-Nämen hej vad kul att du kunde komma. Det var ett tag sedan.
-Nämen guuud så kul att du kom.
Ja hälsningsfraserna haglade över nejden och glada skratt hördes på vår väg upp mot vandrarhemmet. På vägen upp passade jag på att lyssna med de andra om hur ofta de är på sådana här konferenser. En del var med jämt, en del någon gång ibland och så jag som aldrig varit med tidigare. Detta tyckte de var extra roligt eftersom då kunde det komma nya goda idéer.
Väl upp vid vandrarhemmet mötes man av en allsköns samling av damer i olika åldrar. Stannade till för att samla ihop intrycken och spana över nejden. Försökte se om det var någon som jag kände men såg inte till en enda. Jaha tänkte jag, nu är det på med leendet och försöka ta emot allt som kommer emot mig. Får en liten klapp på axeln och hör ett: Visst är det vackert, vilken miljö och vilka damer som står däruppe. Det var min nyfunna kompis S som förstod att jag vacklade lite. Hon log och sa: Det kommer att gå bra. Var bara dig själv, precis som du var på båten. Tittar på henne och säger: Tack, det var precis vad jag behövde. Hur kunde du veta? Hon svarar: Har självt stått där.
Precis i det ögonblicket pejlar jag in någon som jag känner. En varm och go kvinna (B) som alltid har ett gott ord att säga. B kommer emot mig med raska steg och ler jättestort och säger: Hej, vad kul att just du kunde komma. Vad jag har längtat efter att få träffa dig. Värmen strålar både från henne och solen och jag känner. Japp det här kommer att gå bra. Det kändes lite som pojken och farmodern. Här kommer jag och där står denna kvinna och tar emot och får mig att känna mig välkommen. Får en kram och sedan ytterligare ett leende. Mmm denna helg kommer att bli bra.
Vi samlar ihop och oss får våra nycklar till rummen som vi ska bo i. S och jag har hamnat i samma rum och vi ler båda två. Skönt, någon som man känner sig otvungen med. Då kan vi ligga och snarka, fisa och allt man gör när man sover utan att känna sig besvärad eller generad. Det visar sig att vi blir ytterligare två stycken till i rummet. Vi blev fyra damer med alla våra vanor som skulle samsas i ett litet rum med fyra bäddar. Genast börjar tankarna fladdra. Hur ska detta gå? Vi är omkring 49 damer och en man som ska dela två duschar och tre toaletter. Några hade med sina barn, en liten tjej på 8 veckor, ytterligare en liten tjej fast något äldre, hela 15 månader och sedan en pojke på 6 eller 7 år. Här skulle vi nu trängas och umgås i 24 timmar, jisses! Fast alla som var där verkade ta det hur lugnt som helst. Så det var bara att bestämma sig. Nu kör vi!
Efter att ha bäddat och installerat sig i rummet kommer de två andra damerna in. De tittar lite besviket omkring sig och ser att de två undre slafarna var redan upptagna så det var bara att ta överslafarna. Suckandes tar de itu med att bädda och installera sig. Vi bekantar oss med varandra och den lite tryckta stämningen försvinner. Vi fnissar allihopa och börjar generade erkänna våra ovanor när vi sover. Några av oss snarkar och några pratar i sömnen. Garanterat så lägger vi nog några "rökare" också när vi sover. Mera skratt och flams för att till slut dra oss ut till de andra. Det serveras kaffe med mackor så att vi ska kunna hålla oss till kl 19:30 (klockan var nu 12:30). Sedan kör det igång med presentationen, agendan för helgen och vad som vankas under kvällen. Efter någon timme avslöjas det att de som har arrangerat det hela har hyrt in en dam som spelar harpa. Vi ska nu få gå ut och sätta oss i gröngräset och lyssna på ljuv musik från en harpa.
