Jisses vad jag är ledsen och trött, både till kropp och själ. Jag har kämpat och arbetet i motvind för att få till ett fungerande system till mina kära kollegor i ett och ett halft år. Jag har jobbat sena kväller, nätter och helger de 3 senaste månaderna för att vi ska kunna produktionssätta enligt tidplan, vilket vi gjorde. Fine so far so good. En temporär arbetshöjning. Inga problem om det inte vore för att det efterarbete som blir krävs det nu att jag ska få iordning på ett par dagar. Bygga upp nya rapporter, se till att mailfunktionen fungerar, supporta mina kära kollegor, få bort barnsjukdomarna osv. Detta inom loppet av fre-må för att på tisdag måste jag sätta mig i supporten så att mina kära kollegor inte går in i väggen.
Tittar man logiskt på detta skulle det innebära att jag återigen får jobba sen fre, hela helgen och sent in på måndagsdygnet och kommer troligtvis inte vara klar ändå. Då ska jag sköta detta med lillfingret, alltså återigen övertid varje kväll efter kl 16:30, ja så att jag inte belastar mina kära kollegor. Men vet ni, jag har fått nog. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte höra mer att jag inget gör, att jag kommer sent på morgonen kl 8:05(efter att ha jobbat till kl 23), att jag inte har förståelse för hur tungt mina kära kollegor har det i supporten, att jag inte har respekt för att de är trötta. Men vem fan tittar på hur min arbetsbelastning är? Vem tröstar min son när jag kommer hem kl 21 och fortsätter att jobba hemma. Vem städar, lagar mat när jag sitter och jobbar helger? Vem visar mig respekt när jag är trött? Vem bekymrar sig för att jag kanske går in i väggen? Nu sätter jag mig i supporten som alla andra, mellan kl 8-16:30, packar sedan ihop mina pinaler och åker hem till min familj. Ingen övertid, inga jobbhelger. Nu får någon annan i gruppen ta över stafettpinnen. Så kära kollegor, vem av er vill ta över?
Trött sliten Lena som nu går och lägger sig!
2009-03-19
Trött, trött, trött!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, din stackare! Det där låter inte alls bra. Jag tycker utan att veta mycket om situationen att du gör helt rätt i att lämna över. Ingen tackar dig för att du inte har något privatliv liksom. Nej, stå upp för dig själv och må bättre på kuppen!
SvaraRaderaTa hand om dig!
Kära lilla gumman! Det låter vrkligen inte alls bra! Just nu önskar jag att jag kunde göra något annat än att bara sitta här på min sida av skärmen och läsa dina frustrerade och sorgsna rader. Vill kunna ge dig en riktig och innerlig kram nu!
SvaraRaderaNär jag hade kommit halvvägs i ditt inlägg tänkte jag; "Men vem fan ser till så att inte Lena går in i väggen?!" Du gör alldeles rätt Lena! Lämna över staffetpinnen! Du har det jobbigt just nu, sonen har det jobbigt och det är en jobbig tid på året, om jag inte missminner mig! Ta hand om varandra, du och din son (och naturligtvis dottern). Det är ni värda! Jobbet är inte allt. Och jobbet kan inte bara ta och ta från din energi, även de måste ge! Verkar vara dags nu!
Om du visste vad jag känner med dig just nu!
Kan bara skicka den största och varmaste kramen från min sida av skärmen till dig! Fånga den, vännen!
Kära dig. Det är precis sådana människor som dig som tyvärr går in i väggen om du inte nu säger STOP. Vad har du för arbetskollegor? Chef? Jag förstår att du har en hög position på ditt jobb men det får vara gränser. Lova mig att stampa med foten i dag, tala om att det är nog. Tänk på din son samtidigt som du säger det då blir du starkare. Ni har väl för fasan varit med om nog- Usch nu blev jag sur. Skall tänka på dig hela dagen i dag. Kram min vän.
SvaraRaderaVad bra att du ger staffetpinnen vidare.. Det är ingen som tackar dig för att du jobbar dygnet runt och går in i väggen. Vet av erfarenhet att det är så .. Det finns så mycket viktigare saker i livet än att jobba hela tiden..
SvaraRaderaHoppas du får en lugn och skön helg med massor av sol. Många kramar till dig
Till syvene och sist är det bara du som tänker på dig själv. Du måste tillåta dig att känna trötthet och ta ett steg tillbaka. Förhoppningsvis kommer dina kollegor, jag säger inte arbetskamrater i detta sammanhang, inse vilket lass du dragit och vilket jobb du gjort.
SvaraRaderaVar stolt över dig själv.
Kram!
Fy fanken va bra sagt! Heja Lena, stå på dig! Ingen ska behöva ha det så om man inte själv av någon ofattbar anledning valt det. Alla har vi ett liv också, utanför kontorets väggar. Och nu är det vår, och du ska dofta på blommor, gå ut och njuta i solen, umgås med familjen och hunden!
SvaraRaderaHa en trevlig helg!/Kramen
Du gör helt rätt ... Koppla av och njut :)
SvaraRadera