2012-10-15

Så har det nästan gått en månad till.....

... sedan förra inlägget. Hösten har verkligen gjort sin intåg. De vackra färgerna börjar falna och det blir mörkare tidigt. Lamporna tänds tidigare och tidigare, flyttfåglarna har börjat sin färd till varmare länder. De djur som är kvar samlar sig inför vinterns intågande. Naturen börjar lägga sig till ro för att tackla vintern som kommer.

Återigen har jag blivit sjuk. Denna gång i en rejäl bonnaförkylning. Inte så konstigt eftersom folk runt omkring en går runt och hostar och snorar. Jag tycker att jag har blivit bättre på att lyssna till min kropp men tydligen inte tillräckligt eller så är det bara så att när jag blir sjuk blir jag sjuk ordentligt. Detta fenomen har pågått sedan jag hade min stroke för 9 år sedan. Det blev ännu värre efter att maken gick bort för 7 ½ år sedan.  Jag har liksom blivit någon slags magnet för sjukdomar i dess olika skepnader. Så tydligen ska jag minst en gång i månaden vara sjuk i diverse sjukdomar. Det tunga är inte i sig att vara sjuk utan den inkomstförlust det blir samt arbetsgivarens misstroende. "Något fel måste det ju vara eftersom hon ständigt är hemma och sjuk." Därför har man nu beslutat att göra en rehabundersökning - jag säger bara - bring it on - jag har inget att dölja.

Idag är jag hemma och har semester för att sonen skulle iväg på en utredning om han adhd-add eftersom han har fått diagnosen dyslexi. Men var tvungen att lämna återbud eftersom jag inte orkar.

Nu slut med tråkigheterna, här händer det saker som lyfter mitt humör enormt. Har träffat så många goa och positiva människor som bringar glädje i mitt liv. Plötsligt öppnas vägar som jag inte har sett förut för att jag nu har lyft blicken och verkligen ser mig omkring. Just nu är jag på väg mot ett vägskäl som endast jag kan bestämma vilket håll mitt liv ska gå. Lite rädd är jag men samtidigt väldigt nyfiken, vart kommer den ena vägen bära om jag väljer den. Hjärta och själ säger att jag ska välja den inte allt för lätta vägen medan förnuftet vill att jag ska gå i samma spår för där vet jag vad som händer. Men denna gång kommer jag inte gå på förnuftets vilja utan följa mitt hjärta för jag vet att bakom nästa krök ligger något stort. Det är något jag har lärt mig efter makens bortgång, det finns ett ljus där framme och det är dit jag ska sträva. Att kämpa är inget nytt för mig för det har jag gjort de senaste 9 åren. Det som blir det svåra är att hålla humöret uppe och inte låta sig slås ner av minsta lilla motstånd. Skam den som ger sig, jag ska dit trots motgångar :=)

Dotera och freunde har nu öppnat sin nya restaurang och de har fullt upp. Mottagandet av dem och restaurangen har varit över förväntan. De har varit fullbokade sedan dag 1.  Om något år kommer de att kunna njuta ordentligt av livet igen :=) Snart kommer de kunna unna sig ledigt utan dåligt samvete, börja kunna glädjas åt det som händer. Min lilla dotter har vuxit upp till en ung vacker och klok kvinna som styr och ställer på ett bra sätt. Äntligen får även hon skörda framgång efter många tunga år.

Även sonen har fått mer glädje i sitt liv. Skolan börjar flyta, han har många bra kompisar som bryr sig och framförallt, hans självförtroende och självkänsla har stärkts. Det syns rejält på honom, han tar för sig mycket mer. Han står upp för det han tycker och tänker på ett starkt och förtroendegivande sätt och det är bara början på hans vuxna liv. Vilken start!

Det är så skönt att se efter alla år av kämpande, strävande, sorg och elände, att livet nu har tagit sig en positiv vändning för hela familjen. Genom det vi har gått igenom har vi stärkts till att klara motgångar och sorg med en positiv anda istället för den tröga tunga negativa andan som har hängt oss i hasorna i många år. Vi börjar andas glädje och förväntan istället för bävan om förstörelse. Det är en så otrolig skön känsla att som mor se sina barn växa upp till starka, stolta, vackra och positiva människor.

Just nu är jag fylld av glädje och kärlek trots min bonnaförkylning. Livet kan bli härligt att leva om man tillåter sig att göra det också.  Att lära sig att inte lyssna till "neggisar" utan stänga av och bara öppna upp när man möts av glädje och positivitet. Att lära sig att slå bort djävulen som sitter på axeln och säger: Inte ska väl du (jantelagen), inte kan väl du. Att lyssna på: Jajamänsan det här ska du göra och du kommer att göra det bra. Klappa sig själv på axeln och säga: FAN VAD JAG ÄR BRA!

Avslutar detta inlägg med ett av mina favoritcitat:




Bild av Jeff Rowland

Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet!


Så låt oss nu dansa tillsammans!

2012-09-19

Solen skiner och det är en fin höstdag

Vad hösten är vacker när den visar sig från sin bästa sida. Sol, hög luft, ännu lite värme och sprakande färger i naturen. Än har inte alla färgerna kommit men de börjar, rött, orange, gult, brunt, grönt. Naturen förbereder sig för vila, igelkottar pinnar omkring och samlar inför vintern, fåglar börjar flyga söderut. Himlen fylls av flyttande och skrikande fåglar. Fast ännu hänger sommaren kvar med fingertopparna, allt för att ge oss tid att acceptera att snart är vintern här.

Själv tycker jag att hösten är en mysig tid efter all hysteri som blir när vår och sommaren är här, den börjar lugna ner sig. Man kan med gott samvete sitta och kurra inomhus utan att någon tycker att man förkastar en sommardag. Man kan sitta med sin bok eller tv-tittande utan att få gliringar. Man får mer tid för eftertanke och lugn. Dessutom kan man tända en massa ljus, brygga en kanna med gott te och bara njuta av lugnet och ron. Jag tror att vi alla djur som människor behöver denna tid för att återhämta oss, bygga upp oss igen inför vår och sommar. Sedan kan jag tycka att vintern är lite väl lång men det har väl sitt syfte det med. Som att vi ska längta till vår och sommar, ljusa nätter, humlors surr.

Just nu tillåter jag mig själv att vara sjuk utan att ha dåligt samvete. Igår var jag hemma för att jag hade en fruktansvärd huvudvärk och idag för rösten har sprungit sin kos. Jag slappar, dricker mycket te och vitaminer för att hjälpa kroppen rensa ut skiten. Visst kassan sinar när man är hemma och sjuk men själen mår fasiken så mycket bättre. Har börjat inse att man måste lyssna inåt och inte lyssna utåt. Ganska enkelt kan man tycka men inte om man är den som aldrig ger sig.

Har nu också fått besked att jag kommer inte stå mellan två arbeten den sista september utan det har skjutits framåt till 21/12. Var ytterst tveksam om jag skulle tacka ja till ytterligare en förlängning men det pågår saker runt om som gjorde att det mest strategiska var att tacka ja. Sedan får vi se om jag har gjort bedömningen rätt eller inte. Men faktiskt det oroar inte mig så jättemycket mer än beroende på utgång så påverkar det mina framtida planer. :-)

Jag har hittat något som är så grymt roligt och en affär som är otrolig. Tillväxten är enorm om man lägger ner lite tid och ork i det hela. Detta kommer göra mig oberoende, rik på både det ena och andra sättet och framförallt både jag och sonen kan jobba i det tillsammans.

Snart kommer jag glida fram i världen med ett stort leende på läpparna för jag kommer inte behöva oroa mig för framtiden.




2012-09-08

Stanna upp och lyssna. Varje dag har sitt egna budskap!

Tänk vad livet ibland går in i vana spår. Man tycker att dagar och nätter ter sig lika. Dagar och månader rusar iväg och man bara lunkar på i sitt vanliga spår. Sedan händer något som pekar och visar att varje dag har sitt egna budskap. Något man läser, något man hör, något man råkar ut för.

Blickar man då tillbaka ser man vad mycket som har hänt men som man har missat att uppskatta. Något man känner men inte gett uttryck för. Vad är det som gör att man låter sig vaggas in i glömska och falsk trygghet? Vad är det som gör att man lägger locket på?

Istället för att lyssna på budskapen man får, travar man på i gamla spår? När lär man sig att inget är statiskt, att inget är för evigt? Man tycker att man borde ha lärt sig att ta vara på det som finns runt en varje dag. Men gör man det? Ja kanske just när något drabbar en men sedan längre fram "glömmer" man att ta vara på det som finns runt omkring en. Att sluta gnälla och istället vara tacksam över det man har. Att sluta gräma sig över det man inte har.

Just nu händer så mycket kring mig, både direkta och indirekta saker. Saker som gör att man kastas bakåt i åren och känner vanmakt över att man inte kan påverka saker själv. Ibland kommer skräcken tillbaka att livet tar sig en annan riktning än den man tros sig vandra på. Man pendlar mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg. Man går från att vara positiv till att vara negativ trots att man vet att börjar man självömka så går spiralen nedåt.

Sedan kommer något som gör att man vänder spiralen och glädjen sprudlar i en. Livet är plötsligt ljust och glatt för att nästa sekund kastas ner i självömkan. Hjärnan börjar spela spratt och man känner sig totalt värdelös. Man slutar att SE världen och människorna omkring en. Man ser bara svart och grått. Tänk så mycket man själv påverkar! Tänk vad vanans makt kan spela spratt med en.

Man pratar om att tiden läcker alla sår men jag håller faktiskt inte med. Det tiden gör är att man sopar under mattan, glömmer sina egna löften, lägger en slöja över ögonen så att man inte ser. Kapslar in sorgen och smärtan i pansarstål så att man slutar känna. Tiden gör att minnet bleknar och känslorna falnar men såren är fortfarande öppna om än omslutna av pansarstål. Sen kommer en doft, en låt eller en smak och vips öppnas pansarstålet upp och smärtan strömmar ut. Tänk att slentrianen och vanan gör så att man "sopar under mattan" och glömmer det man själv lovat sig för många år sedan. VAR TACKSAM FÖR VARJE SOLUPPGÅNG OCH VARJE SOLNEDGÅNG DU UPPLEVER. För imorgon vet man inte var man är, vem man är eller om man fortfarande får staka sin egen stig på denna jord.

Att bryta en dålig vana är inte lätt. Det krävs mycket arbete och eftertanke. Det krävs att man tillåter sig själv att vara nöjd med det lilla framsteget. Att inte snegla över axeln och se andras framgång och jämföra sig med dem. De som glider genom livet på en räkmacka. Något jag lärt mig de senaste veckorna är att tar man bort lite på räkmackan ser man att de glider faktiskt inte genom livet som man trott. Nä för även de har sina sorger och bekymren. Skillnaden är bara att de låter inte detta tynga ner dem utan tar lärdom av det istället. Att titta på världen och se möjligheterna. Gud vad avundsjuk jag är! Men snart hoppas jag att jag är där!

