Solen skiner både ute...

... och inne. Nackdelen med att solen nu visar sin nuna är att man upptäcker vilka skitiga fönster man har. Men fördelarna överväger nackdelarna. Våren börjar närma sig med stormande steg. Fåglarna kvittrar, snödropparna blommar och människor börjar visa sig ute igen.

Äntligen har sonen kommit hem från sin resa till Österrike och det är liv i huset igen. Sov så gott när jag visste att han var hemma igen. Han har haft det hur bra som helst, åkt skidor i långa pister och fått sitt skidbehov fyllt för denna gång. Snart ska han iväg igen. Men denna gång till Åre. Till påsklovet åker han iväg. Jisses nu märks det att han börjar bli vuxen. Han tar sig för saker på egen hand och njuter av det. Efter en veckas skidåkning är han nu ganska nöjd att slappa hemma.

Veckan som har förflutit utan sonen i huset har ändå var fullt av äventyr även för moder. Den största nyheten är att än så länge är man inte arbetslös utan har fått förlängt till sista augusti. Det kändes skönt och en sten föll från hjärtat.

Först så var jag iväg med G och åt på Restaurang Landet. En liten kvartersrestaurang med mycket "juppy" folk. Maten var god men ljudnivån var hög.
Bio med arbetskamrater och en liten sushimiddag. Sedan har det varit mycket arbete med övertid men det gör ju inget när man är ensam hemma.
Helgen har varit bra. Först i fredags fick jag middagsgäster, igår var jag själv på middag hemma hos M och lite melodifestival.
Dessförinnan var jag iväg med J och var rådgivare vid inköp av ny tv efter att jag hade jobbat lite granna på förmiddagen.

Nu vankas det middag som sonen gör iordning. Japp så nu känns det faktiskt helt okej. :-)

Söndag och det verkar....

...banne mig som att våren är på väg! Trots snöstormen som var i går kväll så droppar det från taken och fåglarna börjar sjunga sin vårsång. Något som också visar att vi är på väg mot ljusare tider är att det faktiskt börjar bli ljusare längre på dagarna. I fredags när jag åkte från jobbet så var det inte kolsvart ute. Lyckades komma iväg från jobbet i någorlunda tid och var hemma faktiskt redan kl sex.

Helgen började bra. På väg hem från jobbet svängde jag in till blombutiken för att inhandla en blomma till Far samt ett antal skraplotter i tobaksaffären bredvid När jag står där och velar så ringer min telefon och det var J som ringde. Hej har du lust att komma över på lite käk? Så klart jag hade.

Väl hemma så är huset fullt av ungdomar och sonen var inte ett dugg intresserad av att laga middag ihop så det var ju perfekt. Fixade till mig lite och knatade över till J för att umgås över en bit mat. Vilken god mat det blev.
Laxpasta med ett glas rött till. Mums! Var hemma vid 23-tiden och det var bara ett tvärdyk ner i sängen för hela jag var helt slut.

Vaknade tidigt, för att vara mig, i går. Fixade lite hemma för att sedan förbereda för att fira Far som fyller imorgon hela 81 år. Eftersom Far ville ha sällskap över ett glas vin så tog sonen och jag bussen till Mor och Far. Tänk, om man tar bilen till dem så tar det cirka 10 minuter. Men ska man åka kommunalt tar det en hel timme innan man är där. Är det konstigt att man hellre tar bilen än åker kommunalt då?

Som vanligt hade Far lagat världens goaste middag. Som förrätt fick vi en toast med räkor, löjrom, citron creme fraish. Varmrätten bestod av ungstekt fläskfilé och potatismos. Efterrätten blev glass i stora lass.

När vi skulle röra oss hem så var det snöstorm utanför. Sonen skulle upp till Stora Staden för att gå på bio och jag skulle hem och krypa upp i soffan. Eftersom det var lite si och så med buss så tänkte vi att vi tar en taxi. Men se det gick inte, för man kom inte fram till deras växel. Så fort man kopplades fram så bröt samtalet. Så det var bara att sätta sig på bussen och hoppas att den gick hela vägen hem. Vilket den gjorde. Dock en liten kuriosa, jag och sonen startade samtidigt. Han var i Stora Staden innan jag hade kommit hem. För honom tog det en halvtimme, för mig tog det en och halv timme.

Väl hemma så blev det en titt på melodifestivalen och som vanligt undrar man vad som hände. Jag tyckte att Mattias och Molly var de som skulle kvalificera sig till finalen direkt. En av två är väl kanske inte så fel men när den andra inte ens fick komma till andra chansen blir man lite smått förundrad. Men men smaken är ju som baken, delad.

Nu sitter jag här och försöker ladda batterierna till ytterligare en kämpig vecka på jobbet.

Så alla ni på andra sidan rutan, ha en skön och avkopplande söndag!

Tjing!

Måndag är det.....

.... och det märktes i morse när klockan ringde. Fy vad trött jag var.

Just nu är jag inne i en period där jag är så trött, slut och inget känns roligt. Tufft på jobbet med mycket problem som man inte kan lösa själv. Mycket strul är det och mycket som inte blir löst.

Det är tuffa tider överhuvudtaget just nu. Kallt, snöigt, tomt hemma, mycket på jobbet, mycket oro kring hur det kommer att bli framgent. Orken tryter och man orkar ingenting. Inte ens umgås med sina vänner fullt ut.

