Måndag eftermiddag och snart bär det av till Indien!

Fattar fortfarande inte vad som händer med tiden. Dagar och kvällar flyter ihop. Ena dagen är det måndag och vips så är det fredag igen. Tyvärr försvinner helgerna också lika fort. Idag har kroppen sagt ifrån och jag är hemma för tarmvred. Nedrans vad ont det har gjort. Nu börjar det stilla sig lite och jag har äntligen lyckats äta något milt för magen.

Vad har då hänt sedan senaste inlägget? Ja, jobb på nya jobbet och jobb på det gamla. Har jobbat dubbla pass för att försöka få ihop det hela. Dock har jag även lyckats klämma in en liten tripp för de som jag lär upp. Jag och en kollega tog med Sameer och Preeti till det berömda Taxinge Slott för att frossa i deras kakbord. Sedan tog vi en middag på Doteras restaurang. Här kommer lite bilder från vår eftermiddag.

Här förbereder sig Preeti för att doppa tårma i vattnet!

Och så stog hon då äntligen i svenskt vatten!



Sameer var mer sugen på att skjuta kanon!





De var alldeles saliga när de fick vandra omkring runt och i Taxinge Slott. Intrycken var många och de kunde inte för sitt liv förstå hur vi svenskar kan klaga så mycket. Vi har en vacker natur, vatten runt om oss, vi har bra väder (enligt dem som har varmt, soligt och nästan aldrig mulet). Rent och snyggt, ingen luftförorening att tala om, inga dagliga rapporter om terrordåd och mord. Folk är oftast väldigt artiga och trevliga. Hygieniskt och sällan några problem med matförgiftningar, gulsot osv. Så vad gnäller ni för? är deras ständiga fråga. Njut istället av det ni har, för inget är som Sverige. Efter att ha spenderat så mycket tid med dem alla så börjar jag faktiskt bli böjd till att hålla med dem. Vi borde njuta mer av vårt Sverige och dessutom vara stolta över vårt land och folk. Visst har vi problem men inget kommer i närheten av det som indierna har i sitt land. Vi retar oss mycket på småsaker, gnäller om väder och vind, vi tjatar och gnatar om hur illa det är i Sverige. Vi svenskar har blivit hemmablinda. Vi ser bara det dåliga och inte de bra sakerna. Vi ser inte den frihet vi har och framförallt vi har glömt bort att njuta av alla de fördelar vi har! Så alla på andra sidan skärmen. Ut och njut av vårt vackra Sverige.



För sommaren är kort - som Thomas Ledin sjunger!

Sent i säng och upp tidigt!

Tjoho vad det rullar på just nu. Jobbar sena kvällar och går upp tidigt för att försöka överföra allt jag vet och kan till Sameer och Preeti. Som det är just nu är det fullständigt kaos överallt. Folk ränner hittan och dittan och stressar omkring. Själv försöker jag lugna ner situationen så gott jag kan och tar djupa andetag hela tiden. Tror inte mina lungor har fått så mycket gymnastik på länge. 20 ggr om dagen får jag bita mig i tungan och ta 10 djupa andetag för att inte stressa upp mig själv eller andra. Imorgon är den sista dagen jag jobbar tillsammans med Preeti och Sameer. För på onsdag kommer jag att introduceras i mitt nya jobb och vara där till den 16 juni. Sameer och Preeti åker hem på lördag vilket gör att jag antagligen får åka in på kvällarna för att knyta ihop dagens säck till dem. Helgen har jag tillbringat på, ja gissa. Precis på jobbet. Nu börjar det kännas slitsamt och jag är konstant trött. Sonen ser jag knappt en timme innan jag stupar i säng. Men men snart är detta över och då kan jag koncentrera mig på det nya jobbet!

Dock har jag även hunnit med att visa Deep, Nitin och Sarvotam vår vackra natur och en liten strandremsa som vi har 10 minuter från oss. De var helt saliga och undrade det var en nationalpark. Runt där de bor finns inte den grönska och närheten till vatten som vi har här i Sverige. Här kommer lite bilder från vår vandring ner till stranden.






De var helt fascinerade, glada och upprymda när de fick se både vatten, solnedgång, hästar, hus och det mitt i vår svenska natur. Detta var en upplevelse som de kommer att bära med sig resten av sitt liv. Att få stå nära en häst samtidigt kunna ge den färsk gräs att äta gjorde dem helt överlyckliga. Att gå ut på en brygga och känna den gunga med vattnets krusningar var något som också var något som gjorde dem saliga. För dem, som inte har sjöar eller hav i sin närhet, var detta något helt otroligt. Att sedan stå på bryggan och höra folk skratta och plaska ett par hundra meter ifrån oss var en historia för sig. Att sedan sitta på bryggan med glada skratt, plask och myggornas surr medan solen gick ner gjorde kvällen till en upplevelse utan dess like. Enligt dem kan man inte komma närmare paradiset än så och jag är faktiskt böjd att hålla med dem. För visst är det något speciellt med våra svenska försommarkvällar?

