... och snön yr utanför. Vart tog våren vägen? Kung Bore är verkligen stark. Känns lite som april väder utanför. Ena stunden vräker snön ner och nästa stund skiner solen.
Måste säga att här händer det saker. Den ena efter det andra ramlar in över tröskeln. Vänner som jag inte har hört av på länge hör av sig. Fester trillar in och pockar på. Andra möjligheter som kan skapa trygghet trillar in men som kräver eftertänksamhet och mod framför allt. Mitt i allt detta står jag och gapar av förvåning. Vad är det som händer?
Måste ha med att jag nu har bestämt mig för att kasta ut negot och ta emot och skicka ut positiva tankar. Det man skickar ut i universum kommer för eller senare tillbaka oavsett om det är negativt eller positivt. Just nu känns det som att negobubblan har spruckit och att det inte styr lika mycket över mig. Vilken skön känsla det är må jag säga. Efter alla år med negot som det största sällskapet trillar det in mer och mer glada överraskningar.
Visst finns negot kvar och gör allt för att trycka ner mig men jag har gett mig fasiken på; ALDRIG MER, ska negot få styra. Visst händer det saker som inte är positiva utan väldigt jobbiga men NEJ jag tillåter mig inte att falla ner igen. Där jag har varit vill jag inte tillbaka.
Nu är det bara full fart framåt och vända det negativa till något positivt istället. Skita i vad alla andra säger och tycker och bara gå på sin egna känsla. Vad är rätt för mig, vad gör mig glad och vad för mig framåt.
Försöker följa något som har har funnits inom mig men som i min djupaste sorg raderades och som återigen har smugit sig tillbaka. Något som är det mest universala och hållbara sättet för att man själv ska må bra. Något som Shakespeare via Hamlet förmedlade i rollgestalten Polonius:
Och detta framförallt; var sann mot dig själv, och det måste följa som natten följer dagen. Då kan du inte vara falsk mot någon man.
Så enkelt egentligen men ändå så svårt. Att gå på sin egen känsla, att följa sin egna övertygelse, att vara sann mot sig sjäv och strunta i alla Jantar som anser sig veta bäst.
Så vänner på andra sidan rutan:
Var sann mot dig själv och det blir så mycket lättare att leva i det som kallas livet.
Fasiken glömde att säga: Nä pojkvaskern har inte svingat sitt spö när det gäller min garderob. Varje kväll när jag kommer hem hänger samma gamla paltor kvar. Men det kanske gäller att ha tålamod, garhg :-)
Aforia
- De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp!
2013-03-02
2013-02-24
Söndag kväll och jag....
.... gäspar snart käken ur led. Ikväll blir det tidigt i säng för helgen har varit intensiv med bara party party. Märks att man inte är 20 längre utan 25 :-) Det har verkligen varit hur kul som helst.
Började redan i torsdags kväll med en kvällsfika med goaste Carolina. Vi har inte setts på ett tag så att äta, dricka kaffe och tjattra samtidigt krävs en viss begåvning :-). Timmarna bara flög iväg och munlädret började värka hehe. Men oj vad gott det var att se henne.
Fredagen fortsatte med bara gobitar. Först en superhärlig lunch med Päivi där tiden var alldeles för kort. Attans att man måste jobba också.
Kvällen blev det först tantsnack med vin och varma mackor tillsammans med goaste Kerstin och Ann. För att sedan hamna i baren med en massa härliga människor omkring som TYVÄRR var alldeles för givmilda med det drickbara hehe. Lite på snusen blev man och vaknade igår morse bakfull. Herrejesses det var typ hundra år sedan man var det. Fast vad gjorde väl det när man hade haft det supertrevligt kvällen innan.
Vid 2-tiden kom härliga Susanne för en helg tillsammans. Började förstås med något ätbart i form av Caesarsallad. Lite motigt var det att äta :-) Sedan en massa tjattrande, skrattande och mycket vattendrickande. Vid 19-tiden var det dags igen att förbereda sig för nästa party.
Denna gång iväg och fira doteras kock som fyllde år. Så iväg bar det till doteras restaurang och få i sig god mat, gott sällskap och en massa skratt igen. Även här var det givmilt med det drickbara fast eftersom man är duktig på att lära sig av sina misstag så inmundigats det endast vatten. Susanne däremot fick sig lite värme inombords.

Sedan vaknar man upp till denna underbara dag med takdropp och värmande sol så det blev en riktigt lång promenad för att njuta.
