2010-02-06

Krisen är över!

Äntligen är krisen över för dotera. Men det var riktigt nära . Ett par timmar till så hade det varit försent. Dotera lyckades med konststycket att dra på sig både njurbäckeninflammation och blodförgiftning. Läget var riktigt kritiskt första dygnet men som tur är svarade hon snabbt på medicinen och infektionen lyckades hävas. De satte in precis rätt medicin. Puh men det var riktigt riktigt nära. Ännu en gång hamnade vi i dödens väntrum men lyckades med att kravla oss ut.

Undrar när vi ska slippa dessa dykningar? Kommer livet i fortsättningsvis vara just att stå med ena foten i dödens väntrum och den andra i livets rum? Börjar så smått undra vad man har gjort för att förtjäna detta? Nu vill jag verkigen få komma ur dödens käft och få börja känna livet. Det här tär så in i norden på mig ooch gör att man får så svårt att kravla sig upp igen. Men tänker inte ge mig även om jag har fått sår och blåmärken. Med min ömmande kropp kravlar jag mig långsamt upp för stegen igen. Vet att det finns de som har det värre men just nu hjälper det inte mig. Vet att jag borde vara tacksam för det jag har, men det är jag inte. Jag är inte tacksam för att jag får slå mig blå för att kunna leva detta liv. Jag är inte tacksam för att jag måste slåss för de mina och få dem att överleva. Jag är inte tacksam för att jag trots allt står här. För det är svårt att känna tacksamhet när man gång på gång blir nedknuffad i gropen igen.

Dock är jag tacksam för att det inte var doteras gång denna gång. Jag är också tacksam för att sonen finns. Tacksam för att mina gamla föräldrar finns fortfarande kvar med oss. Tacksam för att ha världens bästa storasyster. Så visst lite tacksam är jag och jag böjer mitt huvud i ödmjukhet. Men snälla nu kan väl det ändå ta slut denna berg- och dalbana? Ber på mina bara knän för att få känna ren och skär glädje utan att våndas för vad som komma skall. För så har det varit. Har jag börjat känna glädje och framtidstro så har man snabbt blivit nerknuffad i gropen. När kommer jag få kliva utanför dörren och ta ett djupt andetag och tänka: Äntligen är det över! Äntligen har det vänt! När???

2010-02-04

Idag har det inte varit någon bra dag!

Idag har det varit en fy tusan så dålig dag. Fick sms om att min dotter hade åkt akut in till sjukhuset vid halv nio-tiden imorse. Åkte genast ner till sjukhuset och hittade en nästan medvetslös dotter. Hon hade fått hög feber och ont i sina njurar. Jagade på akutpersonalen så att de tog hand om henne. De hade bara lämnat henne i ett rum och inte tagit henne på allvar. Hon är ju så ung så det var ju ingen fara. Nähä inte alls när hon nästan var medvetslös. Fick dem till slut att inse att detta var riktigt allvarligt i och med att hon har polycistiska njurar. De kollade febern och hon hade nästan 40 graders. Då blev det fart på dem. Till slut bestämde de att hon var nog tvungen att läggas in med antibiotikadropp och övervakning. Så efter 3 timmar kom vi upp till en medicinavdelning. En doktor kikade på henne och det bestämdes att hon skulle verkligen läggas in. Sedan gick allt i en hejdundrande fart. Telefonsamtal till hennes njurdoktor, nya blodprover, ultraljud på njurarna osv. Hon hade dragit på sig en riktigt elak njurbäckeninflammation och det är absolut inte bra med hennes njurar. Dropp sättes in och hon fick till slut smärtstillande. Personalen på avdelningen var helt suveräna. Tog hand om henne och tröstade henne när hon blev ledsen. Men det absolut bästa av allt var att min bästa väninna M jobbade kvällen och då blev jag lugn. Hon tog tag i allt på en gång och såg till att dotera hamnade på ett tvåbäddsrum med en bra rumskamrat. Efter 2 dropp med antibiotika började febern lägga sig och dotera somnade helt slut. Satt med henne från kl 9 till kl 7 nu ikväll. När M gick av ringde hon hem till mig och berättade att dotera sov som en stock och att det verkar som antibiotikan har börjat verka. Så skönt! Nu kan jag sova lite lugnare inatt för att åka ner imorgon bitti till henne. Är helt slut, både till kropp och själ. Ska nu krypa ner till sängs och försöka få några timmars sömn.