2012-02-02

Svart torsdag...

... som någon uttryckte det. Är det inte konstigt att en olycka kommer sällan ensam. Så nu undrar jag vad nästa dåliga besked är? En anhörig försvinner, jobbet försvinner eller blir jag sjuk? Trodde nog att jag och min familj hade lyckats ta vår kvot av otur men det verkar inte riktigt som det.

Först vandrar Caesar till de sälla jakt-markerna.
Sedan läggs en stor del av jobbet ner. Antar att det inte har undgått någon att AstraZeneca lägger ner sin forskningsdel i Södertälje och Ja AstraZeneca är min arbetsgivare. Dock arbetar jag inte inom forskningen men nedläggningen påverkar alla oss som arbetar inom AZ. Som ni säkert har läst eller hört så är det fler tjänster som ska bort från AZ Södertälje. Så imorgon är man kanske utan jobb i april.

Så nu har jag bockat av två bockar på listan av tre dåliga saker. Då återstår den tredje och den undrar jag förstås vad den är. Det finns ju inte så många alternativ eller?
- En anhörig vandrar vidare till Caesar
- Jag blir av med jobbet
- Jag går i personlig konkurs
- En nära anhörig blir svårt sjuk
- Jag blir svårt sjuk (om jag dör berörs jag ju inte av det)

Dystra tankar fladdrar genom hjärnan som går på hög varv just nu. Detta var det sista jag behövde just nu. Har precis återhämtat mig från smällen att Caesar var tvungen att vandra vidare och nu kom det här. Förbannade jävla skit, bajskorv osv.

Därför beslutade jag på vägen hem för att mota bort det dåliga och slå på stort. Åkte förbi affären, går till fiskdisken, beställer tre bitar av den enimenta smörgåstårtan de gör. Dyr som f...n men god! Åker hem till sjuk son och frestar med smörgåstårtan. Häller upp ett glas vin och sedan svullar både sonen och jag in smörgåstårtan. Så nu är man mätt och trött. Själen (eller snarare magen) fick lite plåster på såren och nu så är man som sagt lite pömsig.

Det här är min verklighet, hur är er?



2012-01-29

Söndag kväll och....

.... chocken börjar lägga sig. Idag är nog första dagen som man har förstått att Caesar inte längre finns med oss. Dagarna sedan torsdags har gått som i ett töcken. Sorgen att inte längre ha Caesar omkring sig börjar lägga sig så smått. Men fortfarande far jag efter kopplet eller tuggisen på kvällarna. Ibland tycker jag mig se Caeser för att i nästa sekund inse Nä just det, han är inte med oss längre.

Tror dock att tuffast är det för Far. Han har förlorat sin promenadvän, sin bebis, sin bästa vän. Idag var Far och Mor här för att fira Sonen och usch vad gammal han har blivit på de här dagarna. Man kunde se hur rastlösheten griper tag i honom och han ser sig förvirrat omkring efter Caesar. Mor hon gråter och gråter. De vill gärna älta och älta om igen vad som hände i torsdags. Lätta sitt tryck med att gråta en skvätt och sedan tala om honom igen. Sonen gör sitt för att försöka stilla Fars längtan och sorg. Han har lovat att komma upp efter skolan och äta lunch med dem. Allt för att Far ska få en uppgift att lösa. Han är bra go Sonen!

Sonen börjar komma i gängorna igen även om det ibland svider till i hjärtat. Imorse hörde jag honom säga:
- Caesar sluta att krafsa, lägg dig ner bara!
Gick in till honom och frågade hur han mådde. Jo det vore bra om Caesar bara slutade att gå omkring och krafsa. Antagligen drömde han om Caesar och hur Caesar brukade krafsa för att bädda.

Dotera är på och vill att vi ska köpa något nytt husdjur till Far men jag och han har sagt att nä det är ingen bra idé. Men hon vill ju så gärna att Far har någon att bry sig om, någon som plirar och lägger huvudet på sne' när Far är irriterad eller ledsen. Men jag tror inte Far orkar med något nytt husdjur. Han börjar ju närma sig 81 år. Det tär på honom att de dör före honom. Först var det deras egen kisse och sedan Caesar.

Trots all bedrövelse har jag försökt fixa så att Sonen blivit firad ordentligt. Varit och handlat födelsedagspresent tillsammans med Sonen. Fixat god middag, smörgåstårta, på sonens begäran. Sett till så att han har kommit ut med sina vänner och fira. Jag tror att han känner att trots allt har han blivit firad ordentligt.

Nu börjar vardagen igen och livet går vidare. Det är söndag kväll och dags för att samla kraft för en ny arbetsvecka. Ikväll blir det att anträda sängen tidigt eftersom sömnen har varit lite si och så de senaste dagarna.

Tack alla goingar därute som både har kommenterat här inne och på facebook. Ha en riktigt skön söndagskväll och en bra vecka!

Pöss på pannan!