2009-02-15

Klockan är halv två!


Timmarna tickar in på småtimmarna och här sitter jag och har självömkan.

Ibland tar det tid att komma ur självömkan trots uppmuntrande ord från älskade vänner. Ikväll har jag har haft besök av en kär vän C och timmarna har flygit. Men så fort C går ut igenom dörren ramlar självömkan in igen.

Sådant är livet. Ett givande och tagande. Inget taget förgivet utan man njuter för stunden. Så har jag gjort under ett par timmar men sen ramlar skiten över en igen. Nu ska jag gå ut sista gången med Caesar och sedan droppa ner mig i sängen. Gråta en skvätt och imorgon vakna med ett leende på läpparna.


3 kommentarer:

  1. Jag kan inte säga att jag vet vad du går i genom.
    Inte alls.
    Men jag har en liten aning om hur det känns när mörkret kommer och saknaden sätter in. Då man känner sig ensammast i världen och tårarna inte vill sluta rinna. Då man vill sjunka ner i ett hörn och bara försvinne för en stund.
    Nu är det ju inte samma sak.
    Jag har ju inget att klaga över. Min son finns.
    Bara inte hos mig hela tiden.
    Å det är en jävla skillnad mot det du går igenom.


    Jag hoppas du vaknar och får en lättare dag i dag.
    Å vet du...jag är säker på att det var din man som var där nära dig i går vid fönstret.


    Styrkekramar till dig!

    Å så måste jag bara få veta hur du får till så vackra bokstäver på slutet? Så vill jag också kunna skriva!

    ( När jag ska skriva ordkontrollen står det "vuffor" och det kan man verkligen undra: varför händer vissa saker...)

    SvaraRadera
  2. Hej, vilken fin blogg du har och så fint du skriver trots att Du har det tungt!
    Vilken värme i din beskrivning om "köksbordstjafset",*ler* ja det är ju bara att göra det...suger åt mej en lärdom innan det är för sent! Alla har vi något att ge eller ta till oss av varandra!
    Tack för att jag fick kika in till dej!
    Ha nu en bra söndag!
    ♥ Kramar ♥

    SvaraRadera
  3. Tindra: Idag är en annan dag och trots att solen inte skiner utanför så letar solstrålarna sig långsamt in i hjärtat igen. Tassar förbi och beskriver hur du fixar bokstäverna.

    Emsa: Tack för kramen. Försökte tassa in på din sida men lyckades inte.

    Kram Lena

    SvaraRadera

Halloj alla goingar. Tack för att ni skriver en liten rad till mig! Kanske hinner jag inte svara men läser gör jag alltid. Kramis