... nu fattas bara doften av solvarm asfalt.
Idag eller snarare ikväll fick jag ett besök av något som jag inte har haft tidigare. En varm, positiv skepnad som bara flöt in genom fönstret och log mot mig. Varade in några sekunder och doften av sommarblommor spred sig i rummet. Det var en helt ny upplevelse som satte griller i huvudet på mig. Vem eller vad var detta? Har försökt rannsakat mitt minne om jag har någon avliden som spred doften av sommarblommor när den levde. Men nä ingen femöring har trillat ner. Kanske var det bara en vänlig själ som kände av att jag var lite deppig. Vad det nu var för något så blev jag i alla fall på bättre humör. Till och med vovvsen blev lugn och somnade som en stock. Inte ett ens ett litet voffs kom från Caesar. Det var det mest märkliga eftersom Caesar annars brukar reagera. Nä han viftade bara på svansen och la sig i sin korg för att somna pang bom.
Innan detta hände var jag, som representant för styrelsen, på våra årliga informationsmöten inom vår bostadsrättsförening. Det var samma gamla vanliga ansikten som dök upp, samma trogna skara som alltid kommer. Vi höll på i en timme ungefär och sedan var det lite städ efteråt. Var väl hemma strax efter halv nio.
Idag har det varit lite kämpigt eftersom det nu i dagarna har gått 6 år sedan jag miste min man. Helgen har väl inte varit så rolig heller tidvis. Fast det var först idag som den femöringen ramlade. Varför jag har varit så himla trött hela förra veckan och helgen som varit. Likaså måndagen och idag. Jag vet ju att jag blir extra trött vid den här tiden på året. Men har på något sätt skjutit undan orsaken och bytt ut den mot flyttrötthet. Så därför var mitt besök ikväll behövligt tror jag. Det känns i alla fall inte lika deppigt så här efteråt.
Nä nu får det vara slutskrivet för den här gången. Dags att nanna kudden.