Så nu har jag träningsvärk i de vilande magmusklerna och i munlädret och är attans trött men otroligt nöjd.
En tidig kväll lär det bli!
Började redan i torsdags kväll med en kvällsfika med goaste Carolina. Vi har inte setts på ett tag så att äta, dricka kaffe och tjattra samtidigt krävs en viss begåvning :-). Timmarna bara flög iväg och munlädret började värka hehe. Men oj vad gott det var att se henne.
Fredagen fortsatte med bara gobitar. Först en superhärlig lunch med Päivi där tiden var alldeles för kort. Attans att man måste jobba också.
Kvällen blev det först tantsnack med vin och varma mackor tillsammans med goaste Kerstin och Ann. För att sedan hamna i baren med en massa härliga människor omkring som TYVÄRR var alldeles för givmilda med det drickbara hehe. Lite på snusen blev man och vaknade igår morse bakfull. Herrejesses det var typ hundra år sedan man var det. Fast vad gjorde väl det när man hade haft det supertrevligt kvällen innan.
Vid 2-tiden kom härliga Susanne för en helg tillsammans. Började förstås med något ätbart i form av Caesarsallad. Lite motigt var det att äta :-) Sedan en massa tjattrande, skrattande och mycket vattendrickande. Vid 19-tiden var det dags igen att förbereda sig för nästa party.
Denna gång iväg och fira doteras kock som fyllde år. Så iväg bar det till doteras restaurang och få i sig god mat, gott sällskap och en massa skratt igen. Även här var det givmilt med det drickbara fast eftersom man är duktig på att lära sig av sina misstag så inmundigats det endast vatten. Susanne däremot fick sig lite värme inombords.

Sedan vaknar man upp till denna underbara dag med takdropp och värmande sol så det blev en riktigt lång promenad för att njuta.
Så nu har jag träningsvärk i de vilande magmusklerna och i munlädret och är attans trött men otroligt nöjd.
En tidig kväll lär det bli!
2013-02-21
Nämen....
... tror minsann att bloggtarmen börjat värka igen :-) Jisses flera inlägg med bara några timmar, dagar emellan.
Just nu pågår stor renovering av denna tantelanta. Har liksom förfallit som ett gammal torp brukar göra utan skötsel :-)
Startskottet blev när jag lyckades få sprickor i vänster nyckelben och blev ivägskickad till sjukgymnast för att få hjälp lagom till jul. Inte nog med att pojkvaskern har världens blåaste ögon utan han är en sjuheliske "pain in the ass" och driver på som den värsta PT. Eftersom tant inte tänker avslöja förfallet helt och hållet tiger hon och vägrar visa smärta, dålig kondis eller saknad av styrka. Näpp inte ska en pojkvasker kunna trycka ner denna tantelanta inte. Här finns ingen pardon för pojkvaskern har lyckats se igenom de ruttna plankorna och tycker det är roligt att elda på för att få fram det ruttna och putsa bort det. Så efter ett par vändor hos honom så har helt plötsligt tant börja sträcka på sig, orka gå i trappor utan att flåsa upp lungorna, tror ta mig sjuttsingen att han har svängt med trollspöt och raderar ett par rynkor också. :-) Nu fattar jag liksom grejen när man pratar om att ha en egen PT. Kommer man inte så kan man ge sig sjutton på att telefonen ringer och man får höra: Och vart är du då eftersom du inte är här. Jag hoppas att du är på väg hit!
Så det dallrar lite mindre i gäddhänget, flåset är bättre och uthålligheten har blivit bättre, börjar bli lite mer upprätt och fastare lite här och där. Så då började en tanke gro hos tant. Kanske ska man renovera lite på utsidan som insidan. Så nu trycks det i nyttigheter i form av en shot varje morgon påföljt med lite noniextrakt och sedan avsluta dagen med omega 3 och e-vitamin.
Därefter satt jag helt plötsligt i stolen hos frissan och blev ompysslad. Sedan ett par dagar senare hamnade jag på något konstigt sätt i en stol hos en nageldesigner och kom ut med helt nya naglar.

