Måndag och käken är snart ur led!

Så är man återigen på en måndagkväll, trött och sliten. Ikväll mer än någonsin. hehe Först så strulade sonen inatt och väckte mig så jag inte kunde somna om. Sedan lagom när man landat på jobbet får man veta att man ska speaka english hela dagen. Undervisa i det jag nu för tiden sysslar med. Jo tjena mittbena. Fasiken jag har ju knappt själv koll på vad jag gör eftersom jag bara har varit på den nya rollen sedan 11 oktober. Några processer och rutiner finns ju inte utan jag har fått försöka skapa dem själv. Nu skulle jag guida Indier i vad jag gör, dessutom på engelska. Tjoho det var bara att kasta sig in i virveln och blåsa så gott man kunde. hehe Tror faktiskt att jag landade det hela bra. För Indierna var nöjda och tyckte att jag hade konstruktivt beskrivet våra rutiner och processer. De skulle bara veta....

Hela denna vecka ska vi guida Indierna i vårt arbetssätt och våra rutiner. Så denna dam kommer att nanna kudde tidigt, drömma om Birdie num num för att sedan harkla upp sig morgonen därpå. Slänga sig in i virvelvinden, landa skeppet sakta och säkert, speaka english hela dagarna. Komma hem, slänga på middag för att sedan sjunka djupt in i soffan med en stor kopp te. Gäspa sig igenom hela kvällen fram till dryga 21. Ta sista svängen med Caesar för att till sist, landa mjukt i sängen, dra täcket över huvudet och bara sluta sina blå.



Japp så kommer min vecka att se ut. Hur kommer er vecka arta sig?

Datorkrångel!

Maaa min dator har strulat ända sedan onsdag kväll. Har inte kunna gjort någonting. Är man beroende eller är man av sin dator? Jag har fått gå på avgiftning i flera dagar. Inte fasiken hjälper det när datorn kommer igång igen. hehe

Helgen har varit lugn förutom en son som blev dunderförkyld efter svinvaccineringen. Skulle egentligen ha åkt till Leksand men som sagt. Sonen dålig och täppt i näsan vilket gjorde att det var inte liksom läge att åka dit. Tråkigt men vad sjutton det finns fler tillfällen att åka dit. Så istället har det blivit en riktigt lugn och skön helg med bara soffläge, tv-tittande och bokläsning.

Fast nu så här på kvällningen bröt jag mönstret med att sticka iväg och fika hos M. Fick min något försenade födelsedagspresent, en tekanna i glas. Nu kan jag göra te och samtidigt få en fröjd för ögat när jag häller i Tefrossas underbara teer. Så nu ska det göras te så att det står härliga till ikväll till det ska jag avnjuta "Änglar och Demoner" dvd:n. Mmmm så härligt att krypa upp i soffan och hänge sig två underbara ting.

Men innan dess ska jag försöka komma in hos er mina bloggvänner och lämna någon klok kommentar. hehe

Onsdag kväll och snart True Blood!

Popcorna på gång, tv:n färdig och jag är beredd! Här ska det tittas på vampyrer och Sookies levende i en konstig värld. hehe Dessutom är det ju lillördag och det måste firas med en stor bunke med popcorn och ett stort glas...... vatten. hehe
Hoppas att ni har det bra så här på onsdagskvällen. Själv borde jag ligga i sängen redan men vad fasiken det är ju bara onsdag en dag i veckan!

Ha det gott!

Grattis alla fädrar runt om vår jord!

Idag är som alla vet Fars dag. Denna dag som Far i huset ska firas med blommor och blad. I vårt hus är Fars dag en jobbig dag eftersom barnens Far inte längre finns med oss. Sonen vill inte vakna utan sover in i det längsta. Dotera jobbar och står i. Imorse när jag gick upp började jag tänka tillbaka till de dagarna när barnens far levde. Vilket tissel och tassel det var i vår stuga. Maken låg i sängen med hopknipna ögon för att låtsas sova när barnen tjoandes hoppade upp i sängen och skrek: Grattis på Fars dag! Sedan buset, paketöppningen med hjälp av ivriga små barnhänder, frukosten som andäktigt intogs i vår säng. Tindrande barnaögon som bara väntade på pappas Åh en sådan fin teckning på en hund! Men pappa det är ju en drake! Eller: Men oj vilken fin smörkniv du har gjort, Sonen och Vilken fin duk, du har sytt dotera. Barnens glädje när pappa visade sin tacksamhet över så fina saker. Senare år blev det kalsonger, strumpor, slipsar i olika kulörer och former. Samma tacksamhet att barnen fortfarande firar sin far.


Eller som när man själv var liten och brottades med att rita den allra finaste teckningen, sy den allra finaste duken, sandpappra den allra finaste smörkniven. När man sedan satt i Fars säng och bara väntade på hans förvånade och glada min när han öppnade paketet som man hade slitigt med att slå in. Och få höra Far säga: Nämen vilken vacker liten hund du har ritat, eller Åh så len och slät du har fått smörkniven. Då kände man sig som den allra bästa och finaste Dottern i hela världen och Far den absolut bästa Far man kunde tänka sig. Då var man bäst! hehe Sedan kom man in i fasen tonåren och trulade och tuggade tuggummi. Struntade utåt sätt i om det var Fars dag eller inte. Herrejösses det var väl inte hela världen. Fast i hemligthet slet man sitt hår i förtvivlan över att man inte var så duktig längre på att skapa fina teckningar, avskydde att ha träslöjd, och syslöjden fick man ju inte längre sy enkla dukar utan nu var det svårare saker som skulle sys och som framförallt inte passade Far. Då tog man den enkla utvägen, ner på staden och köpa en slips som affärsmännen slängde efter en när man var inne i affärerna. Även om slipsen var ful som stryk så köpte man den.

