Så är det snart dags för fredag!

Här händer det grejor. Förra fredagen försvann rösten och jag hade feberfrossa fast nästan ingen feber. Hela dagen gick åt att packa in sig i varma täcken och dricka mycket varmt citronte. Senare på kvällen kikade jag in en stund hos grannen och satt i hans soffa och frös.

Sista nattsvängen med Caesar slutade inte så bra. Han trasslade in sig i en buske och jag skulle böja mig ner och trassla ut kopplet. Helt plötsligt rullar jag ner för en liten slänt. Jag svimmade av ett par sekunder och under den tiden lyckades jag med konststycket att göra illa vänster axeln. Kände inte så mycket just där och då men senare på natten vaknade jag av att axeln värkte och jag kunde inte röra armen. Så lördagen tillbringades på akuten för att kolla upp om axeln hade hoppat ur led.

Att tillbringa 5 timmar på akuten en lördag är ingen höjdare, speciellt inte när man har en värk så man tror att man ska svimma igen. Men inte brydde de inte sig om min axel så mycket utan mer om att jag hade svimmat. Så in på ett rum, ta EKG, puls och blodtryck. Sedan ut igen i väntrummet för att få träffa en läkare. Efter 2 timmars väntande i väntrummet kommer man in till läkaren. Samma visa här, inte så mycket om axeln utan mer om svimningen. Okej jag fattar att de tyckte det var värre med svimningen men hallå det var axeln som värkte och jag kunde inte röra armen. Efter ytterligare 2 timmars väntande kom beslutet att jag skulle upp på röntgen. Så upp till röntgen, plåta axeln och ner och vänta igen. Efter 5 timmars väntan kommer läkaren ut till väntrummet. Axeln hade inte hoppat ur led utan ledkulan hade bara ruckats lite. Den skulle hoppa tillbaka i läget så fort svullnaden la sig. Men däremot svimningen var oroväckande dock visade inte EKG något konstigt med det hela måste utredas vidare. Läkaren skrev en remiss till medicin för vidare utredning. Så nu är det bara att vänta.

Som tur var satt grannen med mig i stort sett hela tiden så jag var inte helt ensam. Efteråt fixade han middag till mig och Christoffer eftersom jag inte kunde röra armen. Snäll granne man har! På natten till söndagen vaknade jag av en fruktansvärt smärta och en smäll i axeln. Ding så hoppade ledkulan tillbaka i sitt fäste och jag kunde börja röra armen igen, efter att den värsta smärtan hade lagt sig. Vilken befrielse, armen gick och röra igen och rösten var tillbaka i sin fulla valör. Men ack så trött jag har varit. Att försöka sova med en ömmande axel är inte det lättaste. Vareviga gång man vänder sig så skär smärtan genom kroppen och jag är inte den som ligger platt fall i sängen. Nä jag snurrar och bökar omkring när jag sover. Så fredag, lördag, söndag natt blev inte mycket sömn inte.

Men nu är det snart fredag igen och jag börjar kunna sova bättre. Remissen till medicin gick fort så nu ska jag iväg på undersökning den 12 oktober. Sedan ska jag ha en liten EKG-apparat kopplad i ett dygn för att se om jag har någon rubbning i hjärtrytmen eller inte. Tror inte det utan snarare att jag har fått någon virus på balanssinnet eftersom jag har haft yrsel till och från sedan ifredags. När yrseln har kommit har hjärtat slagit lugnt och tryggt. Inget stopp och ingen tjyvrusning. Nej i en stabil och trygg takt har mitt hjärta lunkat på.

Så nu kan det bara bli bättre, eller hur? Det är ju fredag imorgon.

Vart tog den lilla rösten vägen? Ingen som vet, ingen som vet!

Vaknade upp imorse utan röst och med en hals som kändes som bara ett stort öppet sår. Feberfrossa men ingen speciellt hög feber. Så det var bara inse, inget jobb idag. Nu så här på kvällningen har rösten kommit tillbaks litegranna och febern är bortflugen. Men fortfarande känns halsen som ett värkande öppet sår.

Men för sjutton tanter och gubbar, inte surar jag för det. Nej det är ju fredag och imorgon sovmorgon. Kvällen ska tillbringas med kallt vitt vin och räksmörgås tillsammans med grannen och hans dotter. Fördelen att umgås med grannen är att man behöver inte prata så mycket. För det gör han så bra själv. :-)

Imorgon hoppas jag på att rösten är tillbaka i sin fulla valör så att jag kan skråla och gapa. Skämt åsido, imorgon är det tänkt att jag ska ha middag här hos mig med goda vänner. Middag kommer att bli av ändå men det vore ju trevligt med en röst som bär också.

Så vad tänker ni ha för er då i helgen?

Idag är det ingen vanlig söndag!

Nä för idag är det en stor händelse i Sverige. Vi ska välja vem som ska styra vårt land 4 år framåt. Ett tungt ansvar att ta men ack så viktigt att göra sin röst hörd. Vem eller vilka ska man välja?? Jag tycker att det är mycket snack men ingen verkstad. Man lovar och lovar men realistiskt hur mycket hinnar man förändra på 4 år?? De enklare sakerna ja de går att ändra men att driva Sverige i rätt riktning med mindre arbetslöshet, högre tillväxt och så vidare. Det tar betydligt längre tid än 4 år.

Hemma hos mig är denna dag inte så upphåsad som hos vissa andra. Kanske är det ett arv jag har från min mor och far. För jag kan inte minnas att denna dag var något mer speciellt än alla andra dagar. Mor och far gick och röstade sen var det inget mer med det. Det enda som var och är viktigt för dem är ATT MAN RÖSTAR. Inte blankt och inget soffliggandes. Så jag gjorde min medborgliga rätt och röstade faktiskt i förtid.

