Onsdag och lillördag

Så är vi mitt i veckan och tiden gör som alltid. Rusar och räcker inte till!!! Nu börjar paniken lägra kroppen för idag blev det så påtagligt att det är snart dags för visning. Det är ju för sjutton redan nästa söndag. Vilket min mäklare så snällt påminde om ikväll när hon var här. HJÄLP!!! Är det någon av er som kan en bra trollformel så att allt bara fixar sig??? Just nu behöver jag en sådan om jag ska hinna klart....

Som sagt mäklaren var här ikväll och gick igenom vad som komma skall. Hon kom vid halv fem och gick fem i sex. Klockan sex skulle jag vara på möte med infogruppen i föreningen. Så hastade iväg tre minuter i sex och kom med andan i halsen. Som tur är, är vi bara två stycken som är med i infogruppen. :o) Så mötet var snabbt avklarat men innebar en del arbete både för mig och min kompanjon. Så kvällen har tillbringats med att skriva rutiner, nyhetsbrev etc till boende inom föreningen.

Så något avbockande på listan kunde inte göras idag heller. Så förstår ni nu varför paniken börjar lägra sig i kroppen? Jag har i stort sett bara denna vecka på mig att fixa för nästa vecka lär bli en riktigt skitvecka med mycket övertid och lite tid hemma. Därför måste jag också jaga på sonen som sitter som en pascha i soffan och gör ingenting hemma just nu. Jag jagar honom med blåslampa och piska men hjälper det? Nä inte så värst mycket. På en tonårings vis skakar han av sig vad mamma säger och tittar med helt tomma ögon när man påpekar vissa överenskomna saker.
"- Åh men mamma jag glömde bort det. Jag gör det snart!"
Eller
"- Men mamma jag har inte haft tid ännu. Jag går ju i skolan och sedan har jag varit på gymmet eller spelat tv-spel med kompisar. Så du förstår mamma jag har inte hunnit bara. Gör det snart!"
Eller
"- Fan vad du tjatar. Jag ska göra det när jag har lust!"

Arghh hur f..n ska man få en tonåring att hjälpa till?? Någon som har ett bra tips??

Tisdag kväll och snökaos!

Tänk att det alltid är samma visa varje gång det kommer snö. Man tycker att vi borde ha lärt oss åtminstone sedan gångna vintern. Men nej inte då, samma kaos som alltid. Hur många åker inte av vägen pga ovårdslös körning? Rätt många skulle jag tro. Ikväll på vägen hem från jobbet mötte jag åtminstone 20 bilar som inte anpassade hastigheten efter vädret. Två stycken höll på att åka av vägen men lyckades hålla sig på vägbanan. Två fick sladd pga för hög hastighet kombinerat med en liten sväng och höll på att frontalkrocka med mötande bilar. Hela vägen hem från jobbet hade jag hjärtat i halsgropen och tyckte det var obehagligt att köra hem. Jag förstår inte att man inte kan lära sig att anpassa farten efter vädret!!!

Nog om det!

Just nu arbetas det på att förbereda inför visningen som ska vara den 21 november. Dock känns det som just nu att jag lär inte hinna med allt jag hade förutsatt mig att göra. För det dyker hela tiden upp andra saker som måste prioriteras. Så för att inte hamna i ett kaos så har min kompis Marie erbjudit sig att hjälpa till och det känns jättebra. Då får jag en spark i ändan och tar tag i de tyngre sakerna. :o) Tänk vad skönt det är med vänner som ställer upp!

Fast ikväll blir det inget avbockat på listan för jag har lyckats med att dra på mig en huvudvärk. Antagligen för att jag har spänt mig och spänner mig fortfarande. Så jag har bestämt att ikväll blir det en "ta hand om Aforia"-kväll. God mat, myskläder på, lite bokläsning och sedan slötittande på tv. Lyssna på snön som yr runt knuten, tända levande ljus och drömma mig bort till nästa år. Då jag sitter i vår nya lägenhet.

Ta hand om er och var försiktiga i ovädret!

Måndag kväll och snart dags för en efterlängtad kudde!

Som jag misstänkte försvann mitt pigga tidiga uppvaknande på morgonen. Imorse när klockan ringde hade jag som vanligt samma kamp med väckarklockan som alltid. Snooza, snooza men vad f..n sluta ring då. Okej okej det är dags att släpa sig upp. Ut till köket på med pannan, in i duschen, halvsova i varm skön dusch.  Långsamt vaknar tomtar och nissar till. Gäsp ner och väcka sonen. Kastar en blick ut genom fönstret och ser att det verkar vara fint väder idag. Ett snabbt öga på tempen och ve och fasa: - 9 grader. Brr satan i gatan nu börjar kylan igen.

Om jag trodde att jag skulle fortsätta vara trött kunde jag snabbt glömma det när jag stack näsan utanför dörren. Kylan gjorde det sista jobbet med att väcka upp mig. Hasta iväg till bilen för att komma ifrån kylan. Kommer på halvvägs att någon glömde sätta igång motorvärmaren igårkväll. Jaja men det går väl fort att få upp värmen. Skjutsade sonen till tåget och fortsatte sedan vidare till jobbet.

