Sorgens dag som skulle ha varit glädjens dag!

Idag är det sonens 18-års dag. Dagen började bra och sonen åkte till skolan och jag gav mig iväg på kurs. Dagen gick och allt var bra. Vid kursen slut sätter jag på mobilen och har ett antal missade telefonsamtal från Far och ett sms där det stod att Caesar, vår hund, låg inlagd hos veterinären. Jag ringer veterinären för att fråga när vi kan hämta honom och fick beskedet att han var döende. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig att få höra. Jag fick 10 minuter på mig att besluta om operation skulle göras eller om vi skulle låta honom gå vidare. Tydligen så hade Caesar hela tarmpaketet fyllt med tumörer varav en hade spruckit. Därav att han blev så dålig. Chansen för att han skulle överleva en operation var 10%. Så egentligen var inte beslutet svårt att ta, men jag ville innan prata med sonen. Efter att pratat med sonen ringde jag tillbaka till veterinären och sa att han skulle få somna in. Som tur var, var han nersövd och fullproppad med smärtlindring. Så han slapp i alla fall ha smärta innan han fick somna in. Han var inte ens medveten om att han somnade in.

Så istället för att fira sonens 18-års dag är vi i vart sitt rum och gråter.