2013-09-30

Hösten gör sitt intåg med både det ena och det andra

Ojoj vad länge sedan jag skrev något här. Men orden liksom bara försvann och jag stirrade bara på en tom sida. Inget ramlade ur fingrarna orden var bortflugna. Vad gör man än tar en bloggbrejk.

Så vad har hänt sedan i mars?

Ja jag kommer inte riktigt ihåg allt som har hänt men de viktigaste sakerna kommer jag ihåg.

Våren flöt på och inget speciellt hände mer än vardagliga saker. Men så i april började saker hända.

Jag fick beskedet att min fortsatta karriär i det företag jag jobbade i inte längre var aktuellt pga omstruktureringar och nedskärningar. Så per den första juni är jag arbetsbefriad i 6 månader. Min första tanke var helt ärligt: SKÖNT
Varför, jo för att stämningen inom företaget blev bara sämre och sämre. Blev mer och mer pressande för personalen. Gör mer på färre personer. Etiken och moralen i företaget föll mer och mer. Personalpolitiken försvann ut i cyber och folk blev mer och mer deprimerade. Därför kändes det bra att lämna företaget samtidigt som det var förstås jobbigt att lämna sina arbetskollegor. Till en början var det lite svårt att förstå att man inte längre skulle gå till ett jobb där man har jobbat de senaste 18 åren. När slutdatumet närmade sig började det bubbla och spritta i kroppen. En förväntan började sakta gro.
Nu skulle jag kunna ta en lång lång semester och bara njuta och fundera på vad jag vill göra i framtiden. Så kort och gott jag bestämde mig att denna sommar ska bli en enda lång semester där jag styrdes av väder och vind. Och det har jag verkligen gjort.
Varje morgon jag har vaknat och tittat ut genom fönstret har jag lagt upp min dag. Är det soligt och varmt utanför packar jag min picknick korg och ger mig iväg till stranden.
Är det regnigt, vilket har varit ytterst sällsynt denna sommar, fejjar jag inomhus. Måste medge att inte blev det mycket fejjande inomhus denna sommar inte.

Jag hoppade in och jobbade på doteras restaurang när de behövde hjälp med serveringen. Jösses så många nya människor jag har träffat, både av den bra sorten som av den dåliga sorten. Men totalt sett har det bara varit positivt.

Sonen tog studenten och firades ordentligt av släkt och vänner den 5 juni. Vilken stolt mor jag var när han sprang ut. Trodde jag skulle pysa över av stolthet. Min lilla pojk har klarat av gymnasiet med glans. Ja det kom nog en liten tår också :)

Midsommar firade jag i Visby med en väninna. En hel vecka var vi i Visby och hittade på allehanda hyss. En helt underbar vecka med både sol och regn.

Sonen tog sitt körkort i juli och sedan dess har mor svårt att få tillgång till bilen, hehe. Men jisses vad duktig han är på att köra. Lugn och säker och inga förhastade rörelser.

Sedan har jag varit iväg 2 veckor på Korfu med dotera och hennes man G. G kommer från Korfu och därför slapp man alla turistfällor och istället fick se Korfu ur en greks ögon. Många goa stunder med släkt och vänner, bad och sol, middagar och goda viner. Visst hade dotera och jag våra sammandrabbningar, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi umgicks i hela 2 veckor. Men det hade jag räknat med och eftersom hon inte har bott hemma på många år har hon tappat lite om vem jag är och vad jag står för. Totalt sett var det 2 helt underbara veckor och egentligen ville jag inte åka hem. Dock saknades det något och det var sonen. Han kunde inte komma med pga olika anledningar utan fick klara sig utan mor i 2 hela veckor.

Sonen i säg var väl inte så grymt besviken på att han inte kunde följa med. Nu hade han hela hemmet för sig själv och kunde känna på hur det var utan en gnatande mor.....

Kom hem den 1 september och första höstmånaden hade börjat. Men se inte riktigt, solen strålade och det var fortfarande varmt ute. Så det var bara att fortsätta semestern med strandhugg.

Sedan hände det något som jag inte trodde skulle hända. En man klev in i mitt liv med stora kliv och tog mig med storm. Har fortfarande inte riktigt fattat vad som har hänt och nyper mig i armen varje dag för att verkligen se att jag är vaken. Inte för mitt liv trodde jag att jag skulle bli så förälskad och guppa på rosa moln igen. Nog för att jag har sett mig i framtiden med en ny man men inte på det här sättet. Det bästa är att jag känner inga skuldkänslor gentemot maken som gick bort för 8 ½ år sedan utan det känns lugnt och tryggt. Maken kommer alltid finnas i mitt hjärta och den platsen kommer ingen kunna ta. Men tydligen så har jag ytterligare en plats som kunde tas av en ny man. Alla känslor som kommer har jag liksom glömt bort. Det känns som jag återigen är tonårig och fattar nada. Fast det är en otroligt skön känsla att man faktiskt kan komma dit efter förlusten av sin make. Så nu har en ny fas i mitt liv börjat. En fas som kanske kommer leda till ja jag vet inte vad. .Fast det spelar faktiskt ingen roll att jag inte vet vad som komma skall. Jag bara njuter av att återigen känna kärlek för en annan man och följer bara med på den vågen.

Nu ska jag ut och njuta av livet, kärleken och hösten. Fira att jag snart fyller 50 år, att jag kommit igång med träningen igen, att jag har fått förmånen att leva igen. För denna höst kommer bli den bästa på många herrans år.

Tänk så livet bara kan ta en riktning som man inte trodde sig att det skulle göra! Jag tackar universum eller gud eller vad som hjälper till att jag återigen fått känna kärlek!

Puh blev ett långt inlägg! Orden är tillbaka, tjoho!

Ha det gött därute i hösten och njut av det lilla så kommer det stora snart!