Sakta men säkert börjar jag lära mig igen. Att motgång kan vändas till framgång, allt beroende på din egna attityd mot det som har hänt eller håller på att hända. Att släppa rädslan för att vägen viker av från den väg du har lagt. Att skaka av sig andras pessimism och negativitet. Att inte låta sig dras in i något som leder nedåt. Det är inte lätt, och rätt som det är, är man där igen. Skillnaden är att jag nu kan vända mig bort fortare och titta på annat som distraherar mig från självömkan, pessimismen.

Trots att min vanda framtid står på spel och att jag inte vet hur det kommer att se ut den närmsta tiden, känner jag tillförsikt på framtiden. Fakta har lagts på bordet, jag är en av de som kommer att vara mellan två jobb från och med oktober. Visst bultar rädslan i mig, kommer jag hamna på gatan, låter jag den inte styra. Jobb finns om man viker av från sin vanda väg. Om man klättrar ner från de höga hästarna så finns det jobb. Eller så kanske jag tar det lugnt och pillar mig naveln och försöker fundera ut vad det är egentligen jag vill göra. Låta mig själv vika av från den utstakade vägen, göra ett snedsteg åt sidan och titta där. Kanske finns det något där som bara väntar på mig som jag inte har sett pga att jag har hasat mig fram i mina vanda spår.


Så nu börjar jag långsamt återigen se de budskap som kommer med varje ny dag. Känner mig tacksam för att jag faktiskt fortfarande stakar min egna stig på denna jord, om än lite vingligt. Att jag fortfarande ser kärleken i mina barns ögon och att det går bra för dem. Att mina gamla föräldrar fortfarande hänger kvar och går sin stig på denna jord. Att jag fortfarande har modet att kasta mig rakt ut i det blå och ge mig in i något som andra ser som idioti. Att jag fortfarande fnissar och rodnar som en fjortonåring. Känner mig tacksam att jag återigen har vaknat och känner kärlek och glädje trots det som står och bankar på min dörr. Att min längtan efter något mer har väckts och får mig att se med andra ögon. Att jag återigen lyssnar!

För se, om man stannar upp och lyssnar viskar dagen fram sitt budskap!

2012-07-19

Semester med sol och bad....

... glöm det. Här är det regn, åska,hagel, lite sol om vartannat. Något dopp har det inte blivit heller. Varit alldeles för kallt. Har haft semester i snart 2 veckor och jag har inte gjort så mycket. Första veckan gick åt att återhämta sig och sitta och sura. Alla åker utomlands utom jag :-( Jag är för feg att åka själv. Vissa saker blev inte som jag trodde osv. Så jag satt och tyckte synd om mig själv. Sedan tog jag mig i kragen och åkte upp till Suss i stora staden. Där fick jag mig en tankeställare. Alla åker inte alls utomlands för alla har inte råd. Utan de gör andra saker. Det går inte vägen för alla andra heller. Visst låter det som världens självklaraste eller hur. Men just då runt om mig åkte den ena efter den andra utomlands och lilla jag fick inte följa med :-( Saker som jag trodde skulle bli lösta på ett bra sätt blev det inte. Så självömkan bankade ut allt vett ur huvudet på mig. Men efter besöket hos Suss i stora staden vände det. Visst tycker jag fortfarande att det är tråkigt att inte få följa med utomlands men jag surar inte för det. Visst är det fortfarande tråkigt att det inte blev som jag trodde men jag låter det inte suga energin från mig.

Nu försöker jag träffa vänner som inte har haft tid eller att jag inte har haft tid att träffas. Påtar i trädgården, försöker ta vara på den lilla sol som visar sig då och då. Läser mycket böcker, äter god mat och dricker gott vin. Andas in sommarens dofter och lyssnar på de enträgna bina som flyger om kring och samlar nektar. För hur det än är med solen så fungerar naturen ändå.

I tisdags var jag hos Ulla i den lite mindre staden och umgicks. Åt god paj, drack gott vin, pratade och pratade och pratade. Satt i hennes vardagsrum och tittade ut över Mälaren. Vi kunde ha fortsatt så om det inte var så att stackars Ulla måste upp och jobba. Så sent i säng och tidigt upp ur säng. Gäsp gäsp men vi fick ytterligare tid att prata. :-) Ett riktigt trevligt dygn tillsammans!

Idag bär det av till ytterligare en kompis Nettis som jag inte har träffat på hur länge som helst. Det ska bli kul!

Så när självömkan skakades bort så fanns det/finns det ju hur mycket som helst att göra. Och kanske törs man kontakta en del bloggvänner för att träffas i verkligheten. Vi får se vi får se.

Pöss på er i sommar Sverige! Njut även fast regnet står som spön i backen och åskan rullar över himmelen för snart är man tillbaka i de gamla vanorna igen.



2012-07-01

Idag är det exakt en månad sedan senaste inlägget!

Det kan man kalla ett långt uppehåll från bloggen. Detta hade jag inte kunnat tänka mig för ungefär ett år sedan då bloggen var ett måste. Nu är den ned prioriterat till ett icke måste utan bara något som finns och behöver gödas ibland :-)

Vad har då hänt under en månad? Inte mycket faktiskt utan det har bara gått runt. Sova, äta, jobba, äta, sova. Dock har jag blivit av med infektionen i munnen (tror jag) och jag har anpassat mig till de tröttande tabletter jag fick. Visserligen är jag fortfarande trött men inte alls lika mycket som i början. Värken har gått från illa till molande påminnelse då och då. 

Sonen har gått ut "tvåan" med bra betyg tack vare ett kämpande i slutet med att läsa in missade "tentor". Så till och med jag har fått fiska långt nere i minnet för att stötta honom. Vissa saker har blivit som "ja visst ja så var det ju" och andra "fasiken det hade jag helt glömt bort" eller "det har inte fastnat någonstans eller så är det väldigt djupt begravet i minnesbanken".

Sonen har också börja "flyga ut" lite mer nu när han har "fått flickvän". Det är så kul att se den där tindrande kärleken som man har i tonåren. Resan bland de rosa molnen. Jag är så glad för hans skull och han mår så bra just nu. Det unnar jag honom. Sedan har han börjat jobba vilket sliter en del på honom. Samtidigt är det bra att han får känna av hur det är att jobba. Kanske kan han då hitta motivationen att gå igenom hela trean och komma ut nöjd och glad.

Midsommar blev väl ingen höjdare. En av de sämsta på länge. Mina ögon öppnades upp helt enkelt för vissa personer vilket inte är så kul. Vänner som visats sig vara något annat och blivit "Bekanta". Sorgligt men sant. Så blev man en erfarenhet rikare igen. :-( 

Sedan har det hänt en del annat också men det skriver jag om en annan gång.

Ha en riktigt trevlig Högsommardag! För det är ju den första juli idag.


2012-06-01

Och så var det fredag igen!

Ute är det regnigt och kallt. Undrar vart sommarvärmen tog vägen? Men inser att naturen behöver detta för på vissa håll började det sloka rejält.

Idag är sista dagen på sjukskrivningen och på måndag börjar jag jobba igen. Ska bli både skönt och jobbigt. Har ju kunnat styra mina dagar som jag själv velat under en längre tid nu. Sovit länge om jag velat, legat och läst länge om jag så har velat osv. Men jag har haft det hur tråkigt som helst så därför ska det bli skönt att börja jobba igen.

Igår var jag hos käkkirurgen för ytterligare en kontroll och kan ni tänka er. Infektionen har börjat ge vika, tjoho! Därför blir det ingen mer antibiotika eller voltaren utan man vill att kroppen själv ska ta hand om resterna. Så det verkar banne mig som jag är på väg att friskna till. Helt ofattbart efter alla dessa månader med det ena pillret efter det andra. Nervsmärtorna ska ge med sig de också. Det mesta har gått ner med hjälp av epilepsi tabletterna men är inte riktigt i fas ännu. Men snart så ska även den biten vara omhändertagen. Sedan får vi se om njurar och lever tagit stryk. Om två veckor ska jag lämna blod för att de ska kunna se hur mina inre organ har reagerat. Epilepsi tabletterna får jag hålla på att äta i minst tre månader men antibiotikan ska det vara slut med nu. Så återigen tjoho, nu lagom till sommaren börjar min kropp att bli frisk.

Så här ska det firas med svenska jordgubbar snart. Smarigt ska det bli. 

Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig helg!

2012-05-30

Man ska inte ropa hej förrän man är över ån!

Idag jag pratade jag med neurologen om min fortsatta medicinering av epilepsi tabletterna. Hon var inte nöjd med resultatet och sa att de kan inte fixa nerverna om inte grundorsaken är fixad. Troligen har inte infektionen gett med sig utan det måste in en stöt till. Det gör att nerverna är på helspänn och därför släpper inte förlamningen helt. Så det blir ytterligare ett besök hos käkkirurgen :-( imorgon för att se vad de kan göra åt infektionen. Så vi får väl se vad det slutar, kanske med intravenöst eftersom 4 antibiotika kurer inte har hjälpt. Skit samma bara infektionen försvinner så att jag kan bli frisk och hel igen.

Så nu är det en spänd väntan till imorgon för att se vad käkkirurgen kan åstadkomma mot infektionen.

Sonen kom precis hem och var sur som ättika. Han har prov på fredag och måste plugga. Men har jätteont i huvudet. Så nu blir det plugga av.

Tjing!

2012-05-26

Mindre ynk FAKTISKT

Nu börjar det vända känns det som. Det tack vare neurolog akuten. Eftersom käkkirurgen inte kunde hjälpa mig mer så hänvisade hon mig till neurolog akuten. Sagt och gjort, i tisdags åkte jag dit i sällskap med min kära Far. Fick sätta mig i korridoren först för att man skulle ta puls, blodtryck och syresättning av blodet först. En käck ung herre kom och klädde in mig i alla mackapärer. Han blev lite bekymrad för att trycket var lite högt och pulsen var jättehög. Hade 147/83 i tryck och 100 i puls. Inte konstigt att jag har blivit helt slut bara genom att gå en liten bit. Han blev som sagt bekymrad och frågade om jag har ont. Jag svarade: Det kan du ge dig på att jag har. Aha det är därför trycket är lite högt och pulsen superhög. Just nu har vi inga rum så jag måste be dig sätta dig därute i väntrummet och vänta.

