2009-06-06

Del 2 - Världens bästa student är firad!

Efter fadäsen med studentplakatet styrde denna Moder sin bil hemåt till ilskna sonen. Sonen hade helt plötsligt kommit på att han hade ett arbete som skulle lämnas in senast fredag. Så han gick upp extra tidigt (kl 10:00!!!) för att skriva sitt arbeta. Han plitade och skrev och sparade för att sedan skriva ut sitt arbete. Vad händer?? Jo han får inte igång skrivaren och vad gör då denna frustrerade tonåring. Jo ringer och skriker på sin stackars Mor som sitter i all sin godan ro på jobbet. Jag försöker lugna ner min smått hysteriske son med att - Ja ja men jag kommer ju snart hem och då kan jag hjälpa dig. Sonen: Oma asså jag måste lämna in detta före kl 12 och du lär ju inte vara hemma till det. Den här förbannade skrivaren och din j****a dator är ju helt kassa. Inget fungerar (rösten börjar gå up i falsett)och jag måste lämna in arbetet före kl 12. Jag: Lugna ner dig lite. Skrivaren och datorn är det inget fel på utan det är väl snarare så att du är ute i sista sekunden... Sonen: Jamen asså vaddå bara för att jag glömde bort det igår behöver väl inte datorj****n strejka och skrivaren inte fungera..... Pedagogisk som denna Moder är så säger hon: Okej men lugna ner dig lite nu. Jag sitter på jobbet och kan inte lösa situationen just nu. Jag fixar detta när jag kommer hem. Skärp dig nu!

Sagt och gjort, sonen lugnar ner sig och jag kan fortsätta lösa problem på jobbet. Tiden närmar sig för att hämta Dotterns studentplakat. Denna Moder loggar ut och drar sig ner på staden för att hämta plakat. Hur det gick kan ni ju läsa i förra inlägget.

Väl hemma visar det sig att skrivaren var ju inte alls trasig och datorn var inte kass. Men eftersom jag nu är smått förbannad och sonen halft hysterisk så blev det lite kalabalik innan utskriften kunde göras. Men ut kom den och vi begav oss iväg till skolan för att lämna in arbetet. Väl framme visar det sig att skolexpeditionen var lunchstängd så att sonen inte kunde lämna sitt arbete. Hur sonen var när han kom tillbaka till bilen behöver nog inte beskrivas. hehe

Okej okej inget att göra något åt just nu. Vi råder inte på denna situation utan vi får åka hit innan vi åker till Dotterns utspring! Säger denna Moder pedagogiskt vilket föranleder en viss harang från sonen. hehe Jag och sonen beger oss till affären för att handla lunch och sedan vidare hem för att äta den.

Efter lunchen gjorde vi oss iordning och packade ner blommor, kamera osv för att bege oss till Dotterns utspring (kallas tydligen det). Jag checkar en gång till att kameran har fulladdat batteri och fungerar. Japp det gör den. Så iväg till skolan för att ta emot Dottern. Himlen mörknar och blåsten ökar. Regndropparna dalar ner från en mörk himmel. Mobilen ringer och där är M som ska stå och ta emot Dottern med oss. - Du vi kommer inte till utspringet. S är fortfarande hängig och orkar inte stå där. Men vi kommer till fikat. Åh inte det också. Till råga på allt så vränger sig paraplyet och där står vi, jag och sonen, i regnet nervöst väntande. Ytterligare en sak som inte fungerade.

Så basuneras det ut att snart kommer ungdomarna. Jag plockar upp kameran för att förbereda för fototagningen. Vad händer? Jo kameran lägger av och slutar fungera. Vad ända in i glödheta.... Vad är det med den här dagen? Så där står vi utan kamera när sonen säger. Men mamma du har ju din mobil med dig. Ja just det, det har jag ju. Då i samma sekund rusar ungdomarna ut och folkhavet av släktingar pressar sig mot trappan. Sonen och jag skuffas längre och längre bort från trappan. Dottern ringer och frågar - Var är ni? Jag ser er inte någonstans. Besvikelsen dryper i rösten. Hmm undrar hur hon reagerar när hon inte får sitt plakat? Jo men vi står precis framför trappan men blivit undanskuffade längre bak. Bana din väg genom folkhavet så ser du oss. Där står vi och trampar och spanar efter Dottern. Men kan man se något i folkhavet. Nä jag kunde inte ens sträcka på mig och ta en bild på Dottern stående på trappan. Vi väntar och väntar. Sonen säger: Mamma snart ringer syrran och säger att vi ska träffas någon annanstans. Och vad händer. Jo Dottern ringer och säger kom till parkeringen. Så vi skuffar oss fram och där står hon, spanandes ut över folkhavet. Hon ser oss och ögona söker. Inget plakat, bara mamma och brorsan. Besvikelsen står skriven i hennes ansikte. Sedan smyger leendet fram och hon får sina blommor över halsen och grattiskramar. Sedan säger hon: Var är de andra? Förklarar för henne. Hon bara nickar och säger: Ja okej men vad bra att de kommer till fikat. Då stammar denna Moder fram att plakatet gick åt helvete och att hon ber om ursäkt.

Sedan drar vi oss mot bilen för att åka till mottagningen. Under tiden berättar Dottern hur hennes dag har varit. Om champagnefrukosten och alla koppar kaffe hon druckit för att klara strupen. Hesheten gör det svårt för henne att berätta men hon tjattrar på. Febern gör hennes kinder rosenröda och ögonen glansiga. Dagen har varit jobbig för henne. Hennes överseende med andra är låg och hon berättar om den ena fadäsen efter den andra. Då i denna stund är jag glad att Dottern är febrig och att hon inte är riktigt sitt sanna jag. För tänk om hon varit frisk. Hur mycket champagne hade hon druckit och i vilket stadie hade hon varit då? Sen inser jag att Nä hon skulle aldrig tillåta sig bli onykter och göra bort sig inför sina släktingar och vänner. Det här är hennes stora dag och den ska inte förstöras av fylla.

3 kommentarer:

  1. Har jag sagt att jag är imponerad av din dotter!!??? Det är jag!!!
    Kramen

    SvaraRadera
  2. Hälsa henne stort grattis från mej
    Kram Bibban

    SvaraRadera
  3. Herrejöss jag blir alldeles matt! Som om jag också drabbats av feber o halsont...vilken mardröm med fotot! Självklart blev dottern besviken, fattas bara! Stå där i regn sjuk o ynklig och så inget plakat! Som tur är är det sånt som glöms bort med åren...klen tröst idag förstås! Undrar om sonen har ärvt sin mammas temperament, fniss??
    Ja nu stundar sommaren även för dessa ungdomar, fast dottern hon jobbar väl nu eller? Ska hon fortsätta plugga i höst?
    Hoppas nu att ditt blodtryck sjunkit till normal nivå och att du får en jätteskön fortsättning på denna händelserika helg!
    Kram

    SvaraRadera

Halloj alla goingar. Tack för att ni skriver en liten rad till mig! Kanske hinner jag inte svara men läser gör jag alltid. Kramis