://www.moholoholo.co.za/wildlife-Rehabilitation-centre.htm

Denna dag avslutades som den påbörjades med ett dopp i poolen.

Back from South Africa - del 3

Dag 3 vaknade vi igen till fåglars kvitter och gårdens alla ljud. Strålande sol och återigen 26 grader varmt vid 8-tiden. Att slå upp sina korkgluggar till strålande sol och värme är en lisa för själen. Frukost färdiglagad, kaffet nybryggt, stort dignande fruktfat med passionsfrukter, meloner, apelsiner, bananer är en underbar start på dagen. Dessutom att inta detta vid poolen är en underbar känsla. Att ta ett dopp mellan frukostfaten och kaffet är en lyx utan dess like.

Denna dag åkte vi på en vingårdstripp och smakade av andra viner än Jan och Anitas. Tack vare Jan och Anitas kunskap om druvor, viner så blev denna dag intressant och givande. Att åka runt med vinfantaster på vingårdar är en upplevelse. Vilka fantastiska vingårdar vi fick se och vilka goda viner vi fick prova. Att hänga över ett glas vin, rött eller vitt, diskutera smaker och dofter, var en upplevelse i sig. Alla intryck som sköljer in över en, dofterna och ljuden, människorna och framförallt Jan och Anita. Deras entusiasm och glädje förgyllde dagens tripp.

Trötta, nöjda och lite på snusen landade vi hemma hos Jan och Anita. Kvällen blev lika underbar som tidigare kvällar men lite tidigare sänggående eftersom vi skulle upp tidigt dagen efter för att påbörja vår resa till Krugerparken. 

Att sitta ute och se solen gå ner, se hur himmelen skiftar i olika färger, höra alla ljud som kommer med skymningen och samtidigt då sitta med världens bästa sällskap och ett glas vin i handen. Det är ett riktigt bra avslut på en redan perfekt dag.

Back from South Africa - del 2

Dag 2 vaknade vi till fåglars kvitter och skrän och strålande sol. Redan kl 8 på morgonen var det 25 grader varmt. Frukosten intogs vid poolen och förstås ett morgon dopp i 26 grader varm pool. Solen strålade och värmde oss. Denna dag tog vi det väldigt lugnt och utforskade Jan och Anitas vingård.

Många vackra fotografier tog vi på både på gården och dess växter.

Jan visade oss hur de gör sitt vin och hur det lagrades i olika omgång för att få sin speciella karaktär. Vi fick gå in i destilleriet och titta.  

På kvällen grillade vi oxfilé och drack förstås gårdens egna viner. Jan och Anita lärde oss mycket kring viner, deras dofter och smaker. Diskussioner kring både det ena och andra. Hur livet i Svedala kontra livet i Sydafrika är. En lugn och avslappnade dag. En dag där vi la upp planerna för vad vi ville se och vad Jan och Anita tyckte vi skulle se.

Back from South Africa - del 1

Så är man tillbaka i gamla Svedala efter en helt magisk resa till Sydafrika. När jag nu idag sitter vid mitt köksbord och tittar ut känns det surrealistiskt att just jag har varit i Sydafrika. Måste titta på fotografierna om och om igen för att verkligen inse att Jo jag har varit där.

Under resans gång har det hänt mycket som behöver smältas, både goda och mindre goda saker. En av de mindre goda sakerna är att jag hamnade på sjukhuset efter att en elak bakterie valde att invadera min kropp. Dessbättre skedde detta i slutfasen av vår resa vilket gjorde att resan inte blev helt spolierad. Dock blev ju inte resan helt som jag och Hjärtat hade planerat. Men men sådant händer och det ger ju en lärdom på vägen.

Den 14 februari på kvällen startade vi vår resa till Sydafrika. Den 15 februari på förmiddagen satte vi så våra fötter för första gången på afrikansk jord. När vi lämnade Svedala var det 2 grader varmt och snålblåst. Vid mellanlandningen i Istanbul hade temperaturen höjts med 10 grader. När vi så återigen gjorde en mellanlandning i Johannesburg hade temperaturen höjts ytterligare med 10 grader. Nu började det likna svensk sommar. 22 grader varmt och strålande sol. När vi så äntligen kom till Kapstaden och klev ur planet och satte fötterna för första gången på afrikansk jord hade temperaturen stigit ytterligare 10 grader. Tjoho möttes av strålande sol och omfamnades av 32 graders värme. Äntligen!

Hjärtat och jag hämtades av goda vännerna Jan och Anita. De tog emot oss med glada tillrop och stora varma leenden. Första stoppen på vägen upp till deras vingård blev en annan vingård för lunch. Sedan bar det iväg till deras vingård utanför Wellington. Väl framme höjdes temperaturen ytterligare med 10 grader. Snacka om en rejäl höjning av temperaturen. Från 2 grader till 42 grader. Från snålblåst till strålande sol. Ahh vilken underbar känsla. Snabbt upp till det rum som skulle vara "vårt" under vistelsen och där slog värmechocken till rejält. Uppe på rummet var det ytterligare 10 grader varmt, mätte upp till hela 52 grader varmt. Hjärtat höll på att storkna och blev rejält orolig. Hur i hela friden skulle vi klara av att sova där. Men han lugnade ner sig när han såg ac:n. Snabbt bytte vi om till badkläder och skyndade oss ner till poolen för ett svalkande dopp.