Sagt och gjort, Far och jag gick och satte oss i väntrummet. Där väntade vi i 5 timmar innan jag fick komma in. :( Väl inne fick vi vänta en halvtimme på doktorn innan denne dök upp. In kommer han och börjar prata, lågt och lite svårbegriplig svenska, något som min Far retade sig. Jag fick dra hela historien med tanden och han hummade och sa att det var ju inte bra. Eftersom jag står på antibiotika och voltaren var han tvungen att prata med bakjouren för att höra vad man skulle göra. Fick sitta ytterligare i 45 minuter innan han kom tillbaka. Totalt blev det 8 timmars väntan innan jag kunde vandra ut från akuten. Kontentan av det hela är: Jag har 2 trasiga nerver i underkäken vilka nu håller på att försöka läka och det är därför jag har så ont och är förlamad. Fick epilepsi medicin för att stänga av nervernas signal till hjärnan. Så nu blev det ytterligare en tablett som jag ska trycka i mig och pga epilepsi tabletterna biverkning blev jag sjukskriven till den 1/6.

Är nu inne på min femte dag med epilepsi medicinen och känner mig helt avtrubbad.  I början kände jag ingen direkt verkan men idag känns det som de har börjat stänga av signalen. Men biverkningen är att jag är lite avtrubbad, trött som attan och lite yr. Dock idag känns det som att tabletten gör sitt. Förlamningen har släppt och värken börjar tona bort. Så jäkla skönt!

Nu kan det bara bli bättre, tjoho!


2012-05-20

Ynk ynk ynk

Så har ytterligare en antibiotika kur startats. Den fjärde i raden av medicin som jag har tryckt i mig och inte verkar den heller hjälpa. Börjar befara att jag har fått en sådan där kronisk infektion som inte kan botas. Till denna kur har det nu också lagts till Voltaren som min mage absolut hatar. Men för att kompensera Voltaren och antibiotikan så trycker jag dessutom i mig en Omeprazol och en Probi Mage. Så nu styrs mitt liv av klockan, var 8:e timme ska jag trycka i mig antibiotikan ( 3ggr/dygn), vänta 2 timmar, svälja ner Omeprazol och Probi Mage, efter 4 tim ner med Voltaren och så där håller det på just nu. Jag känner mig som den värsta medicinburken.

Så här är inte livet så värst roligt just nu. Nerven har nu blivit så irriterad av infektionen att jag återigen börjar bli lite lätt förlamad runt munnen. Smärtan när jag tuggar, pratar, dricker vatten, borstar tänderna är inte av denna värld. Dock har jag blivit av med febern. Så kanske är man på väg till ett friskare liv?

Veckan som har gått har gått i ett töcken med några goa avbrott. I torsdags blev till lite filmtajm, Sherlock Holmes - A game of shadows. Som vanligt gick det i en rafflande fart med spänning, humor och romantik. Måste säga att jag tycker att samspelet mellan Robert Downey JR och Jude Law fungerar bra. Att man har skakat av dammet på gamla Sherlock Holmes är genialiskt om man tittar till kassaklirret. Jag får väl erkänna att jag gillar dessa nya Sherlock filmer bättre än de gamla.

I fredags vart det mycket telefonprat med goa vänner som ringde för att muntra upp mig. Från att telefonen varit nästan helt tyst till att ringa hysteriskt i fredags vart det en liten chock men en mycket positiv sådan. :-) Sonen stack iväg till flickvännen och trötta moder bänkade sig framför tv:n och kollade in Let's Dance. Som vanligt undrar man ju hur svenska folket röstar. Rösta ut Camilla istället för Marcus. För mig är det Camilla, Molly och Anton som ska slåss om de topp tre. Vad tycker ni eller ni kanske ratar Let's Dance?

Igår fick jag vackert böja mig för bästa P's stenvilja. Hon kom hit som en virvelvind och yrde omkring. Hon hade gett sig den på att jag inte fick sitta inne och deppa. Nä hon kom vid tre-tiden och gick vid åtta-tiden på kvällen. Måste medge att det var precis vad jag behövde. Prata, fika och skratta i ett par timmar skänker lisa till själen. Tack goaste P!

Idag har jag inte gjort många knop. Efter gårdagens besök vart jag helt slut och jag som ska gå och jobba imorgon. Tjoho vad bra det kommer att gå. Kommer att vara som en urlakad trasa när jag kommer hem. Men det är bara att skaka av sig för imorgon kväll är det styrelsemöte inom föreningen. Som sittande sekreterare måste man ju vara med.

Nä nu ska grillen tändas och sonen och jag ska avnjuta en go grillad köttbit med potatissallad.

Ha en fortsatt trevlig söndag!

2012-05-16

Irriterad, grinig som f....

Nu börjar jag verkligen bli riktigt irriterad, förbannad, less och uttråkad. Infektionen verkar inte ge med sig alls utan bara irritera nerven vilket gör att jag har svårt att äta, dricka, prata osv. Just nu känns det som att det inte finns något ljus i tunneln.

Är i sluttampen av min tredje antibiotika kur och har det blivit bättre? Nä snarare sämre. Nu är jag tillbaka till ruta ett med värk, irriterad nerv som ställer till det och en mage som skriker det räcker nu. Vad fasiken ska man göra? Är det någon som har ett tips hur man får bort skiten? Något hokus pokus som letar sig in till infektionen och bara sopar undan den? Börjar faktiskt bli lite desperat......

Har lytt alla råd som käkkirurgen har gett. Stannat hemma från jobbet, inte burit något tungt, inte farit omkring och städat, käkat antibiotikan, pillat i mig ipren, sköljt munnen med antibakteriell lösning, ja allt som jag har blivit tillsagd att göra. Men inte fan hjälper det.

Och nu som sagt var börjar det även tära på mitt humör och min ekonomi :-(

Alltså ingen bra dag idag inte, bara depp, ilska och frustration.

2012-05-15

TRÅKIGT!

Fasiken vad jag är uttråkad. Har blivit strandad hemma pga feber och tillsägelse från käkkirurgen att vara hemma och inte göra någonting. Så utomordentligt tråkigt tråkigt. Men samtidigt har jag inte orken att jobba eller bry mig om något. Är bara så less på att ha infektion som inte ger med sig. Värken är faktiskt att föredra för den kan man minska med en värktablett. Men irriterad och ilsken nerv går inte att lugna förrän infektionen är borta. Undrar om jag har blivit resistent mot antibiotika eftersom den verkar inte bita på infektionen i käken? Endast hålla den i schack.

Har försökt roa mig med att läsa och visst ett par timmar glider man in i böckernas värld. Men sen när boken är utläst är man tillbaka till tråkigt!

Har idag plöjt igenom 2 böcker varav den ena var mer fångande än den andra. Men båda var bra. Vilka böcker kanske ni undrar. Ja den första som är helt okej:

FÖR EVIGT DÖMD  

Sjuttonåriga Haley McWaid är en välartad och ambitiös flicka från en ordentlig familj. En morgon är sängen hemma i flickrummet orörd och tre månader senare är hon fortfarande spårlöst försvunnen.
Tevereportern Wendy Tynes har specialiserat sig på att avslöja pedofiler genom att på nätet utge sig för att vara minderårig. Hennes senaste scoop är en socialarbetare som jobbar med vinddrivna ungdomar. Allting tyder på att det är han som är den skyldige.
Medan den lilla staden sörjer den saknade flickan och förenas i hatet mot den misstänkta pedofilen, börjar Wendy inse att hon varken kan lita på sina egna instikter eller på sin omgivning. Sanningen är inte så enkel som hon har velat tro.....




Harlan Coben är en författare som jag gärna läser för att han skriver bra och fängslande. Dock har man ganska snart fått klart för sig hur det hänger ihop. Visst vissa bitar i just denna boken tog en annan vändning än vad jag trodde men som helhet blev den lite för förutsägelsebar. Men man kan inget annat säga än att hans intelligenta och fängslande skrift får en att vilja läsa färdigt boken.

Den andra som verkligen fångade mig och fick mig att sträckläsa den är:  

TRETTON TIMMAR

AV DEON MEYER

Tidig morgon, en ung amerikansk turist rusar upp för sluttningen på Taffelberget, jagad som ett djur. Samtidigt väcks Bennie Griessel, den mest slitna snuten i hela Sydafrika, av meddelandet om ett mord på en annan kvinna. Innan dagen är slut ska ytterligare ett mord ha begåtts och Bennie själv ha fått ett skott i hjärtat. Tretton timmar i Kapstaden, Sydafrika.

Sydafrikanen Deon Meyer är för mig en ny författare. Vet att han fick Svenska Deckarakademins pris för 2010 års bästa utländska kriminalroman "Devils peak". Har inte läst någon av hans tidigare böcker men har varit lite sugen på att läsa hans böcker. Valet blev denna bok "13 timmar". Jag gillande hans sätt att knyta ihop allt i sluttampen av boken utan att för den skull tappa mark även om han knöt ihop det ganska raskt. Det som slog mig var att jag kunde faktiskt inte riktigt lista ut slutet. För hela tiden tog berättelsen olika vändningar som ställde alla mina teorier på ändan. Olika vinklingar som gjorde att man trodde sig äntligen ha klurat ut lösningen för att i nästa sekund vända och föra en tillbaka till den första teorin. Samtidigt som han fångar upp konflikterna i dagens Sydafrika. Inte bara mellan vit och svart utan även mellan svarta och färgade. Jag kände i alla fall att jag fick en liten inblick i en kultur och miljö som jag inte riktigt känner till. Är man en nörd som jag  som gillar kriminalromaner ska man definitivt läsa denna. Den är absolut en av de bästa jag har läst.

Vore kul att veta om ni har läst dessa två böcker och vad ni tyckte om dem.

Ha det gött!

2012-05-13

Livet i ett radhusområdet

Tänk så mycket saker det händer runt omkring i ett radhusområdet när våren börjar gå över till sommar. Helt plötsligt kryper folk och fä ur sina boningar. Börjar pyssla, rensa och snygga till på sina små tomter. Altaner oljas in, utemöbler åker fram och framförallt grillen sätts igång. Från att ha varit nästan helt dött förutom ett skottande av snö, pustande och stånkande över hur jävlig vintern är. Till att bli idel leenden, glada nickar och en stund småprat över krattorna.

Eftersom jag själv inte har kunnat eller orkat fixa något utomhus utan mer suttit och kurat bakom gardinen har jag istället gluttat lite på gardinen och kikat ut. Tittat på alla febrila aktiviteter som plötsligt uppstår. Ett evigt tävlande om vem som har den grönaste gräsmattan, finaste rabatten, snyggaste utemöbler osv. Ganska fascinerande måste jag medge. Tänk att man orkar lägga ner kraft på att tävla mot grannen istället för att vara nöjd med det man har. Till och med ungarna i området tävlar, vem som är snabbast på cykeln, vem som kan springa fortast, vem som har den finaste cykel. Sedan finns det förstås undantag, som jag. Som är nöjd med att få upp utemöblerna, slänga fötterna på en stol och slappa med en bok, dricka kaffe och titta förundrat på andra.

