2013-10-24

Den 24 oktober 1963 kl 10:10....

... kom jag till världen efter viss dramatik. Redan då kunde mitt liv ha tagit slut men så blev det inte. Envist hängde jag mig kvar för att prova den här nya världen och jag är glad över att jag överlevde.

Idag är det 50 år sedan och livet har fortsatt vara dramatiskt, roligt, sorgligt, härligt, underbart och fruktansvärt. Jag har fått smakat på många beståndsdelar som livet bygger på och utan dem hade jag inte stått där jag står idag. Vissa saker som har hänt hade jag gärna sluppit men å andra sidan så är det mångt och mycket de som har format till den jag är idag. Fortfarande har jag ingen åldersnoja utan det känns bara så bra. Äntligen efter många år kan jag känna kärlek och glädje igen. Bära mitt huvud med stolthet när jag blickar tillbaka och ser hur jag har lyckats rodda upp det bedrövliga. Nu börjar nästa akt i mitt liv och jag ska njuta allt vad jag kan av denna akt.

I lördags samlade jag alla mina nära, kära och vänner till ett stort kalas med mycket värme och glädje. Vi var ett stort blandat gäng med yngsta ålder 17 år till äldsta 73 år. Tyvärr kunde inte Mor och Far vara med för att Mor var dålig. Tänk vad jag är bortskämd med alla de mina. Denna kväll blev också nya kärleken presenterad för alla. En del hade han träffat tidigare och en del var helt nya.

Min älskade dotter och hennes man upplät sin restaurang till denna fest. De lagade all mat och bakade tårtor och fixade servering extra för mig som en födelsedagspresent. Min son var taxichaffis under kvällen så att trötta gäster kunde åka hem. Hjärtat såg till att jag inte behövde oroa mig för något utan bara glida omkring och njuta, mingla och umgås med de mina. De nära och kära såg till att kvällen blev kärleksfull och varm genom att bara vara där. Många skratt och några glädjetårar under kvällens gång blev det. Alla gjorde verkligen sitt för att få mig att känna mig älskad och uppskattad. Jag känner mig förunnad att ha alla dessa människor i mitt liv.Tänk att alla dessa fantastiska människor finns i mitt liv!

Tänk att alla mina ungdomar slöt upp och kom för att fira med mig. Jag har fått en massa underbara tigerungar utöver mina egna. De kommer hem till mig och fikar även fast Christoffer inte är hemma. Det känns fantastiskt. Har frågat dem vad som gör att de gärna är i mitt sällskap utan sonen och svaret jag får är att jag ser dem alla som enskilda personer och att jag bryr mig. Skäller, kramar, gråter och skrattar med dem. De gillar att jag har regler och att jag försöker lära dem hyfs och fason :) De känner att de är viktiga för mig och att alla har fått en plats i mitt hjärta. De till och med går in och skyddar mig när de tror att jag far illa. Då gaddar de ihop sig och spänner ut klorna och visar tänderna. Jag blir så rörd när tittar på mina tigerungar.


Många fina presenter fick jag. Alla olika från varandra och väldigt speciella. De mina hade verkligen tänkt till och gav med hela sina hjärtan. Tänk att jag var tvungen att vandra hela denna väg för att se hur underbara de mina är. Att jag var tvungen att fylla 50 år innan jag fick in i min hjärna att dessa underbara människor verkligen gillar mig och tycker om mig som den jag har blivit. Eller snarare vilken himla tur att jag har fått upp ögonen innan det är för sent.




Dagen idag ska firas med middag hos Mor och Far och sedan blir det ungdomar på kvällen. Tyvärr är hjärtat hemma i Falun och jag är här. Så jag får lukta på blommorna han skickade imorse och drömma mig bort.

Nä det här går inte jag måste börja göra mig i ordning för middag hos Mor och Far.

Så mina vänner:

Dum Vivimus, Vivamus - "Medan vi lever, låt oss leva"