Onsdag kväll och snart True Blood!

Popcorna på gång, tv:n färdig och jag är beredd! Här ska det tittas på vampyrer och Sookies levende i en konstig värld. hehe Dessutom är det ju lillördag och det måste firas med en stor bunke med popcorn och ett stort glas...... vatten. hehe
Hoppas att ni har det bra så här på onsdagskvällen. Själv borde jag ligga i sängen redan men vad fasiken det är ju bara onsdag en dag i veckan!

Ha det gott!

Grattis alla fädrar runt om vår jord!

Idag är som alla vet Fars dag. Denna dag som Far i huset ska firas med blommor och blad. I vårt hus är Fars dag en jobbig dag eftersom barnens Far inte längre finns med oss. Sonen vill inte vakna utan sover in i det längsta. Dotera jobbar och står i. Imorse när jag gick upp började jag tänka tillbaka till de dagarna när barnens far levde. Vilket tissel och tassel det var i vår stuga. Maken låg i sängen med hopknipna ögon för att låtsas sova när barnen tjoandes hoppade upp i sängen och skrek: Grattis på Fars dag! Sedan buset, paketöppningen med hjälp av ivriga små barnhänder, frukosten som andäktigt intogs i vår säng. Tindrande barnaögon som bara väntade på pappas Åh en sådan fin teckning på en hund! Men pappa det är ju en drake! Eller: Men oj vilken fin smörkniv du har gjort, Sonen och Vilken fin duk, du har sytt dotera. Barnens glädje när pappa visade sin tacksamhet över så fina saker. Senare år blev det kalsonger, strumpor, slipsar i olika kulörer och former. Samma tacksamhet att barnen fortfarande firar sin far.


Eller som när man själv var liten och brottades med att rita den allra finaste teckningen, sy den allra finaste duken, sandpappra den allra finaste smörkniven. När man sedan satt i Fars säng och bara väntade på hans förvånade och glada min när han öppnade paketet som man hade slitigt med att slå in. Och få höra Far säga: Nämen vilken vacker liten hund du har ritat, eller Åh så len och slät du har fått smörkniven. Då kände man sig som den allra bästa och finaste Dottern i hela världen och Far den absolut bästa Far man kunde tänka sig. Då var man bäst! hehe Sedan kom man in i fasen tonåren och trulade och tuggade tuggummi. Struntade utåt sätt i om det var Fars dag eller inte. Herrejösses det var väl inte hela världen. Fast i hemligthet slet man sitt hår i förtvivlan över att man inte var så duktig längre på att skapa fina teckningar, avskydde att ha träslöjd, och syslöjden fick man ju inte längre sy enkla dukar utan nu var det svårare saker som skulle sys och som framförallt inte passade Far. Då tog man den enkla utvägen, ner på staden och köpa en slips som affärsmännen slängde efter en när man var inne i affärerna. Även om slipsen var ful som stryk så köpte man den.

Nu är det morfar som får bli firad extra mycket istället. Farfar finns inte längre med oss och då blir ju morfar extra viktig. Dock måste jag väl medge att just Fars dag är en dag som inte längre är så viktig för oss. Fast jag vet att den är det för min Far, barnens morfar. Skulle vi hugaligen glömma bort att fira honom skulle han bli grymt sårad och besviken. Och jag tycker det blir svårare och svårare att köpa present eftersom man inte får några önskemål. Alltid samma svar på frågan om vad Far min önskar sig i Fars dag present. Inget, jag har allt jag behöver. Samtidigt vet jag att skulle vi inte ha någon present med oss utan ta Far på orden så skulle Far bli otroligt besviken. Så även i år har vi då brottats med vad vi skulle köpa. Till slut fick det bli en ny mobiltelefon eftersom hans nuvarande lägger av titt som tätt. Döm om min förvåning så blev Fars glädje över denna mobil så stor att han nästan började gråta. Tårarna glittrade i ögonen och han torkade de försynt. Det var nog länge sedan vi fick en sådan reaktion från Far. Då kändes det faktiskt lite som när man själv var liten och hade ansträngt sig med att sy en duk, målat en teckning. Fars glädje över presenten var lika stor som när jag var liten. Därefter blev det en 3-rätters middag som inte gick av för hackor och nu har denna donna fått sig en matlåda som ska införmundigas imorgon. hehe


Så hur har er Fars dag tett sig?

