Tittar skamset in på bloggen och ser att mitt senaste inlägg var i augusti. Illa, men tiden bara springer iväg och jag har fullt upp med att försöka hinna med tiden. Så mycket jag vill göra, så mycket jag vill se, så många som jag vill träffa men så lite tid....
De senaste veckorna har det hänt mycket roliga saker. Har varit på Blidö med ett gäng härliga damer och en man. Den helgen var helt magisk även om den startade lite trassligt. :=)
Lördag morgon skulle jag möta upp några vid Tumba station för att få skjuts in till Strömskajen. Står och väntar på tåget som ska ta mig till Tumba och får beskedet att det är inställt. Hmmm nu började det verkligen nagga på tidskontot. Ringer upp kompisen som väntar och säger att jag kommer senare eftersom tåget inte går som det skulle utan jag får vänta till nästa. Kompisen börjar då diskutera med de andra i bilen och säger till slut. Vi kan inte vänta på dig för då hinner vi inte med båten till Blidö. Du får ta tåget hela vägen in till Stockholm och sedan kasta dig in i en taxi. Annars lär du inte hinna med båten. Redan där började hjärnan att spekulera, vad gör jag om jag missar båten? Nästa båt går ju flera timmar senare och jag missar hela lördagen. Undrar vad en taxi kostar till Blidö? Nä det alternativet går fett bort. Den plånboken bor inte hos mig i alla fall. Nästa alternativ, går det några bussar till Blidö och så vidare jobbade hjärnan vidare på lösningar medan kroppen förvirrat irrade omkring på stationen.
På perrongen träffar jag en mycket gammal kompis som jag inte har sett på århundraden. Tur var nog det för då fick hjärnan något annat att sysselsätta sig med. Tiden gick förstås jättefort när man försökte rekapitulera ex antal år som förflutet sedan senaste gången. Kompisen var på väg upp för att köra tjejmilen och var hur kolugn som helst. Hade jag vetat att jag skulle upp och köra tjejmilen skulle jag vara fasiken så peppad. Men hon satt där och bara drack lite vatten, pratade gamla minnen osv. Vips var vi på Stockholms central och hjärnan slår på stresshormonerna. Fasiken tunnelbanan till Kungsträdgården var avstängd så fick rusa upp och slänga mig in i en taxi. När taxin precis svänger in till kajen ringer kompisen och undrar vart jag är. För nu ska båten lägga ut och jag är inte där.
Jag svarar glatt: Jodå det är jag, jag är i taxin som precis har svängt in. Hör kompisen be killen som var på väg att dra in landbryggan att vänta för där kommer hon som ska med och pekar mot taxin. Han ler och säger: Det är lugnt, hon kan väl hoppa och ler ett stort leende. Förskräckt hör jag min kompis säga: Vaddå hoppa, ni har ju inte lagt ut än. Nä men nu gör vi det säger killen och börjar förbereda för att dra in landgången. Men se innan han hinner börja hoppar jag upp på landbryggan och säger leende: Japp jag kan hoppa! Killen ler ett stort leende och säger: Ja det var ju det jag sa!
Puh det var verkligen i sista minuten, säger kompisen. Varpå killen svarar: Förstår mig inte på er stadsbor. Ni stressar och stressar och oroar er alldeles för mycket. Hon hann ju, så varför denna bekymrade min. - Ja men det var i sista minuten replikerar kompisen. Killen svarar: Ja det var det men nu är ju hon med eller hur? Ett fnys hörs från kompisen som tittar storögt på killen och man kan bara ana vad hon tänker. :=)
Så började min underbara och magiska helg ute på Blidö! Här kommer en liten försmak på hur det såg ut på Blidö. Eftersom detta inlägg blev så långt delar jag upp min helg i flera inlägg så ni inte hinner tröttna.
