2011-09-13

Blidö en helg i september

Väl ombord på båten kunde jag pusta ut. Japp jag hann även om det var med nöd och näppe. Nu skulle jag bekanta mig med nya kompisar och hade 3 timmar på mig innan man träffade ännu mera nytt folk. Damerna som jag träffade på båten var hur genomtrevliga som helst. Eftersom vi hade ett gemensamt intresse, vilket hade fört mig till Blidö, var det lätt att starta upp. Många goa diskussioner kring vårt gemensamma intresse hade vi. Många nya tips och trix fick jag lära mig. Dessutom träffade jag alla dessa underbara damer, speciellt en som jag det kändes som jag alltid hade känt. Konstigt, eller hur att träffa någon som bara "klickar" och sedan bara finns där.

Båtresan lade grunden för en helt magisk och underbar helg med många goa skratt, många härliga diskussioner och mycket lärdom. Vilken himla tur att jag verkligen tog mig i kragen och stack iväg. Tänk om tomtarna på loftet hade fått bestämt, då hade jag missat hela denna helg. Ni vet mina berömda tomtar som gärna ligger kvar i sängen och drar sig, hatar väckarklockor och måsten.

Båtresan var magisk i sig själv. Spegelblankt vatten, strålande sol och faktiskt lite värme. Vi passerade många fina öar på vägen ut. Skratt hördes över vattnet, plask från modiga badare och dofter från gräs, vatten och skog. Vinden som tog tag i en och svepte in en med en känsla av frihet och lugn. Sorlet från människorna, som var en allsköns samling, lugnade min stressade hjärna. Något som jag tycker är härligt är att betrakta människor och deras sätt att vara. På båten fanns gamla som unga, tonåringar som bebisar. Ett gammalt par satt med huvudena tätt ihop och viskade och höll varandra i handen. Precis som de precis hade träffats och kärleken blommar. De var runt 70-80 års åldern och kärleken till varandra bara strålade ut från dem. Kunde inte låta bli att fundera på om de precis hade träffats. Om de var gamla ungdomskärlekar som har träffat varandra igen efter många herrans år. Satt och betraktade dem länge och väl, log och tänkte: tänk att själv få sitta där när man blir gammal med en kärlek som denna.

Till slut tittar den gamla mannen på mig och säger: -  Hörru du unga dam (pju jag ung) vad tittar du på? Är det så att jag har gylfen nere eller vad är det? Smått generad svarar jag bara: - Nä jag bara betraktar den kärlek ni strålar (var sjutton hittade jag de orden?) och funderar på när och var ni träffades.

Det gamla paret tittar förvånat på mig och damen säger: - Ja du det är en saga för sig. Vi träffades när vi var 16 år och  19 år gamla, nu är vi 76 och 79 år unga. (Där började min hjärna spraka igen. Japp det var det jag tänkte. Ett par som träffades när de var unga och har träffats igen på äldre dar.) Damen fortsätter: - Nu firar vi att vi har varit tillsammans i 60 år och gifta i 55 år. Vi har haft våra med- och motgångar men hållit fast vid varandra genom allt. Barnen är utflugna för länge sedan och barnbarn och barnbarnsbarn ploppar ut titt som tätt. Vi har lyckats med att få sju barn, fem barn som lever och två stycken änglabarn. Vi har tryggat våra barn och deras familjer framgent så nu tyckte vi att det är dags för oss. Så vi fick en galen idé att åka ut i Stockholms skärgård, stanna på någon ö och bara njuta av att vi båda har hälsan och är vid livet. För imorgon vet ingen av oss om vi är friska eller om vi dör. You know Catch the day! Säger damen på svenskklingade engelska. Själv då, vad gör hon här på  båten?

