Idag är det exakt en månad sedan senaste inlägget!

Det kan man kalla ett långt uppehåll från bloggen. Detta hade jag inte kunnat tänka mig för ungefär ett år sedan då bloggen var ett måste. Nu är den ned prioriterat till ett icke måste utan bara något som finns och behöver gödas ibland :-)

Vad har då hänt under en månad? Inte mycket faktiskt utan det har bara gått runt. Sova, äta, jobba, äta, sova. Dock har jag blivit av med infektionen i munnen (tror jag) och jag har anpassat mig till de tröttande tabletter jag fick. Visserligen är jag fortfarande trött men inte alls lika mycket som i början. Värken har gått från illa till molande påminnelse då och då. 

Sonen har gått ut "tvåan" med bra betyg tack vare ett kämpande i slutet med att läsa in missade "tentor". Så till och med jag har fått fiska långt nere i minnet för att stötta honom. Vissa saker har blivit som "ja visst ja så var det ju" och andra "fasiken det hade jag helt glömt bort" eller "det har inte fastnat någonstans eller så är det väldigt djupt begravet i minnesbanken".

Sonen har också börja "flyga ut" lite mer nu när han har "fått flickvän". Det är så kul att se den där tindrande kärleken som man har i tonåren. Resan bland de rosa molnen. Jag är så glad för hans skull och han mår så bra just nu. Det unnar jag honom. Sedan har han börjat jobba vilket sliter en del på honom. Samtidigt är det bra att han får känna av hur det är att jobba. Kanske kan han då hitta motivationen att gå igenom hela trean och komma ut nöjd och glad.

Midsommar blev väl ingen höjdare. En av de sämsta på länge. Mina ögon öppnades upp helt enkelt för vissa personer vilket inte är så kul. Vänner som visats sig vara något annat och blivit "Bekanta". Sorgligt men sant. Så blev man en erfarenhet rikare igen. :-( 

Sedan har det hänt en del annat också men det skriver jag om en annan gång.

Ha en riktigt trevlig Högsommardag! För det är ju den första juli idag.

Och så var det fredag igen!

Ute är det regnigt och kallt. Undrar vart sommarvärmen tog vägen? Men inser att naturen behöver detta för på vissa håll började det sloka rejält.

Idag är sista dagen på sjukskrivningen och på måndag börjar jag jobba igen. Ska bli både skönt och jobbigt. Har ju kunnat styra mina dagar som jag själv velat under en längre tid nu. Sovit länge om jag velat, legat och läst länge om jag så har velat osv. Men jag har haft det hur tråkigt som helst så därför ska det bli skönt att börja jobba igen.

Igår var jag hos käkkirurgen för ytterligare en kontroll och kan ni tänka er. Infektionen har börjat ge vika, tjoho! Därför blir det ingen mer antibiotika eller voltaren utan man vill att kroppen själv ska ta hand om resterna. Så det verkar banne mig som jag är på väg att friskna till. Helt ofattbart efter alla dessa månader med det ena pillret efter det andra. Nervsmärtorna ska ge med sig de också. Det mesta har gått ner med hjälp av epilepsi tabletterna men är inte riktigt i fas ännu. Men snart så ska även den biten vara omhändertagen. Sedan får vi se om njurar och lever tagit stryk. Om två veckor ska jag lämna blod för att de ska kunna se hur mina inre organ har reagerat. Epilepsi tabletterna får jag hålla på att äta i minst tre månader men antibiotikan ska det vara slut med nu. Så återigen tjoho, nu lagom till sommaren börjar min kropp att bli frisk.

Så här ska det firas med svenska jordgubbar snart. Smarigt ska det bli. 

Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig helg!

Man ska inte ropa hej förrän man är över ån!

Idag jag pratade jag med neurologen om min fortsatta medicinering av epilepsi tabletterna. Hon var inte nöjd med resultatet och sa att de kan inte fixa nerverna om inte grundorsaken är fixad. Troligen har inte infektionen gett med sig utan det måste in en stöt till. Det gör att nerverna är på helspänn och därför släpper inte förlamningen helt. Så det blir ytterligare ett besök hos käkkirurgen :-( imorgon för att se vad de kan göra åt infektionen. Så vi får väl se vad det slutar, kanske med intravenöst eftersom 4 antibiotika kurer inte har hjälpt. Skit samma bara infektionen försvinner så att jag kan bli frisk och hel igen.

Så nu är det en spänd väntan till imorgon för att se vad käkkirurgen kan åstadkomma mot infektionen.

Sonen kom precis hem och var sur som ättika. Han har prov på fredag och måste plugga. Men har jätteont i huvudet. Så nu blir det plugga av.

Tjing!

