Vips så är vi inne i oktober månad

Som vanligt så har tiden bara rusat iväg. Undrar om det är ett tecken på att man börjar bli äldre? Inte upplevde jag att tiden gick så fort för några år sedan. Utan det har kommit de sista åren. Försöker fundera på vad jag gör med min tid. Vettisjutton, tycker inte att jag gör så mycket mer än jag har gjort tidigare. Har jag blivit något klokare, nja på vissa bitar men inte på andra.

När maken gick bort bestämde jag mig för att jag måste börja leva mer här och nu. Har jag efterlevt det, nja både och. Jag bestämde mig också för att jag skulle uppleva massor saker och göra något åt alla mina drömmar. Har jag gjort det, nja både och här också. Vissa saker och drömmar kräver sin tid. Som det är nu så springer ju tiden bara sin väg. Vilket gör att jag inte hinner uppfylla det jag drömmer om och utföra de saker jag bestämt mig för. Hur man än vrider och vänder sig har man ju rumpan bak, eller hur :=)

Nu har vi hastigt och lustigt landat in i oktober. Början av oktober har varit varm och härlig. Solen har skänkt oss värme och ljus. Men man märker att det barkar rejält mot hösten och vintern. Dagarna blir kortare och kortare medan kvällarna blir längre och längre. Men oj vilken underbar färgsprakande natur vi har omkring oss just nu. Hela naturen har målat sig i grönt, rött, gult, brandgult och brunt. Luften är klarare och inte lika tryckande. När man vandrar i skogen bjuder naturen ut sitt skafferi på svamp och bär. Även om de små rackarna gömmer sig ordentligt! Som tur är har man vänner som har bättre syn än vad en annan har så att svampskafferiet kan fyllas på.

Här om dagen när jag var ute på långpromenad med Caesar var jag med om något märkligt. Efter att ha gått ett tag i skogen dyker en sparvhök upp. Dyker ner mot mitt huvudet för att sedan tvärt stiga upp och sätta sig i en tall precis bredvid mig och Caesar. Vanligtvis brukar Caesars jaktlust komma igång när en fågel dyker ner så här mot oss. Men just denna dag satte han sig tvärt på baken och lade huvudet på sne'. Tittade lugnt mot sparvhöken och lät ett litet skall slinka ur strupen. Sparvhöken svarar och lägger sitt huvudet på sne'. Under en timme slog denna sparvhök följe med oss och släppte oss inte ur siktet. Caesar lufsade på som vanligt och kastade bara då och då ett öga mot sparvhöken. Själv gick jag och funderade på vad dan detta märkliga uppförande. Sparvhöken följde oss nästan ända fram till dörren innan den drog vidare.  Undrar vad detta var för tecken och vad den försökte berätta för mig. Är det någon som har en aning om vad detta kan betyda?

Nä nu måste jag ta mig i kragen och laga middag och sedan städa. För imorgon kväll får jag middagsgäster och då vill jag att det ska vara rent och snyggt hemma.

Ha en bra kväll i regnet!