När vi kommer ut strålar solen från en nästan klarblå himmel med några moln i horisonten. Mitt på gräsmattan står en harpa och runtomkring ligger det filtar och rosblad utspridda på gräsmattan. Det blåser en lätt bris och skratten och praten stillar sig, barnen tystnar i förvåning när damen börjar spela harpa. Det var nog det mest magiska jag har varit med om i hela mitt liv. Visst har jag hört harpa förut men bara på tv. Här sitter en vacker dam i vit klänning och spelar den mest ljuvligaste musik och inte med en enda oren ton. Solen skiner och glittrar på vattnet. Harpans toner klingar över vattnet så till och med fåglarna slutar att kvittra och bara lyssnar. Låg där på pläden och kände ron sprida sig genom kroppen. En del av oss blev så berörda att tårarna rann, en del slumrade till och en del fnissade lite generat över att de blev så berörda. Jag tror inte en enda av oss inte berördes på något sätt. Själv var jag en av de som slumrade in och bara flöt med. Plötsligt slutar harpan sina toner och stunden var över. Förvirrat satte vi oss upp och undrade vad som hände. Inte kunde det vara slut redan. Det hade ju bara förflutit några minuter. Men det visade sig att vi hade legat eller suttit upp i nästan i en timme. Det kallar jag avkoppling och laddning av batterier. Förstår nu varför man kallar harpan för änglarnas instrument.
Efter denna underbara och magiska stund gick vi tyvärr in igen och fortsatte vår konferens. Tiden gick som alltid fort och vips så var det dags att avrunda av för att förbereda sig för middagen. Trots att klockan närmade sig sju var det ljust ute fortfarande och förvånansvärt ljumt ute. Vi fick middagen serverad uppe hos oss. Det kom ett gäng käcka servitriser som dukade upp och fixade till så att vi kunde ta för oss av en buffé bestående av lax, rostbiff, potatissallad, grönsaker och lite annat tilltugg. Drycken skulle vi ha med oss själva och hade jag det. Nä förstås inte, den stod hemma på hallgolvet och väntade. Turligt nog hade S med sig och var villig att dela eftersom hon inte trodde hon skulle klara av att dricka en hel flaska själv. Vi åt, drack och umgicks, fnissade och flamsade precis som två gamla väninnor som inte har träffats på ett tag. Tiden gick igen alldeles för fort och det var dags att bryta upp från borden.
Efter middagen hade de värmt upp tunnan och bastun för de som ville bada och basta. Själv bestämde jag mig för att ta en promenad för att tömma tankarna och intrycken innan det var dags för sängen. Fick sällskap av S och vi började gå. Men vi kom inte så värst långt eftersom vi inte hade någon ficklampa med oss. Det var kolsvart ute och inga gatulampor och ingen fullmåne som lyste upp. Så tanken med att promenera fick vi överge. Vi stannade till och funderade på vad vi skulle göra istället. Slänger en blick upp på himmelen och möts av en hejdundrande vy. Hela himmelen var täckt med stjärnor, vi till och med såg vintergatans galax så stjärnklart var det. Vi stod där och kände oss väldigt små men det var mäktigt. Tyvärr lyckades jag inte få något bra kort på denna himmel med alla stjärnorna och vintergatans galax. Det var länge sedan jag såg en sådan stjärnhimmel och framförallt ännu längre tillbaka som jag lyckades se vintergatans "mjölkväg". Till slut så gick vi tillbaka och släntrade ner till tunnan där skratt och stoj hördes. Ångan steg mot den smått kyliga kvällshimmelen. Jösses så fort solen försvann sjönk temperaturen fort. Daggen sänkte sig och vinden blåste in fukten från vattnet. Vi stannade en stund och pratade med de som var där. Till slut kände jag att nu börjar ögonen klippa och det var dags för sängen. S hängde på för hon kände sig trött också. Fnissade och lite på snusen tog vi oss upp till vandrarhemmet. Rummet var lite kyligt och fuktigt när vi kom in, lakanen var också lite fuktiga men det var bara att krypa ner för imorgon skulle vi upp tidigt.
Hur gick då natten, ja det kommer jag att skriva om i ett annat inlägg för som vanligt blev detta långt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Halloj alla goingar. Tack för att ni skriver en liten rad till mig! Kanske hinner jag inte svara men läser gör jag alltid. Kramis