Får säga som svärmor alltid sa: Idag är idag med sina problem imorgon en ny dag med nya möjligheter. Det är det jag får fokusera på.

Nu ska jag surpla mitt krusbärste som låg i brevlådan när jag kom hem och sedan blir det natten.

Ha det gött!

Svart torsdag...

... som någon uttryckte det. Är det inte konstigt att en olycka kommer sällan ensam. Så nu undrar jag vad nästa dåliga besked är? En anhörig försvinner, jobbet försvinner eller blir jag sjuk? Trodde nog att jag och min familj hade lyckats ta vår kvot av otur men det verkar inte riktigt som det.

Först vandrar Caesar till de sälla jakt-markerna.
Sedan läggs en stor del av jobbet ner. Antar att det inte har undgått någon att AstraZeneca lägger ner sin forskningsdel i Södertälje och Ja AstraZeneca är min arbetsgivare. Dock arbetar jag inte inom forskningen men nedläggningen påverkar alla oss som arbetar inom AZ. Som ni säkert har läst eller hört så är det fler tjänster som ska bort från AZ Södertälje. Så imorgon är man kanske utan jobb i april.

Så nu har jag bockat av två bockar på listan av tre dåliga saker. Då återstår den tredje och den undrar jag förstås vad den är. Det finns ju inte så många alternativ eller?
- En anhörig vandrar vidare till Caesar
- Jag blir av med jobbet
- Jag går i personlig konkurs
- En nära anhörig blir svårt sjuk
- Jag blir svårt sjuk (om jag dör berörs jag ju inte av det)

Dystra tankar fladdrar genom hjärnan som går på hög varv just nu. Detta var det sista jag behövde just nu. Har precis återhämtat mig från smällen att Caesar var tvungen att vandra vidare och nu kom det här. Förbannade jävla skit, bajskorv osv.

Därför beslutade jag på vägen hem för att mota bort det dåliga och slå på stort. Åkte förbi affären, går till fiskdisken, beställer tre bitar av den enimenta smörgåstårtan de gör. Dyr som f...n men god! Åker hem till sjuk son och frestar med smörgåstårtan. Häller upp ett glas vin och sedan svullar både sonen och jag in smörgåstårtan. Så nu är man mätt och trött. Själen (eller snarare magen) fick lite plåster på såren och nu så är man som sagt lite pömsig.

Det här är min verklighet, hur är er?

Söndag kväll och....

.... chocken börjar lägga sig. Idag är nog första dagen som man har förstått att Caesar inte längre finns med oss. Dagarna sedan torsdags har gått som i ett töcken. Sorgen att inte längre ha Caesar omkring sig börjar lägga sig så smått. Men fortfarande far jag efter kopplet eller tuggisen på kvällarna. Ibland tycker jag mig se Caeser för att i nästa sekund inse Nä just det, han är inte med oss längre.

Tror dock att tuffast är det för Far. Han har förlorat sin promenadvän, sin bebis, sin bästa vän. Idag var Far och Mor här för att fira Sonen och usch vad gammal han har blivit på de här dagarna. Man kunde se hur rastlösheten griper tag i honom och han ser sig förvirrat omkring efter Caesar. Mor hon gråter och gråter. De vill gärna älta och älta om igen vad som hände i torsdags. Lätta sitt tryck med att gråta en skvätt och sedan tala om honom igen. Sonen gör sitt för att försöka stilla Fars längtan och sorg. Han har lovat att komma upp efter skolan och äta lunch med dem. Allt för att Far ska få en uppgift att lösa. Han är bra go Sonen!

Sonen börjar komma i gängorna igen även om det ibland svider till i hjärtat. Imorse hörde jag honom säga:
- Caesar sluta att krafsa, lägg dig ner bara!
Gick in till honom och frågade hur han mådde. Jo det vore bra om Caesar bara slutade att gå omkring och krafsa. Antagligen drömde han om Caesar och hur Caesar brukade krafsa för att bädda.

Dotera är på och vill att vi ska köpa något nytt husdjur till Far men jag och han har sagt att nä det är ingen bra idé. Men hon vill ju så gärna att Far har någon att bry sig om, någon som plirar och lägger huvudet på sne' när Far är irriterad eller ledsen. Men jag tror inte Far orkar med något nytt husdjur. Han börjar ju närma sig 81 år. Det tär på honom att de dör före honom. Först var det deras egen kisse och sedan Caesar.

Trots all bedrövelse har jag försökt fixa så att Sonen blivit firad ordentligt. Varit och handlat födelsedagspresent tillsammans med Sonen. Fixat god middag, smörgåstårta, på sonens begäran. Sett till så att han har kommit ut med sina vänner och fira. Jag tror att han känner att trots allt har han blivit firad ordentligt.

Nu börjar vardagen igen och livet går vidare. Det är söndag kväll och dags för att samla kraft för en ny arbetsvecka. Ikväll blir det att anträda sängen tidigt eftersom sömnen har varit lite si och så de senaste dagarna.

Tack alla goingar därute som både har kommenterat här inne och på facebook. Ha en riktigt skön söndagskväll och en bra vecka!

Pöss på pannan!