Namaste!

Här kommer ett snabbt inlägg från ett varmt och skönt Indien. Sitter på hotellrummet och avnjuter en kall öl. Kopplar av efter en dags resa till och från Agra där Taj Mahal ligger. Har spenderat största delen av dagen i en bil. Har upplevt ett Indien långt från flärden som är på hotellet och runt om det. Mycket fattigdom, mycket trafik men ändock ett underbart Indien. Människorna här är supertrevliga och gästvänliga. Dock väcker jag uppmärksamhet vart än jag går eftersom jag är blond och blåögd. Har fått lärt mig att stå ut med alla blickar och fånstirrande människor. Inte blev det bättre när jag bar en himmelsblå sari med silverblommor. Har nog aldrig fått så många komplimanger från både kvinnor och män som jag fick denna dag. Sarin bar jag för att vi skulle fira lite midsommar på jobbet och bara för att hedra människorna på kontoret som fixade ett litet midsommarfirande bar jag sarin. Gissa om att väcka uppmärksamhet. Här kommer lite bilder från Indien.

Planering planering panna i djupa veck!

Hur mycket man än planerar blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Har nu i flera dagar sagt att jag måste börja planera inför Indien resan och framförallt börja packa. Har jag gjort det? Nä inte det minsta. Det är liksom så overkligt att jag har inte fattat att det är dags snart. Det var först idag som jag fick en aha-upplevelse. Shit banan, det är ju på lördag jag åker och resväskan står fortfarande tom. Så nu är det bråda dagar med att planera för sonen, inköp av lite nytt och fräsht att ha på sig, fixa annat behövligt som ska tas med, tvätta osv. Som tur är, är det viktigaste fixat, visumet och vaccinationerna. Resten löser sig säkert. Har jag glömt något får jag väl köpa det på plats. Har nog aldrig varit så lugn innan en sådan här lång resa som jag är just nu. Har levat efter devicen, det löser sig alltid, hela vägen. Men det är snart dags och väskan packar ju inte sig själv. Inte heller tvätten tvättar sig själv. Fasiken nu måste jag verkligen ta mig i kragen och fixa resten också. För inte tog jag mig i kragen ikväll heller. Nä jag drog ut till dotera och freunde för en trevlig liten middag istället. Kändes betydligt mycket skönare än att packa. Men det blir ju surt imorgon istället. Så nu har pannan veckats ännu mera och rynkorna har fördjupats. Håret har bleknat och de söta små svarta ringarna under ögonen har blivit HUR STORA SOM HELST. Så från och med imorgon så ska jag banne mig börja. Det är i alla fall ambitionen just här och nu. Imorgon är ju än annan dag som alla vet. hehe

Dock har jag förbjudit mig själv att göra några som helst bloggbesök, facebook tittande, inlägg osv från och med nu. Så nu kommer det vara lite tyst och tomt på bloggen. Ska dock försöka komma in någon kväll under resan och skriva lite granna från Indien. Kanske även lyckas få in lite foton. Men om inte så kommer garanterat säkert världens längsta blogginlägg när jag är tillbaka.

Därför alla ni på andra sidan skärmen, får jag önska er en riktigt glad midsommar med sol och värme, kanske lite snaps och sill också. Kanske kommer några av er också påbörja er semester, så då önskar jag er en trevlig semester. Vi synes och höres om inte tidigare så senast om två och halv vecka!


GLAD MIDSOMMAR ALLIHOPA!

PS. B hinner inte ringa eftersom jag har skjutit på allt. DS

Måndag eftermiddag och snart bär det av till Indien!

Fattar fortfarande inte vad som händer med tiden. Dagar och kvällar flyter ihop. Ena dagen är det måndag och vips så är det fredag igen. Tyvärr försvinner helgerna också lika fort. Idag har kroppen sagt ifrån och jag är hemma för tarmvred. Nedrans vad ont det har gjort. Nu börjar det stilla sig lite och jag har äntligen lyckats äta något milt för magen.

Vad har då hänt sedan senaste inlägget? Ja, jobb på nya jobbet och jobb på det gamla. Har jobbat dubbla pass för att försöka få ihop det hela. Dock har jag även lyckats klämma in en liten tripp för de som jag lär upp. Jag och en kollega tog med Sameer och Preeti till det berömda Taxinge Slott för att frossa i deras kakbord. Sedan tog vi en middag på Doteras restaurang. Här kommer lite bilder från vår eftermiddag.

