Onsdag kväll och hjärnan går i 170!

Hjärnan snurrar i 170 men kroppen går i 10. Har varit ute och surfat lite. Hamnat lite här och där och slås av hur snabba vi människor är att döma, för eller emot. Vad snabba vi är på att vända oss för eller emot trots att det många gånger bara är spekulationer. Varför kan vi inte vänta på att sanningen tas fram och bevisas och då först fälla vår dom? Jag beundrar de som letar sanningen och har orken att grotta men är det den rätta sanningen som kommer fram? Är det inte så att sanningen har flera sidor beroende på hur många som är involverade? Vi har ju alla olika referensramar med oss i bagaget. Det som för mig är en sanning kanske inte är det för en annan part.

Hur många gånger har man inte kommit på sig själv att "döma" en ohörd utefter en tidningsartikel, påannons i tv osv? Allt beroende på vinklingen från den som säger "sanningen". När sedan någon börjar grotta i vad som är sanning eller inte så visar det sig vara någon helt annan sanning. Då sitter man där och skäms för att man är så snabb i sin dom. Jag vet med mig själv att jag har vissa områden där min domardräkt kommer på snabbare. Då är jag snabb att döma för att sedan kanske vara tvungen att backa för att "sanningen" var fel. Detta vet jag och jag arbetar hårt med att inte få på mig domardräkten utan avvaktar för att se "den andra sanningen" innan jag fäller min "dom".

Hur gör ni?