Mitt stora bekymmer är hur ska jag få till min trädgård så att jag inte behöver lägga ner så mycket kraft utan mer bara njuta av den. Klippa gräs, okej, rensa ogräs inte kul. Försöker få till en liten del av trädgården för mina örtkryddor men på något sätt så vill ogräset slå sig ner just där. Det känns lite som David mot Goliat :-). Men jag ska nog klura ut hur jag ska hindra ogräset att ta över.


Själva då, vad gör ni en söndag som den här?


2012-05-12

Svisch så var fredagen över!

Jisses man hinner ju knappast med. Helt plötsligt är det lördag och en efterlängtat lördag för det innebär sovmorgon!

Långsamt långsamt börjar jag bli bättre i käken och jag hoppas verkligen att antibiotikan tar bort skiten för magen och kroppen börjar säga stopp. Vettisjutton vad jag gör om detta inte hjälper. Antagligen skär de väl upp igen och spolar rent och skär bort infekterat kött/käkben. Så håll nu tummarna att jag blir av med infektionen. Behöver alla tummar jag kan få.

Gårkvällen tillbringades först med en supergod middag i sällskap med sonen + flickvän + J. Sedan blev det hockey vilket jag inte är speciellt intresserad av men som J ville se. Det var ju Sverige-Ryssland och tjohej vad det gick bra. Not! Eftersom jag inte är intresserad av hockey har jag heller inte lärt mig reglerna men något som jag dock förstod var att domarna var helt kass. Det var mycket upprörda känslor här hemma när Jemelin gjorde en spearing på Franzén och sedan crosschecken från Kalinin som pajade Franzéns näsa. Sonen skrek, J skrek och jag och sonens flickvän fnissade över de upprörda känslorna. Visst det var inte juste men Franzén var väl inte så oskyldig heller. Men rätt ska vara rätt. Jag tycker att Franzén skulle fått 2 min för crosschecking eller vad det heter och Jemelin skulle fått matchstraff för spearingen. Han angrep ju mannens värdefullaste kroppsdel. Vad som hände vid crosscheckingen vet jag inte för då hade jag tröttnat och höll på med annat. Men om man läser tidningarna så har man ju korrigerat detta men vad hjälper det nu? Franzén har bruten näsa och Sverige förlorade med hela 7-3.

Lördagen tillbringas i lugn och ro. Lyssnades på regnets plaskande utanför och senare blir det grillning tillsammans med sonen och en kompis till honom. Så ska börja förbereda för grillningen.

Tjing på er alla och ha en riktigt trevlig lördagkväll!

2012-05-10

Vet ni, snart är det fredag!

Snart har arbetsveckan gått och jag har lyckats, peppar peppar, jobba trots allt. Men har gett mig den på att inte ge mig. Tänker inte lägga mig platt fall för ett par nedrans superp....ppande bakterier. Nä, nu är det antibiotika, antibiotisk munskölj som gäller för att döda, döda, döda och jag njuter när jag märker att elakingarna börjar oja sig och oja sig. Svullnaden har lagt sig lite, värken har börjat bli mindre och jag har kommit på hur jag ska hantera tröttheten. Det är att kasta sig en halvtimme i sängen direkt när man kommer hem från jobbet. Sedan bara ha ett soffhäng tills klockan är lagom att lägga sig.

Här har vi haft ömsom sol ömsom regn idag. Man märker att naturen är i behov av regnet för bara sedan igår när det regnade så har det fullkomligt exploderat runt om i skog och mark. Gräsmattorna börjar växa och bli gröna, knopparna på träden brister och blommorna börjar lysa i naturen. Tulpaner, hyacinter, pärlhyacinter, gullvivor, maskrosor blommar nu i min trädgård. Det enda som saknas nu är värmen tycker jag. Tänk att komma hem, öppna altandörren, dra in trädgårdens dofter och duka för middag ute. Mmm jag längtar längtar.

Gjorde mig till och skulle göra köttfärssås och spaghetti till middag ikväll. Stod och filurade hur jag kunde snajsa till den. Tog färska tomater och körde i mixen tillsammans med vitlök och basilika lite peppar. Tyckte det blev en jättegod och fräsch smak. Sonen kommentar: Vad fan har du gjort, det smakar ju apsväng. :-( Varför kunde du inte bara ha gjort en vanlig köttfärssås? Så det var bara att försöka smaksätta så att det skulle passa sonen också. Ni vet ketchup! Så i med lite ketchup och sedan lite grädde. Vips så kunde sonen äta det men först när han hade hällt på ketchup i en stor fet klump.

Nu ska jag smälta maten, slänga mig i soffan och bländra bland kanalerna.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

2012-05-09

Lillördag är det idag...

Veckan började ju inte så bra. I måndags började jag svullna upp igen i munnen och etter värken kom tillbaka. Släpade mig till jobbet och kämpade mig igenom dagen. När jag kom hem var så trött och slut dessutom etter värre i munnen. Kändes som jag hade en stor tennisboll i kinden. Det pulserade och bankade, värkte och höll på. Fick knappra in mig en citadon för att kunna överhuvudtaget stå upprätt.

Så tisdagen började med att jag fick jaga käkkirurgen för att få hjälp. Jag hade också börjat få feber och värken grasserade. Fick till slut tag i henne och jag fick komma in. Jo mycket riktigt, infektionen var tillbaka men ännu värre än tidigare. Så för att "boosta" bort bakterierna körde de ner en spruta med antibiotika i operationssåret och tryckte in en massa. Ingen trevlig upplevelse kan jag säga, satan i gatan vad ont det gjorde. Tyvärr rynkade käkkirurgen på pannan och såg mycket bekymrad ut. Började svamla om att det börjar likna sjukhusbakterien. En ilsken liten rackare som förökar sig snabbare än kaniner och försämrar läkningen av såret. Fi fan, det verkar ju inte så himla kul. Vad sjutton gör man åt sådant, frågade jag. Starkare antibiotika, längre period att äta dem och sedan om inte det biter för vi se vilket alternativ vi ska ta. Åkte hem och tyckte synd om mig själv. Väckte sonen och bad honom följa med till apoteket som sällskap.

Så nu knaprar man antibiotika för tredje gången inom loppet av 3 månader vilket påverkar hela ens system. Trött som attan, yrsel till och från och som grädden på moset, magont och illamående. Men det positiva, svullnaden har börjat lägga sig, värken är inte lika ihärdig och febern har lagt sig. Så nu era jädrans bakterier nu är det slut med p....ppandet.

Idag var det trögt som attan att jobba. Kände mig liksom i en bubbla där allt gick långsammare än vanligt. Höll ut hela dagen och när jag kom hem för några timmar sen stöp jag rakt ner i sängen och sov en timme. Nu känns det lite bättre. Antar att det kommer att vara så här under hela kuren. Så det är upp till mig att besluta hur länge jag orkar jobba och hur mycket jag orkar genomföra.

Kände ni doften av sommar när det regnade? Det gjorde jag, solvarm asfalt, nyvattnat och nyklippt gräs. Visst är väl försommaren här nu, eller? Gräset är ljusgrönt, buskar och träd har börjat få nästan hela sina blad, körsbärsträden står i blom och syren bara skriker om att få öppna upp sig och blomma. Gullvivorna har börjat få blommor och maskroserna har börjat sitt intåg. Humlorna surrar och jag såg årets första bi, citron- och påfågelsfjärilarna dansar i luften. Så visst måste det väl ändå vara sluttampen på våren och början på försommaren.




2012-05-06

En morgon full med överraskningar

Först får jag en samtal från energisprutan herself, P. Nu minsann är det slut på lata dagar, här ska du nu byggas upp till en fit lady i sina bästa år, eller något sådant. Så nu ska golfklubborna putsas så att vi kan gå kurs helgen innan midsommar. Sedan ska cykeln in till verkstaden för att lagas så att vi kan ut på cykelutflykter. Japp min vän energisprutan oroar sig för min hälsa! Tänk om man ändå hade en liten del av hennes energi. Men jag har ju turen, för hon är min bästa väninna, så då får jag sörpla i mig hennes energi när vi träffas.

När sinnena hade vaknat upp ordentligt och kroppen fattat att det är morgon så var det något som var annorlunda idag. Först kunde jag inte sätta tummen på det men efter ett insåg jag vad det var. Värken i käken har börjat stilla sig till att bara värka lite granna. Ingen pulserande, bultande värk utan mer en stilla flod av värk choker. Så nu märker man att det börjar gå mot bättring. Tjoho, kanske slipper jag att käka en massa ipren och alvedon under dagen. Får se...

Sedan strålar solen på andra sidan fönstret. Ingen snöstorm, inget regn utan en strålande sol. Även om det inte är så jättevarmt är ändå solen där!

När jag läste era kommentarer kommer nästa överraskning. En fråga som ställdes för hur länge sedan som helst har fått sitt svar :-) Inget superviktigt men ändock en nyfiken fråga som fått sitt svar. Tack, Chilli!


Emsa den goaste har också varit inne och sagt några goa ord. Tack vännen!

Så denna dag artar sig till att bli en bra dag!

Pöss på pannan allihopa!

2012-05-05

Så har Mor och Far varit här....

...på fika och försökt pyssla om mig. Jag var glad när de kom och glad när de gick. Varför? Jo för hur jag än försökte så kunde jag inte visa dem hur j....la ont jag har. För det skar i mitt hjärta när jag såg deras oro i ögonen. Så jag satte på mig den käcka lilla glada masken och sa att ont har jag minsann inte. Tugga i mig en bulle och hoppades att de inte såg hur ont det gjorde. Någonstans på vägen har man växlat från att bli omhändertagen till att skydda och ta hand om sina gamla föräldrar själv.

Sedan Caesar gick bort har Far blivit mer och mer tyngd av åldern. Krämporna som befarad kärlkramp har börjat visa sig. Idag när de var här så såg jag att från igår till idag så har han blivit ytterligare märkt av åldern och bekymren.