Här förbereder sig Preeti för att doppa tårma i vattnet!

Och så stog hon då äntligen i svenskt vatten!



Sameer var mer sugen på att skjuta kanon!





De var alldeles saliga när de fick vandra omkring runt och i Taxinge Slott. Intrycken var många och de kunde inte för sitt liv förstå hur vi svenskar kan klaga så mycket. Vi har en vacker natur, vatten runt om oss, vi har bra väder (enligt dem som har varmt, soligt och nästan aldrig mulet). Rent och snyggt, ingen luftförorening att tala om, inga dagliga rapporter om terrordåd och mord. Folk är oftast väldigt artiga och trevliga. Hygieniskt och sällan några problem med matförgiftningar, gulsot osv. Så vad gnäller ni för? är deras ständiga fråga. Njut istället av det ni har, för inget är som Sverige. Efter att ha spenderat så mycket tid med dem alla så börjar jag faktiskt bli böjd till att hålla med dem. Vi borde njuta mer av vårt Sverige och dessutom vara stolta över vårt land och folk. Visst har vi problem men inget kommer i närheten av det som indierna har i sitt land. Vi retar oss mycket på småsaker, gnäller om väder och vind, vi tjatar och gnatar om hur illa det är i Sverige. Vi svenskar har blivit hemmablinda. Vi ser bara det dåliga och inte de bra sakerna. Vi ser inte den frihet vi har och framförallt vi har glömt bort att njuta av alla de fördelar vi har! Så alla på andra sidan skärmen. Ut och njut av vårt vackra Sverige.



För sommaren är kort - som Thomas Ledin sjunger!

Sent i säng och upp tidigt!

Tjoho vad det rullar på just nu. Jobbar sena kvällar och går upp tidigt för att försöka överföra allt jag vet och kan till Sameer och Preeti. Som det är just nu är det fullständigt kaos överallt. Folk ränner hittan och dittan och stressar omkring. Själv försöker jag lugna ner situationen så gott jag kan och tar djupa andetag hela tiden. Tror inte mina lungor har fått så mycket gymnastik på länge. 20 ggr om dagen får jag bita mig i tungan och ta 10 djupa andetag för att inte stressa upp mig själv eller andra. Imorgon är den sista dagen jag jobbar tillsammans med Preeti och Sameer. För på onsdag kommer jag att introduceras i mitt nya jobb och vara där till den 16 juni. Sameer och Preeti åker hem på lördag vilket gör att jag antagligen får åka in på kvällarna för att knyta ihop dagens säck till dem. Helgen har jag tillbringat på, ja gissa. Precis på jobbet. Nu börjar det kännas slitsamt och jag är konstant trött. Sonen ser jag knappt en timme innan jag stupar i säng. Men men snart är detta över och då kan jag koncentrera mig på det nya jobbet!

Dock har jag även hunnit med att visa Deep, Nitin och Sarvotam vår vackra natur och en liten strandremsa som vi har 10 minuter från oss. De var helt saliga och undrade det var en nationalpark. Runt där de bor finns inte den grönska och närheten till vatten som vi har här i Sverige. Här kommer lite bilder från vår vandring ner till stranden.






De var helt fascinerade, glada och upprymda när de fick se både vatten, solnedgång, hästar, hus och det mitt i vår svenska natur. Detta var en upplevelse som de kommer att bära med sig resten av sitt liv. Att få stå nära en häst samtidigt kunna ge den färsk gräs att äta gjorde dem helt överlyckliga. Att gå ut på en brygga och känna den gunga med vattnets krusningar var något som också var något som gjorde dem saliga. För dem, som inte har sjöar eller hav i sin närhet, var detta något helt otroligt. Att sedan stå på bryggan och höra folk skratta och plaska ett par hundra meter ifrån oss var en historia för sig. Att sedan sitta på bryggan med glada skratt, plask och myggornas surr medan solen gick ner gjorde kvällen till en upplevelse utan dess like. Enligt dem kan man inte komma närmare paradiset än så och jag är faktiskt böjd att hålla med dem. För visst är det något speciellt med våra svenska försommarkvällar?

