Vintern lägger sitt täcke över vårt avlånga land...

Nu har verkligen Kung Bore visat vad han går för. Idag har det blåst nordanvindar och snöat samtidigt. Snön har yrt både från mark och tak. Säga vad man vill. Men sitter man inne och tittar ut så ser världen bättre ut nu än för en vecka sedan. Den är vit, ljus och det är vackert utanför våra fönster. På tomten ser man kanske spår efter nissarna som tassar omkring och letar ingång till tomten.

Tänk just nu ser världen ut som den gjorde när jag var liten. Höga snövallar, yrande snö och den lockar till snöänglar och snöbollskring. Jag kommer inte ihåg en endaste vinter som var snöfattig när jag var liten. Kommer ni ihåg det? Det jag kommer mest ihåg är när vi bodde i Hudiksvall och Far fixade av all snö tillsammans med grannen en pulkabacke från garagetaket. Byggde en trappa upp av hårt packad snö så att vi barn kunde klättra upp med våra pulkor för att sedan svischa ner från taket. Vi byggde snögrottor under all snö med små gångar emellan våra grottor och alla vi barn var ute hela dagarna och kvällarna. Aldrig satt vi inne oavsett väder. Titt som tätt fick Far gräva upp mig ur snön eftersom jag bara var en tvärhand hög. Fnissande stog jag och väntande på att Far skulle gräva fram mig. Far fnissade då sannerligen inte. hehe Jag undrar när känslan av lycka försvann när snön faller? Kan inte förnimma mig om någon speciell ålder där den försvann. Plötsligt var den bara borta.

Men nu ikväll kan jag känna lite av den glädje när jag tittar ut genom fönstret och ser all snö. Dock har jag inte hört ett enda stimmande barn sedan jag kom hem från jobbet. Inga skratt ekandes mellan gårdarna. Endast pustande och stånkande vuxna som skottar och svär. Plogbilens blinkande och skrapande ljud. Så vart har barnen tagit vägen?? Vart har glädjen över snön tagit vägen? Förväntande barnaögon som tittar ut genom fönstret och ser stora snöflingor falla. Vart är pulkorna, kälkarna och snögubbarna? Vart har vinterns förtrollande värld tagit vägen?