Vi hade förmånen att få en valbuss utanför vår arbetsplats i veckan vilket jag inte var sen att använda. Jag kan säga att det var betydligt mycket mera trevligt att rösta hos de underbara tanterna som skötte det hela än att gå till vallokalen. För i bussen mötes man av goda och glada tanter som tjattrade och skrattade gott. Man fick sig en liten pratstund samtidigt som man stoppade valsedlarna i var sitt kuvert. Det enda som fattades var det heta kaffet som ångande skulle sprida sin doft och värme. Det kändes lite så där nostalgiskt att kliva ombord på bussen. Låter kanske konstigt eftersom jag aldrig tidigare har röstat i en valbuss. Men känslan, värmen från tanterna gav mig en liten släng av "Upp till kamp" känsla som jag inte har haft på hur länge som helst. Helt stressfritt och ingen trängsel gjorde det till en ganska skön stund.

Det gör också nu att jag kan lugnt luta mig tillbaka och ta en kopp kaffe  i lugn och ro utan tvånget hängandes över mig att gå och rösta. Så får jag möjligheten igen vid nästa val att gå och rösta i valbussen så kommer jag att göra det. För i valbussen blev du bemött på ett mycket personligt sätt av härliga och goa tanter. I vallokalen är det trängsel, stress och opersonligt.

Så mina vänner! Glöm inte att göra era röster hörda!

Lördag kväll och huset är städat!

Så har helgen kommit och det är så skönt. Sovmorgon, megafrukost och sedan lite dans med snabeldraken för att sedan bara njuta av nystädat hus. Det är precis som det ska vara en lördag kväll. Snart är det dags att börja med middagen och grannen kikar över för en matbit. Igår vart jag bortskämd av grannen med middag efter jobbet och det var en perfekt början på helgen. Att slippa laga middag, sjunka ner i grannens soffa och få middagen serverad. Så nu är det payback time - Aforia ska försöka sig till att laga en god middag och få grannen att känna samma avslappnade känsla som infann sig hos Aforia igår.

Sonen har det kämpigt just nu. Helt plötsligt har han förstått vad pluggande innebär nu när han inträtt i gymnasieskolans sfär. Nu är det slut med lek och stim. Tidiga morgnar och sena eftermiddagar gör att sonen just nu går omkring som en zombie här hemma. Mycket pluggande och börja lära sig självdisciplin med läxor tär på den unga kroppen. hehe Först nu förstår han hur trött man kan vara efter en lång dags jobb. Förhoppningsvis kommer han in i det snart och kan då också börja själv ta ansvar för att saker ska fungera.

Nya jobbet har inneburit tidiga kvällar hemma och gjort Aforia lite förvirrad. Inget jobb som kräver dygnet runt service utan här gås det till jobbet på morgonen för att sedan komma hem tidigt. Redan vid 17-tiden är man hemma och kan börja ta sig an allt vad hushållet begär. Har tagit tid att komma ner i varv, vilket har gjort att tiden bara har flugit sin kos. Men nu börjar lugnet härska i Aforias kropp så när helgen kommer kan man slappna av. Kanske kan bloggandet öka också. Vem vet vad denna höst innebär? Men skönt är det i alla fall.

Söndag kväll och mätt i magen!

Så är det snart dags för måndag igen och faktiskt så känner jag ingen hatkänsla för tiden går så fort så jag har tappat bort vilka dagar det är. Jag fattar faktiskt inte var min tid tar vägen. Jag hinner inte med allt det jag vill göra. Bloggen till exempel har jag fått prioritera ner för att hinna med allt.

Tänk att vi har tassat in i september. Vart sjutton tog sommaren vägen?? Nu börjar mörkret falla och höstvindarna sliter i husknutarna. Löven börjar byta färg och dalar långsamt ner från träden. Del av naturen står i brand och man känner kylan krypa närmare. Nu börjar tetarmen ge sig till känna och skriker efter nya smaker. Man märker runtom att hösten är här för i fönstrena brinner det ljus igen. Lampor är tända och ljuden på gårdarna börjar tystna. Naturen går till ro och försöker berätta för oss att nu är det dags att andas in och andas ut. Slå ner på takten och försöka komma till ro. Än har det inte klickat till hos mig för här rusar tiden och jag som sagt hinner inte riktigt med.

Var varit på Sting konsert med grannen i veckan. Men blev besviken för att det var svårt att hitta Sting i filharmoniska musiken. Mycket stråkar, flöjtar, fioler men väldigt lite Sting. I alla fall som jag tycker Sting är. Grannen som är en större fan av Sting än jag blev också besviken. Kvällen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss utan vi satt och gäspade i stort sett hela konserten. Till slut gav vi upp och åkte hem.

Ifredags var det middag med Jensa och den nya familjemedlemen. Kissemissen Alfons har flyttat in och röjer nu omkring hemma hos Jensa. En riktig buspojke som far som en skottspole fram och tillbaka. Och som alla andra som barn så slocknar han rakt upp och ner. Sover en stund för att sedan röja omkring igen.

Lördagen har jag tillbringat till storstädning, ommöblering för att sedan pipa över till Ann-Sofie för en god middag. Eftersom vi inte har träffats på länge blev det riktigt sent inatt. Najs kväll och natt med mycket prat och skratt.

Idag har jag fortsatt med storstädning och möblera om. Så äntligen är det gjort och det återstår bara sonens rum att fixa till. Jag hatar att städa men det är så skönt efteråt. Så nu doftar det såpa och granrot blandat med kantarellsås och entrecote. Så nu ska jag krypa upp i soffan och slötitta en stund på tv:n innan det är dags för sängen.