Så är partykvällen slut för min del!

Men de andra damerna fortsatte ut och partade vidare. Själv sitter jag halvhängig, febrig och trött. M skjutsade jag hem för hon var inte direkt sugen att följa med vidare. Fast kvällen har varit trevlig ända tills vissa fyllnade till och började uppföra sig dåligt. Förstår inte vad det är med visssa människor. Bara för att man börjar bli lite blarig så försvinner vett och etikett. Men ska börja från början.

Åkte hem till S för att sluta upp med de andra damerna. De hade hojtat en del när jag och M kom men ingen direkt fara. Men det märktes eftersom både jag och M var och är nyktra. Drack te och ramlösa medans de andra damerna var inne på andra eller tredje flaskan vin. Efter ett tag var det dags att gå ut och äta. Vi var en salig blandning mellan ungdomar och damer. Åldern var från 15 år upp till 67 år. Kul att man kan umgås över ålderstrecken. S dotter, dotterns kompis och son följde med oss damer till restaurangen. Bord var bokat och ett stort plus var att min "bonusdotter" V jobbade just denna kväll. Så servicen var kanon och humören var på topp. Maten var god och här slank det faktiskt ner en lättöl. hehe

Efter ett tag började en av damerna bli riktigt odräglig och man fick säga till henne ett par gånger. Hon satt och gormade och knäppte med fingrarna och när servitrisen kom så var det inget hon ville. Öh vad var meningen med det? Jag har inte den blekaste aning. Hon fick bara för sig att personalen skulle hoppa när hon sa hoppa, komma springandes när hon knäppte med fingrarna. Om det är något som jag verkligen avskyr är när människor inte kan uppföra sig och nervärderar andra utan anledning. Jag säger ingenting om man får en dålig service och nochalant serveringspersonal. Då ska man säga till och blir det ingen förbättring kan man börja bli lite hårdare i tonen. Fast att vara lite hård i tonen till att bli odräglig och oförskämd är steget långt. Men när man får bra service och maten är god likaså den dryck man införmundigar och ändock är odräglig och oförskämd. Då lackar jag ur! Och det var just det jag gjorde. De andra damerna tittade generat bort eller försökte flamsa bort damens uppförande.

Reste mig och satte mig ner på huk vid damen och frågade stillsamt om vad som var fel eftersom hon var så odräglig och oförskämd. Damen ifråga svarar att hon avskyr när serveringspersonalen är nochalanta och serverar dålig mat. Kort fråga från mig blev ju naturligtvis: Vad var det som var dåligt? Du har ätit upp maten utan att klaga, du har druckit upp vinet även denna gång utan att klaga.Servitrisen har kommit springandes så fort du har gormat eller knäppt med fingrarna. Så vad är det som är så dåligt? Damen replikerar: Förra gången jag var här fick vi urusel mat, dålig service och dessutom fick vi betala. Svar: Ähum och? Det var ju förra gången och nu verkar ju maten har slunkit ner likaså vinet, eller? Damen: Jo men förra gången.... osv. Till slut ruttnade jag och gick och hämtade en kanna vatten och sa: Drick så att du nyktrar till och får förståndet tillbaka och börjar uppföra dig som en vuxen människa. Om jag vore som du skulle jag be gubben komma hämta mig så att jag inte skämde ut mig mer. Ge fan i alkoholen om du inte kan uppföra dig, människa. Damen: Öh värst vad du var känslig då (fast med en viss snubbling på orden). Svar: Så det tycker du. Du tycker alltså att det är okej att uppföra sig som ett fyllesvin och sprida otrevligheter kring sig? Väx upp, du är ju för sjutton över 50 år och borde ha något vett i den lilla hjärna du har! Damen: Nämen ta det lite lugnt. Vad då jag måste ju få uttrycka mitt missnöje eller? Svar: Missnöje över denna kväll eller det som hände för en månad sen? Tänk efter lite (här knackar jag lite lätt med fingret mot tinningen). Damen: Nä nu måste jag gå på toan. Hon reste sig så snabbt hon kunde utan att ramla omkull och hastade in på toaletten. Tänkte då att äntligen ramlade femöringen ner!

Vi andra drog en lättnadens suck och tänkte i vårt stilla sinne. Puh äntligen har hon tagit sig samman. Ha! vad vi misstog oss. Nej då hon bara gick iväg för att hämta ny luft och ork. Kom tillbaka gormandes mot personal och satte sig ner och fortsatte klaga på förra gången hon var här. M lägger sin hand på min axel och tittar på mig och säger med blicken: Lena ta det lugnt! Sitter och gnisslar tänder, biter mig både en och två gånger i tungan för att hålla käften. Desperationen sprider sig kring bordet och någon kläcker käck ur sig: Men tjejer, oj vad klockan går. Ska vi komma vidare måste vi nog betala och gå nu. Det blir en febril aktivitet bland handväskor och plånböcker. Jag reser mig upp och alla kippar efter andan. Damen ifråga hukar sig i stolen och letar som en galningen igenom sin plånbok och säger: Nämen oj, jag har inga kontanter på mig. Yes! Hon öppnade upp för att få en replik tillbaka. Jag ler stort, tar två steg mot henne och väser: Nämen sörru det är nog inga problem. De behöver nog någon som tar hand om soporna. Du vet don efter person. Jag kan fråga om du vill. Du är nog sååå välkommen till köket. En förskräckt blick från damen och hon säger: Nämen titta jag hade visst kontokortet med mig. Svar: Synd de hade nog såååå gärna tagit emot dig i köket. Passerar henne, hon hukar så hon nästan ligger med ansiktet tätt emot bordet, och går och hämtar notan. Ber om ursäkt till personalen och ägaren. Ger bonusdottern en kram och säger att hon skötte sig kanonbra trots damen ifråga.

Ja så höll en trevlig kväll på att sluta, med ilskan kokandes i kroppen och febern som rasade igenom den. Men sen så tänkte jag: Äh vad fasen, lägga energi på en fyllekärring som ingen hjärna har när man kan lägga den på så mycket annat som är betydlig trevligare. Hon får sitt så småningom. Troligen imorgon bitti! Kanske en tur med porslinsbussen och plåtslagaren på besök. Så jag och M traskade långsamt genom staden upp till bilen. Pratade om ditten och datten, spanade in grabbsen som vi mötte. hehe

Har ni orkat ända hit så har ni gjort ett bra jobb! Nu ska denna ilskna katta gå och vässa klorna. De blev ju lite trubbiga efter kvällen och så kan det ju inte vara. Mjau!