Oj oj oj!!!!

Här har det nu partats i 2 dagar i sträck och tant börjar bli rätt sleten. Vaknade kl 11 trodde jag ända tills jag kommer på att fasiken vi ska ju ställa om klockan. Så helt plötsligt var kl 12. Shit har sovit bort hela förmiddagen. Men vad gör väl det, nu är ju vi ett steg närmare våren och sommaren. Nu blir det visserligen mörkare på morgonen men det blir ljusare på kvällen. Men hallå vi är nu ett steg närmare våren och sommaren. Ett annat säkert vårtecken är när man är tvungen att bestämma när man ska ha semester i sommar. Men det tredje och allra största vårtecknet är ju att naturen börjar vakna ur sitt vinterslummer trots Kung Bores ihärdighet med att ge oss kyla och snö.

Nu ska jag försöka mig på att sammanfatta helgens bravader. hehe. Inte lätt när spritångorna knappt lämnat kroppen. :)

Ifredags så var jag hos syster Yster och hälsade på. Det var länge sedan vi sågs och vi har inte pratat med varandra på telefon på hur länge som helst. Men jag upptäckte av en slump att hon minsann fanns på facebook så jag klämde till med ett meddelande
till henne. Så vi bestämde att jag skulle åka upp till den stora staden och vi skulle äta middag ihop. Så sagt och gjort jag gjorde mig iordning och fixade med håret osv. Tji fick jag för det, för ute hade Kung Bore kommit på besök. Det vräkte ner blöt snö vilket gjorde att jag hann inte gå speciellt många meter innan håret låg som på en slickad katt. Som tur var hade jag med mig lite spray så jag kunde lyfta upp håret från botten igen. Väl framme i stora staden så väntade syster Yster på stationen. Sist jag såg henne var hon ljushårig och halvlångt hår nu hade hon bytt skepnad till mörk och korthårig och åter kom känslorna att det här är världens bästa syrra. Inte för att hon hade färgat håret utan för att hon stog där och log som bara hon kan göra. Lite retsamt och kärleksfullt överseende med sin snurriga lillasyster. Ibland undrar jag om man inte börjar bli för gammal, alltså, när man ser sin syster Yster och känner för att börja att böla bara för att där står min högt älskade storasyster, lika tuff och trygg som alltid. Hon må vara liten och endast 35 i skostorlek men stackars den som tror att de kan ge sig på min syster Yster. De kommer snart bli varse om att hon är liten men hon har en näve som är stenhård. Hon kommer emot mig och jag bet ihop och kramade om henne och hennes doft, storasysterdoften, kittlade min näsa. Lite annorlunda mot när hon och jag var små men ändock min storasysterdoft. Tryggheten landade i kroppen som den alltid gör när syster Yster är i närheten. Vet inte riktigt varför men tror att det beror på att hon har alltid haft ett vakande öga på mig. Även om jag inte alltid vetat om det så har i alla fall min kropp vetat det.

Med stora steg för att vara så liten stegade syster Yster ut med lillasyster snurrig ut i den stora staden. Lotsade mig genom gator och torg för att till slut hamna på en drottnings restaurang. Vi åt, drack och tjattrade om allt möjligt. Syster Yster är väl bevandrad i lagar och regler, som stor potentat inom det fackliga och som vanligt tog hon lillasyster i örat och talade om hur arbetstiden regleras. Så lite bannor fick lillasyster från kloka storasyster kring arbete och fritid. Eftersom även hon har läst min blogg var hon lite bekymrad. Tog igen tiden som förflutit sedan sist. Efter en superb middag på Drottningens restaurang förflyttade vi oss hem till syster Yster. Där blev det lite mer vin och lite mer djupare snack. Vi gjorde också minnenas promenad och hur olika man minns saker. Jag som är då lillasyster hade mitt minne på saker och ting medans min syster som är storasyster kom ihåg det annorlunda. Ja minnenas parad gav oss många skratt och lite ilska, lite sorgsenhet men framförallt hade vi en underbar kväll tillsammans. Men som alltid när man har det som trevligaste är det dags att bryta upp och ta tåget hem.

På tåget hem satt jag och reflekterade över hur många år vi har ihop min syster och jag. Vi har också många år som vi har spillt och ödslat bort genom ungdomens oförstånd. Men hur det än är så vet både hon och jag att är det något så finns vi båda för varandra. Det gäller bara att ta sig i kragen och lyfta luren.

När jag väl börjat reflektera så fortsätter det i all oändlighet. hehe Började nyfiket titta på folket runtom i vagnen. På ett säte höger om mig satt ett äldre par och diskuterade kvällens teater. De höll varandra i handen och plirrade över glasögonbågarna på varandra. Rätt som det är får kvinnan en puss rakt på munnen och hon fnittrar till. Rodnaden stiger på kinderna och hon säger lite tyst: Men Gustav inte på tåget! På sätet till vänster sitter en ensam uteliggare. En frän doft av svett och kiss stiger i vagnen. Under min lugg sneglar jag på mannen och oss andra runtom i vagnen. En dam tar försynt upp en näsduk och håller mot näsan. En medelålders man rynkar ogillande på näsan och blänger ilsket på uteliggaren. Ett par ungdomar pekar och skrattar åt den stackaren. Rätt som det är reser sig uteliggaren och alla tar ett skräckfyllt andetag. Vad ska han göra nu? Själv tittar jag lite blygt på honom och ler. Han tittar med stora förvånande ögon på mig och sedan ler han. Gräver i sina plaståsar och tar fram en liten plastros. Hasar sig fram till mig och säger: Tack min sköna dam för dina ögons blåa blick. De har inatt skänkt mig hopp om att det finns lite godhet kvar i världen. Bugar och sträcker över en rosa platsros. Själv ställer jag mig upp och niger och säger: Tack min herre! Jag önskar eder en trevlig afton på denna kungliga transport! Han ler och skrattar högt. Säger: Ja så kan man ju också se det. Han kliver av vid nästa station och skyndar sig över perrongen för att ta tåget tillbaka till stora staden. Det går inte fort för det ligger 1 dec snö på perrongen. Då ser jag att han har flipflop på fötterna därav hans hasande gång.