Dagen gick fort eftersom jag hade fullt upp. Sedan stressa hem för att snabbt slänga i mig något att äta för att dra vidare till en kvällskurs. Så nu äntligen har ändan hamnat på stolen, lugnet lägrar sig och kvällsron lägger sig sakta över tomtar och nissar. Då slår det mig. Listan, den gedigna listan. Vad kan jag göra ikväll åt den? Ingenting, för visst är det väl lite väl sent, eller hur? Nä jag tar mig en kopp te och dimper ner i soffan en liten stund innan huvud läggs på kudden.

Sov gott allihopa och var försiktiga imorgon för de har varnat för oväder, snöoväder!

Hmmm..

...vad har hänt i vår blogg värld? Många av mina favoritbloggar har låst sina bloggar eller slutat blogga. Har nu försökt ta igen det jag har missat men lyckas inte kika in hos en del. Vill ju så gärna läsa och kommentera, få kommentarer tillbaka. Men men inget att göra något åt. Dock ni som låst era bloggar och känner att jag kan få låna en nyckel. Hör av er för jag saknar er så!

Alla ni andra favoritbloggare som ännu inte har låst era bloggar tack för det. Om ni låser dem snälla ge mig en nyckel då! Skulle kännas hemskt om ni bara försvann och jag inte får fortsätta följa er.

God morgon, god eftermiddag och god kväll!

Idag har dagen bara försvunnit. Vet inte riktigt vart den tog vägen. Den drog som en avlöning. :o)

Vaknade vid 9-tiden och bestämde mig för att det var för tidigt. Har man sovmorgon så har man och då ska man sova länge. Vid 10-tiden började jag bläddra i morgontidningen och kl 10:30 gav jag upp och klev ur den varma, goa sängen. Gjorde en rejäl frukost till sonen och hans kompis som sov över. Nypressad apelsinjuice, varmt bröd, diverse pålägg och som pricken över i:et, kokt ägg. Under tiden jag gjorde frukosten undrade jag vad som har hänt i kroppen. En normal lördag- och söndagsmorgon ter sig alltid i dimmornas land. Gäspandes, släpandes och mumlandes famlar jag mig upp ur sängen vid 12-snåret och gör en brunch. Nu, sedan vi ställde om klockorna, vaknar jag kl 9 och känner mig pigg och får tvinga mig till att såsa en stund till i sängen. Jag är helt chockad att jag inte kan sova länge på helgerna längre. Vettisjutton vad som har hänt.  I och för sig är det ju bra, för då är dagen så mycket längre. Men detta är helt olikt mig. Har aldrig någonsin varit pigg kl 9-10 på en lördag- eller söndagsmorgon. Inte ens när barnen var små. Kanske är det övergående, vi får se nästa helg. :o)

Jag glömde berätta något konstigt som hände när jag skulle skriva kontraktet på den nya lägenheten. När vi satt och gick igenom kontraktet för att se att alla uppgifter stämmer så ser jag att mitt personnummer var felaktigt. Det tog säkert en 5-6 sekunder innan jag fattade. Istället för mitt personnummer stod det makens personnummer. Blev lite störd och sa till mäklaren att personnumret var fel. Att det var min avlidne makes personnummer och jag undrade hur i hela friden kunde hans personnummer komma upp på mig som person? Mäklaren hade ingen bra förklaring och när han sedan gick till datorn för att ändra så står det mitt personnummer i datorn. Han fattade nada, men hos mig ramlade fem-öringen ner. Maken var med och godkände köpet. Det enda sättet han kunde visa sitt godkännande på var att ändra personnumret. För när mäklaren sökte på makens personnummer kom det inte upp i datorn. Så även maken godkände köpet fast han inte finns här längre.

Att maken visar sin närvaro ibland är inget nytt för mig. Ibland känner jag att han är med mig och ibland visar han även det. Speciellt om jag har fattat något viktigt beslut som påverkar hela familjen. Då känner jag att han finns med. Ibland håller han inte riktigt med mig och då får jag veta det på ett eller annat sätt. Även när jag har fattat beslut som han tycker är bra visar han sitt godkännande. Speciellt om jag är tveksam om jag har fattat rätt beslut eller inte. Precis som nu när jag köpte lägenheten. Jag kände mig tveksam om jag gjorde rätt val att köpa lägenheten men så fort jag såg att makens personnummer fanns på kontraktet kändes det bättre.

Dagen idag har gått åt att åtgärda saker på den gedigna lista jag har gjort. Så nu kan jag bocka av några punkter till. Fast nu när jag sitter här och reflekterar så ser jag att det är bara de enklaste punkterna som är avbockade. De riktigt tunga bitarna är kvar. De som känns så jobbiga att ta tag i. Tittar i almanackan för att planera in resterande punkter och det ser tufft ut. Vettisjutton hur jag ska hinna bocka av dem innan visningen den 21:a och 22:a november. Äsch det löser sig. Nu är det söndag kväll och dags att varva ner så att man orkar med att ta sig an en veckas arbete igen. Samt allt som måste bara fixas innan visning.

Ha en riktigt skön söndagskväll på er!