En måndagseftermiddag i januari

Sitter och fnular lite så här på en måndagseftermiddag. Ute är det ett par minusgrader och alldeles vitt. Nu har vi fått smaka på Kung Bore och hans värld. Här hos mig har vi som max haft - 15, vilket jag tycker är svinkallt och vill då inte sticka näsan utanför dörren. Sedan ser man att uppe i norra delen av Svedala har Kung Bore verkligen satt ner sin fot. Det är verkligen tur att jag inte bor däruppe för då hade jag varit tvungen att emigrera.

Jag fryser väldigt lätt och det behövs bara att temperaturen sjunker en grad inomhus så måste jag packa på mig en massa kläder. När jag var med Hjärtat och barnen i Sälen frös jag ända fram tills jag fick komma in i bastun eller fick krypa ner under duntäcket. Hjärtats son lärde sig snabbt att jag är frusen så han såg till att brasan tändes direkt när vi kom hem från backarna och att bastun kom på. Hjärtats barn hade mäkta roligt åt att jag är så frusen av mig. Innan bastun så packade de in mig i varma plädar så att jag skulle bli varm. 

Så länge jag minns har jag varit frusen. När de andra barnen sprang omkring i t-shirt och shorts hade jag långärmat med shorts eller långbyxa. När de andra barnen badade och plaskade satt jag på filten inpackad med badhanddukar för att inte frysa. Jag kunde inte vara i vattnet lika länge som de och jag kunde inte börja bada lika tidigt som de. Men att inte följa med ner och busa på stranden fanns inte på min världskarta. Nä jag värmde mig när de andra var i och badade sedan när de kom upp var jag med och lekte. Ibland fick jag tvinga mig i vattnet för att vara med och leka.

Ju äldre jag blev desto mindre var jag i och badade. När mina barn var små och ville i och bada fick Maken ta den biten. Var det så att båda barnen ville i var det bara att bita ihop och stå i vattnet. Men satan i gatan vad jag frös. Vi var alltid tvungen att ha en tjock pläd med oss så jag kunde värma mig när jag kom upp ur vattnet. Nu för tiden badar jag ytterst sällan i Svedala.

Till och med när vi var i Italien frös jag och hade svårt att gå i och bada. Den minsta lilla vind ställer till det för mig. Vi hade över 35 grader varmt i Italien men ändå kunde jag frysa om det blåste lite. Gå i och bada då var inte tänkbart. När sedan temperaturen sjönk till 28-29 grader varmt var jag tvungen att ha kofta på mig. Sedan å andra sidan har jag svårt att ligga mitt i solen och sola flera timmar i sträck om det inte fläktar. En paradoxal, eller hur.  Jag tycker att det blir för varmt och sitter hellre i skuggan av ett parasoll. Att sitta i gassande solsken fungerar en stund men sedan blir det för hett. Att gå omkring i solen och värmen är inga problem men att ligga stilla mitt i solen fungerar inte. Konstigt för det om något borde passa mig som är så frysen. Nej jag går hellre omkring på stranden eller spelar något brädspel än ligger still alldeles för länge. Fast detta gäller inte när jag i Svedala. Då kan jag ligga mitt i solen hur länge som helst utan att bli för varm. Konstigt!

Hjärtat däremot är en riktig vinterälskare. Han har varit lite deppig pga den snöfattiga december men nu är han jublande glad. Hans idealväder är - 8 grader, 2 meter snö och sol. Han älskar att åka nedför både slalom, storslalom, störtlopp. Eftersom han har tävlat i slalom, storslalom, super-G, störtlopp och ski-cross så är det en stor utmaning för mig som endast är en glad amatör på skidor. Jag tycker också om att åka skidor fast långsammare. NÄR jag väl knäpper på mig pjäxorna och skidorna vill jag njuta och inte slänga mig ner för backen för att sedan stå i kö för liften, åka liften typ 10 min för att igen slänga mig ner för backen på 2 min. Nej jag vill åka lite lagom fort, titta på folket i backen, om det är soligt stanna en stund i skydd av skogen och få lite sol på nunan för att sedan åka ner mot liften. Fast de allra flesta gångerna när jag har åkt så har det varit kallt, blåsigt och snöigt. Inget vidare för en frusen själ. Spelar ingen roll hur mycket kläder jag har på mig, jag fryser. Enligt Hjärtat beror det på att jag inte kan lager-på-lager principen. Så när vi nu var i Sälen så skulle Hjärtat bevisa att om jag körde lager-på-lager och rätt material kommer jag inte frysa. Fungerade det? Nä inte det minsta. Jag frös och ville bara in i värmen men det kunde jag ju inte säga till Hjärtat. Det var bara att frysa och stå ut tills man kom in i värmestugan och fick varmt kaffe i sig. Fast Hjärtats son E såg på mig att jag frös så som den sanna gentleman han är såg han till att vi kom ofta in i värmestugan pga att han var törstig, kissnödig eller bara ville vila en stund. E vet verkligen vägen till en frusen själs hjärta....

Tur att det inte är så länge kvar innan vi åker till Sydafrika. Det gör att jag kan stå ut med snön och kylan (ja kyla för mig).

Som Mae West sa:

"Allt som är värt att göra är värt att göras långsamt"

Så mina vänner på andra sidan rutan. Stressa inte runt utan ta det lugnt!