2009-10-17

Detta inlägg är tillägnat min älskade storasyster!

Tack för att du finns där för mig. Även om vi inte hörs jämt och ständigt vet jag att du finns där för mig. Ibland är det enklare att skriva ner vad man tänker istället för att säga det rakt ut. Du vet att jag finns där för dig vad som än händer. Precis som jag vet att du finns där för mig. Bli inte arg nu älskade storasyster för att jag skriver detta till dig. Men tack vare dig så blir det enklare att leva livet. Du tar ner mig på jorden igen när jag är ute och fladdrar. Du är helt enkelt den bästa storasyster man kan tänka sig. Fast ibland kan du verkligen reta gallfebern på en. hehe

Du är bäst!
Älskar dig så mycket!

Det är bara regn hos mig!

Sitter här lördag eftermiddag och tittar ut genom fönstret. Nu märks det verkligen att vi har fått höst.. Regnet skvalar ner och det är endast 5 grader varmt Dock är jag tacksam för att snön ännu ej har belägrat vår stad. Många fick nog chocken denna vecka när snön och vintern började göra sig påmind.

Dagen idag skulle ägnas åt att fixa och städa inför kommande fotografering. Men se tji kroppen vill något annat. Vaknade med en hejdundrandes huvudvärk och en nacke som låter som ett osmörjt kugghjul. Blixtrar fladdrar förbi framför ögonen och kroppen gått i strejk. Så kan det vara och så får det väl vara just nu.

Har varit ute på en stor bloggrunda och förundras hur olika vi möter motgångar. En del hoppar djävulen fram hos och kör i hundraåttio medans andra kryper in under skalet och skyddar sig. Några tillåter sig att gråta och låta smärtan härja för att sedan långsamt klättra upp igen. En del ber nästan om ursäkt för smärtan som visar sig i olika former en del ger blanka fan i att be omgivningen om ursäkt. Tänk så olika vi alla är och vilken rikedom som finns därute bland alla oss. Rikedomen i blandade kulörer, tankar, känslor och framförallt orden. Vi människor är ett förunderligt släkte!

En dag som denna när vädret kan göra en deprimerad borde man istället välkomna det avbrott som bjuds och bara vara. Som Lallis den välskrivande skriver i sitt inlägg: "Våra kroppar ... och själar längtar efter Balans. Emellanåt skriker de efter det. Och då mår vi inte så bra." Hon är så klok och skriver egentligen om sådant som är självklart men som är så djävla svårt att uppnå vissa dagar. Har ni inte hittat hennes sida och läst hennes inlägg. Gör det och finn trösten i hennes kloka ord. Humorn som fladdrar likt en fjäril över det skrivna. Som ni förstår jag gillar denna donna skarpt!

Jag önskar att jag kunde efterleva sådant som är självklart varje dag och inte bara när jag mår bra. Att få harmoni och balans mellan kropp och själ oavsett hur jag mår för tillfället. Att ta mig i kragen och låta bli att tycka synd om mig själv. Att se på livet som den transportsträcka den egentligen är. Att ta hindren med ett elegant gasellhopp och bara ruska av mig som en våt hund gör. Att kunna glädjas av de små tingen även en tung dag. Om intet i alla fall plocka fram mina små väl dolda guldkorn och vrida och vända på dem så de kastar sitt guldskimmer över mina grådaskiga tankar. Livet är för djävligt många gånger men livet är också euforiskt härligt många andra gånger.

Hmm ska nog plocka fram massor av guldkorn och låta dem sprida sitt skimmer över mig idag.

2009-10-16

Åsså är det fredag igen!

Hej och hå, vad veckorna flyger iväg. Speciellt nu när man har börjat på nytt arbete. Dagarna går ihop med kvällarna och det enda som skiljer dessa åt är morgonen. Jisses hinner knappt med att äta ibland. Sena kvällar blir det och då när man kommer hem är man helt slut i den lilla knopp man har ovanför axlarna. Så mycket information som ska bankas in, nya rutiner, nya arbetsuppgifter och framförallt pejla in sina nya kollegor. Den här veckan fick jag äntligen en egen arbetsplats med den egna datorn. Det gör att livet blev lite lättare. Istället för att springa mellan två arbetsplatser kan jag nu lägga kraften till att få till min egen struktur på hur saker ska göras och i vilken ordning. Många rutiner är stenålders och där tror jag att jag kan få till en lättare rutin. Vissa andra rutiner går inte att ändra för att det ska bara vara så. Introduktion har man inte ork till pga att denna avdelning har gått på knäna. Undrar om jag verkligen har gjort rätt som har bytt arbetsuppgifter? Men men det får tiden utvisa.

