2010-07-05

Åter i Svedala!

Hej hopp allihopa!
Är nu åter igen i Svedala som står i sin ljuva sommarkrans. Vilken luft, vilka underbara dofter och vilken klarblå himmel. Det är första gången på 2 veckor som jag ser himlen och solen. Dock tycker jag att det är lite kallt. :) Från ett 47 grader varmt och fuktigt Indien till ett Sverige med 25 grader och klarblå himmel. Det är skillnad. Men det går snabbt att vänja sig. hehe

Det första som möter mig när jag kommer hem är en son med bruten arm. :( Detta lyckades han åtstadkomma efter min 2:a dag i Indien. Körde omkull med moppen och bröt armen så illa att den var tvungen att opereras.  Det kändes ju inte så där himla kul att sitta nere i Indien medan sonen ligger på operationsbordet. Nu går han med gips och en titanplatta i armen, vilken han kommer att få ha hela sitt liv. Trist men sant. Turligt nog var det inte värre och han har blivit väl omhändertagen av mormor, morfar och storasyster.

Hur var då Indien? Underbart, varmt, svettigt, jobbigt både mentalt och kroppsligt. Jag blev väl omhändertagen och behandlad som en drottning. Lite jobbigt med alla som ville överbeskydda en men man fick vänja sig. En typisk grej var att på hotellet hade jag en säkerhetsvakt som bevakade mig väldigt noga. Så fort jag försökte ta mig till poolen för lite bränna och bad blev jag stoppad. Första gången jag försökte gå till poolen ensam så jagade han mig med frottehanddukar för att skydda mig trots att jag var fullt påklädd och inte hunnit byta om till bikini. Andra gången kom jag inte ens ut till poolen innan han stoppade mig med: Madame, this is not a good place for you. There are halfnaked men out there. Så det var bara att vända på klacken. Men lite irriterad blev jag för precis efter mig kom en annan dam och hon fick minsann gå ut till poolen. Därför var jag naturligtvis tvungen att fråga varför han stoppar mig och inte den andra damen. Svaret blev: Madame she is not important. I don't care for her. Jaha det var bara att tacka och gå vidare. Vid mitt tredje och sista försök blev jag naturligtvis stoppad igen. Trots att jag mycket noga hade kollat om det fanns några "halvnakna" män där. Denna gång var det bara en massa damer som var vid poolen och då tänkte jag. Nu så kan jag lugnt gå och lägga mig vid poolen utan att bli stoppad. Men icke sa Nicke. Säkerhetsvakten var där som en igel och stoppade  mig. Väl förberedd på att han skulle göra detta gav jag honom ett säkert kort: But there are only women round the pool. No men just women. Han svarade: Madame that's true but the water is not good today. It is very filthy after the rain and Madame can be sick. Den rackaren hade ocksa skaffat sig ett bra argument. :) Så någon solbränna och svalkning i poolen blev det inte. Det var bara att glömma. Så hem kommer man lika vit som när man åkte.

En annan grej som också var intressant var att min kollega, som är man, kunde göra som han ville. Till mig sa man att det var inte säkert att gå ut själv utan man skulle ha med sig minst en indier. Till honom sa man att jodå det går alldeles utmärkt att gå ut själv. Vi testade detta ett antal gånger och fick dessa olika svar. Då sa min kollega: But if I am with her then she would be safe as I am a man. Men svaret vi fick var att: No sir she is not. You can go out but she has to have an Indian man or woman with her. You will not be able to protect her as we can. Så det var bara att glömma att försöka gå ut själva. Skulle vi någonstans, om det så bara var 5 min promenad, så var det bil som gällde. Till slut tröttnade jag på allt beskyddande och gick till hotellchefen och klagade. Då svarar han: But Madame, we can't let you go out without protection. Your collegue is not capably to take care of you as we are. Our gods would be very angry on us if something should happen you as you are a gift from the gods and an angel. Vad svarar man på sådant? Vad svarade jag? Med ett rodnande ansikte och ett något fånigt svar som: Oh! Thank you. Tjoho så nu är man en gåva från gudarna och en ängel dessutom. Det är inte illa men tyvärr visar det inte sig så ofta. :)

En annan sak som var jobbigt att vänja sig vid var allt stirrande. Var jag än gick vände sig alla om och stirrade, både män och kvinnor. Eftersom man som svensk kvinna är nästan ett huvud längre än de indiska kvinnorna och dessutom blond och blåögd sticker man verkligen ut. Min kollega skrattade gott många  gånger när jag försökte krympa ihop mig och dölja min hårfärg. Men man vänjer sig vid det också. All artighet och uppvaktning från alla håll och kanter var betydligt enklare att ta eftersom man själv kunde ge tillbaka på samma sätt. De tyckte att jag var väl bevandrad i den indiska kulturen och mer indisk än de själva var i vissa saker. Dock fick jag höra många gånger att jag inte skulle prata eller hälsa på de som var i längre kast. Då svarade jag bara att jag bemöter människor så som jag själv vill bli bemött oavsett rang och härkomst. För mig är det självklart att tacka om man får hjälp oavsett rang, härkomst, inkomst eller titel. Oavsett om jag  är i Sverige eller utomlands. Att bjuda på sig själv ger så mycket mer tillbaka. Ett leende till en ledsen man eller kvinna kan lysa upp en stund för dem. En liten klapp på kinden på ett litet ledsen barn sprider ett leende över barnets ansikte. Detta var något som många av dem fann väldigt ovanligt. Den ständiga kommentaren var: Whenever you enter a room, the room starts shining. When you smile or laugh is like an angel is with us. You give so much of yourself and your energy. You're truly unusual and we're grateful for getting to know you. Så mina vänner om ni vill spä på ert ego så åk till Indien. Har nog aldrig fått så mycket fina komplingmanger och ord som där. Nä mina vänner nu måste jag sluta och lägga ner mitt änglahuvudet på den underbart sköna kudden!

Natti natti