Aforia filosofierar!:o)

Hur kommer det sig att trots att man vet hur vädret normalt är i november så är man ändå inte förbered? När man slår upp sina blå på morgonen och efter att man har mornat sig så tittar man ut genom fönstret och möts av mörker. Man blickar förvånat ut och ser vått grått dis som inte verkar ljusna någonting under dagen. När klockan är 2 och det är fortfarande mörkt slås man av insikten att nu är det verkligen november. Den gråa tunga våta luften sänker sig som en huva över naturen och trycker ner allt mot marken. Bladen har kapitulerat och ligger ruttnande på marken. Träden sträcker sina bara grenar mot himlen och bara skriker: Ge oss kraft, ge oss ljus. Alla levande varelser kurar i sina bon och bara suckar tungt. Inväntar december som ger oss lite mer hopp och mer ljus i våra bon. När november går ut mot sitt slut stiger december in med advent, glögg, julklappsstress och för att sedan avslutas med ett hejdundrande kalas där man firar in det nya ljusa året. Är det så att november finns bara för att vi alla ska eftertänksamt sätta oss ner och reflektera? Låta lugnet krypa sakta in i vår själ och ge oss en eftertänksamhet, en tid för att begrunna vad är det vi gör? Är det därför en del av djuren går i ide för att sedan krypa ut och ta sig an den nya ljusa tiden?

Många är vi som ofta säger: Vi skulle göra som björnen. Gå i ide för att sedan komma ut när ljuset är hos oss igen. Många av oss suckar tungt och blickar ut med trötta ögon. Men vem säger att november måste bli årets tråkigaste månad? Nu om något behöver vi vänner, släkt och familj för att umgås. Tända ljus, laga goa middagar, skratta över fåniga spel, suga i oss den gemenskap som ändå någonstans finns där. Nu om något behöver vi glädjen, ljuset från våra nära och kära för att härda ut och hämta kraft för nästa anstormning som kommer. Den stressiga, tvångskrävande december månad. Då vi anstränger oss för att trycka undan mörker och tristess med adventsljusstakar, adventsfika och planeringen inför för jul och nyår. Hysterin som pyser över allt. Affärerna slår på stort med julpynt och glitter. Folk som stressar omkring och förebereder den stora kvällen, julaftonen. Planer som smids för att se till att just denna jul ska bli den bästa av de alla. Så vad är det som gör att vi ändå inte kan ta till oss novembers gråhet och väta? Tillåta oss att bara vara här och nu. Hämta kraft och ork. Varför klagar vi och suckar tungt över denna månad när den är där för att just ge oss lugnet?

November är den enda månaden på året som lugnet härjar i vårt land. Djuren har redan förberett sig och sitter lugnt och bligar på oss människor. En del har travat in i sina iden och ligger nu sover. Magarna är försedda med mat, hjärnans aktivitet har släckts ner och de sover djupt. Vi människor far omkring som skållade råttor för att hindra lugnets huva sänka sig över oss. Låt oss i stället acceptera novembers gråhet och lugn. Sätta oss i våra soffor, hälla upp något drickbart i våra glas. Kanske slänga på en film eller varför inte öppna våra munnar och prata med varandra. Låta oss själva sänka våra krav på aktiviteter och bara låta kropp och själ få ro. Låta naturen ha sin gång och inte försöka tvinga på den våra krav om ljus och forcerad glädje. För hur vi än försöker så är november här. Så låt oss istället höja våra glas och skåla in november. Motta denna månad med sin gråhet och väta precis som naturen gör. För vet ni, hur vi än vrider och vänder på oss så är det fortfarande november månad och vi kan inte göra något för att ändra det.

Så mina vänner på andra sidan skärmen. Jag höjer mitt glas och säger som Jacob Dahlin brukade säga: Skål tamifan!

Test av simultanförmågan!

Halloj allihopa, jodå jag lever men har haft fullt upp. Just nu testar jag min simultanförmåga. Blogga, titta på Idol och sörpla rödtjut. Fasiken det verkar fungera. Lite stavfel blir det men vad sjutton. Tur att man kan förhandsgranska. hehe

Alldeles nyss hade jag gåshud när Erik sjöng Queens "The show must go on". Killen är ju helt suverän. Tyvärr tycker jag att Eddie tog vatten över huvudet. Mycket falskt och gåshuden uteblev. Anders Bagge är en skön lirare. Hoppar upp på scenen i slutet och förstärker idolerna i You´re my insperation. Suveränt. Tror fasiken att vinet har stigit mig åt huvudet. hehe