Ömso Sverige ömso Indien!

Jisses Amalia vad det var mycket att göra både på jobbet och privat. Som jag skrev tidigare har vi fått ett nytt indiskt team att lära upp i allt vad vi gör. Och det är bråttom att lära dem allt för de är bara här i 4 veckor. Fattar inte riktigt hur man ska kunna lära ut allt på 4 veckor. Det verkar helt omöjligt speciellt som vi nu har ett månadsbokslut att dra igenom det i det nya systemet. Har jobbat till 10-11 på kvällarna för att försöka föra över min kunskap till Sameer och Preeti. Upp i ottan för att hasta iväg till jobbet. Hem sent och försöka uppdatera sig på hur livet är för sonen.

Just nu snurrar det en massa lösningar i huvudet för att lösa våra problem med det nya systemet, den nya banken och nya processer. Vet att jag borde låta bli att engagera mig så mycket eftersom jag inte ansågs tillräckligt bra för att stanna kvar i den nya organisationen. Men nu är jag tyvärr inte funtad så utan jag blir bara mer envis och ihärdig för att visa vilken jävla tabbe de gjorde när de inte behöll mig. Tror att detta börjar gå upp för vissa chefer runtom och de börjar se konsekvenserna.

Jag vet att jag är bra på system och systemlösningar. Jag vet också att jag är en bra pedagog och kan överföra min kunskap snabbt till andra, även om det är på engelska. Jag vet också att även om jag fixar och trixar för att lösa problem så kommmer inte alla vara lösta och all min kunskap kommer inte hinnas föras över innan jag slutar. Det gör att det kommer bli problem framöver för Sameer, Preeti och den nya organisationen. Att den nya organisationen kommer få problem berör mig inte så mycket. Men däremot att Sameer och Preeti kommer att få problem det gör mig bekymrad. För de kommer att få skulden för en dålig planering och dålig tillsättning av personal. Fast att de faktiskt inte har varit inblandade. Men som det är kan jag faktiskt inte göra så mycket åt det.

Nu börjar tiden närma sig för mig att ta mig an nya arbetsuppgifter och jag har ju lovat att berätta om det. Fr o m den 5 juli kommer jag att börja arbeta som inköpare för direkt material inom det företag jag jobbar för. Som inköpare för direkt material köper man in materiel osv till produktionen så att de kan tillverka det de är satta till att göra. Man jobbar mer efter dead-lines och mer nära produktionen än många andra. Eftersom produktionen är viktig för företaget ställs det därmed högre krav på de kringorganisationer som finns som stöd för produktionen. Har tidigare arbetat som inköpare men då för indirekt material. Där arbetar man mer med att köpa in tjänster och service för att stödja de kringorganisationer för produktionen. Så själva grunderna för inköp kan jag på alla mina fingrar men hur inköp av material till produktion sker och går till vet jag inte. Det blir ytterligare ett nytt område att uppdatera sig på. Är inte direkt orolig men visst lite nervös är jag och det tycker jag man ska vara. Kommer att börja lite försiktigt den 9 juni till den 16 juni för att få en introduktion. Därefter kommmer jag att jobba 2 dagar på mitt gamla jobb innan jag åker ner till Indien den 19:e juni.

Är faktiskt lite orolig för resan till Indien. För jag vet vilka höga krav personalen i Indien har på sig och att den bygger på patriarktisk ledning. Vad cheferna än säger måste personalen utföra det även om det är åt helvete fel. Ingen vågar protestera utan gör precis som de är tillsagda. Det för mig som svensk är helt vansinnigt. Har redan haft djupa diskussioner med chefer från Indien och frågat hur de hade tänkt att vissa saker ska lösas när de ger helt fel information. Tack vare att jag är svensk så har de lyssnat och bemött mig med respekt. Men det är här i Sverige. Hur blir det i Indien och dessutom nu när de vet att jag lämnar rollen snart? Ja det kommer jag få svar på när jag är därnere. Får väl ta till det berömda: Blonde, blue eyes and braindead... Det har funkat hittills och de har fått många goa skratt. Lovar att återkomma med många bilder från min tripp och på de människor jag möter.

Jisses detta blev ett långt inlägg. Hoppas att ni orkade er igenom det. För här kommer belöningen!


YOU ARE SO....

Kuckeliku, klockan är 7!

Gäsp, god morgon allihopa! Idag är Aforia uppe utan sol tidigt som attan. Bara för att det ska komma ett par killar och spola avloppen och då får man inte kissa, duscha osv efter kl 07:30. Fattar de inte att Aforias skönhetssömn har blivit störd och nu kommer hon att gå svart under ögonen och gråblek till jobbet? Näpp tydligen inte!!!