Sedan blev jag utsatt för fiskattack

Och blir helt plötsligt uppringd av alla möjliga som vill träffas och umgås med mig. Så jag har nog träffat på en god fe i en pojkvaskers kropp. Nu hoppas jag på en helt ny garderob, tror ni pojkvaskern kan fixa det så att den är där när jag kommer hem från jobbet?? :-)
Just nu pågår stor renovering av denna tantelanta. Har liksom förfallit som ett gammal torp brukar göra utan skötsel :-)
Startskottet blev när jag lyckades få sprickor i vänster nyckelben och blev ivägskickad till sjukgymnast för att få hjälp lagom till jul. Inte nog med att pojkvaskern har världens blåaste ögon utan han är en sjuheliske "pain in the ass" och driver på som den värsta PT. Eftersom tant inte tänker avslöja förfallet helt och hållet tiger hon och vägrar visa smärta, dålig kondis eller saknad av styrka. Näpp inte ska en pojkvasker kunna trycka ner denna tantelanta inte. Här finns ingen pardon för pojkvaskern har lyckats se igenom de ruttna plankorna och tycker det är roligt att elda på för att få fram det ruttna och putsa bort det. Så efter ett par vändor hos honom så har helt plötsligt tant börja sträcka på sig, orka gå i trappor utan att flåsa upp lungorna, tror ta mig sjuttsingen att han har svängt med trollspöt och raderar ett par rynkor också. :-) Nu fattar jag liksom grejen när man pratar om att ha en egen PT. Kommer man inte så kan man ge sig sjutton på att telefonen ringer och man får höra: Och vart är du då eftersom du inte är här. Jag hoppas att du är på väg hit!
Så det dallrar lite mindre i gäddhänget, flåset är bättre och uthålligheten har blivit bättre, börjar bli lite mer upprätt och fastare lite här och där. Så då började en tanke gro hos tant. Kanske ska man renovera lite på utsidan som insidan. Så nu trycks det i nyttigheter i form av en shot varje morgon påföljt med lite noniextrakt och sedan avsluta dagen med omega 3 och e-vitamin.
Därefter satt jag helt plötsligt i stolen hos frissan och blev ompysslad. Sedan ett par dagar senare hamnade jag på något konstigt sätt i en stol hos en nageldesigner och kom ut med helt nya naglar.

Sedan blev jag utsatt för fiskattack

Och blir helt plötsligt uppringd av alla möjliga som vill träffas och umgås med mig. Så jag har nog träffat på en god fe i en pojkvaskers kropp. Nu hoppas jag på en helt ny garderob, tror ni pojkvaskern kan fixa det så att den är där när jag kommer hem från jobbet?? :-)
2013-02-17
Okej okej
Vet att det är typ 5 minuter sedan förra inlägget. Måste bara testa blogg appen för mobilen. Det har skrivits så mycket negativt om den så därför vill jag testa. Vända nego till det positiva. :-)
Spännande kommer det funka?
Spännande kommer det funka?
Och det gjorde det. Tjoho!
Söndag eftermiddag..
.. en eftermiddag i eftertankens tecken.
Tror att det börjar spira lite här och där trots snöslasket som är utanför. Det blir ljusare och ljusare ute. Även på insidan börjar ljuset gro. Energin börjar flöda och det känns som att vinterdvalan är på väg att släppa. Det liksom börjar spritta lite varstans i kroppen framför allt börjar knoppen arbeta.
Har bestämt att nu jädrar ska den positiva energin styra och inte den negativa. Bråkar med mig själv och knäpper till negot som sitter på axeln och skriker. Har bestämt att negot ska bara få 10 minuter om dagen och gnälla. Sedan knäpper jag av och kopplar in det positiva. Omprogramering pågår, har ska det vändas och negot ska ut.
JAG KAN, JAG VILL OCH JAG KOMMER ATT FÅ det jag längtar efter. Laddar med böcker som programerar om hårddisken och raderar JANTE. Tillåter mig själv att utforska okänt territorium och tar emot de erbjudande som kommer i min väg som jag finner intressanta. Helt enkelt jag programerar om min attityd mot saker och människor. Tar ansvar för mig själv och för mina framgångar/motgångar och låter bli att skylla det på andra. Att börja uppskatta det jag utför både privat och arbetsmässigt. Det är inte lätt för man är programerad tvärtom. Det är en fight varje dag att behålla positiviteten för det är så lätt att falla tillbaka till: "Men jag gjorde ju vad jag kunde men han/hon gjorde så det gick åt helvetet."
Som det gamla ordspråket säger: Så som man sår får man skörda.
Med tanke på det så kom jag ihåg en liten historia som jag läst för många år sedan. Denna vill jag dela med er för den säger, i alla fall för mig, ganska mycket.