Mor hon börjar glida in i sin egen lilla sinnesvärld där allt handlar om hennes krämpor, hennes bekymmer. Hon har börjat svära på äldre dagar och glömma bort saker. Idag sa hon samma sak om och om igen. Rätt som det är ser man att plötsligt blir hon förvirrad och en dimma drar förbi hennes ögon. Nästa sekund är hon tillbaka men glömt vad som har hänt de senaste 10 minuterna. När detta händer ser jag hur Far blir orolig och ängslig, lite retlig och ilsken. Ilsken över att Mor har blivit sämre och sämre. Retlig för att han inte kan stoppa förloppet, ängslig att hon ska försvinna längre och längre in i sin värld och oroad för att bli lämnad. Så inte kunde jag tynga honom med hur ont jag egentligen har. Han har fullt upp med att oroa sig för Mor. Så därför kändes det skönt när de åkte. För att sitta och vara käck och glad, inte visa hur ont man har, tar på krafterna. Samtidigt som ens egen oro för sina egna föräldrar börjar gnaga och skava.

Mina föräldrar är över 80 år bägge två, så jag är förunnad att fortfarande ha dem kvar i livet. Kanske lever de många år till, kanske inte. Så därför vill jag inte tunga dem med mina bekymmer och besvär utan mer försöka underlätta för dem så de har en behaglig resa de sista åren i livet. Men jag måste säga att det är svårt. Att gå från den som fått stöd och råd till att bli den som ger stöd och råd. Det är som det sägs: När ens föräldrar blir gamla är de inte längre föräldrar som man vänder sig till utan föräldrar man tar hand om och vårdar ömt. Man blir sina föräldrars förälder och man vill göra allt man kan för att skydda dem för det som komma skall.

Ipren, alvedon it's da shit!

Så är jag nyopererad och ynklig. Igår var ingen rolig dag samtidigt en nödvändig dag. På förmiddagen blev jag så äntligen opererad i käken. Ut togs en liten bit av käkbenet och 2 elaka tandrötter under en smärta som nästan gjorde att jag svimmade. Tårarna rann och jag ojade mig. Tyvärr tog inte bedövningen tillräckligt för att jag inte skulle känna något. Som tur var, var tandkirurgen stenkall och fixade ut rötterna trots mitt grinande och ojande. Hon lät sig inte påverkas av det och blev heller inte nervös. Inte så att hon inte försökte bedöva mig men pga en irriterad nerv gick det inte bedöva mer. Så under en smärta, under tårars fall och under ett ojande togs rötterna ut och en liten del av käkbenet.

Som tur var, varade detta bara i cirka 30 min. Men jag kan lova det var lååååånga 30 minuter. När jag låg där i stolen inkapslad i grönt och tårarna rann försökte jag tänka på något annat och andas. Försökte visualisera något gott och smärtfritt. Men vet ni jag lyckades inte för smärtan gjorde sig påmind alldeles för mycket. Har min tandläkarskräck blivit botad? Nej inte på långa vägar.

Men nu är det över och jag har ont som fasiken men inte på långa vägar lika ont som under operationen. Därför håller jag mig Ipren och Alvedon och inget starkare. För kan jag stå ut under 30 minuters lång smärta så kan jag banne mig stå ut med blånad och svullen värkande underkäke.

Nu alldeles strax kommer Mor och Far för att fika och kolla upp mig så jag inte svimmar eller något. Trots sina modiga 48 år är man inte vuxen i sina föräldrars ögon. Utan måste tas hand om, gullas med och pysslas med. Och vet ni, det är precis det jag behöver nu. Så jag tänker låta mig gullas med, pysslas om och bara njuta. Oja mig lite och sörpla in mig mina föräldrars omsorg. 

Vad ska ni göra då?

2012-05-02

Den 2 maj och...

... min storasysters födelsedag. Hipp hurra för henne idag.

 <-- Hoppas att hon har fått det här på sängen.






 och det här under dagen och kvällen.



Och en avslutning som den här innan sänggående!










Ja må hon leva uti hundrade år! HURRA HURRA HURRA

En stor PÖSS PÅ PANNAN från lillasyster

2012-05-01

Den 1 maj

Vaknade till ytterligare en solig dag. Inte fullt så varm som gårdagen men lika vacker. Solens strålar smekte min kind genom persiennerna, fåglarna sjöng sin hyllningssång till våren. En rufsig son kom instudsandes och vill ha skjuts till stationen. Tyvärr kära son ska ut och gå precis då du vill ha skjuts. Skakade liv en trött kropp och svängde benen över sängkanten. Ruskade lite snabbt på kroppen för att få liv i alla lemmar, hasar ut till köket och satte igång med frukosten.


Skratt och fniss hördes från sonens rum. Ungdomarna vaknade innan gamla mor. Hujeda mig då, visst borde väl gamla mor vakna före ungdomarna. Ungdomarna som varit ute och festat medans gamla mor suttit nedhasad i en soffa och tittat på film. Det är ingen ordning på dagens ungdomar :-)

Hasade ut till köket och gjorde storfrukost. Startade datorn och rumlade omkring i cybern. Chattade med Shimar en stund samtidigt som frukost intogs. Ut far ungdomarna och ska med bussen för att komma iväg till tåget. Sonen, den sanna gentlemannen, följer sötaste flickvännen till pendeln och tar sedan bussen hem igen. En resa som tar dryga 2 timmar fram och tillbaka för honom. Japp han tar verkligen hand om sin flickvän.

Åt frukosten länge, läste dagstidningar på nätet, spelade lite facebook spel, chattade med Shimar från Indien. Sedan började livsandarna vakna till liv. In i badrummet, en snabb dusch, lite spackel för att dölja sprickorna, sedan iväg på långpromenad med J.

Startade vid 12-tiden och var inte hemma förrän 15.30. Först en rask promenad i 1,5 timme, dumpa ner baken på en verandastol hos G, dricka nybryggt kaffe på altanen, fick till och med en liten pizzabit för att höja energidepån inför promenaden hem. Pratade hittan och dittan, sörplade både kaffe och sol sedan började det rycka i benen. Dags att vandra hemåt igen. Påbörjade promenaden hem. Var inte lika energisk som på vägen ut. Men lyfte den ena foten över den andra och efter 1,5 timme damp baken ner på köksstolen hemma. Puh, var en riktig genomkörare av kropp och själ.

Nu sitter man här en timme senare och skriver ett inlägg som egentligen bara innehåller blaj. Men det bjuder jag på!

Pöss på pannan allihopa och ha en fortsatt trevlig första maj!

2012-04-29

Över en månad sedan senaste inlägget!

Vet inte riktigt vad som händer med min skrivkraft. Har liksom inte fått till det med orden. Sitter vid köksbordet och tittar ut. Solen skiner och den visar på 32 grader varmt. Öh tror att jag för byta termometer.

Har under hela dagen tänkt att nu måste jag göra det eller det, men har inte fått tummen ur arslet ännu. Det är så mycket jag vill göra men så lite jag gör. Sov länge, åt frukost länge, pratade i telefonen länge och nu dricker jag kaffe lääänge.

Äntligen börjar värken i käkbenet släppa och framförallt, förlamningen har släppt. Men det borde det göra för jag käkar stark antibiotika och bidar min tid tills fredag. Då ska jag opereras och då äntligen borde problemen försvinna. Har gått sedan i Januari med värk, infektion, svårt att äta, svårt att prata, svårt att dricka och framförallt, trött så in i Norden. Lusten att göra saker har inte funnits. För så fort jag har gjort något, har käken gjort sig påmind. Så snart kanske även denna dam kan börja få saker gjort. Det är med blandade känslor jag närmar mig dagen med stort F. En känsla av lättnad, en känsla av skräck, en känsla av oro. Men mest av allt, en känsla av lättnad.

Dagen idag har jag suttit och blickat tillbaka de senaste åren. I år är det 7 år sedan maken dog. Vad har hänt under dessa 7 åren. En massa och ingenting.

Dotera har skaffat sig sin egen familj. Framgångsrik och vacker. Har eget företag, driver tillsammans med sin man en restaurang, reser jorden runt, tar hand om sina styvbarn.Kort sagt hon har blivit en riktigt ung, vacker, stolt kvinna, en riktig drottning.

Sonen har kommit ur sin puppa och är nu en vacker ung man.  Kämpar i gymnasiet, jobbar till och från på ett litet städ- och trädgårdsföretag. Träffat en söt flicka och har precis firat 1 månad tillsammans. Träffat  nya trevliga ungdomar som han gör massor av saker tillsammans med. Där emellan tar han hand om sin gamla mor och morföräldrar :=).


Caesar kom och var med oss i 7 år och sedan gick han vidare till sälla jaktmarkerna. 

Själv har man blivit äldre och förhoppningsvis visare och mer tålmodig. Många vänner har gått förlorade men nya har kommit till. Ensamheten har blivit lättare att hantera och sorgen inte lika taggig. Vad folk en säger så kommer sorgen aldrig att bli taggfri. För rätt som det är hör man en låt, känner en doft och vips är man under sorgens mantel igen. Dock tar det inte lika lång tid att ta av sig manteln och man ser lite ljusare på livet.

Mest stolt över allt som har skett och gjorts under dessa år, är jag över mina underbara barn. De har vuxit upp till 2 underbara, omtänksamma och vackra unga vuxna. Även om jag ibland har svårt att se att de nu är vuxna så hoppas jag att de förstår en mammas oro och ängslan för dem.

Slänger ett öga på termometern och nu är den uppe i 34 grader. Måste vara något fel! Nu måste jag verkligen ut och känna. Så tjing på er!

2012-03-04

Solen skiner både ute...

... och inne. Nackdelen med att solen nu visar sin nuna är att man upptäcker vilka skitiga fönster man har. Men fördelarna överväger nackdelarna. Våren börjar närma sig med stormande steg. Fåglarna kvittrar, snödropparna blommar och människor börjar visa sig ute igen.

Äntligen har sonen kommit hem från sin resa till Österrike och det är liv i huset igen. Sov så gott när jag visste att han var hemma igen. Han har haft det hur bra som helst, åkt skidor i långa pister och fått sitt skidbehov fyllt för denna gång. Snart ska han iväg igen. Men denna gång till Åre. Till påsklovet åker han iväg. Jisses nu märks det att han börjar bli vuxen. Han tar sig för saker på egen hand och njuter av det. Efter en veckas skidåkning är han nu ganska nöjd att slappa hemma.

Veckan som har förflutit utan sonen i huset har ändå var fullt av äventyr även för moder. Den största nyheten är att än så länge är man inte arbetslös utan har fått förlängt till sista augusti. Det kändes skönt och en sten föll från hjärtat.

Först så var jag iväg med G och åt på Restaurang Landet. En liten kvartersrestaurang med mycket "juppy" folk. Maten var god men ljudnivån var hög.
Bio med arbetskamrater och en liten sushimiddag. Sedan har det varit mycket arbete med övertid men det gör ju inget när man är ensam hemma.
Helgen har varit bra. Först i fredags fick jag middagsgäster, igår var jag själv på middag hemma hos M och lite melodifestival.
Dessförinnan var jag iväg med J och var rådgivare vid inköp av ny tv efter att jag hade jobbat lite granna på förmiddagen.

