2013-02-17

Söndag eftermiddag..

.. en eftermiddag i eftertankens tecken.

Tror att det börjar spira lite här och där trots snöslasket som är utanför. Det blir ljusare och ljusare ute. Även på insidan börjar ljuset gro. Energin börjar flöda och det känns som att vinterdvalan är på väg att släppa. Det liksom börjar spritta lite varstans i kroppen framför allt börjar knoppen arbeta.

Har bestämt att nu jädrar ska den positiva energin styra och inte  den negativa. Bråkar med mig själv och knäpper till negot som sitter på axeln och skriker. Har bestämt att negot ska bara få 10 minuter om dagen och gnälla. Sedan knäpper jag av och kopplar in det positiva. Omprogramering pågår, har ska det vändas och negot ska ut.

JAG KAN, JAG VILL OCH JAG KOMMER ATT FÅ det jag längtar efter. Laddar med  böcker som programerar om hårddisken och raderar JANTE. Tillåter mig själv att utforska okänt territorium och tar emot de erbjudande som kommer i min väg som jag finner intressanta. Helt enkelt jag programerar om min attityd mot saker och människor. Tar ansvar för mig själv och för mina framgångar/motgångar och låter bli att skylla det på andra. Att börja uppskatta det jag utför både privat och arbetsmässigt. Det är inte lätt för man är programerad tvärtom. Det är en fight varje dag att behålla positiviteten för det är så lätt att falla tillbaka till: "Men jag gjorde ju vad jag kunde men han/hon gjorde så det gick åt helvetet."

Som det gamla ordspråket säger: Så som man sår får man skörda.

Med tanke på det så kom jag ihåg en liten historia som jag läst för många år sedan. Denna vill jag dela med er för den säger, i alla fall för mig, ganska mycket.

En predikant körde förbi en vacker bondgård. Fälten var odlade och flödade av grönska. Stängsel, hus och lada var rena och målade. En rad fina träd ledde från vägen till huset där det fanns en skuggig gräsmatta och rabatter. Det var en underbar syn. Så när bonden som arbetade på ett fält kom till en rad nära vägen ropade predikanten på honom och sa: "Gud har välsignat dig med en vacker bondgård."
Bonden stannade och tänkte ett ögonlick och svarade: "Ja, det har han och jag är tacksam. Men ni skulle ha sett hur det såg ut här när han hade allt för sig själv."
Bonden förstod att han hade blivit välsignad med en vacker bondgård men han var också medveten om att det var hans egen kärlek och eget arbete och att han arbetade med Gud som hade satt bondgården i dess nuvarande skick.

Se underverk är det om vi bara varit kloka nog att se och att inse att vårt fullföljande som individ beror på vår reaktion på det som vi har fått. Det är det som gör skillnaden. Vi kan få massor av underverk på vår väg men det är hur vi förvaltar det vi fått som gör det till det stora underverket.

Jisses vad filosofisk jag blev :-) Som jag skrev tidigare, det spritter i knoppen :-)

Avslutar igen med favorit citat. Denna gång är det Sir Henry Wotton som skrivit det i "The character of a Happy Life".

"Hur lycklig är ej den som vet
att sin egen vilja vara värd
vars pansar är hans ärlighet
och sanningen hans bästa svärd."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Halloj alla goingar. Tack för att ni skriver en liten rad till mig! Kanske hinner jag inte svara men läser gör jag alltid. Kramis