Söndag kväll och....

.... chocken börjar lägga sig. Idag är nog första dagen som man har förstått att Caesar inte längre finns med oss. Dagarna sedan torsdags har gått som i ett töcken. Sorgen att inte längre ha Caesar omkring sig börjar lägga sig så smått. Men fortfarande far jag efter kopplet eller tuggisen på kvällarna. Ibland tycker jag mig se Caeser för att i nästa sekund inse Nä just det, han är inte med oss längre.

Tror dock att tuffast är det för Far. Han har förlorat sin promenadvän, sin bebis, sin bästa vän. Idag var Far och Mor här för att fira Sonen och usch vad gammal han har blivit på de här dagarna. Man kunde se hur rastlösheten griper tag i honom och han ser sig förvirrat omkring efter Caesar. Mor hon gråter och gråter. De vill gärna älta och älta om igen vad som hände i torsdags. Lätta sitt tryck med att gråta en skvätt och sedan tala om honom igen. Sonen gör sitt för att försöka stilla Fars längtan och sorg. Han har lovat att komma upp efter skolan och äta lunch med dem. Allt för att Far ska få en uppgift att lösa. Han är bra go Sonen!

Sonen börjar komma i gängorna igen även om det ibland svider till i hjärtat. Imorse hörde jag honom säga:
- Caesar sluta att krafsa, lägg dig ner bara!
Gick in till honom och frågade hur han mådde. Jo det vore bra om Caesar bara slutade att gå omkring och krafsa. Antagligen drömde han om Caesar och hur Caesar brukade krafsa för att bädda.

Dotera är på och vill att vi ska köpa något nytt husdjur till Far men jag och han har sagt att nä det är ingen bra idé. Men hon vill ju så gärna att Far har någon att bry sig om, någon som plirar och lägger huvudet på sne' när Far är irriterad eller ledsen. Men jag tror inte Far orkar med något nytt husdjur. Han börjar ju närma sig 81 år. Det tär på honom att de dör före honom. Först var det deras egen kisse och sedan Caesar.

Trots all bedrövelse har jag försökt fixa så att Sonen blivit firad ordentligt. Varit och handlat födelsedagspresent tillsammans med Sonen. Fixat god middag, smörgåstårta, på sonens begäran. Sett till så att han har kommit ut med sina vänner och fira. Jag tror att han känner att trots allt har han blivit firad ordentligt.

Nu börjar vardagen igen och livet går vidare. Det är söndag kväll och dags för att samla kraft för en ny arbetsvecka. Ikväll blir det att anträda sängen tidigt eftersom sömnen har varit lite si och så de senaste dagarna.

Tack alla goingar därute som både har kommenterat här inne och på facebook. Ha en riktigt skön söndagskväll och en bra vecka!

Pöss på pannan!