Nu vankas det middag som sonen gör iordning. Japp så nu känns det faktiskt helt okej. :-)

2012-02-19

Söndag och det verkar....

...banne mig som att våren är på väg! Trots snöstormen som var i går kväll så droppar det från taken och fåglarna börjar sjunga sin vårsång. Något som också visar att vi är på väg mot ljusare tider är att det faktiskt börjar bli ljusare längre på dagarna. I fredags när jag åkte från jobbet så var det inte kolsvart ute. Lyckades komma iväg från jobbet i någorlunda tid och var hemma faktiskt redan kl sex.

Helgen började bra. På väg hem från jobbet svängde jag in till blombutiken för att inhandla en blomma till Far samt ett antal skraplotter i tobaksaffären bredvid När jag står där och velar så ringer min telefon och det var J som ringde. Hej har du lust att komma över på lite käk? Så klart jag hade.

Väl hemma så är huset fullt av ungdomar och sonen var inte ett dugg intresserad av att laga middag ihop så det var ju perfekt. Fixade till mig lite och knatade över till J för att umgås över en bit mat. Vilken god mat det blev.
Laxpasta med ett glas rött till. Mums! Var hemma vid 23-tiden och det var bara ett tvärdyk ner i sängen för hela jag var helt slut.

Vaknade tidigt, för att vara mig, i går. Fixade lite hemma för att sedan förbereda för att fira Far som fyller imorgon hela 81 år. Eftersom Far ville ha sällskap över ett glas vin så tog sonen och jag bussen till Mor och Far. Tänk, om man tar bilen till dem så tar det cirka 10 minuter. Men ska man åka kommunalt tar det en hel timme innan man är där. Är det konstigt att man hellre tar bilen än åker kommunalt då?

Som vanligt hade Far lagat världens goaste middag. Som förrätt fick vi en toast med räkor, löjrom, citron creme fraish. Varmrätten bestod av ungstekt fläskfilé och potatismos. Efterrätten blev glass i stora lass.

När vi skulle röra oss hem så var det snöstorm utanför. Sonen skulle upp till Stora Staden för att gå på bio och jag skulle hem och krypa upp i soffan. Eftersom det var lite si och så med buss så tänkte vi att vi tar en taxi. Men se det gick inte, för man kom inte fram till deras växel. Så fort man kopplades fram så bröt samtalet. Så det var bara att sätta sig på bussen och hoppas att den gick hela vägen hem. Vilket den gjorde. Dock en liten kuriosa, jag och sonen startade samtidigt. Han var i Stora Staden innan jag hade kommit hem. För honom tog det en halvtimme, för mig tog det en och halv timme.

Väl hemma så blev det en titt på melodifestivalen och som vanligt undrar man vad som hände. Jag tyckte att Mattias och Molly var de som skulle kvalificera sig till finalen direkt. En av två är väl kanske inte så fel men när den andra inte ens fick komma till andra chansen blir man lite smått förundrad. Men men smaken är ju som baken, delad.

Nu sitter jag här och försöker ladda batterierna till ytterligare en kämpig vecka på jobbet.

Så alla ni på andra sidan rutan, ha en skön och avkopplande söndag!

Tjing!

2012-02-13

Måndag är det.....

.... och det märktes i morse när klockan ringde. Fy vad trött jag var.

Just nu är jag inne i en period där jag är så trött, slut och inget känns roligt. Tufft på jobbet med mycket problem som man inte kan lösa själv. Mycket strul är det och mycket som inte blir löst.

Det är tuffa tider överhuvudtaget just nu. Kallt, snöigt, tomt hemma, mycket på jobbet, mycket oro kring hur det kommer att bli framgent. Orken tryter och man orkar ingenting. Inte ens umgås med sina vänner fullt ut.

Får säga som svärmor alltid sa: Idag är idag med sina problem imorgon en ny dag med nya möjligheter. Det är det jag får fokusera på.

Nu ska jag surpla mitt krusbärste som låg i brevlådan när jag kom hem och sedan blir det natten.

Ha det gött!


2012-02-02

Svart torsdag...

... som någon uttryckte det. Är det inte konstigt att en olycka kommer sällan ensam. Så nu undrar jag vad nästa dåliga besked är? En anhörig försvinner, jobbet försvinner eller blir jag sjuk? Trodde nog att jag och min familj hade lyckats ta vår kvot av otur men det verkar inte riktigt som det.

Först vandrar Caesar till de sälla jakt-markerna.
Sedan läggs en stor del av jobbet ner. Antar att det inte har undgått någon att AstraZeneca lägger ner sin forskningsdel i Södertälje och Ja AstraZeneca är min arbetsgivare. Dock arbetar jag inte inom forskningen men nedläggningen påverkar alla oss som arbetar inom AZ. Som ni säkert har läst eller hört så är det fler tjänster som ska bort från AZ Södertälje. Så imorgon är man kanske utan jobb i april.

Så nu har jag bockat av två bockar på listan av tre dåliga saker. Då återstår den tredje och den undrar jag förstås vad den är. Det finns ju inte så många alternativ eller?
- En anhörig vandrar vidare till Caesar
- Jag blir av med jobbet
- Jag går i personlig konkurs
- En nära anhörig blir svårt sjuk
- Jag blir svårt sjuk (om jag dör berörs jag ju inte av det)

Dystra tankar fladdrar genom hjärnan som går på hög varv just nu. Detta var det sista jag behövde just nu. Har precis återhämtat mig från smällen att Caesar var tvungen att vandra vidare och nu kom det här. Förbannade jävla skit, bajskorv osv.

Därför beslutade jag på vägen hem för att mota bort det dåliga och slå på stort. Åkte förbi affären, går till fiskdisken, beställer tre bitar av den enimenta smörgåstårtan de gör. Dyr som f...n men god! Åker hem till sjuk son och frestar med smörgåstårtan. Häller upp ett glas vin och sedan svullar både sonen och jag in smörgåstårtan. Så nu är man mätt och trött. Själen (eller snarare magen) fick lite plåster på såren och nu så är man som sagt lite pömsig.

Det här är min verklighet, hur är er?



2012-01-29

Söndag kväll och....

.... chocken börjar lägga sig. Idag är nog första dagen som man har förstått att Caesar inte längre finns med oss. Dagarna sedan torsdags har gått som i ett töcken. Sorgen att inte längre ha Caesar omkring sig börjar lägga sig så smått. Men fortfarande far jag efter kopplet eller tuggisen på kvällarna. Ibland tycker jag mig se Caeser för att i nästa sekund inse Nä just det, han är inte med oss längre.

Tror dock att tuffast är det för Far. Han har förlorat sin promenadvän, sin bebis, sin bästa vän. Idag var Far och Mor här för att fira Sonen och usch vad gammal han har blivit på de här dagarna. Man kunde se hur rastlösheten griper tag i honom och han ser sig förvirrat omkring efter Caesar. Mor hon gråter och gråter. De vill gärna älta och älta om igen vad som hände i torsdags. Lätta sitt tryck med att gråta en skvätt och sedan tala om honom igen. Sonen gör sitt för att försöka stilla Fars längtan och sorg. Han har lovat att komma upp efter skolan och äta lunch med dem. Allt för att Far ska få en uppgift att lösa. Han är bra go Sonen!

Sonen börjar komma i gängorna igen även om det ibland svider till i hjärtat. Imorse hörde jag honom säga:
- Caesar sluta att krafsa, lägg dig ner bara!
Gick in till honom och frågade hur han mådde. Jo det vore bra om Caesar bara slutade att gå omkring och krafsa. Antagligen drömde han om Caesar och hur Caesar brukade krafsa för att bädda.

Dotera är på och vill att vi ska köpa något nytt husdjur till Far men jag och han har sagt att nä det är ingen bra idé. Men hon vill ju så gärna att Far har någon att bry sig om, någon som plirar och lägger huvudet på sne' när Far är irriterad eller ledsen. Men jag tror inte Far orkar med något nytt husdjur. Han börjar ju närma sig 81 år. Det tär på honom att de dör före honom. Först var det deras egen kisse och sedan Caesar.

Trots all bedrövelse har jag försökt fixa så att Sonen blivit firad ordentligt. Varit och handlat födelsedagspresent tillsammans med Sonen. Fixat god middag, smörgåstårta, på sonens begäran. Sett till så att han har kommit ut med sina vänner och fira. Jag tror att han känner att trots allt har han blivit firad ordentligt.

Nu börjar vardagen igen och livet går vidare. Det är söndag kväll och dags för att samla kraft för en ny arbetsvecka. Ikväll blir det att anträda sängen tidigt eftersom sömnen har varit lite si och så de senaste dagarna.

Tack alla goingar därute som både har kommenterat här inne och på facebook. Ha en riktigt skön söndagskväll och en bra vecka!

Pöss på pannan!

2012-01-26

Sorgens dag som skulle ha varit glädjens dag!

Idag är det sonens 18-års dag. Dagen började bra och sonen åkte till skolan och jag gav mig iväg på kurs. Dagen gick och allt var bra. Vid kursen slut sätter jag på mobilen och har ett antal missade telefonsamtal från Far och ett sms där det stod att Caesar, vår hund, låg inlagd hos veterinären. Jag ringer veterinären för att fråga när vi kan hämta honom och fick beskedet att han var döende. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig att få höra. Jag fick 10 minuter på mig att besluta om operation skulle göras eller om vi skulle låta honom gå vidare. Tydligen så hade Caesar hela tarmpaketet fyllt med tumörer varav en hade spruckit. Därav att han blev så dålig. Chansen för att han skulle överleva en operation var 10%. Så egentligen var inte beslutet svårt att ta, men jag ville innan prata med sonen. Efter att pratat med sonen ringde jag tillbaka till veterinären och sa att han skulle få somna in. Som tur var, var han nersövd och fullproppad med smärtlindring. Så han slapp i alla fall ha smärta innan han fick somna in. Han var inte ens medveten om att han somnade in.

Så istället för att fira sonens 18-års dag är vi i vart sitt rum och gråter.


2012-01-21

Lördag förmiddag....

.... och jag sitter och njuter av att frukost lång tid. Inte hasta som på veckorna utan bara njuta, tugga långsamt och dricka nybryggt te, inte te från tepåse. Läsa tidningen, skriva ett inlägg, ja bara helt enkelt ta det lugnt. Så skönt!