Nu är det morfar som får bli firad extra mycket istället. Farfar finns inte längre med oss och då blir ju morfar extra viktig. Dock måste jag väl medge att just Fars dag är en dag som inte längre är så viktig för oss. Fast jag vet att den är det för min Far, barnens morfar. Skulle vi hugaligen glömma bort att fira honom skulle han bli grymt sårad och besviken. Och jag tycker det blir svårare och svårare att köpa present eftersom man inte får några önskemål. Alltid samma svar på frågan om vad Far min önskar sig i Fars dag present. Inget, jag har allt jag behöver. Samtidigt vet jag att skulle vi inte ha någon present med oss utan ta Far på orden så skulle Far bli otroligt besviken. Så även i år har vi då brottats med vad vi skulle köpa. Till slut fick det bli en ny mobiltelefon eftersom hans nuvarande lägger av titt som tätt. Döm om min förvåning så blev Fars glädje över denna mobil så stor att han nästan började gråta. Tårarna glittrade i ögonen och han torkade de försynt. Det var nog länge sedan vi fick en sådan reaktion från Far. Då kändes det faktiskt lite som när man själv var liten och hade ansträngt sig med att sy en duk, målat en teckning. Fars glädje över presenten var lika stor som när jag var liten. Därefter blev det en 3-rätters middag som inte gick av för hackor och nu har denna donna fått sig en matlåda som ska införmundigas imorgon. hehe


Så hur har er Fars dag tett sig?

Aforia filosofierar!:o)

Hur kommer det sig att trots att man vet hur vädret normalt är i november så är man ändå inte förbered? När man slår upp sina blå på morgonen och efter att man har mornat sig så tittar man ut genom fönstret och möts av mörker. Man blickar förvånat ut och ser vått grått dis som inte verkar ljusna någonting under dagen. När klockan är 2 och det är fortfarande mörkt slås man av insikten att nu är det verkligen november. Den gråa tunga våta luften sänker sig som en huva över naturen och trycker ner allt mot marken. Bladen har kapitulerat och ligger ruttnande på marken. Träden sträcker sina bara grenar mot himlen och bara skriker: Ge oss kraft, ge oss ljus. Alla levande varelser kurar i sina bon och bara suckar tungt. Inväntar december som ger oss lite mer hopp och mer ljus i våra bon. När november går ut mot sitt slut stiger december in med advent, glögg, julklappsstress och för att sedan avslutas med ett hejdundrande kalas där man firar in det nya ljusa året. Är det så att november finns bara för att vi alla ska eftertänksamt sätta oss ner och reflektera? Låta lugnet krypa sakta in i vår själ och ge oss en eftertänksamhet, en tid för att begrunna vad är det vi gör? Är det därför en del av djuren går i ide för att sedan krypa ut och ta sig an den nya ljusa tiden?

Många är vi som ofta säger: Vi skulle göra som björnen. Gå i ide för att sedan komma ut när ljuset är hos oss igen. Många av oss suckar tungt och blickar ut med trötta ögon. Men vem säger att november måste bli årets tråkigaste månad? Nu om något behöver vi vänner, släkt och familj för att umgås. Tända ljus, laga goa middagar, skratta över fåniga spel, suga i oss den gemenskap som ändå någonstans finns där. Nu om något behöver vi glädjen, ljuset från våra nära och kära för att härda ut och hämta kraft för nästa anstormning som kommer. Den stressiga, tvångskrävande december månad. Då vi anstränger oss för att trycka undan mörker och tristess med adventsljusstakar, adventsfika och planeringen inför för jul och nyår. Hysterin som pyser över allt. Affärerna slår på stort med julpynt och glitter. Folk som stressar omkring och förebereder den stora kvällen, julaftonen. Planer som smids för att se till att just denna jul ska bli den bästa av de alla. Så vad är det som gör att vi ändå inte kan ta till oss novembers gråhet och väta? Tillåta oss att bara vara här och nu. Hämta kraft och ork. Varför klagar vi och suckar tungt över denna månad när den är där för att just ge oss lugnet?

November är den enda månaden på året som lugnet härjar i vårt land. Djuren har redan förberett sig och sitter lugnt och bligar på oss människor. En del har travat in i sina iden och ligger nu sover. Magarna är försedda med mat, hjärnans aktivitet har släckts ner och de sover djupt. Vi människor far omkring som skållade råttor för att hindra lugnets huva sänka sig över oss. Låt oss i stället acceptera novembers gråhet och lugn. Sätta oss i våra soffor, hälla upp något drickbart i våra glas. Kanske slänga på en film eller varför inte öppna våra munnar och prata med varandra. Låta oss själva sänka våra krav på aktiviteter och bara låta kropp och själ få ro. Låta naturen ha sin gång och inte försöka tvinga på den våra krav om ljus och forcerad glädje. För hur vi än försöker så är november här. Så låt oss istället höja våra glas och skåla in november. Motta denna månad med sin gråhet och väta precis som naturen gör. För vet ni, hur vi än vrider och vänder på oss så är det fortfarande november månad och vi kan inte göra något för att ändra det.

Så mina vänner på andra sidan skärmen. Jag höjer mitt glas och säger som Jacob Dahlin brukade säga: Skål tamifan!