Torsdag kväll och imorgon är det fredag!

Imorgon är veckans skönaste dag, Fredag. Då vet man att man förhoppningsvis har 2 lediga dagar framför sig och framförallt 2 sovmorgnar. Just nu är energiläckaget stort och all kraft går åt att gå till jobbet. Motivationen är bortflugen men samtidigt så stretar hjärnan på och triggar kroppen till att utföra jobbet professionellt. Tur är väl det. Ska man nu sluta vill man gå med flaggan i topp. Varför det är så jobbigt just nu är allt räv- och rackarspel som förekommer. Inte att jag inte är med i den nya organisationen utan allt som pågår runt om en. All ilska, ledsamhet och framförallt all falskhet. Allt smöreri emot de som inte följer med i nya organisationen. Allt hyckleri och spel för gallerierna. Allt detta är tillsammans en riktig energitjuv vilket gör att man är helt slut och tom efter en dag på jobbet. Och då är det viktigt att fylla på självboosten så mycket det går och det har jag gjort.

I tisdags fick jag äntligen svar på huruvida jag bar på cancer eller inte. Denna gång var det falskt alarm. Så skönt att äntligen få besked och framförallt skönt att få ett positivt besked. Hjärtat slog i 180 när jag med darrande hand öppnade kuvertet. Läste en, läste två och läste tre gånger innan besked sjönk in. Sonen skrek till slut av frustration. - Men säg då, mamma, säg då. Är det cancer??
- Nä älskling det var inget farligt. NÄ det är inte cancer.

Lättnaden riste igenom kroppen och tårarna började rulla. Nä jag behöver inte sätta på mig rustningen och ge mig ut i krig mot den förhatliga cancern. Jag kan lägga undan rustningen och packa ner den i lådan igen. Så jävla skönt!!! Så gick jag ett pinnhål till upp på stegen. Efteråt kom hjärnan ifatt och bankade hårt på insidan. - Hallå är du helt blåst eller? Inte fasiken skulle du ha fått besked om cancer via ett brev. Läkaren sa ju det. Om det är några förändringar eller annat oroande så skulle han ju ringa! Hjärnan råbråkar och bankar, tårarna rinner och tacksamheten sköljer igenom kroppen. Tack till den eller det som styrde i detta. Barnen kommer inte att utsättas för detta också. TACK!


Nästa självboost var igår. Igår var jag i stora staden och åt middag med Syster Yster. Vandrade genom stora staden med lätta fötter och kikade efter Syster Yster. Och där, där står hon, min storasyster. Trygg, lugn och spricker upp i ett leende när hon ser mig. Genast började vi tjattra och fnissa och bete oss som fjortisar. En liten ristning av sorg går igenom kroppen. Tänk att vi har varit tvungna att uppnå vuxen ålder innan vi kom hit. Till att träffas över en bit mat och ett par glas vin. Tjattra och fnissa och slänga ur oss tokiga saker. Men sedan suddas sorgen bort och glädjen fyller mitt bröst igen. Skitsamma, nu är vi här och nu och faktiskt vi njuter av varandras sällskap. Vi har hittat varandra och vi är på samma nivå. Kvällen var rolig, fnissig, allvarlig, tossig, vimsig ja allt utom ledsam. Jag njöt i stora drag och glädjen bor kvar hos mig idag också.

På vägen hem på tåget råkade jag ut för 3 frierier på 45 minuter. Jädrar anåda vilket race i frieri det var. Pojkvasker i ålder 25, man i åldern 35 och en man i åldern 47. Man kan ju inte klaga på åldersspridningen. hehe Det som var konstigt i det hela var att ingen av dessa 3 var onyktra. Så hela vägen hem fylldes självboosten på ännu mer och jag skrattade denna kväll så mycket att käkarna nästan hoppade ur led. Det var länge sedan Aforia skrattade så mycket. Så har Aforia klättrat ytterligare ett pinnhål upp på stegen.

Men nu ska Aforia krypa ner i sängen och suga på glädjekaramellen och sova bort dimman som har befunnit sig i huvudet hela dagen. Idag har ingen energitjuv kunnat ta sig igenom Aforias dimmiga hjärna. hehe Långsamt har hjärnan jobbat idag, kopparslagaren har varit på besök och framförallt, dimman har varit tjock. hehe

Sov gott alla ni underbara på andra sidan skärmen!