Ömso Sverige ömso Indien!

Jisses Amalia vad det var mycket att göra både på jobbet och privat. Som jag skrev tidigare har vi fått ett nytt indiskt team att lära upp i allt vad vi gör. Och det är bråttom att lära dem allt för de är bara här i 4 veckor. Fattar inte riktigt hur man ska kunna lära ut allt på 4 veckor. Det verkar helt omöjligt speciellt som vi nu har ett månadsbokslut att dra igenom det i det nya systemet. Har jobbat till 10-11 på kvällarna för att försöka föra över min kunskap till Sameer och Preeti. Upp i ottan för att hasta iväg till jobbet. Hem sent och försöka uppdatera sig på hur livet är för sonen.

Just nu snurrar det en massa lösningar i huvudet för att lösa våra problem med det nya systemet, den nya banken och nya processer. Vet att jag borde låta bli att engagera mig så mycket eftersom jag inte ansågs tillräckligt bra för att stanna kvar i den nya organisationen. Men nu är jag tyvärr inte funtad så utan jag blir bara mer envis och ihärdig för att visa vilken jävla tabbe de gjorde när de inte behöll mig. Tror att detta börjar gå upp för vissa chefer runtom och de börjar se konsekvenserna.

Jag vet att jag är bra på system och systemlösningar. Jag vet också att jag är en bra pedagog och kan överföra min kunskap snabbt till andra, även om det är på engelska. Jag vet också att även om jag fixar och trixar för att lösa problem så kommmer inte alla vara lösta och all min kunskap kommer inte hinnas föras över innan jag slutar. Det gör att det kommer bli problem framöver för Sameer, Preeti och den nya organisationen. Att den nya organisationen kommer få problem berör mig inte så mycket. Men däremot att Sameer och Preeti kommer att få problem det gör mig bekymrad. För de kommer att få skulden för en dålig planering och dålig tillsättning av personal. Fast att de faktiskt inte har varit inblandade. Men som det är kan jag faktiskt inte göra så mycket åt det.

Nu börjar tiden närma sig för mig att ta mig an nya arbetsuppgifter och jag har ju lovat att berätta om det. Fr o m den 5 juli kommer jag att börja arbeta som inköpare för direkt material inom det företag jag jobbar för. Som inköpare för direkt material köper man in materiel osv till produktionen så att de kan tillverka det de är satta till att göra. Man jobbar mer efter dead-lines och mer nära produktionen än många andra. Eftersom produktionen är viktig för företaget ställs det därmed högre krav på de kringorganisationer som finns som stöd för produktionen. Har tidigare arbetat som inköpare men då för indirekt material. Där arbetar man mer med att köpa in tjänster och service för att stödja de kringorganisationer för produktionen. Så själva grunderna för inköp kan jag på alla mina fingrar men hur inköp av material till produktion sker och går till vet jag inte. Det blir ytterligare ett nytt område att uppdatera sig på. Är inte direkt orolig men visst lite nervös är jag och det tycker jag man ska vara. Kommer att börja lite försiktigt den 9 juni till den 16 juni för att få en introduktion. Därefter kommmer jag att jobba 2 dagar på mitt gamla jobb innan jag åker ner till Indien den 19:e juni.

Är faktiskt lite orolig för resan till Indien. För jag vet vilka höga krav personalen i Indien har på sig och att den bygger på patriarktisk ledning. Vad cheferna än säger måste personalen utföra det även om det är åt helvete fel. Ingen vågar protestera utan gör precis som de är tillsagda. Det för mig som svensk är helt vansinnigt. Har redan haft djupa diskussioner med chefer från Indien och frågat hur de hade tänkt att vissa saker ska lösas när de ger helt fel information. Tack vare att jag är svensk så har de lyssnat och bemött mig med respekt. Men det är här i Sverige. Hur blir det i Indien och dessutom nu när de vet att jag lämnar rollen snart? Ja det kommer jag få svar på när jag är därnere. Får väl ta till det berömda: Blonde, blue eyes and braindead... Det har funkat hittills och de har fått många goa skratt. Lovar att återkomma med många bilder från min tripp och på de människor jag möter.

Jisses detta blev ett långt inlägg. Hoppas att ni orkade er igenom det. För här kommer belöningen!


YOU ARE SO....