- Jag är på väg ut till Blidö för en helg med ett gäng damer (då visste jag inte att det även fanns en herre med).
- Hmm är hon lesbisk eller så? Undrar den gamla mannen stillsamt och fortsätter. Inte ska en sådan vacker ung dam bry sig om kvinnor när det finns herrar som kan ta hand om sig.
- Nej jag är inte lesbisk utan är på väg ut för att få lite inspiration och en kick i rumpan för att komma framåt. Det där med herrarna var finns de? säger jag leende och blinkar.
- Så skönt, det hade varit ett slöseri om du hade varit lesbisk, säger damen. Herrarna de finns ju rakt framför näsan på dig. Det gäller bara att öppna ögonen och se. Jag menar, verkligen öppna och se! Du måste öppna upp dig och ta in livet. Inte stänga av och betrakta livet med misstänksamhet. Visst livet är inte lätt alla gånger men det är ju en del av tjusningen. Om man inte har det svårt ibland hur ska man då veta att man har det bra? Så unga dam, öppna upp dig och le mot livet så ska du se att du finner mannen.
- Det låter ju enkelt och bra. Men i verkligheten är det ju inte riktigt så enkelt. svarar jag
- Se nu är hon negativ. Borsta bort det där negativa och tänk positivt istället. Så kommer hon säkert träffa någon snart. Men nu får hon ursäkta sig för nu vill vi nog vara för oss själva. säger den gamla mannen och plirar finurligt med ögonen. Jag tackar och drar mig bort från paret men kan inte låta bli att slänga ett öga då och då på dem och le. Om jag hade vågat skulle jag ha frågat om jag fick ta ett kort på dem. Men det kändes som att inkräkta på något stort så jag vågade inte.

Återgick till mina kompisar och vi sörplade kaffe och pratade, skrattade och pratade igen. Ett evigt kacklande kan man säga. :=) Till slut var det dags för oss att kliva av. Vi hade nått vår hållplats. Precis när jag var på väg ut stoppar en gammal mans hand mig och jag stannar upp. Det var den gamla mannen som stoppade mig och sa: Gå nu ut från den här båten och lämna allt gammalt kvar här med oss. Öppna upp dig och du ska se vad mycket livet fortfarande har att erbjuda dig. Jag ler stort och ger honom en varm kram och svarar: Nä inte ska jag lämna det gamla med er här, jag slänger det överbord istället så ingen annan får den ryggsäcken. Den gamle mannen skrockar och säger: Se du har redan börjat. Lycka till på din resa genom livet nu och framförallt njut!

Jag går sakta över landgången och slänger en blick över axeln. Det gamla paret syns inte till längre utan bara en massa förväntansfulla ansikten. Lägger blicken framåt och ser en äldre parant dam som står och väntar. Hör bakom mig ett glatt barnrop: Farmor farmor nu kommer vi! Damen lyser upp och hela ansiktet strålar som en sol. Bakom hörs barnets pappa: Lugna ner dig lite, du får inte trängas. Då kliver jag åt sidan och säger: Gå ni före, ni har någon där som väntar otåligt på er. Men pappan svarar. Nej så bråttom är det inte. Tids nog får vi gå av. Se så lugna ner dig lite nu säger han igen till pojken som så ivrigt vill springa fram och krama farmor. Återigen försöker jag övertala pappan att pojken ska få rusa ut till farmor, känna vinden som sveper runt huvudet för att hamna en i varm farmorluktande famn. Men pappan skakar bara på huvudet och säger: Vi går när det är vår tur. Jag suckar och försöker skynda på stegen så att pojken kan få springa sin farmor till mötes. Väl av båten stannar jag till och ser en pojke springandes kasta sig i sin farmors famn. Ett pärlande barnskratt rungar över vattnet och en liten pojkes röst: Nu farmor är vi här, nu behöver du inte vänta längre. Ser farmodern le ett stort leende och hennes försök att dofta in sitt barnbarns goa doft. Ser ett litet blänk i ögonvrån och känner själv hur hjärtat snörper ihop sig. Farmoderns glädje och kärlek för sitt barnbarn värmer upp hela bryggan. Skakar lite på mig och vandrar vidare med kompisarna upp till vandrarhemmet som skall vara vår bostad inatt.



1 kommentar:

  1. Åååå, så vackert! Jag sitter här alldeles tårögd. Vilka "änglar" du träffade. Så kloka ord å så underbart att få prata med sånna fina människor. ;)
    Tack för att du delar med dig!
    Kramen, Maria

    SvaraRadera

Halloj alla goingar. Tack för att ni skriver en liten rad till mig! Kanske hinner jag inte svara men läser gör jag alltid. Kramis