Sitter nu här i min ensamhet utan min allra käraste. Känner en rysning gå över ryggen. Kanske är det han som visar att han tänker på mig eller så är det draget från fönstret. Tittar ut genom fönstret och solen lyser. Det är egentligen en riktigt underbar dag. Men inte känns det riktigt så.
Sonen har dragit ut och dottern bor inte hemma längre. Så jag sätter mig som vanligt framför denna dator och går ut och kollar bloggar. Ett sätt att häva ensamheten som faller över en. Egentligen borde jag le och vara tacksam över det jag har och det är jag faktiskt oftast. För imorgon har jag ingen aning om vad som händer utan jag försöker njuta av IDAG. Men ibland så trillar dystra tankar över en och man försöker le men kan inte riktigt. Det stramar så förbenat i ansiktet och hjärtat strävar emot.
Om allt vore som vanligt skulle jag och maken tjafsa om vem som ska laga frukost, bädda, städa osv. Vi skulle sedan sätta oss vid köksbordet och sörpla kaffe och titta på varandra och brista ut i skratt. Varför tjafsa om småsaker när de är så lätta att fixa? Men nu är det inte som vanligt och jag tar min kaffe och sörplar den. Skrattet och minnena kommer medans tårar trillar på min kind. Allt detta trillar över mig så här på Alla Hjärtans Dag då man förväntas att man ska vara glad och go och dela med sig av sin kärlek. En väldigt bra föresats men förstå mig rätt, just nu skiter jag i denna föresats. För jag måste läka mitt hjärta och försöka finna livsglädjen igen. Den som fanns men som inte riktigt finns längre.
Till er alla därute som har sin hjärtans kär hos sig eller på distans. NJUT och återigen NJUT för i morgonsdagens sköte vet man inte vad som finns. Glöm inte att säga de tre små orden "JAG ÄLSKAR DIG". Säg de inte bara idag utan säg dem varje dag.
Till er alla därute som inte har någon hjärtans kär. Det finns kanske en vän därute som är er kär. Ring då denne/denna och säg också de tre små orden. För även en väns kärlek är guld värd.
Till er alla andra som inte har någon så har ni något i alla fall. Ni har minnena och ni har det förgångnas skratt dolda i en hemlig kammare. En sådan här dag lås upp denna hemliga kammare och låt det sippra ut. Gråt, skratta och minns. Alla har vi någon liten strimma av glädje och den ska plockas fram i ljuset och synas.
Låt er älskas och älska tillbaka!
Il divo - Hoy que ya no estás aquí
- De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp!
2009-02-14
Alla Hjärtans Dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är precis så det är.
SvaraRaderaSom du skriver.
Tack!
Åhh, vad det gör ont att läsa ditt inlägg! Mitt hjärta smärtar för dig! Allt är så orättvist! Livet är orättvist och så fyllt av såväl lycka som sorg. När sorgen når en är livet tungt och hopplöst. Hoppas du hittar en väg att gå vidare och att ni tar hand om varandra, du, sonen och dottern...o lilla vovven! Förlåt för mitt klumpiga inlägg igår! Förstod inte att dagen var så tung för dig! Ha det så bra som du kan. Hoppas vi hörs snart igen! Kramizar till dig!
SvaraRaderaTindra: Tack för föreställningen. Nu ler jag lite igen.
SvaraRaderaAfrodite: Bara att du tänker på mig och lägger in små ord gör mig glad.
Tindra och Afrodite; tack för att ni fick mig att le idag.
Kramis Lena
Lena! Jag får rysningar av att läsa det här inlägget. Jätte fint skrivet, och jag hoppas du har en bra alla hjärtans dag trots allt.
SvaraRaderaKramar Sofia
Sofia: Det ordnar sig. Tack för besöket häromdagen. Hoppas att ni för en bra kväll. Fullt ös medvetslös, eller hur? =)
SvaraRaderaKramis Lena
Åh, om jag kunde torka dina tårar från din kind skulle jag göra det, hoppas att du känner de vindar av styrka och kramar jag skickar dig genom etern
SvaraRadera<3<3 Kramar på "Alla hjärtans dag" <3<3
Visst är det så, att vi måste vara duktigare på att ta vara på varann i nuet. Jag å sambon ids inte bråka på varann, utan vi skrattar åt sakerna vi blir lite irriterad på åsså går vi vidare... Talar om vad vi förväntar oss åsså försöker vi alltid göra vårt bästa. Varför tjafsa om småsaker!??? När man kan njuta av att ha varann!!???
SvaraRaderaTack för dina ord, det var mycket tänkvärt å välbehövligt!!
Skickar en STOR VÄRMANDE KRAM, Maria
Häxmamma: Ja jag känner din värme. Alla har vi vår egen börda att bära.
SvaraRaderaBokmalen: Tack för kramen. Den behövs.
Kramis Lena
Nämen snälla nån, va lessen jag blir! Inte visste jag att du förlorat din man! Det måste vara jättetufft att klara den sorgen. Jag tänker faktiskt i mina sämsta stunder just över hur jag skulle överleva utan maken. Och jag har inget svar, jag vet inte hur det skulle gå, vi är ju ett!
SvaraRaderaHoppas hoppas att du ser ljuset i tunneln och kan ta dig vidare med gott mod. Har man sorg är våren och sommaren helt fel årstider, det känns som solens varma strålar hånler mot all längtan och saknad.
Sköt om dig väl/Kram
Paula: Ljuset i tunneln börjar komma närmre.
SvaraRaderaKramis Lena