Sommar, sommar, sommar!

Så är semestern här och jag njuter fullt ut. Startade upp semestern med att grilla med grannen och vänner. Härligt med grilloset hängandes över nejden, solen långsamt går ner, glasen är fyllda till randen med något gott att dricka. Köttet puttrar och fräser, myggorna surrar runt om, grönsakerna svettas och glasen klirrar. Magen börjar långsamt vakna och ge ifrån sig ett skrik: Hungrig, nu, hit med köttet, potatisen, grönsakerna, skit i drickat. Jag vill ha maaaaat nuuuu! Tids nog kommer mat, nu är det dricka som gäller, svarar Hjärnan! Handen lyfter ett glas långsamt mot munnen och hjärnan skriker. MMM gottigott. Drycken rinner långsamt ner för strupen och landar till slut i magen. Ahhh, det var gott. Törsten är släckt och det börjar vattnas i munnen när köttet lyfts från grillen. Hjärtat börjar flämta och plötsligt bubblar det upp ett skratt. Lyckan brakar igenom allt och man bara känner: Japp det här är livet, grillning, vänner och sommar!

Har nu haft en veckas semester, eller ja nästan en vecka, eftersom jag även har varit uppkopplad mot mitt gamla jobb och försökt hjälpa till. Tyvärr så fick Sameer och hans team alldeles för liten tid här i Sverige att lära upp sig på det vi har gjort. Det visar sig nu när jag har slutat och semestrarna har börjat. Det är mycket som inte fungerar pga för lite upplärningstid och det straffar sig nu. Så därför har jag försökt hjälpa till och stötta lite för att få igång processerna, arbetssätten osv. Men nu är det slut med det. Här ska det nu tagas fullständig semester och jag ska bara njuta.

Har faktiskt också hunnit med en tur till Leksand och Helen och familjen. Var där i helgen och njöt för fulla drag. Sonen och jag tog bilen i torsdags och åkte hem i söndags. Tänk så konstigt egentligen, när jag kommer dit så känns det bara så skönt och som att jag alltid har varit där. Jag kopplar av och bara njuter av familjens sällskap. Vi pratar, fnittrar och gör en massa tokiga saker tillsammans. Till och med sonen njuter att vara där för då kan han retas med tjejerna. :) Tiden går bara för fort när man är där. Vips är det dags att dra hemåt igen och då slår saknaden till direkt. Familjen vi älskar er och saknar er!

Från det ena till det andra. Eftersom jag har lagt ut en bild på mig i sari på FB så kan jag lika gärna göra det här också. Här kommer jag i sari plus bilder på hur mina händer såg ut efter mindimålning. Så mina vänner nu vet ni hur jag såg ut när jag var i Indien. :)

Åter i Svedala!

Hej hopp allihopa!
Är nu åter igen i Svedala som står i sin ljuva sommarkrans. Vilken luft, vilka underbara dofter och vilken klarblå himmel. Det är första gången på 2 veckor som jag ser himlen och solen. Dock tycker jag att det är lite kallt. :) Från ett 47 grader varmt och fuktigt Indien till ett Sverige med 25 grader och klarblå himmel. Det är skillnad. Men det går snabbt att vänja sig. hehe

Det första som möter mig när jag kommer hem är en son med bruten arm. :( Detta lyckades han åtstadkomma efter min 2:a dag i Indien. Körde omkull med moppen och bröt armen så illa att den var tvungen att opereras.  Det kändes ju inte så där himla kul att sitta nere i Indien medan sonen ligger på operationsbordet. Nu går han med gips och en titanplatta i armen, vilken han kommer att få ha hela sitt liv. Trist men sant. Turligt nog var det inte värre och han har blivit väl omhändertagen av mormor, morfar och storasyster.

Hur var då Indien? Underbart, varmt, svettigt, jobbigt både mentalt och kroppsligt. Jag blev väl omhändertagen och behandlad som en drottning. Lite jobbigt med alla som ville överbeskydda en men man fick vänja sig. En typisk grej var att på hotellet hade jag en säkerhetsvakt som bevakade mig väldigt noga. Så fort jag försökte ta mig till poolen för lite bränna och bad blev jag stoppad. Första gången jag försökte gå till poolen ensam så jagade han mig med frottehanddukar för att skydda mig trots att jag var fullt påklädd och inte hunnit byta om till bikini. Andra gången kom jag inte ens ut till poolen innan han stoppade mig med: Madame, this is not a good place for you. There are halfnaked men out there. Så det var bara att vända på klacken. Men lite irriterad blev jag för precis efter mig kom en annan dam och hon fick minsann gå ut till poolen. Därför var jag naturligtvis tvungen att fråga varför han stoppar mig och inte den andra damen. Svaret blev: Madame she is not important. I don't care for her. Jaha det var bara att tacka och gå vidare. Vid mitt tredje och sista försök blev jag naturligtvis stoppad igen. Trots att jag mycket noga hade kollat om det fanns några "halvnakna" män där. Denna gång var det bara en massa damer som var vid poolen och då tänkte jag. Nu så kan jag lugnt gå och lägga mig vid poolen utan att bli stoppad. Men icke sa Nicke. Säkerhetsvakten var där som en igel och stoppade  mig. Väl förberedd på att han skulle göra detta gav jag honom ett säkert kort: But there are only women round the pool. No men just women. Han svarade: Madame that's true but the water is not good today. It is very filthy after the rain and Madame can be sick. Den rackaren hade ocksa skaffat sig ett bra argument. :) Så någon solbränna och svalkning i poolen blev det inte. Det var bara att glömma. Så hem kommer man lika vit som när man åkte.