En predikant körde förbi en vacker bondgård. Fälten var odlade och flödade av grönska. Stängsel, hus och lada var rena och målade. En rad fina träd ledde från vägen till huset där det fanns en skuggig gräsmatta och rabatter. Det var en underbar syn. Så när bonden som arbetade på ett fält kom till en rad nära vägen ropade predikanten på honom och sa: "Gud har välsignat dig med en vacker bondgård."
Bonden stannade och tänkte ett ögonlick och svarade: "Ja, det har han och jag är tacksam. Men ni skulle ha sett hur det såg ut här när han hade allt för sig själv."
Bonden förstod att han hade blivit välsignad med en vacker bondgård men han var också medveten om att det var hans egen kärlek och eget arbete och att han arbetade med Gud som hade satt bondgården i dess nuvarande skick.
Se underverk är det om vi bara varit kloka nog att se och att inse att vårt fullföljande som individ beror på vår reaktion på det som vi har fått. Det är det som gör skillnaden. Vi kan få massor av underverk på vår väg men det är hur vi förvaltar det vi fått som gör det till det stora underverket.
Jisses vad filosofisk jag blev :-) Som jag skrev tidigare, det spritter i knoppen :-)
Avslutar igen med favorit citat. Denna gång är det Sir Henry Wotton som skrivit det i "The character of a Happy Life".
"Hur lycklig är ej den som vet
att sin egen vilja vara värd
vars pansar är hans ärlighet
och sanningen hans bästa svärd."
Tror att det börjar spira lite här och där trots snöslasket som är utanför. Det blir ljusare och ljusare ute. Även på insidan börjar ljuset gro. Energin börjar flöda och det känns som att vinterdvalan är på väg att släppa. Det liksom börjar spritta lite varstans i kroppen framför allt börjar knoppen arbeta.
Har bestämt att nu jädrar ska den positiva energin styra och inte den negativa. Bråkar med mig själv och knäpper till negot som sitter på axeln och skriker. Har bestämt att negot ska bara få 10 minuter om dagen och gnälla. Sedan knäpper jag av och kopplar in det positiva. Omprogramering pågår, har ska det vändas och negot ska ut.
JAG KAN, JAG VILL OCH JAG KOMMER ATT FÅ det jag längtar efter. Laddar med böcker som programerar om hårddisken och raderar JANTE. Tillåter mig själv att utforska okänt territorium och tar emot de erbjudande som kommer i min väg som jag finner intressanta. Helt enkelt jag programerar om min attityd mot saker och människor. Tar ansvar för mig själv och för mina framgångar/motgångar och låter bli att skylla det på andra. Att börja uppskatta det jag utför både privat och arbetsmässigt. Det är inte lätt för man är programerad tvärtom. Det är en fight varje dag att behålla positiviteten för det är så lätt att falla tillbaka till: "Men jag gjorde ju vad jag kunde men han/hon gjorde så det gick åt helvetet."
Som det gamla ordspråket säger: Så som man sår får man skörda.
Med tanke på det så kom jag ihåg en liten historia som jag läst för många år sedan. Denna vill jag dela med er för den säger, i alla fall för mig, ganska mycket.
En predikant körde förbi en vacker bondgård. Fälten var odlade och flödade av grönska. Stängsel, hus och lada var rena och målade. En rad fina träd ledde från vägen till huset där det fanns en skuggig gräsmatta och rabatter. Det var en underbar syn. Så när bonden som arbetade på ett fält kom till en rad nära vägen ropade predikanten på honom och sa: "Gud har välsignat dig med en vacker bondgård."
Bonden stannade och tänkte ett ögonlick och svarade: "Ja, det har han och jag är tacksam. Men ni skulle ha sett hur det såg ut här när han hade allt för sig själv."
Bonden förstod att han hade blivit välsignad med en vacker bondgård men han var också medveten om att det var hans egen kärlek och eget arbete och att han arbetade med Gud som hade satt bondgården i dess nuvarande skick.
Se underverk är det om vi bara varit kloka nog att se och att inse att vårt fullföljande som individ beror på vår reaktion på det som vi har fått. Det är det som gör skillnaden. Vi kan få massor av underverk på vår väg men det är hur vi förvaltar det vi fått som gör det till det stora underverket.
Jisses vad filosofisk jag blev :-) Som jag skrev tidigare, det spritter i knoppen :-)
Avslutar igen med favorit citat. Denna gång är det Sir Henry Wotton som skrivit det i "The character of a Happy Life".
"Hur lycklig är ej den som vet
att sin egen vilja vara värd
vars pansar är hans ärlighet
och sanningen hans bästa svärd."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)