Den här veckan har varit helt klart den hittills värsta veckan på riktigt länge. Vi är på väg och ska byta system och här därför så kallad frysperiod för uppdatering av data. Vi har folk på utbildning samtidigt som verksamheten skriker efter sina varor. Godsmottagningen överbelamras med gods för att de inte hinner gods-motta, bilar står i kö för att få lasta av varor, folk på godsmottagningen är också på utbildning osv osv. Ja kort sagt KAOS! Så det har blivit mycket övertid och sena kvällar hem eftersom saker måste bara fixas. Och nästa vecka ser inte ut att bli bättre heller. För då ska jag utbildas i det nya systemet 8:30-17. Innan start måste jag in och kolla upp om det ligger något akut som måste fixas, gå kursen, komma tillbaka till jobbet och kolla upp igen. Ja så man kommer nog vara riktigt slut i bollen när man kommer hem. Men det är inte förrän på måndag.

Nu är det helg och här ska det njutas. Började redan igår med äta middag med sonen och J. Blev kyckling Thai Satay och ris. Ett gott vin och sedan kaffe på det.

Idag ska jag alldeles strax ta en sväng ner på byn och köpa present till Mor som har fyllt den aktningsvärda åldern 80. Efter det ska vi iväg och fira Mor med god middag som dotera och hennes man har fixat. För att sedan bara krypa upp i soffan och slötitta på tv:n.

Imorgon blir det sovmorgon länge för att ladda batterierna inför kommande vecka.

Själva då, vad hittar ni på?

2012-01-15

Söndag förmiddag!

Vad härligt det har varit att ha helg med SOVMORGON. Fredag kväll, hela lördagen och hela söndagen är absolut mina favoritdagar och kvällar. Man kommer hem från jobbet fredag kväll och har en hel helg framför sig att göra precis vad man vill på. Denna helg har jag bara slappat och tagit det lugnt för jag dras med lite feber och hoppas att den ger med sig till imorgon. För just nu är det absolut inte läge att vara borta från jobbet.

Helgen har bestått i god mat, dryck och spel ute på nätet. Mest facebook-spel faktiskt, allt för att tömma skallen från jobbtänk. Det är jättemycket nu eftersom vi snart ska implementera ett nytt affärssystem och produktionen måste fungera under tiden vi stänger ner alla system. Våra stackars leverantörer går upp i taket för att vi dunkar in beställning efter beställning och allt måste vara klart före 27 januari. Samtidigt så har vi folk bort på utbildning i det nya systemet plus att vi har en ny tjej som ska läras upp. Så är helt slut när jag kommer hem på kvällarna och behöver koppla bort hjärnan. Vad bättre än spela spel som kräver ett annat tänk?



Ja förstås man skulle kunna sjunka ner i soffan och blänga på tv eller läsa en bok. Men detta tömmer inte min hjärna på hjärn-aktivitet. Utan det jag gör är tvingar hjärnan att byta spår. Låter det konstigt? Ja kanske men det fungerar för mig.

Nu ska jag väcka sonen och hans kompis så att de kommer upp någon gång.


2012-01-13

Igen har jag svårt!

Nu är det tredje natten i rad som jag har svårt att sova. Har provat alla möjliga knep. Har ni några tips?

Säng säng säng sova sova. Lamm efter lamm, uppe i flera tusen.

Gäsp!


2012-01-12

Kuckeliku klockan är över sju!

Det är dags att vakna nu!

Sitter här med sonen och käkar frukost. Nu är vi tillbaka i de vanliga gängorna igen. Han till skolan och jag till jobbet. Det blir så mycket enklare att gå upp när han inte ligger och sover när man ska gå upp. Nu ska  vi alldeles strax åka till stationen.

Ha en underbar dag därute!

2012-01-11

Nu har jag verkligen snöat in....

...på att spela CastleVille på facebook. Eftersom jag inte tycker att det är något bra på tv så började jag spela lite granna och nu är jag har jag snöat in på detta spel. Undrar om det är ett tecken på ålder?

En del får progressiva glas medan jag snöar in på spel. hehe

Men måste säga att detta tömmer verkligen mitt huvud och jag glömmer helt bort bekymmer och besvär. Så nu ska jag bara djupdyka en gång till i spelet för att sedan sluta mina ögon.

Pöss på panna från speltokan!

Sova säng säng säng

Har nu försökt sova men lyckas inte. Passar därför på att skriva i bloggen istället.

Idag har det varit full rulle hela dagen. Först jobb sedan bankbesök för att därefter besöka kiropraktorn. Kanske är det därför man inte kan sova.

Men nu måste jag verkligen försöka.

Sov gott!


2012-01-09

God kväll

Idag kan man säga att vi fick känna på vintern lite. I morse när jag åkte iväg till jobbet stod termometern på -10 grader. Så fort det blir lite minusgrader fryser låset till garaget. Och vad hade det gjort i morse? Jo naturligtvis frusit. Så det var bara att pumpa in låsolja och vänta. Till slut kunde jag ta mig in i garaget och vad upptäcker jag då? Jo att jag hade glömt stoppa i sladden till motorvärmaren. Fi satan vad kall bilen var. Brrrr!

Dagen bara sprang iväg på jobbet och vips var det dags att gå hem. Jag var helt slut när jag kom hem. Vet inte riktigt varför men jag kände mig helt tom i bollen. Men till min glädje satt sonen och pluggade. Det känns så bra för ett bekymrat modershjärta. Han ligger efter ganska mycket i skolan så det har varit mycket plugg under jullovet. Nu ska han börja igen och vi får se hur mycket som är kvar att ta igen.

Middagen bestod av min glömda matlåda eftersom sonen varit en sväng på stan' och käkat där. Sedan satte jag mig med att spela facebookspel för att tömma ur hjärnan. Så nu är den nästan alldeles tömd och det börjar närma sig sängen.

Så sov gott alla godingar!

God morgon!

Klockan är över sju och tuppen har redan galt. Likaså har klockskrället gjort. Gäsp!

Ha en bra dag!

2012-01-08

Kvällen har kommit och är jag trött?

Nä inte ett dugg.
Ont i huvudet? Ja så inåt förbenat.
Gjort idag? Spelat spel på datorn. Det är vad jag har orkat med idag.

Sonen gjorde middagen, spaghetti och köttfärssås. Mums! Jag tog en snabb runda med Caesar och höll på att frysa arslet av mig. :-) Man blir lite extra frusen när man har ont i huvudet.

Ska snart krypa ner i sängen för att anträda en ny arbetsvecka. Ska bara spela lite till. Är det förslavande att spela på datorn, JA!

Tjing nu har jag inte tid mer. Måste bygga på mitt kungarike. :-)

Söndag eftermiddag....

... och jag har precis fått i mig frukosten. Idag har jag ett sjudundrande besök, kopparslagaren. Han har bankat och bankat sedan kl 5 imorse. Känner mig helt sönderslagen och orkar knappt göra något. Och jag som inte ens drack ett glas rött igår. Hade tänkt det men maten blev ju som den blev och att dricka ett glas rött lockade inte.

Idag blir det soffläge hela dagen. Glana på tv och sippra kaffe. Sonen har lovat att gå ut med Caesar så att han får lyfta på benet då och då.

Vi har också lite av en sorg här i huset idag. Vi har skurit upp den sista julskinkan. Snyft! Nu är den snart slut och vi får återgå till vanliga tråkiga morgonmackor.

Men men allt gott har ett slut så även denna gång. Vi syns till jul igen, kära goa julskinkan. Dock däremellan fuskar vi lite och gör påskskinka. Den är nästan lika god. :-)


Middagen igår blev ju rent ut sagt katastrof. Sonen åt middag på stan istället och jag letade efter något gott att ätt i skafferi och frys. Vad fann jag? Jo en liten sketen Felix tacopaj.Det blev min middag igår :-(

Nu ska jag krypa upp i soffan och tycka synd om mig själv!

Så vad ska ni göra idag?


2012-01-07

Snopet!

Här gör man god middag med Rostas och potatis kroketter och svampsås. När man väl smakar på köttet är det härsket fast det har legat i frysen. Konstigt, hur sjutton kan köttet bli härsket i frysen? Så någon gourmet middag blev det inte utan endast potatis kroketter och svampsås. Fick komplettera med julskinka och hur gott är det? Inte alls!

Hungrig är jag och vet inte vad jag ska laga till nu. Sonen sprang iväg med kompisar så för honom blir det väl någon pizza eller så. Det här var inte riktigt vad jag hade tänkt mig en lördagskväll. :-(

Men men sånt är livet ibland. Nu gäller det att hitta något annat att äta, ta ett glas rött och ramla ihop på soffan för att se om det är något på tv.

Grannarna har fest med glam och stoj. Känner mig lite som askungen, utanför, längtande, trånande efter att få vara med. Men skillnaden är att jag har ingen god fe som kommer med sitt trollspö och förvandlar mig till en underskön donna.



Nä här är snarare Medusa som hångrinar tillbaka från spegeln. Det är livet på en pinne. Så tjing nu drar jag något gammalt över mig och gömmer mig i soffan!



Okej jag måste medge....

att gruppen Within Temptation är bra. Har ni hört dem? Det hade inte jag förrän Lilitha introducerade mig för dem. Här kommer en låt med dem som jag bara älskar.



Hoppas ni gillar dem lika mycket.

Idag mår en vän inte så bra!

Därför vill jag bara säga:






EN STOR PÖSS PÅ PANNAN LIVETS MARATHON

Idag verkar det vara.....

..... julgranens sista dag hos många. Många är vi som vill kasta ut den och föra in våren i våra hem. Min kastas inte ut, utan packas snyggt ner i en kartong till nästa jul. Vi har nämligen skaffat oss en plastgran pga allergier i familjen. Så här kan det inte klagas på att granen barrar. Nä utan snarare är det så att, hade vi haft en riktig gran, hade den inte hunnit börja barra ännu. För granen kom inte upp före den 23 december, vilket är jättesent för oss. Vi brukar ta in granen senast helgen innan jul men i år blev det inte så.

Dock något som fortfarande lever kvar är julskinkan. Jag, sonen och Caesar är barnsligt förtjusta i julskinka och därför gör vi alltid en extra stor, så att den ska räcka länge. Och i år var det inget annorlunda. Julskinka finns kvar dock är det väldigt svårt att få ta i vörtbröd. Men det gör inget, för skinkan är den som vi vill åt :-)

Så nu har jag fått i mig lite brunch bestående av julskinka, ägg, vörtbröd, lite prinskorv. Vaknade sent och låg och drog mig länge. Sonen den rackaren han ligger fortfarande och drar sig. Caesar ligger och sover hos sonen. Denna familj är väldigt trötta på förmiddagen må jag säga. Snart ska Caesar och jag ut på en långpromenad, om jag nu får med mig honom :-)

Ha en skön lördag1

2012-01-06

Trettondagen

Efter att suttit med sonen och pluggat, läst lite i boken Lasermannen, slappat i soffan, gluttat på tv, kinkat lite, tyckt synd om mig själv beslutade jag att nä nu är det dags att laga middag. : )

Kvällens middag blev:

Förrätt: Toast ala Aforia m kräftstjärtsröra

Varmrätt: Tallegio fyllda lövbiffar med rösti och sås smaksatt med tallegio

Efterrätt: Glass i stora lass

Sedan kröp vi upp i soffan och laddade på Jägarna 2.