Mindre ynk FAKTISKT

Nu börjar det vända känns det som. Det tack vare neurolog akuten. Eftersom käkkirurgen inte kunde hjälpa mig mer så hänvisade hon mig till neurolog akuten. Sagt och gjort, i tisdags åkte jag dit i sällskap med min kära Far. Fick sätta mig i korridoren först för att man skulle ta puls, blodtryck och syresättning av blodet först. En käck ung herre kom och klädde in mig i alla mackapärer. Han blev lite bekymrad för att trycket var lite högt och pulsen var jättehög. Hade 147/83 i tryck och 100 i puls. Inte konstigt att jag har blivit helt slut bara genom att gå en liten bit. Han blev som sagt bekymrad och frågade om jag har ont. Jag svarade: Det kan du ge dig på att jag har. Aha det är därför trycket är lite högt och pulsen superhög. Just nu har vi inga rum så jag måste be dig sätta dig därute i väntrummet och vänta.

Sagt och gjort, Far och jag gick och satte oss i väntrummet. Där väntade vi i 5 timmar innan jag fick komma in. :( Väl inne fick vi vänta en halvtimme på doktorn innan denne dök upp. In kommer han och börjar prata, lågt och lite svårbegriplig svenska, något som min Far retade sig. Jag fick dra hela historien med tanden och han hummade och sa att det var ju inte bra. Eftersom jag står på antibiotika och voltaren var han tvungen att prata med bakjouren för att höra vad man skulle göra. Fick sitta ytterligare i 45 minuter innan han kom tillbaka. Totalt blev det 8 timmars väntan innan jag kunde vandra ut från akuten. Kontentan av det hela är: Jag har 2 trasiga nerver i underkäken vilka nu håller på att försöka läka och det är därför jag har så ont och är förlamad. Fick epilepsi medicin för att stänga av nervernas signal till hjärnan. Så nu blev det ytterligare en tablett som jag ska trycka i mig och pga epilepsi tabletterna biverkning blev jag sjukskriven till den 1/6.

Är nu inne på min femte dag med epilepsi medicinen och känner mig helt avtrubbad.  I början kände jag ingen direkt verkan men idag känns det som de har börjat stänga av signalen. Men biverkningen är att jag är lite avtrubbad, trött som attan och lite yr. Dock idag känns det som att tabletten gör sitt. Förlamningen har släppt och värken börjar tona bort. Så jäkla skönt!

Nu kan det bara bli bättre, tjoho!

Ynk ynk ynk

Så har ytterligare en antibiotika kur startats. Den fjärde i raden av medicin som jag har tryckt i mig och inte verkar den heller hjälpa. Börjar befara att jag har fått en sådan där kronisk infektion som inte kan botas. Till denna kur har det nu också lagts till Voltaren som min mage absolut hatar. Men för att kompensera Voltaren och antibiotikan så trycker jag dessutom i mig en Omeprazol och en Probi Mage. Så nu styrs mitt liv av klockan, var 8:e timme ska jag trycka i mig antibiotikan ( 3ggr/dygn), vänta 2 timmar, svälja ner Omeprazol och Probi Mage, efter 4 tim ner med Voltaren och så där håller det på just nu. Jag känner mig som den värsta medicinburken.

Så här är inte livet så värst roligt just nu. Nerven har nu blivit så irriterad av infektionen att jag återigen börjar bli lite lätt förlamad runt munnen. Smärtan när jag tuggar, pratar, dricker vatten, borstar tänderna är inte av denna värld. Dock har jag blivit av med febern. Så kanske är man på väg till ett friskare liv?

Veckan som har gått har gått i ett töcken med några goa avbrott. I torsdags blev till lite filmtajm, Sherlock Holmes - A game of shadows. Som vanligt gick det i en rafflande fart med spänning, humor och romantik. Måste säga att jag tycker att samspelet mellan Robert Downey JR och Jude Law fungerar bra. Att man har skakat av dammet på gamla Sherlock Holmes är genialiskt om man tittar till kassaklirret. Jag får väl erkänna att jag gillar dessa nya Sherlock filmer bättre än de gamla.

I fredags vart det mycket telefonprat med goa vänner som ringde för att muntra upp mig. Från att telefonen varit nästan helt tyst till att ringa hysteriskt i fredags vart det en liten chock men en mycket positiv sådan. :-) Sonen stack iväg till flickvännen och trötta moder bänkade sig framför tv:n och kollade in Let's Dance. Som vanligt undrar man ju hur svenska folket röstar. Rösta ut Camilla istället för Marcus. För mig är det Camilla, Molly och Anton som ska slåss om de topp tre. Vad tycker ni eller ni kanske ratar Let's Dance?

Igår fick jag vackert böja mig för bästa P's stenvilja. Hon kom hit som en virvelvind och yrde omkring. Hon hade gett sig den på att jag inte fick sitta inne och deppa. Nä hon kom vid tre-tiden och gick vid åtta-tiden på kvällen. Måste medge att det var precis vad jag behövde. Prata, fika och skratta i ett par timmar skänker lisa till själen. Tack goaste P!

Idag har jag inte gjort många knop. Efter gårdagens besök vart jag helt slut och jag som ska gå och jobba imorgon. Tjoho vad bra det kommer att gå. Kommer att vara som en urlakad trasa när jag kommer hem. Men det är bara att skaka av sig för imorgon kväll är det styrelsemöte inom föreningen. Som sittande sekreterare måste man ju vara med.

Nä nu ska grillen tändas och sonen och jag ska avnjuta en go grillad köttbit med potatissallad.

Ha en fortsatt trevlig söndag!