Jisses så skönt det var. Blev lite poolhäng med kallt vitt vin och ett dignande fruktfat innan den afrikanska skymningen kom. I bakgrunden hördes syrsornas sång och vildhundarnas ylanden. Alla ljuden runtomkring förstärktes av solens nedgång och mörkrets inträdande. Vissa ljud så främmande andra ljud så välbekanta. En lätt bris smekte över oss och sakta sakta började nattens ljud ta över. 

Äntligen var vi framme!

Aforia fnular på vänskap

Sitter och filosoferar igen. Denna gång kring vänskap och dess betydelse för mig och för andra.

Efter att Maken gick bort försvann många vänner pga olika anledningar. En del har kommit tillbaka, en del har inte gjort det. Idag kan jag reflektera på detta utan att bli sårad. Vi människor är så olika och hanterar sorg på olika sätt. Det är bara att respektera och acceptera. Vänner kommer och vänner går. Alldeles beroende på vilken fas i livet man är. De få vänner jag hade kvar efter Makens bortgång har jag fått en djupare vänskap med vilket gör mig väldigt glad. De har funnits där genom allt och dessa kan jag lita på 100 %.

På senare år har jag skapat nya vänskapsband fast inte lika djupa som med mina "gamla" vänner. Dock har jag fått ynnesten att träffa några helt underbara människor som det bara har klickat med och som det känns som att vi alltid har varit goa vänner. Men detta i sig kan ställa till det i deras vänskapskrets. De vännerna har svårt med att man på väldigt kort tid kan bli så "bundis" att helt plötsligt blir det avundsjuka/svartsjuka. Det känns lite främmande för mig att man blir avundsjuk/svartsjuk på nya vänskaper. Jag personligen blir genuint glad om en go vän/väninna träffar en ny go vän/väninna. Eftersom jag "älskar" mina goa vänner tycker jag att de också är "förtjänta" av att träffa andra goa människor som kan tillföra saker och ting i deras liv som jag inte kan. Det är ju toppen att man har vänner som kan hjälpa en på olika sätt utan att det förtar de andra vännerna.

Tyvärr måste jag säga att har nu själv blivit indragen i denna avundsjuka/svartsjuka. Jag har träffat en väninna, E, som det bara sa klick med och det känns som vi har känt varandra sedan vi var små. Vi kan prata om allt och vi har pratat om allt. En av hennes väninnor har svårt att förstå att det har blivit så och tycker att jag inkräktar på hennes "revir". Eftersom de har varit vänner i många år tycker hon att hon har "förtur" på E. Det denna väninna inte kan förstå är att det faktiskt kan vara skönt med en helt ny vänskap där man inte har någon ryggsäck med sig. Utan att man börjar sin vänskap på en helt blank sida och fyller denna sida varefter vänskapen mognar. Allt det som man har varit med om kan bli en belastning och då är det skönt att börja om från början. Samtidigt som det är skönt med gamla vänner för just att de har varit med hela vägen.

Fast jag måste samtidigt tacka denna väninna för att hon har lärt mig att inte förlita mig på andras vänner. Jag är en öppen person och har inga problem med att berätta om saker som har hänt i mitt liv. Sitter man under en god middag och diskuterar saker, frågar saker om varandra, så har jag gjort det för att lära känna personen mittemot. Jag har också förutsatt att den andra personen har gjort detta för att lära känna mig. Men så är det inte alltid tydligen. Jag erkänner att jag har varit naiv i detta och får väl skylla mig själv. Tyvärr har tendensen just med väninnan varit att hitta någon lögn/falsk uppgift som hon kan kasta i ansiktet på mig och samtidigt visa för E vilken falsk person jag är. Jag vet vad jag har sagt, vad jag har gjort i mitt liv, vad jag har gått igenom i mitt liv och behöver inte ställa mig i försvar för det. Kan de inte lita på vad jag säger utan dubbelkollar detta med andra för mig helt okända personer får det stå för dem. Jag anser mig inte behöva "bevisa" alla delar i mitt liv för någon.

Nej för mig handlar vänskap om att ta hand om varandra, vårda varandra, stötta varandra, glädjas med varandra, sörja med varandra. Inte försöka så splitt i bekantskapskretsen, inte förtala andras vänner, inte söka fel och brister hos andras vänner, inte jaga uppskattning hos vänner, inte prata illa om andras vänner. Men det är jag och jag har precis lärt mig att vänners vänner inte alltid ser det så.

Säger som Seneca:

"Vad du tycker om dig själv är betydlig viktigare än vad andra tycker om dig."

Ha det bäst där på andra sidan rutan!