Visst var den spännande men ack så förutsägbar. Men helt klart sevärd. Kjell Sundvall har återigen fångat folket, jargongen, doften av termoskaffe och skoterångor. Det enda som var lite tråkigt var att man hade klippt in vissa scener från Jägarna och har man inte sett Jägarna är det svårt att fatta sammanhanget. Fick berätta för sonen lite om Jägarna eftersom han inte har sett den.

Vad har ni företagit er idag då?

Uppdatering:

Inte blev det någon förrätt inte. Nä för sonen hade ätit upp alla kräftstjärtar tidigare och jag dum nog kollade inte vad som fanns i kylskåpet. Glassen var också uppäten så vi fick nöja oss med varmrätten. Men den var god och uppvägde förlusten av förrätten och efterrätten. : )

Efter Jägarna 2 blev det Twilight: New Moon när sonen drog ut med kompisarna. Snart är det dags att krypa till kojs.

Sov gott!



Så har Trettondagen infallit....

... och med den sovmorgon. Det blev en lång sovmorgon både för mig och resten av familjen (sonen och Caesar). Igår började jag må dåligt med frossa inifrån och illamående. Det är likadant idag, ena stunden fryser jag så in i Norden för i nästa svettas. Huvudvärk och illamående har jag också. Är det samma som jobbarkompisen har haft så är det över till imorgon. Dagen kommer således tillbringas växelvis i sängen, soffan och framför datorn.

Sonen måste plugga för att komma ikapp efter sin lunginflammation som gjorde att han var sjuk i tre veckor. Han ska skriva en uppsats om "Lasermannen" utefter material som han har fått låna. En ljudbok och själva boken "Lasermannen - en berättelse om Sverige". Han ser verkligen framemot det, NOT!

Har roat mig med att kolla vad som händer utanför mitt fönster. Här kommer lite axplock från det som tidningarna skriver om på sina nättidningar.

Aftonbladet - Toppnyheter

Gömdes mitt i ödemarken - 26-åringen nekar till brott. Idag kl 16 hålls häktningsförhandlingen mot de två som misstänks ha kidnappat och hållit en 25-årig miljonären fånge i ett gammalt skolhus i en liten by utanför Robertsfors.

Naturligtvis plockade Aftonbladet upp gamla kidnappningsfall men man måste vara Plus medlem för att läsa.

Expressen - Toppnyheter

Har samma nyhet men lite annorlunda vinklad.
Mordet på Marina - HD prövar inte Marina-mordet


DN - Toppnyeter

Han kan skrämma skiten ur borgarna. Jonas Sjöstedt vald till V:s partiledare.
Småkronorna vann VM-guld i JVM.
Nya Iphone slukar tredubbelt så mycket
Riskfritt att fildela för vardagspirater.

SvD - Toppnyheter

Sjöstedt vald till V:s partiledare
Telefonhot före massakern i Norge
Sex döda av fentanylplåster

Inte så upplyftande nyheter precis. Kollade därför runt på andra länders tidningar och där var det lite annorlunda artiklar.

The Independent skriver bl a om Premiär Ministerns initiativ till att förbättra sjukvården, fler arresteringar i fallet med telefonhackningen.

Die Welt  skriver bl a om misslyckandet mellan Unionen, FDP och de gröna, Kai Diekmann ville publicera Christian Wullfs hotfulla e-post budskap.

Le Monde skriver bl a om L'Elysée förnekar eventuell upptrappning av FN, digital teknik har inte tagits på allvar av Kodak.

La Repubblica skriver bl a om dubbelmordet i Rom, dåligt väder med fallande träd över spår.

El Mundo skriver bl a om att Kungen uppmanar militären att "få ut det mesta av sina resurser", en storvinst har delats ut.

Tänk så annorlunda man skriver i de olika tidningarna i andra länder. Har länkat in tidningarnas nätadress ifall någon av er blev intresserade av att läsa nyheterna.

Ha en bra Trettondag.

2012-01-05

Äntligen helg...

Så är det äntligen helg och SOVMORGON i hela tre dagar. Skönt ska det bli. Det har varit en hektisk vecka med massor av jobb.

Här kommer det bli en riktigt lugn helg med mycket vila och god mat (hoppas jag). Har inte hunnit handla något ännu utan får ta det imorgon. Ikväll blir det bara slapp i soffan framför tv:n.

Blir ett kort inlägg just nu för utanför smäller de kinapuffar och Caesar är helt knäckt.

Återkommer senare.

2012-01-04

Nu är det bara en dag kvar....

...innan sovmorgon. Tjoho, det närmar sig.

Har precis kommit hem från jobbet. Bråda dagar så här efter julledigheten. Som tur är behöver jag inte laga någon middag för Far har fixat köttbullar till oss. Så nu sitter jag och snaskar kalla köttbullar eftersom sonen har dragit ut. Då behöver jag inte anstränga mig. : ) Som efterrätt blir det cambozola med knäckebröd och ett glas rött. Vilken gourmet middag.




Bredvid mig har jag en skälvande Caesar för någon liten busunge/några små busungar går utanför och smäller kinapuffar. Undrar om de inte har fattat att Nyår är slut. De kanske var helt väck när Nyåret ringdes in och missade alla raketer och smällare. Nu har det hållit på och smällt utanför i över 2 veckors tid. Börjar bli lite less på detta. När ska lugnet infinna sig?

Nu ska jag snart dyka ner i soffan och vältra mig framför tv:n.

Avslutar med visdomsord från självaste John Steinbeck:

Förmågan att i dag tänka annorlunda än i går skiljer den vise från den envise.



Asså hallå!

Kan ni tänka er jag är vaken, har inte snoozat klockskrället, inte blivit övertalad att stanna kvar i sängen utan jag är uppe. Har ritat kors i almanackan eftersom det hör till ovanligheterna. Till och med Caesar tittar förundrat på mig och undrar om jag är sjuk eller så. Men det är jag inte, inte vad jag vet i alla fall.




Så GOD MORGON ALLA PÅ ANDRA SIDAN!



2012-01-03

Okej ikväll är jag på hugget men jag bara måste....

....dela med mig av detta. Hittade det inne hos Vilsen.




Efter att ha besökt.....

.... världens bästa Afrodite så var jag tvungen att kolla när jag startade med att blogga. Jag startade blygsamt  på blogg.se den 16 januari 2009 kl 19:30. Då skapade jag mitt första inlägg. Vad stod det i det. Jo:

Välkommen till min nya blogg.

Kl 20:18 fortsatte jag mitt bloggande med ett litet inlägg:

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar!

Nalle Puh



Hehe man var verkligen i gasen där....

Sedan rasade det bara på men se den 24 januari samma år vart jag trött på blogg.se.

Så den 25 januari hade jag tröttnat på blogg.se och gick över till denna blogg istället.

Så snart får jag korka upp champagnen och skåla för 3 års bloggande.

Hmm kanske ska man göra något radikalt, som att byta blogg motor kanske. Nä orkar inte.

Avslutar med dessa visdomsord.

Jag skulle gilla morgnar bättre om de började senare!


Åh är det bara tisdag.....

... Om det var svårt igår att gå upp när klockskrället ringde så kan ni gissa hur det var i morse. Gårdagen var ingenting jämfört med i morse. Vet inte hur många gånger jag snoozade men inte fasiken blev jag piggare för det. Nä utan det vara bara att övertala sig själv att inte är det så jäkla besvärligt att lämna sängen. Och sängen är inte något vidare på att hjälpa till. Nä utan snarare tvärtom:

Jag - Nu kan jag verkligen inte ligga kvar längre.
Sängen - Men inte ska du väl lämna mig nu, det är ju så kallt utanför!

Alltför ofta lyssnar jag för mycket på sängen och det hela slutar med att jag kastar mig ur sängen och far omkring som en ilsken Dagmar eller Cato.

Caesar är en klok hund, han drar in till sonen och hoppar upp i sängen hans. Lägger sig och tittar nyfiket på vad matte håller på med. Fnyser lite och somnar om till ljudet av sonens sovande andetag. Om sonen har stängt sin dörr tar han nästa gömställe.




Han gör allt för att hålla sig undan från matte på morgonen. Sedan när matte fått i sig sisådär tjugo kannor kaffe kommer han vankades och undrar när matte tänker servera hans frukost.
När han har fått sin frukost lägger han sig vid ytterdörren och väntar på att Far min ska komma för att rädda honom från matte.

Oftast hinner de gå innan jag är klar och då suckar Caesar förnöjt. Se där matte, det är så här det ska gå till. Inte fara omkring som ett argsint monster. Utan bara softa så hinner man allt, sova lite längre, äta frukost och välkomna Far din.

Ha, fnyser jag tillbaka. Du behöver inte duscha, sminka dig, laga frukost, dricka sisådär 20 kannor kaffe, klä på dig, plocka undan från frukost, borsta tänder och checka fejjan en sista gång innan du går ut genom dörren. Nä du får allt serverat och kan glatt gå ut på morgonrundan.

Nu är ju dialogen inte så givande eftersom Caesar lägger bara huvudet på sne, drar upp överläppen till ett smajl, flaxar lite med öronen och tittar förundrat på matte. Se människor så de bär sig åt!

Men men iväg till jobbet kom jag och blev inte så jättesen. Senare än kollegorna givetvis men de å andra sidan släntrar de in på jobbet vid 7-7.30. Finns inte en sportmössa att jag skulle lyckas med det. Nä jag nyttjar flextiden : )

Dagen idag flög som vanligt bara iväg och det var dags att ge sig iväg till den veckovisa knäckningen hos kiropraktorn. Sedan hem, fixa något att äta, mol allena, eftersom sonen redan hade ätit. Sedan släntra iväg till vicevärdskontoret för att skriva under några papper.

Det enda positiva är att snart är det vilodag igen. Endast 2 dagar sedan är det helg och SOVMORGON igen. För denna vecka är det bara 4 arbetsdagar för mig, tjoho! Ja jag vet, men låt mig få glädjas en liten stund till innan klockskrället ringer igen för en ny arbetsdag.

Så nu ska jag njuta och hasa mig iväg till soffan en stund. Ha en bra kväll!