Så är det fredag och det står Tacos på matschemat. Resterande kväll ska spenderas i soffan med tv:n som sällskap och kanske även ett glas rött. hehe Lördagen blir till att städa och plocka undan rejält inför fotografering av huset nästa vecka. Dessutom kommer en snäll kille över och tvättar mina fönster. Ja han gör ju inte det gratis förstås. hehe Stopp och belägg inga sådana tankar, här är det bara cash som gäller. Fniss!!!

Jag hoppas att ni får en riktigt trevlig fredagkväll och framförallt en superduber lördag morgon. Själv ska jag nanna kudden länge imorgon. Tjing på er så länge!

2009-10-11

Idag är det 21 år sedan...

...Sarah Margareta flög till sina änglakompisar med en tår i ögonvrån. Vår första lilla dotter har sin 21-års dag idag. 21 år hos alla de andra änglabarnen. Ett änglaliv fullt med bus och skratt. Ibland kanske också lite sorg. Undrar hur man hanterar tonårstrots och kärlekssorg hos våra änglabarn. Hur ter sig livet för en 21-åring däruppe bland molnen? Partar de på nektar och dansar rockin´roll. Förtrollar hon någon pojkvask däruppe med sina ögon och sitt vackra leende? Jag tror nog att hon sitter på ett himmelskt café med sina kompisar och fladdrar med ögonen mot någon snygg pojk. Kollrar helt bort pojken för att sedan likt ett bi flyga vidare på sina vingar. Dinglar med benen och fnittrar tillsammans med kompisar samtidigt som de sörplar på nektar. Ja det tror jag att hon gör. Kanske har hennes pappa varit där och hälsat på. Kanske har de nu byggt bo tillsammans och är tillsammans igen. Eller kanske har de var sitt moln att bo i men träffas för att äta middag ihop då och då. För att lära känna varandra och jag hoppas att hennes far berättar för henne hur mycket vi här nere på jorden älskar och saknar henne.

21 år är lång tid samtidigt som det inte är det. Kommer fortfarande ihåg hur det kändes att vänta Sarah Margareta, att föda henne död och sorgen efter. Som sedan skingrades något tack vare mina två andra underbara jordabarn. Taggen försvinner aldrig från ens hjärta men smärtan blir mindre och hanterbar tack vare sina jordabarn.

Först ut kom Dottern, 2 år senare, med sitt underfundiga leende och trotsiga blick. Tvärilsk för att hon inte fick vara kvar i mammas mage. Men när hon sedan fick känna pappas finger i sin hand så somnade hon gott. För att sedan vakna och titta på oss med sina stora ögon. Greppandes efter pappas fingrar och mammas hår. Helst skulle vi båda hållas i för att hon skulle må bra. Senare ju äldre hon blev desto mer charmade hon alla i sin omgivning med som sagt hennes underfundiga leende och trotsiga blick. Här är en dam som vet vad hon vill och vilket hon snabbt också berättade för sin mor och far.


4 år sedan gjorde Sonen sitt intåg med buller och bång. Tjurigt gjorde han motstånd för att lämna mammas mage och försakade sin mor en smärta som var obeskrivlig. När han sedan väl kom ut tittade han på omvärlden med stora ögon. Det första han gjorde var att kissa läkaren i ansiktet. Sonen torkades ren och sedan lades han på min mage. Väl där reste han på huvudet och fångade in det viktigaste för honom hela första året, mammas tutte. hehe Ingen tutte massor av skrik! Napp och nappflaska ratades. Till slut undrade Storasyster om vi inte kunde stoppa tillbaka lillebror därifrån han kom. Han var ju bara till besvär och vägrade att bli klädd i dockkläder. hehe

Mycket har hänt dessa 21 åren och mycket kommer att ske.

Nytt jobb och bostadsjakt!

Så har första veckan passerat på den nya rollen på jobbet. 2 kvällars övertid, siffror på både höjden och längden, nya människor att lära känna. Jisses hela denna vecka har jag varit helt slut på kvällarna. Så vad tycker jag om det nya jobbet och motsvarar det mina förväntningar? Ärligt talat så har den nya rollen än så länge inte motsvarat mina förväntningar. Det verkar som jag har stoppat huvudet i ett getingbo på så sätt att de är alldeles för få som jobbar med den mängd arbete som ligger på denna sektion. Förhoppningsvis kan jag bidra med lite avlastning och samtidigt förkovra mig och utveckla mig själv. Något som jag dock ser är, redan efter denna första vecka, att det saknas struktur i alla fall får jag det intrycket. Man springer bara och så att säga släcker den största eldhärden först och sedan till nästa och nästa. Istället för att börja strukturera upp, lägga interna rutiner och processer, så fladdras det en hel del. Men även detta kanske blir bättre med tiden.