En annan grej som också var intressant var att min kollega, som är man, kunde göra som han ville. Till mig sa man att det var inte säkert att gå ut själv utan man skulle ha med sig minst en indier. Till honom sa man att jodå det går alldeles utmärkt att gå ut själv. Vi testade detta ett antal gånger och fick dessa olika svar. Då sa min kollega: But if I am with her then she would be safe as I am a man. Men svaret vi fick var att: No sir she is not. You can go out but she has to have an Indian man or woman with her. You will not be able to protect her as we can. Så det var bara att glömma att försöka gå ut själva. Skulle vi någonstans, om det så bara var 5 min promenad, så var det bil som gällde. Till slut tröttnade jag på allt beskyddande och gick till hotellchefen och klagade. Då svarar han: But Madame, we can't let you go out without protection. Your collegue is not capably to take care of you as we are. Our gods would be very angry on us if something should happen you as you are a gift from the gods and an angel. Vad svarar man på sådant? Vad svarade jag? Med ett rodnande ansikte och ett något fånigt svar som: Oh! Thank you. Tjoho så nu är man en gåva från gudarna och en ängel dessutom. Det är inte illa men tyvärr visar det inte sig så ofta. :)

En annan sak som var jobbigt att vänja sig vid var allt stirrande. Var jag än gick vände sig alla om och stirrade, både män och kvinnor. Eftersom man som svensk kvinna är nästan ett huvud längre än de indiska kvinnorna och dessutom blond och blåögd sticker man verkligen ut. Min kollega skrattade gott många  gånger när jag försökte krympa ihop mig och dölja min hårfärg. Men man vänjer sig vid det också. All artighet och uppvaktning från alla håll och kanter var betydligt enklare att ta eftersom man själv kunde ge tillbaka på samma sätt. De tyckte att jag var väl bevandrad i den indiska kulturen och mer indisk än de själva var i vissa saker. Dock fick jag höra många gånger att jag inte skulle prata eller hälsa på de som var i längre kast. Då svarade jag bara att jag bemöter människor så som jag själv vill bli bemött oavsett rang och härkomst. För mig är det självklart att tacka om man får hjälp oavsett rang, härkomst, inkomst eller titel. Oavsett om jag  är i Sverige eller utomlands. Att bjuda på sig själv ger så mycket mer tillbaka. Ett leende till en ledsen man eller kvinna kan lysa upp en stund för dem. En liten klapp på kinden på ett litet ledsen barn sprider ett leende över barnets ansikte. Detta var något som många av dem fann väldigt ovanligt. Den ständiga kommentaren var: Whenever you enter a room, the room starts shining. When you smile or laugh is like an angel is with us. You give so much of yourself and your energy. You're truly unusual and we're grateful for getting to know you. Så mina vänner om ni vill spä på ert ego så åk till Indien. Har nog aldrig fått så mycket fina komplingmanger och ord som där. Nä mina vänner nu måste jag sluta och lägga ner mitt änglahuvudet på den underbart sköna kudden!

Natti natti

Namaste!

Här kommer ett snabbt inlägg från ett varmt och skönt Indien. Sitter på hotellrummet och avnjuter en kall öl. Kopplar av efter en dags resa till och från Agra där Taj Mahal ligger. Har spenderat största delen av dagen i en bil. Har upplevt ett Indien långt från flärden som är på hotellet och runt om det. Mycket fattigdom, mycket trafik men ändock ett underbart Indien. Människorna här är supertrevliga och gästvänliga. Dock väcker jag uppmärksamhet vart än jag går eftersom jag är blond och blåögd. Har fått lärt mig att stå ut med alla blickar och fånstirrande människor. Inte blev det bättre när jag bar en himmelsblå sari med silverblommor. Har nog aldrig fått så många komplimanger från både kvinnor och män som jag fick denna dag. Sarin bar jag för att vi skulle fira lite midsommar på jobbet och bara för att hedra människorna på kontoret som fixade ett litet midsommarfirande bar jag sarin. Gissa om att väcka uppmärksamhet. Här kommer lite bilder från Indien.

Planering planering panna i djupa veck!

