Dagen började ju inte så bra =)

Imorse var det pilexpressen som gällde. Hann inte äta frukost utan jobbtelefonen ringde oavbrutet. Som tur var hann jag duscha innan telefonen börja ringa men inte klä på mig, äta frukost, borsta tänderna. Utan det var bara att försöka göra detta under tiden man pratade. =) Och ni kan ju tänka er vilket resultat det blev. hehe Frukost var bara att glömma. Ner med ett par mackor i väskan och sedan pilexpressen till jobbet. Där satte det igång direkt så någon frukost hann jag inte med utan jag fick äta brunch istället vid kvart i tolv. Gissa om magen skrek och knorrade. Mat- och sovklockan hade skrällt hela förmiddagen så mina kära arbetskollegor bad mig att snälla ät något NU! =)

Ikväll blev det att jobba över igen för att försöka hinna med allt. Jobbade fram till 22.30 så någon middag hann jag inte heller med. Utan det blev te och mackor (de jag hade med mig till jobbet) istället. Inte så goda efter en dag. Men vad sjutton det är bara att tugga och svälja. Sedan ut med Caesar i snöyran och nu sitter jag här och försöker komma på något vettigt att skriva. Nu ska jag titta in en snabbis hos mina favvisar och se vad de har haft för sig idag och ikväll. Får se om jag hinner hälsa på alla.

Dame, jag har försovit mig!

Jag lyckades med konststycket att försova mig med 1½ timme. Men men det är bara att hoja på så man kommer iväg till jobbet.

Klockan är tio på kvällen och jag är färdig med jobbet!

Äntligen är jag färdig med jobbet som var tvunget att blir färdigt tills imorgon. Har suttit sedan kl 12 och slitet med tester, datoruppkoppling som slutar att fungera med mera. Men nu är det klart och jag kan bara att sätta mig i soffan och njuta. En hård dags arbete både lördag och söndag tröttar ut en och huvudet surrar av olika testfall. Men jag har nu gjort vad som behövs så att andra kan göra sitt. Imorgon lägger jag fötterna på skrivbordet och händerna bakom nacken! =)

Som tur är har jag världens underbaraste son som har ställt upp hela helgen med att både laga mat och gå ut med Caesar. Hade inte han funnits hade jag nog suttit fortfarande.

På eftermiddagen ringde Dottern och berättade att hon har legat sjuk i flera dagar. Stackarn, hon har legat med både feber, ont i kroppen och kräkningar. Undrade naturligtvis varför hon inte ringt tidigare till lilla mamsen men hon har varit så dålig och bara legat och sovit.

Nu ska jag kravla mig in i duschen och tvaga mig ordentligt och sedan hälla upp ett stort glas vin. Ladda upp med en go bok, krypa ner i sängen, sippa på mitt vin och sedan kanske John Blund kommer. För imorgon är det återigen en arbetsdag. Skillnaden från helgens arbeta är att man måste upp i ottan för att komma till jobbet i tid. Men innan jag gör detta måste jag naturligtvis checka läget hos mina favvisar. Kanske inte alla för då lär jag bli sittandes tills efter midnatt.

Så till er som jag inte orkar besöka ikväll och lämna kommentarer, imorgon då NI! Men till dess:

Solen skiner genom mina grå fönster!

Vilken underbar sol som strålar därute. Det enda var att den rackaren väckte mig alldeles för tidigt.=) Och inte bara mig utan även skogens alla fåglar som bestämde sig för att ha en vårkonsert utanför mitt fönster. Det har sjungits, dansats och sjungits väldigt mycket just denna morgon. Alla diverse sorters fåglar har funnits här utanför mitt fönster. Några lyckades jag identifiera och några inte. Så nu ska jag ta ett snack med deras föräldrar.=) Normalt njuter jag av detta vårtecken men inte tidigt på morgonen. Speciellt inte en sovmorgons-morgon. Men det var bara att ge upp och pallra sig upp. =)Och det kan man ge sig katten på att när man väl har pallrats sig upp ur sängen så tystnar konserten. Hmpf förbenade fåglar. Tog min kopp och ställde mig mot husknuten men inte fasiken var det så skönt som det verkade. Var säkert en fem minusgrader. Inget som man står i morgonrock och myser i.