Med hotet att kanske bli arbetslös till nästa sommar har jag börjat titta igenom sonen och mins nuvarande bostadssituation. Som det är idag bor vi alldeles för stort och dyrt. Hade Dottera bott kvar hade vi haft en perfekt bostad men för 2 personer är det för stort. Därför har jag så smått börjat titta på mindre och billigare boende. Men pga att vi idag bor så bra är det inte lätt att hitta något motsvarande mindre alternativ.

När vi flyttade in för 2 år sedan så totalrenoverade jag radhuset vilket gör att allt är tipptopp som jag tycker. Därmed blir jag superkräsen när jag tittar på mindre alternativ. Om vi ska flytta ska vi flytta till något som är minst lika bra som dagens boende. Har ingen lust att totalrenovera en gång till. Smärre renoveringar som nya tapeter kan jag göra men att blåsa ut och börja om från början, nej tack! Då är jag hellre beredd på att lägga lite mer i insats än att börja renovera. Dessutom är känslan i den nya bostaden viktig. För det spelar ingen roll hur fin själva bostaden är om inte det finns en bra känsla. För ett tag sedan var jag och tittade på en lägenhet som var totalrenoverad och i tipptopp men själva känslan när man kom in var helt fel. När man klev över tröskeln möttes man av en mur av obehagliga känslor. Som om att det var någon som var olycklig och bara gick omkring och grät. Det visade sig senare att lägenheten var "hemsökt". Tydligen så är det en gammal hyresgäst som hemsöker lägenheten. Denna person var djupt olycklig och hade tagit sitt liv. Så jag som ibland känner vissa saker pejlade genaste in denna person även om jag inte såg något. Visst jag vet att man kan "rena" och driva ut men samtidigt lyckas inte det så sitter man i ett boende som man vantrivs med pga strömningarna. Låter som hokuspokus för många men för mig som har fått denna "förmåga" är det högst verkligt.

Igår var jag och tittade på en 3;a som ligger centralt och bra men här var det återigen något som stoppade mig. En känsla av att väggarna krympte omkring mig. Svårt att förklara själva känslan. Men lägenheten fullkomligt sög ut kraften ur en och man kände sig nertryckt. När man senare började verkligen syna skicket på lägenheten var det många brister trots att nuvarande ägare har försökt dölja dessa. Utgångsspriset är i det högsta laget och efter genomgång av lägenheten kom jag fram till att man skulle vara tvungen att slänga in ungefär 150 000 kr i renovering för att få ett bra boende. Även om man renoverar upp lägenheten till toppskick så kommer känslan inte vara bra och då är det tack och adjö. Så jag kommer inte vara med i budgivningen på denna lägenhet.

Det lustiga är att i just denna bostadsrättsförening finns det ytterligare en 3:a som ska säljas. Detta har jag vetat om ett tag och det känns precis som att just denna är min. Kan inte riktigt förklara detta men jag dras till denna lägenhet. Igår stog jag utanför huset och kikade in vart den låg. När jag kom nedanför fönstrena till lägenheten så kändes det som att komma hem. Precis när jag ställde mig nedanför dessa fönster så sprack molnen upp och solen började lysa. Solens strålar värmde mig och lyste upp rummen så att jag kunde kika hur det såg ut invändigt i två av rummen, köket och ett sovrum. Jag tog det som ett tecken men samtidigt är jag väldigt reserverad. Flummigt mmm håller med men det är så här det känns. Lägenheten håller just nu på att totalrenoveras vilket förhoppningsvis innebär att man inte behöver göra något åt den utan kan lägga pengarna på budgivning istället. Ska försöka snika till mig en egen visning eftersom jag har en väninna boendes i just denna förening. Dessutom är det så att den mäklare som ska sälja denna är också just den mäklare jag har valt att använda inför en eventuell försäljning av mitt radhus. Slump eller inte så är det mycket som sammanfaller, eller hur? Så nu får ni alla mina bloggvänner hålla era tummar för att just denna lägenhet verkligen passar mig och sonen och att vi får den.