Hur mycket man än planerar blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Har nu i flera dagar sagt att jag måste börja planera inför Indien resan och framförallt börja packa. Har jag gjort det? Nä inte det minsta. Det är liksom så overkligt att jag har inte fattat att det är dags snart. Det var först idag som jag fick en aha-upplevelse. Shit banan, det är ju på lördag jag åker och resväskan står fortfarande tom. Så nu är det bråda dagar med att planera för sonen, inköp av lite nytt och fräsht att ha på sig, fixa annat behövligt som ska tas med, tvätta osv. Som tur är, är det viktigaste fixat, visumet och vaccinationerna. Resten löser sig säkert. Har jag glömt något får jag väl köpa det på plats. Har nog aldrig varit så lugn innan en sådan här lång resa som jag är just nu. Har levat efter devicen, det löser sig alltid, hela vägen. Men det är snart dags och väskan packar ju inte sig själv. Inte heller tvätten tvättar sig själv. Fasiken nu måste jag verkligen ta mig i kragen och fixa resten också. För inte tog jag mig i kragen ikväll heller. Nä jag drog ut till dotera och freunde för en trevlig liten middag istället. Kändes betydligt mycket skönare än att packa. Men det blir ju surt imorgon istället. Så nu har pannan veckats ännu mera och rynkorna har fördjupats. Håret har bleknat och de söta små svarta ringarna under ögonen har blivit HUR STORA SOM HELST. Så från och med imorgon så ska jag banne mig börja. Det är i alla fall ambitionen just här och nu. Imorgon är ju än annan dag som alla vet. hehe

Dock har jag förbjudit mig själv att göra några som helst bloggbesök, facebook tittande, inlägg osv från och med nu. Så nu kommer det vara lite tyst och tomt på bloggen. Ska dock försöka komma in någon kväll under resan och skriva lite granna från Indien. Kanske även lyckas få in lite foton. Men om inte så kommer garanterat säkert världens längsta blogginlägg när jag är tillbaka.

Därför alla ni på andra sidan skärmen, får jag önska er en riktigt glad midsommar med sol och värme, kanske lite snaps och sill också. Kanske kommer några av er också påbörja er semester, så då önskar jag er en trevlig semester. Vi synes och höres om inte tidigare så senast om två och halv vecka!


GLAD MIDSOMMAR ALLIHOPA!

PS. B hinner inte ringa eftersom jag har skjutit på allt. DS

Måndag eftermiddag och snart bär det av till Indien!

Fattar fortfarande inte vad som händer med tiden. Dagar och kvällar flyter ihop. Ena dagen är det måndag och vips så är det fredag igen. Tyvärr försvinner helgerna också lika fort. Idag har kroppen sagt ifrån och jag är hemma för tarmvred. Nedrans vad ont det har gjort. Nu börjar det stilla sig lite och jag har äntligen lyckats äta något milt för magen.

Vad har då hänt sedan senaste inlägget? Ja, jobb på nya jobbet och jobb på det gamla. Har jobbat dubbla pass för att försöka få ihop det hela. Dock har jag även lyckats klämma in en liten tripp för de som jag lär upp. Jag och en kollega tog med Sameer och Preeti till det berömda Taxinge Slott för att frossa i deras kakbord. Sedan tog vi en middag på Doteras restaurang. Här kommer lite bilder från vår eftermiddag.

Här förbereder sig Preeti för att doppa tårma i vattnet!

Och så stog hon då äntligen i svenskt vatten!



Sameer var mer sugen på att skjuta kanon!





De var alldeles saliga när de fick vandra omkring runt och i Taxinge Slott. Intrycken var många och de kunde inte för sitt liv förstå hur vi svenskar kan klaga så mycket. Vi har en vacker natur, vatten runt om oss, vi har bra väder (enligt dem som har varmt, soligt och nästan aldrig mulet). Rent och snyggt, ingen luftförorening att tala om, inga dagliga rapporter om terrordåd och mord. Folk är oftast väldigt artiga och trevliga. Hygieniskt och sällan några problem med matförgiftningar, gulsot osv. Så vad gnäller ni för? är deras ständiga fråga. Njut istället av det ni har, för inget är som Sverige. Efter att ha spenderat så mycket tid med dem alla så börjar jag faktiskt bli böjd till att hålla med dem. Vi borde njuta mer av vårt Sverige och dessutom vara stolta över vårt land och folk. Visst har vi problem men inget kommer i närheten av det som indierna har i sitt land. Vi retar oss mycket på småsaker, gnäller om väder och vind, vi tjatar och gnatar om hur illa det är i Sverige. Vi svenskar har blivit hemmablinda. Vi ser bara det dåliga och inte de bra sakerna. Vi ser inte den frihet vi har och framförallt vi har glömt bort att njuta av alla de fördelar vi har! Så alla på andra sidan skärmen. Ut och njut av vårt vackra Sverige.



För sommaren är kort - som Thomas Ledin sjunger!