Det är nu dags att väcka sonen och sedan göra lite frukost åt oss. Magen kurrar och jag är nu jättehungrig. Tyvärr tror jag inte att sonen uppskattar att bli väckt nu. Klockan är ju inte ett. Så jag kommer nog mötas av ett stönande och ett pustande. Caesar den stackarn är jättesugen på att få gå ut och lyfta på benet och det ska han få göra. Just nu vill han bara tillbringa tiden ute. Det löptider hos grannarnas två tikar. Så stackarn han är helt förvirrad och han vet inte vilken tass han ska stå på. Han har fortfarande inte fattat det hela. hehe

Sedan är det bara att bita i det sura äpplet och börja jobba trots det sköna vädret.

Timmen är sen...

...och jag har precis hunnit igenom mina favvisars blogg. Det enda tokiga med det hela är när jag väl har uppdaterat mig så passar de första på att uppdatera sina inlägg. Hmm, detta är ju ett heltidsjobb att hålla sig uppdaterad på sina favvisar. Men ack så skönt att tassa in hos dessa och bara läsa och njuta. En del sorgliga men ändå på något sätt glädjefyllda. En del bara sprudlar av livsglädje andra om hopp. Tänk så olika vi är men ändock har vi samma behov. Kärlek, vänner, glädje och framförallt ett liv.

I två dagar, kvällar och nätter har jag varit orolig för min väninna M som jag berättade om förut. Hon har inte svarat på telefonen på två dagar. Jag har ringt hennes son och han svarade lite flyktigt att det är något fel på telefonen. Ikväll ringde jag hennes exman för jag är så orolig. Men blev lugnad. Hon mår kanske inte så bra men är hemma hos sin Mor och Far. Ibland kan man bli lite sur på sina vänner. Man finns där, plockar upp dem när de mår dåligt, men de bemödar sig inte att slå en signal och säga "Jag lever". Det är allt man behöver veta. Man behöver inte prata långa stunder bara höra rösten och veta att de fortfarande lever gör att hjärtat kan slå lite lättare. Fan för dig M jag har varit orolig som fan. Så nu har jag sagt det. Men jag älskar dig ändå.

Ikväll ringde en annan vän, en manlig sådan. Någon som jag har ringt men inte fått kontakt med. Vi har inte känt varandra så länge men ändå har vi blivit vänner. Vi pratar en stund och det visar sig att han har haft det tungt ett par veckor. Tyvärr blev han skadad i en muskel pga av en så fjuttig sak som att halka. Muskel kraschad och han blev i stort sett liggandes hemma i 2 veckor. Humöret antar jag varit i botten. Men hallå Mr J varför har du inte ringt tidigare? Jag finns här och svarar i telefonen.

Tänk om vi kunde bli bättre på att kommunicera med varandra. Undvika att utsätta andra för oro. Varför är vi så otroligt dåliga på att sträcka oss efter vänner när vi mår dåligt? Man behöver inte bara höra av sig när man har kravlat upp ur mörkret. Man kan ringa även när man är nere i mörkret, kanske får man höra att du jag orkar inte just nu för jag mår inte så bra själv. Men man kan ändå höra av sig. Som vän borde man kunna ta att den andra inte orkar höra just nu. Varför kan vi inte bara inse. Vänner finns där och hjälper oss när vi mår dåligt,när vi mår bra och när vi flyger uppe i bland molnen. Finns de inte där är de inga vänner.

Kommer att tänka på några visdomsord jag läste av Abdu'l Bahá:

"Glädjen ger oss vingar.
I glädjens stunder är vår
styrka mer livsbefrämjande,
vårt förstånd klarare."


Med dessa visdomsord avrundar jag för natten.