De kvarvarande människorna stirrar på mig med skräckblandad förtjusning i blicken. Ungdomarna visar tumme upp och det äldre paret ler emot mig. Dock mannen som blängde på uteliggaren blänger nu på mig med lika ilsken blick och rynkad panna. Kan därför inte låta bli att glida fram till denna herre och säga: Ursäkta mig men har jag förolämpat er på någon sätt? I så fall ber jag det allra ödmjukaste om ursäkt. Räcker över den rosa plastrosen jag fick av uteliggaren och vänder mig om. Jag hör bara hör denna herre flåsar som den värsta valross och fnyser. Medans jag själv långsamt skrider tillbaka till mitt säte med ett HA i ansiktet. Sätter mig ner och gör en såndär drottningsbugning åt mannen som har slängt rosen på golvet. Jag ser hur ungdomarna reser sig och går fram till den ilskne herren och en av dem plockar upp rosen och lägger den återigen i mannens knä och säger: Jag tror minsann att min herre är otacksam. Ni har fått en ros av en lady och ni slänger den på golvet. Det är inte snällt eller hur? Mannen andas nu ännu tyngre och jag ser skräcken sprida sig i ansiktet. Han flåsar och stammar: O nej jag råkade bara tappa den. Pojken som plockade upp rosen säger: Nämen sicken tur då att jag såg det. Ungdomarna drar sig tillbaka och mannen flämtar av skräck. Pojken vänder sig om och gör en blinkning åt mitt håll. Själv tittar jag tillbaka och skakar lite långsamt på huvudet och ler. En flicka i detta gäng gör en stor bubbla av sitt tuggummi som hon har frenetiskt tuggat på under hela tiden. Tittar på mig och sedan på mannen och tar sönder bubblan och skrattar. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det men jag bestämmer mig för att tolka det till min fördel. Strax därpå stannar tåget ännu en gång och mannen skyndar sig av tåget. Till min förvåning stannar han upp och pekar fuck you fingret åt mig och åt ungdomarna. Slänger rosen på marken och stampar på den och ler. En av pojkarna ilsknar till och vill hoppa av tåget för att spöa upp denna man. Då stämmer den äldre mannen upp sin stämma och tittar på pojken och säger: Vissa är inte värda det! Klappar pojken på axeln och hela ungdomsgänget drar en suck av lättnad. Tåger rullar igång och ögonblicket är borta. Puh!

Till slut har tåget kommit till ändstationen och vi alla ringlar av tåget. En del med spänst i stegen, en del lite hasande och en del lite vingligt. När jag skyndar till bussen hör jag någon närma sig bakifrån och jag känner någon knacka på min axel och där står den äldre mannen och hans fru. Han lyfter av hatten och säger: Tack för att du ikväll har bjudit oss på en show som var bättre än den på teatern. Här har vi fått uppleva mänsklighet, kärlek till andra och mod att slå håll på någon annans bubbla. Ikväll och inatt har vi fått oss livets show både på scen och på ett pendeltåg. Tack du vackra unga dam för detta och jag tror minsann att du har satt dina spår på ungdomarna. Mannen sätter på sig hatten igen och lunkar iväg med sin hustru och där står jag och bara gapar. Hann inte ens säga tack så jag skriker över perrongen: TACK! De vänder sig om vinkar försynt med höger hand. Jag skakar på huvudet och tänker att jaha så har man varit i farten igen. Börjar ta några steg mot bussen men stoppas av det ungdomsgäng som var på tåget. Jag blickar in i en pojkes bruna ögon där nyfikenhet speglar sig. Han öppnar munnen och säger: Hörru vad tänkte du på egentligen? Do wa, du kunde ju ha blivit nedslagen av uteliggaren och surpellen. Är du helt rökt i huvudet eller? Jag tittar förvånat på denna unge pojk som står och skäller ut mig på perrongen som jag vore en 4-åring. Ler och säger: Tänkte inte på det! Respons: Nä tänkte väl det. Men nästa gång kanske du kunde tänka dig för för man vet inte vad det finns för galningar ute på nätterna. Säger en pojk knappt byxmyndig ännu. Jag ler ännu en gång och smeker honom över kinden och säger: Tack för att du skyddade mig på tåget och att för att du försöker få mig förståndig. Men förstår du, medmänsklighet är något som vi alla behöver även om du är en uteliggare eller en surpelle på ett pendeltåg. Det kommer jag aldrig att sluta göra, visa medmänsklighet. Pojken ler och skakar på huvudet: Tokiga kärring! säger han och ler stort. Tänder en cigarett och blåser uppåt och försöker göra en rökring. Det vet ju vem som helst att när man är ensam håller man käften och ser till att inte synas. Så tant lilla nästa gång, försök att stänga igen käften, blicka ner i golvet och gör dig osynlig. Det vore ju synd om världen blev sådan härlig tant kortare. En snabb puss på min näsa, till ungdomsgängets förtjusning, släntrar denna unga gentleman vidare in i natten och vidare i sitt liv. Själv står jag och bara stirrar efter detta gäng. Ruskar på huvudet och hoppar på bussen hem.