Här händer det grejor. Förra fredagen försvann rösten och jag hade feberfrossa fast nästan ingen feber. Hela dagen gick åt att packa in sig i varma täcken och dricka mycket varmt citronte. Senare på kvällen kikade jag in en stund hos grannen och satt i hans soffa och frös.
Sista nattsvängen med Caesar slutade inte så bra. Han trasslade in sig i en buske och jag skulle böja mig ner och trassla ut kopplet. Helt plötsligt rullar jag ner för en liten slänt. Jag svimmade av ett par sekunder och under den tiden lyckades jag med konststycket att göra illa vänster axeln. Kände inte så mycket just där och då men senare på natten vaknade jag av att axeln värkte och jag kunde inte röra armen. Så lördagen tillbringades på akuten för att kolla upp om axeln hade hoppat ur led.
Att tillbringa 5 timmar på akuten en lördag är ingen höjdare, speciellt inte när man har en värk så man tror att man ska svimma igen. Men inte brydde de inte sig om min axel så mycket utan mer om att jag hade svimmat. Så in på ett rum, ta EKG, puls och blodtryck. Sedan ut igen i väntrummet för att få träffa en läkare. Efter 2 timmars väntande i väntrummet kommer man in till läkaren. Samma visa här, inte så mycket om axeln utan mer om svimningen. Okej jag fattar att de tyckte det var värre med svimningen men hallå det var axeln som värkte och jag kunde inte röra armen. Efter ytterligare 2 timmars väntande kom beslutet att jag skulle upp på röntgen. Så upp till röntgen, plåta axeln och ner och vänta igen. Efter 5 timmars väntan kommer läkaren ut till väntrummet. Axeln hade inte hoppat ur led utan ledkulan hade bara ruckats lite. Den skulle hoppa tillbaka i läget så fort svullnaden la sig. Men däremot svimningen var oroväckande dock visade inte EKG något konstigt med det hela måste utredas vidare. Läkaren skrev en remiss till medicin för vidare utredning. Så nu är det bara att vänta.
Som tur var satt grannen med mig i stort sett hela tiden så jag var inte helt ensam. Efteråt fixade han middag till mig och Christoffer eftersom jag inte kunde röra armen. Snäll granne man har! På natten till söndagen vaknade jag av en fruktansvärt smärta och en smäll i axeln. Ding så hoppade ledkulan tillbaka i sitt fäste och jag kunde börja röra armen igen, efter att den värsta smärtan hade lagt sig. Vilken befrielse, armen gick och röra igen och rösten var tillbaka i sin fulla valör. Men ack så trött jag har varit. Att försöka sova med en ömmande axel är inte det lättaste. Vareviga gång man vänder sig så skär smärtan genom kroppen och jag är inte den som ligger platt fall i sängen. Nä jag snurrar och bökar omkring när jag sover. Så fredag, lördag, söndag natt blev inte mycket sömn inte.
Men nu är det snart fredag igen och jag börjar kunna sova bättre. Remissen till medicin gick fort så nu ska jag iväg på undersökning den 12 oktober. Sedan ska jag ha en liten EKG-apparat kopplad i ett dygn för att se om jag har någon rubbning i hjärtrytmen eller inte. Tror inte det utan snarare att jag har fått någon virus på balanssinnet eftersom jag har haft yrsel till och från sedan ifredags. När yrseln har kommit har hjärtat slagit lugnt och tryggt. Inget stopp och ingen tjyvrusning. Nej i en stabil och trygg takt har mitt hjärta lunkat på.
Så nu kan det bara bli bättre, eller hur? Det är ju fredag imorgon.