Så nu verkar allt vara klart med både Indien och nya jobbet. Idag ska det tas sprutor inför resan ner och sedan ska det fortsättas lära ut till det nya indiska teamet. De är lite avslagna efter helgens kryssning till Helsingfors. hehe Först kunde de knappt sova natten till fredagen för att de var så spända. Ingen av dem har åkt båt tidigare och heller inte vistats på havet. Många har inte ens sett annat vatten än poolvatten. Så de var helt uppe i limningen i fredags eftermiddag. Detta var en riktigt stor grej. Kul hade de haft och hållit sig så mycket som möjligt ute på däck bara för att inte missa havet. Världens snällaste Anders var deras guide genom resan. En stor guldstjärna till honom!

Ops nu ringer det på dörren, shit bananas, här sitter jag i morgonrocken, ops! Måste rusa! Ha en underbar dag!

Vet inte riktigt vad som händer och sker med tiden!

Har precis upptäckt att ibland kan åkturen med bergbanan vara rolig. Just nu händer det så otroligt mycket saker, både bra och dåliga, men faktiskt mest roliga. Enda nackdelen när mycket händer att man inte får riktigt tid att sansa sig och sjunka in i händelserna. Utan allt går så fort och man måste hålla i sig ordentligt för att inte kastas omkull.

Slutet på mitt nuvarande jobb närmar sig med stormfart och med den stormen kommer den ena överraskningen efter den andra. Vilket gör att det faktiskt är kul att gå till jobbet även om man vet att det snart är slut. Just nu har vi fått ett nytt team från Indien som ska läras upp och det är väldigt intensivt. Kvällarna bara svischar förbi och plötsligt har man jobbat alldeles för länge. Snart har det gått en vecka med det nya teamet och jag vet inte riktigt hur det har gått till. Tyckte det var alldeles nyss måndag och så lyfter man lite på huvudet och vad flimrar framför ögonen? Jo att det är fredag imorgon. Det har varit en tuff, intensiv, nervös, spännande och rolig vecka. Inte bara att det nya teamet har kommit utan vi har också mitt i alltihopa bytt ekonomisystem till det berömda SAP. Så det är inte bara att lära upp de nya utan man måste själv lära sig ett nytt system samtidigt förklara vad man gör och hur man gör det. Tjoho vilken kombination, nytt system som man fattar nada av, nya indier att lära upp i rutiner, processer och arbetssätt som inte finnns på plats ännu. På toppen av detta ska allt ske på engelska. Men som tur är har man ju blåa ögon, blont hår och då kan man alltid klämma ur sig. I'm blond, have blue eyes and my brain is dead. Sedan fladdrar man bara lite med ögonfransarna och plutar lite med munnen på Marilyn Moonroe vis så fixar sig allt. Japp lätt som en plätt!

Min sista tid på detta jobb blir, förhoppningsvis, 2 veckors jobb nere i Indien med det nya teamet. Stötta dem i deras övertagande och supporta med kunskapen jag förvärvat. Då ska jag visa ledningen vad de har missat när de inte lät mig vara kvar i organisationen. Visa dem vilken pärla de har släppt iväg. Sedan ska jag vifta lite drottningsvis på handen och säga bye bye och anträda min nya roll.

Riktigt när jag ska börja på det nya jobbet vet jag inte ännu eftersom min nuvarande chef har så här i sista minuten kommit på att jag först måste vara kvar över månadsboksluten för maj. Vilket börjar den 1 juni och håller på ett par dagar. Sedan resan ner till Indien som ska ske någon gång runt midsommar och två veckor framåt. Men förhoppningsvis kan jag påbörja så smått på det nya fram till resan ett par dagar i veckan. För jag behöver minst 2 dagar i veckan för att skaffa mig kunskapen om det nya systemet på mitt nuvarande jobb. Men men vi får se hur det rullar på. Vill inte riktigt än berätta vad jag ska göra för att allt är inte 100 % satt på pränt ännu. Så tills jag har en skrivet papper i handen där det står att jag ska börja på det nya jobbet är allt föränderligt.

Japp som sagt här händer det saker och tiden att berätta har inte riktigt funnits. Har fått prioritera och förändra för att få ihop min tid. Så bloggen har fått stått åt sidan ett tag för när jag väl har kommit hem har liksom lusten att skriva inte riktigt funnits eftersom hjärnan har havererat lagom till när man har klivit innanför dörren. Troligen kommer detta fenomen pågå ett par veckor till eftersom det indiska teamet ska vara här så länge. Fasiken vet ju knappt de svenska orden längre. Me pratar english massor nowadays.

Så tills nästa gång jag gör ett inlägg:

HA DET SÅ HIMLA GÖTT NI DÄR PÅ ANDRA SIDAN SKÄRMEN!

OCH TILL SIST:

ÄLSKADE GOA FINA FIGHTER! SÄNDER MINA BAMSEKRAMAR TILL DIG OCH DE DINA!