Vad har då hänt som gör att jag har haft bloggtorka. Hmm mycket på jobbet i ett månadsslut eftersom jag numera jobbar inom den del som har hand om bokslutet. Sedan är det ett antal tester som måste ske i början av varje månad där jag är ansvarig att se till att alla underlag kommer in såsom balansspecifikationer, protokoll till bokslutsredovisning osv. Nu börjar det äntligen att lossna på jobbfronten och jag börjar kunna sätta mina egna rutiner. Hittills har jag rationaliserat ner en del av uppgifterna och nu håller jag på att försöka strukturera upp så att system utnyttjas bättre och är ett stöd istället för motmedel. Blir en hel del övertid.

Sedan har mäklaren ringt och sagt att nu är det nära att jag får kika på lägenheten och hon skulle kolla var föreningens utgångsbud ligger så att jag kan buda. Håll nu tummar och tår så att jag och sonen trivs med lägenheten och att vi får köpa den för en smärre summa.

Nu är Idol slut och min simultanförmåga fungerade! Jippiaye kaye...

Ha en underbar fredagkväll och en skön helg!

Har varit ute på en bloggrunda och tydligen....

...kvarstår problemen med att kommentera hos en del. Vissa bloggar går inte ens att öppna. Är det bara jag som har dessa problem eller?

Har fått frågan om vad jag ska flytta till och om jag ska flytta. Nja vet inte om det blir en flytt. Men har börjat kika på objekt som är mindre än mitt radhus. Jag och sonen delar på ett radhus bestående av 132kvm i 2 plan. Så radhuset är för stort för mig och sonen dessutom dyr i månadskostnad. Det var helt okej när dotera bodde hemma men när hon flyttade blev läget lite annorlunda. Så därför har jag nu funderat och funderat och bestämt mig för att ge mig ut på bostadsmarknaden igen. Än så länge är det inget tvång att flytta men vill gärna bestämma själv! Därav fotograferingen och förberedelser inför en ev flytt. Att jag bara behöver ringa mäklaren och säga att nu vill jag sälja.

Just nu väntar jag på en 3:a som ska säljas i ett gammal hus från 20-talet. Denna håller på att totalrenoveras just nu efter att hyresgästen innan flyttat ut. Saken är det att man har bildat en bostadsrättsförening men en del av de boende ville inte köpa loss sin lägenhet utan har hyrt. Nu har en av dem flyttat och då passar föreningen på att renovera upp lägenheten. När detta är klart ska jag få en förhandstitt och möjlighet att lägga ett bud.

Har en väninna som bor i huset bredvid och det är därför jag har fått nys om denna lägenhet. Det som tilltalar mig med dessa lägenheter är att de har behållit den gamla charmen i lägenheterna. Stuckaturen är kvar i taken och runt lampkroken i taken. De gamla golvtiljorna är kvar, kakelugnarna står kvar även om man inte kan elda i dem. Det är högt i taket och rummen är oftast bra planerade. Månadsavgifterna är lägre än min nuvarande och dessutom ligger husen centralt vilket gör att man har nära till kafeer och restauranger osv.

Dock finns det också lite nackdelar förstås. Husen ligger nära en kyrka som kyrkklockorna verkligen fungerar i. I husen ligger också träningslokal, pub, restaurang som har ljud som kan störa och människor som stör. Endast ett fåtal lägenheter har balkong men det finns ett bygglov på att bygga balkonger till en del andra lägenheter, som givetvis man får betala själva. En annan nackdel är staden jag bor i börjar bli alldeles för stökig och det har blivit väldigt mycket vardagsvåld runtom en. Har därför kikat i kranskommunerna och den stora staden men där är priserna alldeles för höga för min plånbok. Så jag får vackert hålla mig kvar i denna stad alternativt flytta till en annan del av Sverige. Men då kommer nästa problem, jobb! Det måste finnas jobb i den delen av Sverige och som jag kan få. Och så länge jag inte har något på gång får jag försöka se om mitt hus där jag bor.
Japp så nu vet ni varför jag har stökat och fotograferat mitt radhus och varför jag inte har varit ute så mycket på bloggen. Nu ska det bli skärpning på bloggandet och jag ska vara en duktig flicka! hehe I alla fall ikväll för jag har redan hunnit med ett inlägg denna kväll!

Avslutar med ett litet citat:

"Den som tror sig vara för obetydlig för att kunna påverka bör betänka hur det är att försöka somna när det finns en mygga i rummet."